Av alla attribut som Cristiano Ronaldo hyllas för är det sällan huvudspelet som lyfts fram. Det är enklare att peka på dribblingarna, målsnittet eller fysiken, än att ge sig i kast med hans nickstyrka. Men faktum är att Ronaldo ända sedan genombrottsåren i Manchester United varit en av världens bästa huvudspelare.
Som Juventus kan tacka honom för det en dag som denna. Juventus mot Atlético de Madrid var inte en match som det kommer skrivas några pjäser om. I denna batalj av det mer taktiska slaget gällde det att överglänsa motståndaren med individuella prestationer, kollektivt jobb vet redan dessa två lag allting om.
Oftast var Cristiano Ronaldos skalle som stack upp mellan de tjocka taktiska linjerna och bröt mönstret i matchen. Vid det första målet fick Ronaldo den jämnårige Juanfran att säkert känna sig tio år äldre när portugisen nickade in ledningsmålet vid bortre stolpen. Juve fick det tidiga målet som mer eller krävdes för att bryta ner ett försvar av Atléticos styrka.
Om inte det var nog behövde de också passera en av världens främsta skottstoppare. Ett par minuter efter halvtid hade Ronaldo lyckats med det en andra gång. Denna gång fick domare Kuipers smarta klocka övertyga oss om att Oblak verkligen inte räddat Ronaldos nick innan mållinjen.
2–0 och utjämnat. Air Ron, eller Ron Air (Con Air kan också användas…) demonstrerade sin överlägsenhet i luften, och i sporten som bara Ronaldo och en viss argentinare kan göra. Grovjobbet var utfört, utan någon stress, och Atleti hade brutits ner utan att ha någonting att komma med i offensiv väg.
Dags för nästa våg att eliminera Atlético efter att flygvapnet Ronaldo röjt vägen. Den här kvällen var det två italienska 25-åringar som visade varför de har en framtid som betydande spelare i detta Juventus. Båda två med varsin upprorshistoria.
Federico Bernardeschi var Florenspojken som hemstadens violetta fanskara drömde skulle bli en symbolspelare i Fiorentina. Men när arvfienden Juventus kallade sommaren 2017 fanns ingen tvekan hos yttern. Bernardeschi ansåg sig själv som en spelare som kunde göra skillnad i Italiens bästa lag, tog gitarren med sig och flyttade till Turin.
Bernardeschi såg märkligt osentimental ut när han presenterades som en Juvespelare. Men han besitter också karaktären som avgör stora matcher. Det visade Bernardeschi när han i återkomsten till Artemio Franchi gjorde mål (och firade) mot sitt gamla lag.
På den stora scenen igår var det hans inlägg som öppnade för Ronaldos 1–0, och den egna ruschen med mindre än tio minuter kvar fick inhopparen Ángel Correa att osmart putta italienaren i ryggen och orsaka straff.
På den andra kanten fanns en till upprorsmakare som gett sig på att nivån i Juventus är den rätta för honom. Leonardo Spinazzola var utlånad till Atalanta under lagets fantastiska säsong 2016/17 och spelade något av en obesjungen hjälteroll på vänsterytterpositionen. Ett år återstod då av hans lånekontrakt men Spinazzola ville tillbaka till Juventus.
Turinklubben hade inte råd med en diplomatisk kris med Atalanta och Spinazzola fick stanna med en säsongsinledning på bänken som konsekvens. Italienaren var ändå rätt ute med sin vilja att ta plats i Juventus. I avstängde Alex Sandros frånvaro igår visade Spinazzola en framfusighet på vänsterkanten som mycket väl kan ge honom startplatsen före brassen framöver.
När straffen skulle slås vid ställningen 2–0 var Cristiano Ronaldo självklar exekutor. Det fanns ingen tvekan över utförandet, Ronaldo gjorde det som han tagits till Turin för att göra och fullbordade en klassisk Juventusvändning. Matchen var över trots att flera minuter återstod.
Det fanns ingen chans för Atlético att kravla sig upp ur skyttegraven och plötslig börja spela anfallsfotboll. Den extremdefensiva hållningen spelades utan Cholismo och tillät Juventus att diktera spelet från start till mål. Mittfältskampen förlorade de med råge och för att vara ett världslag är anfallsspelet bekymrande tamt att se ibland.
Diego Simeone spände sina cojones på hemmaplan men fick igår åka hem med känslan han hatar mest av allt, att förlora. Argentinaren fick inget Mourinho-moment efter slutsignalen. Istället var det Juvefansen som glatt sjöng nidramsor mot den tidigare Inter- och Laziomittfältaren.
Juventus säsong lever vidare och så även Max Allegris dröm om en Champions League-pokal. Tränaren ska givetvis ta enormt mycket ära av den här triumfen, en taktisk knockout-seger mot en av världens bästa i kollegiet Simeone. Den offensiva 3-4-3-uppställningen kvävde fullständigt Atlético Madrid och dess chanser.
Försvaret var Juventusbra och Emre Can gjorde en felfri insats i en högerbacksroll som påminde honom om de tidiga åren i Liverpool. Max Allegris taktiska mästardrag håller på att bli ett lika starkt kännetecken för Champions League som Cristiano Ronaldos alla mål i turneringen.
Twitter: @ErikHadzic