0–0-insatsen mot Genoa var blek, nästan lika svag som förra helgens prestation på Olimpico när laget förlorade mot Roma med 1–2. Det tvingade president Aurelio De Laurentiis att skicka laget på ritiro, ett träningsläger, för att komma i form till stundande vecka.
En kan tycka vad den vill om denna uråldriga italienska straffmetod men det är väldigt sällan som ritiron ifrågasätts offentligt. Just detta gjorde Carlo Ancelotti. På en presskonferens erkände tränaren att han inte nödvändigtvis höll med om De Laurentiis beslut.
Uttalandet fick oanade konsekvenser. Efter 1–1-matchen mot Red Bull Salzburg i tisdags, en nödvändig poäng som håller Napoli fyra poäng före österrikarna, bestämde sig spelarna för att strunta i ritiron och istället åka tillbaka till respektive hem.
De Laurentiis son, den 34-årige vicepresidenten Edoardo, gick ner till omklädningsrummet för att konfrontera spelarna. Det slutade nästan i handgemäng med brassen Allan innan Ancelotti gick emellan. Ancelotti fick själv ta sig tillbaka till träningsanläggningen i Castel Volturno, utan några spelare i släptåg.
Med detta i vetskap ter sig 0–0 mot Genoa och en fjärde raka match utan vinst som föga konstigt. Istället kunde klyschan om att kaos i Neapel innebär en ny nivå dammas av. Aurelio De Laurentiis hotade att stämma spelarna med 25-procentigt löneavdrag för myteriet och det pratas om en total utrensning kommande transferfönster. Mertens och Callejón ut i januari, Allan och Insigne riskerar att säljas nästa sommar.
På den för säsongskortsinnehavare öppna träningen i torsdags dök bara några hundra supportrar upp och buade ut alla utom Dries Mertens, som tidigt lämnade kalabaliken i omklädningsrummet efter Salzburg. Utanför San Paolo protesterade hundratalet ultras mot spelarna med budskap som ”vi ses på diskoteket!”.
Allan blev dessutom utsatt för vandalisering i sitt hem medan hans höggravida fru var hemma – utan att rånarna tog särskilt mycket av värde med. Mot Genoa kom bara knappt 23 000 åskådare och fick se Napoli spela utan det vanliga flytet offensivt.
Sedan den tunga 3-2 vinsten i Salzburg för knappt tre veckor sedan har Napoli kryssat tre Serie A-matcher, förlorat mot Roma och spelat lika i returen mot Red Bull. En säsong som skulle ta fart med den imponerande segern har istället tagit nästan värsta tänkbara utveckling.
Napoli har i stort spelat bra offensiv fotboll men straffats av ineffektivitet och laguttagningar med tveksam fingertoppskänsla. Försvaret har blivit det största problemet, med en Koulibaly som ser mänsklig ut och inte spelat ihop sig med Manolas, och ytterbackspositioner det hattas kring.
![Carletto]()
Att det skulle bli en vägskälssäsong för Carlo Ancelotti var uppenbart från starten. Men framme vid år två har 60-åringen fortfarande inte hittat en ultimat startelva utan roterat på en bisarr frekvens – verkligen motpolen till Napoli under Maurizio Sarris regim.
Att Ancelotti ifrågasätter sin egen chefs beslut offentligt är anmärkningsvärt och väldigt främmande för den superdiplomat som tränaren varit hela karriären. Någonting är sönder i höstens Napoli och i värsta fall även hos Carlo Ancelotti. Enligt rapporter riskerar den dåliga trenden inte tränarens status utan framtiden kommer hänga på nyckelmatchen mot Liverpool i Champions League den 27: e.
Den senaste tidens signaler visar istället att Ancelotti tappat omklädningsrummet i Napoli, liknande utvecklingen i det Bayern München som han fick sparken från förrförra hösten. Ett omklädningsrum som för övrigt inte har särskilt positiva saker att säga om italienaren.
Carletto kan ge nytt liv i laget med avancemang till slutspelet i Champions League. Men i Serie A finns till skillnad från de fyra senaste säsongerna inga garantier på att Napoli kommer hamna på CL-plats igen.
Misslyckas klubben med det målet kommer det inte finnas någon plats kvar för tränaren. De senaste årens trend i Real Madrid, FC Bayern och Napoli kommer i så fall bara bekräfta Ancelotti som en år-ett-tränare, en förvaltare. Vid det scenariot är också den trefaldige CL-vinnarens tid bland titelsatsande klubbar slut.
****
Annat från omgång tolv:
Inter skuggar fortsatt Juventus efter 2–1-vändningen hemma mot Hellas Verona och Nicolò Barellas superskott i slutskedet Veckan har annars nästan bara handlat om Antonio Contes utspel efter 2–3-förlusten mot Dortmund i veckan.
Ett antal gånger nu har Intertränaren jämrat sig över att truppen är för smal, samtidigt som Conte in det i det längsta undvek att använda vissa spelare han inte höll särskilt högt. Exempelvis gjorde Matteo Politano sin senaste start den 25:e september, Borja Valero har spelat en match var i liga och CL, och Herthaköpet Valentino Lazaro fick starta först de två senaste omgångarna.
Förlusten mot Dortmund där Inter tappade en 2–0-ledning i paus hade säkert mycket med slitage och göra. Spelarna å andra sidan skyllde på misstag och en oförmåga att lugna ner matchtempot efteråt. Så vad är det Conte klagar över vecka efter vecka egentligen?
