Det var en av dem där matcherna som Sampdoria får till på Marassi några gånger per säsong. Kvällar då i blucerchiati ser ut som ett Champions League-lag och där de kan slå vilket Serie A-motstånd som helst. Förra säsongens tvåa hade enorma problem med Samps intensiva presspel och metodiskt snabba bollförflyttningar.
I en match som spelades i hysteriskt tempo första timmen dröjde det bara elva minuter innan målnollan var spräckt. Hemmalaget kom i en kontringsvåg där nyförvärvet Riccardo Saponara hittade Gregoire Defrel på ett tillslag, och fransmannen stötte in ledningsmålet rasande vackert på uppstuds med fel fot.
Defrel var inte färdig. 20 minuter senare hittade Fabio Quagliarella, mycket bra i targetspelet, honom i straffområdet och Defrel fann målet igen. Det tog bara två matcher för 27-åringen att dubblera målskörden från det misslyckade fjolåret i Roma.
Anfallarna fick stor hjälp av Saponara som numera får räknas som ordinarie i trequartistarollen, särskilt efter Gastón Ramírez misslyckade inhopp. Tyvärr så sträckte Saponara lårmuskeln i första halvlek och kommer bli borta i tre veckor.
Längre ner på Sampdorias mittfältsdiamant gjorde Albin Ekdal hemmadebut. Svensken gjorde en strålande första halvlek där han såg trygg ut med boll och var säker i både det korta och långa passningsspelet. Ekdal fick precis som hela Sampdoria se mindre av bollen efter paus och byttes slutkörd ut efter 83 minuter. Han kan dock räkna med en startplats igen efter landslagsuppehållet.
Föga oväntat tröttnade Samp i andra halvlek och Napoli satte tryck mot hemmalagets unge och ännu osäkre målvakt Emil Audero. Bollen hittade aldrig nätet och det blev ingen tredje raka vändning för Partenopei. Istället stal Fabio Quagliarella showen, så som han gjort så många gånger tidigare.
På ett inlägg från högerbacken Bereszinsky valde 35-åringen att klacka in bollen bakom en paralyserad Ospina i gästernas mål. Ett helt ofattbart avslut och förmodligen årets snyggaste mål, alla kategorier. Denna inofficiella världsmästare i drömmål nöjde sig med att konstatera att ”det hamnar på min topp-tre” efteråt.
Anfallssituationen har inte varit okomplicerad under sommaren. Fjolårssuccén Duván Zapata skickades till Atalanta medan Samp gick bet på både Palermos La Gumina och Zaza i Valencia. Lilla Empoli och deras nya sportchef Pecini (tidigare scoutingansvarig i Sampdoria) tog La Gumina och Torino norpade Zaza efter dramatik på deadline-day. Kvar blev Quagliarella och in kom Defrel med stukat självförtroende. Idag kan ingen Doriasupporter misströsta de uteblivna värvningarna.
![quagliarella]()
Det jag ser som positivt med Napolis tre första matcher är att Ancelotti satt sin egen prägel på laget. Tränaren plockade av en blek Insigne i halvtid och behöll Hamšik och Callejón på bänken matchen ut. Det var första gången på över tre år som någon av dessa spelare inte fick speltid i Napoli som ombytta.
Man kan tycka precis vad man vill om Ancelottis beslut, framförallt det tveksamma i att bänka Mertens än en gång och starta med Verdi och Milik. Jag gillar ändå att Ancelotti väljer att visa bredden som finns i truppen, i skarp kontrast till hur Maurizio Sarri hanterade den. Ett glädjeämne är Ounas som gjorde en pigg halvlek som Verdiersättare (och som knappt användes av Sarri).
Det bekymmersamma under Ancelottis första veckor är defensiven. Napoli har fått sex skott emot sig på mål – och släppt in samtliga. I Alex Merets skadefrånvaro har Karnezis och Ospina delat på målvaktssysslan men kan knappast klandras för den usla statisktiken. Koulibaly och Albiol ser mänskliga ut i mittförsvaret, Hysaj är Hysaj, och Mario Rui har varit direkt dålig inledningsvis.
Med tre raka segrar har Juventus redan fått ett försprång gentemot de andra storlagen. Milan, Roma, Napoli, Inter och Lazio har samtliga förlorat en match var redan, Lazio två. Jaja, det är fortfarande väldigt tidigt och Juve har ett generöst spelprogram fram till omgång sju då Napoli väntar på hemmaplan.
Senare år har dock visat att inte ens en vansinnig start på säsongen räcker. Napolis åtta inledande vinster förra hösten pressade Juventus men räckte inte framåt våren. För fem år sedan vann Roma de tio första matcherna under nye Rudi Garcia, men slutade 17 poäng bakom Juve i sluttabellen.
Någon av utmanarna behöver rycka upp sig rejält om det ska bli någon dramatik under våren. Just nu har jag inget svar på vilket det laget kan tänkas bli.
****
Annat från omgång tre:
Milan lär inte bli det laget men optimismen är tillbaka efter 2-1 i hemmapremiären mot Roma. Leonardo, Maldini och Kaká (ny scoutroll) på hedersläktaren såg rossoneri spela ut Roma i första halvlek med ett fyndigt anfallsspel och ledningsmål av Kessié.
