Imorgon kväll lottas spelschemat till kommande säsongs Serie A. En trevlig tillställning som direktsänds i italiensk tv där klubbdirektörer eller presidenter från varje klubb närvarar och frågas ut inför säsongen. Frågan är bara vilka som egentligen ska spela i höstens Serie A?
Ett stort frågetecken hängde över nyuppflyttade Parma och de alltjämt flygande åsnorna i Chievo. Parma misstänktes för fusk efter anfallaren Emanuele Calaiòs ödesdigra sms inför vårens Serie B-avslutning mot Spezia, där Calaiò skämtsamt uppmanade Filippo De Col och Claudio Terzi, tidigare lagkamrater i Spezia, att ”inte anstränga sig för mycket”.
Uppmaningen togs på allvar av fotbollsförbundet trots att närvaron av emojis hintade om en oskyldighet i meddelandena. 36-årige Calaiò fick en två år lång avstängning och Parma inleder nästa säsong i Serie A med fem minuspoäng.
Chievo hotas med femton minuspoäng av en åklagare efter att spelaraffärer med Cesena inte skötts på rätt sätt bokföringsmässigt. Skulle Chievo få den bestraffningen kommer den gälla förgående säsong, alltså åker Veronaklubben ur Serie A och 18:e-placerade Crotone får stanna kvar.
Men detta är bara en inledning på kaoset. I Serie B har nämnda Cesena och klassiska Bari redan gått i konkurs. ”Sjöhästarna” i Cesena spelade i högstaserien så sent som 2014/15 men en skuld på 73 miljoner kronor har sänkt klubben till avgrunden i amatörligan.
FC Bari, från en av södra Italiens största städer, spelade i Serie A två säsonger runt det senaste decennieskiftet. Klubben har haft ekonomiska bekymmer ända sedan dess på grund av en notoriskt orolig ägarsituation och nu är det definitivt över där. Förhoppningsvis hittar Bari ett sunt ägarförhållande i Serie D men det är inget annat än tragiskt att så många människor ska lida för en rad klubbstyrelsers oansvarighet.
Även Avellino har blivit av med licensen för att få spela Serie B nästa säsong. Kampaniernas öde fastställs på fredag dock när de två högsta serierna ska vara spikade. Åtminstone är det sagt så. Vilka tar dessa klubbars plats i Serie B då?
Reglerna är snåriga och bestäms via ett slutgiltigt omdöme som baseras på klubbens resultat, storlek, finansiella situation och ett antal andra faktorer. Redan nedflyttade Ternana sägs ligga bra till att få stanna och Siena, förloraren i Serie C:s playoff-final, kan flyttas upp.
I skarp kontrast till detta spenderar toppklubbarna friskt i Serie A. Med knappt en månad kvar till transferfönstrets stängning har Serie A-lagen lagt över 815 miljoner euro på spelarköp under sommaren. Med det är förra sommarens totala transfermiljard på väg att bräckas, och redan nu är summan högre än något av åren 2012-2016 enligt gårdagens Gazzetta dello Sport.
Inte bara Juventus och de andra topplagen investerar. En klubb som Udinese har lagt 40 miljoner euro i sommar, däribland hälften på Juventus mittfältsankare Rolando Mandragora, förra säsongen i Crotone. Torino har spenderat en halv miljard kronor på nyrekryteringar och återköp, och lilla nykomligen Empoli har lagt nio miljoner euro bara på Palermoanfallaren Antonio La Gumina.
Serie A attraherar bevisligen bra fotbollspelare och har bara Premier League framför sig i sommarens spenderingstabell. De brittiska lagen har köpt för över 100M euro mer i sommar men italienarna har värvat för nästan 300M euro mer än La Liga-klubbarna.
Det leder till nästa frågeställning, hur mycket bättre Serie A-lagen faktiskt blir av investeringarna? Inte ens den värsta italofilen kan tro att lagen kommer prestera bättre än de spanska klubbarna under kommande års Europaspel.
Serie A har blivit mer attraktivt för utländska spelare. Men de som profiterar mest på övergångar likt Ronaldos är den köpande klubben. Juventus ökar sin egen attraktionskraft mer än att de höjer konkurrenternas.
Intäktsproblemet försvinner inte heller inte bland de mindre lagen. Det är den största anledningen till att ett antal klubbar faller omkull varje år och tvingas börja om amatörgyttjan. Intäkterna i Serie B är små, i de lägre divisionerna är de minimala.
Utgifterna hade heller inte behövt vara lika stora om klubbarna satsat på inhemska spelare i högre grad. Det gäller framförallt storlagen men även mindre aktörer med ekonomier beroende av talangförädling och försäljning. Diskussionen om att storlagen ska få delta med reservlag i Serie B- eller C har förts av röster för en större inhemsk talangprioritering.
För att återgå till Parmadomen är det ett typiskt exempel på när ingenting blir rätt. Förbundet i det här fallet vill värna om italiensk fotbolls rykte och sätta ner foten mot ”fuskarna”. Det leder till en oproportionerligt hård dom som absolut inte gynnar någon.
Parma känner sig orättvist behandlat som blir straffat som klubb, i ett fall där det är väldigt diffust att vifta med några pekpinnar. Men förbundet kan ändå göra så eftersom det handlar om Parma. En klubb som agerat fel tidigare och är lättare att statuera exempel mot än någon traditionell maktfaktor.
Från den andra sidan kommer missnöje över att domen blivit ett mellanting. Palermos president Maurizio Zamparini (jo, han lever) kallar utslaget för både ”dumt och absurt”. Zamparinis Palermo känner sig särskilt förfördelat eftersom de hamnade bakom Parma i tabellen.
Enligt honom borde bestraffningen tagit hänsyn till den dåvarande tabellsituationen och inte nästa säsongs. Parma kunde fått minuspoängen retroaktivt och då hade Palermo tagit dess uppflyttningsplats. Nu har istället Parma överklagat. Färre minuspoäng och en kortare avstängning på Calaiò är ett realistiskt scenario i kommande dom.
Juventus må sälja triljoner Ronaldotröjor i minuten och Roma kan göra en nettovinst på 550 miljoner kronor i tidernas dyraste målvaktsaffär. Strukturen i il calcio som enhet håller inte den takten och därför dör klubbar, samtidigt som misstankarna om fusk aldrig försvinner.
Detta är inget nytt Calciopoli, men en större röra så nära inpå en säsongsstart har sällan skådats.
Twitter: @ErikHadzic