Det råder ingen tvekan om att han tillsammans med Beppe Marotta driver på kapprustningen och knappar in på Juventus enorma sportsliga försprång. Men Conte fick under sommaren, trots klagomål då med, det mesta som han pekade på.
Han gjorde det oundvikliga och markerade att Mauro Icardi inte hade någon framtid på Appiano Gentile, men skeppade också iväg Radja Nainggolan och Ivan Perišić på mer eller mindre sportsliga grunder. Inter slog dessutom under sommaren sitt eget transferrekord två gånger om med köpen av Barella och sedan Lukaku.
Förstärkningar kommer anlända i januari. Men att omvandla ett fjärdeplacerat lag till att utmana om scudetton händer inte över en sommar. Conte kan dock försvara sitt gnäll med de fantastiska resultaten.
Inter har under nuvarande trepoängssystem aldrig inlett en Serie A-säsong bättre. Men att trampa Marotta & Co på tårna borde inte gå att göra hur många gånger som helst utan konsekvenser.
![Conte]()
En tränarsparkning som inte gillas av de egna fansen skedde i Brescia, när Eugenio Corini fick gå efter en dyster resultatrad. Enligt mig ett alldeles förhastat beslut av sparkglade ägaren Massimo Cellino då Brescia spelade bra fotboll under Corino.
I hans plats fick 41-årige Fabio Grosso göra Serie A-debut som tränare. Grosso sparkades av Hellas Verona ett par omgångar innan playoff-spelet i Serie B drog igång i våras, och fick se interimtränaren Alfredo Aglietti föra Veronalaget tillbaka till finrummet.
Grosso kunde knappast fått en sämre start. 0–4 hemma mot krisande Torino efter två straffmål av Andrea Belotti i första halvlek och två av inhopparen Berenguer efter paus. Tabelljumbon Brescia borde klara sig undan nedflyttning på ren kvalité men är nu i händerna på en oerfaren och möjligen hajpad tränare.
Någon som behövde Radja Nainggolans tjänster? Belgaren blev ratad av både Roma och Inter inom loppet av ett år men visar som utlånad i Cagliari vad lagen går miste om. Tre assist och en ”screamer”, hans andra drömmål inom loppet av några veckor, när Cagliari sensationellt blåste bort Fiorentina med 5–2 och klev upp på fjärde plats.
Det är klubbens bästa säsongsinledning sedan de vann scudetton för snart prick femtio år sedan. Från en storspelande Robin Olsen till ett löjligt brett mittfält och anfallet som inte saknar skadade Pavolettis alla mål. Jo, här finns tillräckligt med kvalitet för att åtminstone stanna inom topp-sju.
”Inte ens de mest rödskimrande förväntningar såg oss så här högt upp i tabellen. En hel stad och ö trycker oss framåt, vi behöver bara fortsätta så här och göra det till en utmaning mot oss själva, inte någon annan”, sa succétränaren Rolando Maran till DAZN efteråt.
Matchen handlande annars om mötet mellan Davide Astoris två klubbar innan förra vårens hastiga bortgång. Spelet stoppades i den 13:e minuten och Astori applåderades av sina gamla hemmafans i Cagliari. En tårögd Giovanni Simeone firade sitt 3–0-mål med en honnör dedikerad hans gamle Fiorentinakapten.
Dejan Kulusevski går från klarhet till klarhet. Igår bidrog svensken till att Romas segersvit stannade vid tre matcher när Parma vann på Ennio Tardini med 2-0. Kantspringaren var Parmas mest framträdande och bar offensiven efter att Gervino utgick i halvtid. Prislappen som det spekuleras kring på 30 miljoner euro känns inte alls orimlig om ägarklubben Atalanta bestämmer för att casha in i januari.
Sällan har Juventus varit en större favorit mot Milan som inför söndagskvällens möte lagen emellan. Särskilt med tanke på att Juve hade 17 segrar på de 20 senaste matcherna mot rödsvart i Serie A. Ett aggressivt och duellstarkt Milan överraskade dock med säsongens hittills bästa insats.
Medan ett trögt hemmalag inte fick igång alla cylindrar satte Milan Piątek längst fram i flera lägen, utan att forwarden fick bollen förbi landsmannen Szczęsny. I den 55:e minuten blev den formsvage Ronaldo utbytt av Sarri för andra gången den veckan och lämnade arenan innan slutsignalen.
Det skulle till tre byten av tränaren innan Juventus kunde slingra sig undan med en ny trepoängare. Rabiot kom in på mitten, men det var främst Dybalas och Douglas Costas löpningar som rev upp hål på Milans planhalva.
De två sydamerikanerna blev Juventus katalysator. Ett samarbete med en annan, Gonzalo Higuaín med kvarten kvar ledde till segermålet av Paulo Dybala. Bittert för 14:e-placerade Milan som dessutom är uppe i ett tufft spelprogram.
Någon Sarriball har fortfarande inte satt sig på bred front. Men Juventus är klart för Champions League-åttondel med två omgångar till godo, och Maurizio Sarris inledande 32 poäng är bättre än vad hans föregångare Allegri och Conte lyckades med under respektive förstaår i Juventus.
****
Omgångens elva: (3-4-3)
Szczęsny (Juventus)
Cacciatore (Cagliari), Iacopini (Parma), Pisacane (Cagliari)
Rog (Cagliari), Barella (Inter), Nainggolan (Cagliari), Ansaldi (Torino)
Dybala (Juve), Correa (Lazio), Kulusevski (Parma)
****
Twitter: @erikhadzic