Det tog ganska exakt ett halvår från det att Gian Piero Ventura gjorde sig själv till en av Italiens mest hatade män till att en ny förbundskapten kunde utses. Det blev inte någon av de allra mest attraktiva namnen. Carlo Ancelotti är inte färdig på klubblagsnivå och Antonio Conte är dels fortfarande Chelseatränare, dels inte sugen på att återvända till landslagsuppdraget.
Inte heller blev det interimtränaren och U21-förbundskaptenen Luigi Di Biagio, som ledde Gli Azzurri under träningslandskamperna i mars, och tur är väl det. Äran att leda den fyrfaldiga världsmästarnationen får istället Roberto Mancini.
53-åringen lämnar Zenit St. Petersburg efter bara ett år på en femteplats i Ryska ligan och ett uttåg från Europa League i åttondelen mot RB Leipzig. Mancinis tid i Ryssland har varit allt annat än lyckad. Trots en stor spelarbudget har laget kritiserats för en defensiv spelstil och Mancini är den resultatmässigt sämsta tränaren Zenit haft sedan klubben köptes av halvstatliga oljebolaget Gazprom 2005.
De flesta förknippar Roberto Mancinis tränarkarriär med de två scudettosegrarna han ledde Inter till i efterdyningarna av Calciopoli åren 2007-2008. Han var även mannen som tog Manchester Citys till klubbens första ligatitel på 34 år och skickade under sitt enda år som Galatasaraytränare ut Contes Juventus ur CL-gruppspelet i den berömda snömatchen i Istanbul.
Under kaosartade former lämnade Mancini Inter i augusti 2016 och ersattes av Frank de Boer. Det och den svaga säsongsavslutningen, Inter ledde Serie A över jul 2015 men tappade till en fjärdeplats, lämnade en sur eftersmak i svartblått. Mancini hade dock en trupp som inte var i närheten av dagens Inter i slagkraftighet och slutade aldrig sämre än fyra under de två comebackåren i Milano.
Med sin försiktiga fotboll och en tränarkarriär på väg åt fel håll är Roberto Mancini inte på något sätt ett spännande val som förbundskapten. Italien är dock inte i ett läge där de prioriterar progressiva spelidéer, utan har en heder att återta i den stora skammen att missa Rysslands-VM.
Ventura var chansingen och det intressanta namnet som inte gick hem, och med livremmen hos Mancini kommer hans italienska landslag aldrig spela 4-2-4 i en gruppfinal mot Spanien. Jag ställer mig tveksam till om han kan utveckla spelarna så pass att de vinner ett EM-guld 2020, eller mer kortsiktigt om han kan lösa landslagets anfallsbekymmer som på ett alarmerande sätt uppenbarade sig i dubbelmötet mot Sverige.
Det jag främst ställer min tilltro till är motivationen hos Mancini. Tränaren har varit tydlig med att utnämningen är emotionell för honom och att ”förbundskaptensjobbet är den största aspiration en tränare kan ha”.
Italien får en tränare som verkligen är laddad för detta ämbete och det kan räcka långt i min värld. Efter Zenitmisslyckandet var risken att Mancini skulle hamna utanför radarn bland kontinentens storklubbar. Med förbundskaptensjobbet som livlina har Mancini fått en chans att klättra tillbaka till den högsta nivån och bevisa för alla att det är tränare som fortfarande är relevant.
På planen förväntas Italien formera en 4-3-3 eller 4-2-3-1-uppställning i träningsmatcherna mot Saudiarabien, Frankrike och Nederländerna i juni. Gigio Donnarumma planeras bli förstamålvakt efter Buffons avsked. Mancini ryktas även ta ut tidigare adepterna Mimmo Criscito från Zenit och Nices Mario Balotelli.
Samtal väntar även med Andrea Pirlo om att bli Mancinis högra hand. En duo som i sådana fall hade snittat 0,5 fellagda hårstrån på tränarbänken – tillsammans. Att ha en oerfaren Pirlo med sig hade funkat eftersom Italien givetvis inte kommer misslyckas i ännu ett kval, inte i det betydligt enklare kvalet till EM.
Förbundet har avslutat en komplicerad och utdragen rekryteringsprocess, och fått sitt stora namn. Roberto Mancini är trots det ingen som får svikna italienska fotbollsfans att göra vågen (vilket dem visserligen aldrig gör) men tränarens fotbollskunskap ska inte nedvärderas. Mancinis motivation till att få liv i tränarkarriären kan bli tillräckligt för ett spelarmaterial med talang i överflöd.
Twitter: @ErikHadzic