En del interisti ville inte ha honom, många Juventusfans kunde inte se honom där. Efter nästan ett år av spekulationer har Antonio Conte bestämt sig, det blir Inter.
Igår blev det officiellt att Milanoklubben avslutade samarbetet med Luciano Spalletti, bara ett par dagar efter att tränarens bror gick bort. Spalletti drogs med Contes skugga bakom sig halva våren och det var nära att det oundvikliga tränarbytet omkullkastade Inters säsong.
Under en kaosartad avslutning lyckades till slut Inter lösa en Champions League-plats, Spallettis andra raka fjärdeplats med nerazzurri. Spalletti bröt den mångåriga förbannelsen som höll Inter borta från CL under sex år men har dessa två säsonger brottats med att hitta en spelmässig identitet.
Uppdraget därmed slutfört och tid att lämna vidare nycklarna till någon som också kan vinna saker. Vad passar bättre då än att rekrytera Antonio Conte? Mycket, enligt en del högljudda Interfans. Rivaliteten mellan Inter och Juventus har eskalerat så pass post-Calciopoli att den älskade José Mourinhos namn nämndes med betydligt större välkomnande än ärkejuventionen Antonio Contes i denna skara.
Det är inte konstigt i sig att supportrar är nostalgiska och samtidigt ryggar för en gammal fiende. Men valet mellan Mourinho och Conte ur rent tränarmässiga aspekter är en no-brainer. Det kan inte tidigare historia ändra på och jag är ganska säker att de allra flesta Interfans med stor entusiasm kommer se fram emot tre år med Conte på tränarbänken.
Svårare är det då för det vitsvarta lägret. Över 3000 juventini har skrivit på ett upprop för att ta bort Antonio Contes walk-of-fame-stjärna på Juventus Stadium. Det har inte så mycket att göra med att många ville ha Conte tillbaka till Juve, en återkomst som bianconeri bättre klarar sig utan enligt mig, utan om Contes aktiva val att lockas till 2000-talets största rival.
Den tidigare Juventuskaptenen Conte gör så här mot sina egna. Och jag förstår honom. En kan använda pekfingret mot alla legoknektar till spelare som sätter det egna egot före klubben. Fine, men när det kommer till tränare handlar det om andra premisser.
Tränaryrket handlar så mycket mer om att vara rätt man på rätt plats och både ha tur och vara omsorgsfull när en ny klubbadress ska väljas. I detta läge är Inter det bästa Conte kan få såvida inte begäret fanns att jobba utomlands en vända till. Conte hade setts som en större människa om han nekat Inter, men det hade inte gynnat hans karriär.
Mitt i brinnande Sarri-diskussioner kan Juvefansen också uppleva det omvända. Majoriteten av alla Napolisupportrar kommer bli minst lika arga om tränaren lämnar Chelsea för att gå till Juve. Vad kan då Antonio Conte tillföra Inter, förutom polemiken som skapats och inte lär försvinna?
De svartblå får in en världsklasstränare och en beprövad vinnare. Tre raka scudettosegrar i Juventus talar sitt klara språk, likaså framgången i EM 2016 där Italien gjorde en spelmässigt stark turnering men föll på straffar i kvartsfinalen mot Tyskland.
49-åringen är en mästare på att få ut max av det befintliga materialet. Med en spelartrupp som slutade på tionde plats i Premier League 2015/16 lyckades Conte föra Chelsea till en överlägsen serieseger säsongen efter. Sedan skar det sig med nyckelpersoner inom klubben, det ledde till Diego Costas uttåg från Chelsea, och så småningom blev en fortsättning omöjlig när Conte missade CL-platsen förra våren.
Conte får ärva en delikat situation nu med Mauro Icardi i huvudrollen efter en tränare som, eh, inte heller haft det lätt med klubbsymboler i laget. Det kommer att brinna till på tränarbänken och vara intensivt men Inter kan räkna med att Conte maximerar truppens potential.
Däremot har Conte aldrig använt sig av något avancerat anfallsspel i hans tidigare klubbar. Det bygger på fart, genombrottstyrka och inlägg, vilket passar en trupp som säkerligen också kommer förstärkas i sommar. Inter behöver ingen ideolog till tränare i detta läge, och det är det främsta skälet till att Juventus gjorde rätt som inte siktade på Conte.
Mer än något annat visar rekryteringen vilken plattform Inter jobbat upp sig på, uppbackat av den potenta Suning-koncernen. Conte kunde ha valt Milan, Roma eller något annat, men lockas bevisligen av det ambitiösa och långsiktiga i Inters kinesiska plan.
Interisti kan inte förvänta sig snabba resultat direkt dock. 21 poäng skiljde mellan Juventus och Inter den gångna säsongen och spannet är minst lika stort när det kommer till vinnarkultur i lagen. Conte får tre säsonger på sig att överbrygga det avståndet och börja hota rivalen i en titelstrid.
Antonio Conte har vunnit var han än har gått i karriären. Hans främsta fotbollsmässiga karaktärsdrag är att han verkar som besatt av att vinna, vilket leder till en del upprörda känslor i de miljöer där han vistas. Jag tror inte Conte kommer misslyckas med varken det först- eller sistnämnda i Inter.
Twitter: @ErikHadzic