Çalhanoğlu var tillbaka och Higuaín involverades på ett mycket mer tillfredsställande sätt i centerrollen mot ett passivt Roma. Gästerna slopade 3-4-3-uppställningen i halvtid och gick över till det mer bekanta 4-3-3. Matchen jämnade ut sig och Federico Fazio kvitterade efter knappa timmen.
Trots det hade i giallorossi svårt att hitta fram till anfallstrean med El Shaarawy, Džeko och Schick. De hade svårt att överhuvudtaget hitta en klar roll för Javier Pastore offensivt och argentinaren har inlett Italiencomebacken på ett föga övertygande sätt.
Hans landsman Gonzalo Higuaín och Milan skulle få det sista ordet. Higuaín hittade inhoppande Patrick Cutrone med en listig passning och ynglingen satte 2-1 kliniskt i matchens slutsekunder. Dessförinnan hade El Pipita fått ett mål bortdömt för offside efter VAR-granskning, i en sekvens där Robin Olsen kom fel på sin utrusning.
Olsens match var trots det ett klart fall framåt jämfört med de två första. Olsen hann göra flera räddningar och spelet med fötterna blev inte lika märkbart när de mötte ett lag som ville föra matchen.
Trycket och oron ökar dock efter bara fyra poäng på tre matcher för Roma. I huvudstaden sågs en banderoll riktad mot klubbledningen efter matchen, med besk kritik mot de tunga sommartappen.
”Vilken scudetto, vilken Champions League, era troféer är plusresultat och försäljningar!!”
Ett experimenterande Juventus kom undan med tre poäng i Parma och har för ovanlighetens skull gått rent i en säsongsinledning. Parma var överraskande bra i första halvlek och lyckades kvittera Mario Mandžukićs tidiga ledningsmål.
En Gervinho på spelhumör gjorde mål och skapade farligheter med sin karaktäristiska avighet, tillsammans med den för Parma vitale centern Inglese. Även nye mittfältsslovenen Leo Štulac har tagit sig an Serie A utan några acklimatiseringsproblem och Parma hade bud på fler mål i första.
Segermålet gjorde dock Blaise Matuidi när han avslutade ett fint anfall i den 59:e minuten. Ronaldo blev mållös igen och det går att säga tre saker om det: Ronaldo ges mindre ytor i Serie A och har snabbt underordnat sig en lagspelarroll, liknande den Mandžukić har i skiftandet mellan vänster- och centerforwardsplatsen de två emellan. Sedan var Ronaldo precis lika trögstartad målmässigt förra hösten i Real Madrid.
Allegri har ett större bekymmer och det är hur han ska hitta plats åt både Douglas Costa och Paulo Dybala i elvan? Costa har inte fått spela en hel match än trots en urstark vår och Dybala fick bara tio minuter mot Parma.
Tränaren kommer fortfarande blanda trollformler under hösten och det är upp till konkurrenterna att samla ihop poäng. När Allegri hittat sin optimala uppställning kan det redan vara för sent.
Inter lyckades göra tre mål i Bologna trots en Mauro Icardi på läktaren. Radja Nainggolan fick göra debut och löste upp nerverna med ledningsmålet i den 67:e minuten. Målet är ett fint exempel på hur belgaren hittar ytan mellan Bolognas mittfält och backlinje och straffar det försvarande laget. Inters mittfält lämnar fortfarande övrigt att önska men Nainggolans närvaro kan påskynda processen framåt.
Antonio Candreva och Ivan Perišič satte 2-0 och 3-0 strax innan full tid. Den förstnämnde firade målet i lyckan av en nyfödd bebis och att han slipper gå en säsong mållös igen. Bolognas Filip Helander hade ett bra nickläge som räddades vid 0-0 men Mattias Svanbergs debut får vänta. Märkligt med tanke på att Bologna ännu inte gjort något mål.
![Radja]()
Tillsammans med Juve är Fiorentina det enda laget som gått rent. Andra vinsten kom hemma mot Udinese i en händelsefattig historia efter Marco Benassis vackra skott i 73:e minuten. Landslagsmittfältaren toppar skytteligan med sina tre mål tillsammans med Genoas polska överraskning Piatek.
Fiorentina kontrollerade mötet mot ett Udinese som hade problem med konstruktiviten, och tydligt redan nu är den ökade bredden i La Violas trupp. Trots kritiken under sommarens mercato startade Fiorentina med tre nyförvärv och ytterligare två hoppade in. Förra säsongens till stora delar nykomponerade lag har fått ett år tillsammans och en förbättring av åttondeplatsen då är mycket trolig.
****
Helgens lag (3-4-3):
Sorrentino (Chievo)
Klavan (Cagliari), N’Koulou (Torino), Romagnoli (Milan)
Nainggolan (Inter), Barella (Cagliari), Benassi (Fiorentina), Saponara (Sampdoria)
Defrel (Sampdoria), Higuaín (Milan), Quagliarella (Samp)
****
Twitter: @ErikHadzic