Diego Armando Maradonas hjärta orkade bara några veckor till efter hans egen 60-årsdag. En av fotbollsvärldens största har avlidit, och vid sidan av hemlandet Argentina kommer dödsbeskedet sörjas allra mest i italienska Neapel.
Jag är själv för ung för att ha sett Maradona spela live. Ett par besök i Neapel har dock räckt för att inse vidden av argentinarens arv på fotbollsplanen. Maradona lämnade en strulig tid i FC Barcelona bakom sig och gick överraskande till Napoli inför säsongen 1984/85.
Den syditalienska klubben hade vid tidpunkten blott två Coppa Italia-pokaler i prisskåpet. När Maradona lämnade klubben 1991 hade Napoli vunnit ytterligare en italiensk cup, två Serie A-titlar, en Uefacup- och en italiensk supercuptitel.
Han gjorde det under en period då Serie A var den starkaste ligan och innehöll spelare som Marco van Basten, Zico, Michel Platini och Lothar Matthäus. Maradonas bedrifter ledde till något som liknas vid religiös dyrkan av honom i Neapel.
Hans ansikte är precis överallt i staden. På väggmuraler, på klistermärken iförd Che Guevara-basker, han är även avbildad inne på pizzerior. Inne på Bar Nilo, längs den gamla stadskärnans smala gränder, finns ett kapell dedikerat till stadens störste (och indirekta uppmaningar att åtminstone betala för en espresso innan man fotar det).
På ett hyreshus i de ruffiga kvarteren öster om hamnen finns en enorm avbildning av stjärnan med texten Dios Umano under. Den mänskliga guden. Om något så var Diego Maradona bara en människa. Jag som inte upplevde honom på planen har istället fått konsumera olika slags populärkulturella klipp på legendaren.
Bland många sådana rekommenderar jag dokumentärfilmen Diego Maradona av britten Asaf Kapadia mest, som ger en väldigt bra inblick i Maradonas sju stormiga Napoli-år.
Kvinnorna. Kokainet. Samröret med Camorran. Det är verkligen ingen polerad bild som ges av Maradonas leverne utanför planen.
Efter att ha att sett dokumentären är det lätt att ta fram pekpinnen och moralisera kring drogmissbruket och maffiakopplingarna. Men mest visar den en person som inte pallade pressen av att vara stadens kung på precis alla plan, och som begick mänskliga misstag.
Att Maradona skulle lära känna Camorra-toppar med hans livsstil och ställning var oundvikligt. Drogerna tog tyvärr inte slut där utan kulminerade på öppen scen nästan 20 år senare med de tragikomiska bilderna på Maradona under Ryssland-VM.
Napoli gav spelaren carte blanche under åren och Maradona kunde göra som han ville med träningstider, kost, och leverne – så länge han var bäst på planen. Nu är hans intensiva tid på jorden över, och jag fastnar för ett klipp ur Maradona by Kusturica.
Artisten Manu Chao framför låten La vida tómbola när Maradona glider upp på gatan. Manu Chao sjunger att han hade levt som Maradona – om han vore honom – och fortsätter att han aldrig skulle göra misstag, om han vore Maradona.
Argentinaren betraktar musiken med händerna i jeansshortsen och ser rörd ut bakom de snabba solglasögonen. Diego Maradonas liv var sannerligen en tombola, fyllt av fula och vackra stunder. När det kom till fotbollsplanen så var “den gyllene rackarungen” från Buenos Aires bara bäst i världen.
****
Stor Romaspecial i det senaste avsnittet av Poddario när romanista Andreas Felicetti gästar undertecknad och SvenskaFans Johan Stistrup. Om den starkare portugisiska prägeln i klubben, ägarbytet, stadionfrågan och den senaste tidens framgångar på planen. Bland annat! Podden är ute på alla plattformar.