Äntligen drar EM igång, med kvällens öppningsmatch Italien-Turkiet på Stadio Olimpico i Rom. Äntligen säger nog framförallt italienarna, som kunnat bearbeta ett trauma i nästan fyra år samtidigt som de ägnat lika lång tid åt att förbereda sig inför Den Stora Revanschen.
Terapin har gått riktigt bra. Med Roberto Mancini som helande förbundskapten har Italien på 30 landskamper smått otroliga 2,33 i poängsnitt. De vann elva raka matcher mellan slutet av 2018 och 2019, och tog maximala 30 poäng i en EM-kvalgrupp med Finland, Bosnien-Hercegovina, Armenien, Lichtenstein och Grekland. Nyligen svepte de undan Tjeckien med 4-0 i EM-genrepet.
Ser det för bra ut för Italien inför själva slutspelet? Det är lätt att dra den slutsatsen hos italienare som vunnit sina två senaste VM-guld med olika skandaler i fonden innan mästerskapen.
Jag skulle dock inte dra det så långt. Visst ser det både spel- och resultatmässigt bra ut för Mancinis mannar. Men Italien tillhör inte EM:s förhandsfavoriter och bär inte pressen som flera av de tidigare upplagorna gjort. Gli azzurrri är en outsider till titeln, kanske mer än så, men ska i första hand återupprätta hedern efter förnedringen som ett uteblivet VM-slutspel 2018 medförde.
Truppmässigt har de bra förutsättningar för att göra det. Målvaktsuppsättningen är stark och flera starka Serie A-namn fick inte ens plats i truppen. Gigio Donnarumma har karriärens bästa säsong bakom sig, och med en flytt till Paris Saint-Germain nära förestående verkar han ha stakat ut framtidstvivlen innan mästerskapets början.
Framför 22-åringen finns det gjutna mittbacksparet med Leonardo Bonucci och Giorgio Chiellini. Sett till form hade unge Alessandro Bastoni förtjänat en startplats, men Mancini lär knappast bryta upp det som återstår av det gamla “BBC”-blocket.
Det ser svagare ut på ytterbackspositionerna i fyrbackslinjen. Emerson får inte spela i Chelsea och Leonardo Spinazzola har knappt varit skadefri de senaste två månaderna, men har en stark säsong bakom sig i Roma. Till höger får Italien hålla till godo med Alessandro Florenzi och mästerskapsdebutanten Giovanni Di Lorenzo.
Tremannamittfältet är klass rakt igenom med Jorginho, Nicolò Barella och Marco Verratti. Men bakom dem har Stefano Sensi åkt på ännu en skada och tvingats lämna truppen. Detsamma gäller Lorenzo Pellegrini som lämnade återbud igår – både han och Sensi är annars bra nog för en startelva.
Truppens stora frågetecken hänger över centerplatsen. Den trefaldige Serie A-skyttekungen Ciro Immobile ska röja de sista tvivlen som finns över honom och bevisa att han kan vara en ledarfigur även i mästerskapssammanhang. Läsare av den här bloggen vet vad jag tycker om 31-åringens kapacitet; Immobile bör dock hitta nätet snarast för att slippa hjärnspöken och bjuda in Andrea Belotti i matchen.
Immobiles jämngamle anfallskollega Lorenzo Insigne bär också ett stort ansvar i offensiven. Han har avslutat sin bästa säsong sedan Maurizio Sarri lämnade Napoli och gjort 19 mål och sju assist i Serie A.
Federico Chiesa och Domenico Berardi kommer från lika starka säsonger i Juventus respektive Sassuolo – men känslan av att detta ska vara Insignes stora sommar är stark, med tanke på var han befinner sig i karriären.
Insignes passningsfot är en spetsegenskap som få andra EM-konkurrenter besitter, och ett fruktfullt neapolitanskt samarbete med Immobile vore drömmen ur azurblå synvinkel.
Truppen är jämnbra, spelsystemet sitter, och i Mancini har de en av EM:s mest meriterade förbundskaptener. Men Insignes x-faktor och en målleverans från Immobile är ett måste om Italien ska nå finalen på Wembley.
Tips: Vinner grupp A på samma poäng som Turkiet, besegrar Österrike i åttondelen, förlust mot Belgien i kvartsfinal.
![]()
Truppens gladaste: 21-åringen Giacomo Raspadori startade i omkring en tredjedel av Sassuolos matcher den gångna säsongen. Fem mål under våren räckte ändå för att den 1,72 meter långa anfallaren skulle ta en plats i EM-laget. Raspadori är en riktig joker i truppen och kan med sin hala och oberäkneliga stil skapa stor oreda hos motståndaren.
Truppens mest dystra: Moise Kean, som föll ifrån bruttotruppen. 13 mål och en hel del starter i PSG under Ligue 1-säsongen räckte uppenbarligen inte. Här kan Roberto Mancini ha gjort ett misstag som förbisett 21-åringens kraft och direkthet.