Threads: Keven.Bader
Reaktionerna efter Bayer Leverkusens briljant genomförda match mot Bayern München som resulterade i en 3:0 seger har knappt hunnit lägga sig innan Bayern ska ta sig an Lazio i Champions League-slutspelet. Krisen i München är ett faktum. Jag vet inte när jag senast såg Bayern München så utspelade under en hel match. Det är en sak att förlora med stora siffror – men att bli så pass utspelade är något annat. Det fanns inte ens en gnutta promilles chans att Bayern München skulle vända på lördagens toppmöte, så illa var det. Trots detta har Tuchel efter matchen inte sagt att hans tillvägagångssätt i sig var fel, vilket jag tycker är häpnadsväckande.
För er som missade matchen mot Leverkusen så kan jag snabbt ge er en recap:
Tuchel valde att ändra formation och spela en 3-4-3 formation (eller 5-2-3, beroende på hur man ser på det). Detta för att stå emot Bayer Leverkusens offensiva kraft. Förutom att en ny formation skapar osäkerhet i laget så ställde Tuchel dessutom upp nyförvärvet Sasha Boey på vänsterbackspositionen (ingen naturlig position för honom), trots att det fanns andra naturliga val. Att Tuchel valde att spela nyförvärvet Boey på vänsterkanten känns också helt ologiskt och nästintill taskigt. Boey, som i grunden är en högerback och värvades in som det, gör sin startdebut för Bayern München i säsongens stora nyckelmatch på en onaturlig position. Det är nästan som att Tuchel ber om problem när han ”hänger ut” sin spelare på det sättet. Det är också orättvist gentemot Boey som nu får en dålig start i sin nya klubb och ”öronmärks” på ett negativt sätt av fansen.
![]()
Utöver det petade Tuchel Matthijs de Ligt och spelade den tänkta backupen Eric Dier samt den nyligen hemkomne Kim Min-Jae (asiatiska mästerskapen) som säkert inte ens visste vilken tidszon han befann sig i under matchens gång. Detta trots att de Ligt var i ”suverän fysisk form”, som Ligt beskrev det för Sky efter matchen.
![]()
Kort och gott – den taktiska planen föll ihop som ett korthus och i den andra halvleken försökte Tuchel forcera fram genom att ändra till en annan formation igen. Trots flertalet offensiva pjäser på planen lyckades Bayern München inte åstadkomma något. Nada. De hade ett xG på sammanlagt 0.56, lägsta xG under hela BL-säsongen, vilket rent ut sagt är pinsamt när man har spelare såsom Harry Kane, Leroy Sané och Jamal Musiala på planen. FCB-spelarna såg helt enkelt vilsna ut när de sprang idélöst runt på planen.
Efter matchen säger Thomas Müller något som får en att tvivla ytterligare på Tuchels tillvägagångssätt:
Bland annat säger Müller att FCB-spelarna inte kan hantera pressen under matchen för att få fram spelet. Det har för mycket i huvudet. Frågan är om Tuchels taktiska angivelser kväver spelarna och deras kreativitet. Det är inget snack om att kvalitén och potentialen finns i Bayern-truppen, men det är som att Tuchel och spelartruppen pratar två helt olika språk och inte alls lyckas hitta ett framgångsrikt samarbete.
IDENTITETSKRIS
Bayern Münchens kännetecken under de senaste årtionden har varit att laget, oavsett hur dåligt det har gått i vissa perioder, alltid har kommit tillbaka och visat på mental styrka när det gäller som mest. Just den delen känns som bortblåst i detta läge. Ledarfigurerna i Bayern München har antingen blivit nersnackade eller petade av Tuchel. Sedan ska det ju sägas att jag såklart inte har någon inblick i vad som händer bakom kulisserna, men det är ju anmärkningsvärt att detta sker samtidigt som prestationen ute på planen havererar.
Jag vet att vissa vill påstå att kritiken är för hård mot Tuchel och Bayern sett till poängraden i Bundesliga och höstens CL-resultat. Men ser man till hur poängen togs så var det bara en tidsfråga innan ”Lokomotivet Bayern München” skulle spåra ur, i och med att det inte finns någon lokförare. Bayern München är ingen enhet med Tuchel och spelet är icke-existerande. Ja, Harry Kane har bjudit på mål på löpande band, men frågan är om han kanske hade gjort ännu fler mål om Bayern München hade fungerat i sin helhet.
En ytterligare sak som är extremt ”icke bayerskt” var Tuchels taktiska plan mot Bayer Leverkusen. Han ändrade formation för att anpassa sig mot Xabi Alonsos Bayer Leverkusen. Något som i grunden inte är konstigt, men är man FC Bayern München så anpassar man sig inte i Bundesliga. Man spelar med sina bästa spelare på deras respektive bästa positioner, punkt slut. Tuchels formationsförändring gav dessutom motståndarna Bayer Leverkusen självförtroende, något som försvararen Jonathan Tah sa efter matchen.
“Det var en skön känsla när vi såg det i omklädningsrummet. Vi kände hur mycket respekt de har för oss. Åtminstone för tillfället gav det oss modet att gå in i matchen med gott självförtroende.”
Jonathan Tah
![]()
TUCHELS TUNNA LIVLINA
Det enda som håller Tuchel kvar på sin post i detta nu är att Bayern München inte vill sparka en tränare mitt under en säsong ännu en gång (Nagelsmann förra säsongen). Uli Hoeneß och de andra i ledningen var inte nöjda med hur Oliver Kahn (före detta VD) och Brazzo (före detta sportchefen) hanterade Nagelsmanns exit.
Ska man vara krass så är Tuchel i detta nu en ”dead man walking” – det enda som skulle kunna förlänga hans tid i München är om han vinner Champions League eller lyckas på något vis påvisa en utveckling med laget. Tyska cupdrömmen existerar inte längre (uttåg mot 3Liga-lag Saarbrücken) och ligatiteln ser jag som bortspelad – detta Bayer Leverkusen kommer inte att tappa sitt försprång på fem poäng och detta Bayern München kommer inte gå obesegrade igenom resterande 13 ligamatcher. Det är större sannolikhet att Bayer Leverkusen vinner trippeln denna säsong (Bundesliga, Europa League, tyska cupen).
SYSTEMFEL
Med allt detta sagt så kan all skuld inte läggas på Thomas Tuchel, även om han är ytterst ansvarig för de sportsliga resultaten. Den bayerska ledningen ska ha en stor känga av kritik. Det klubben har gjort de senaste fyra åren på transfermarknaden och även internt har satt hela klubben i en obalanserad situation. Flera spelare har värvats in utan att göra någon som helst avtryck – det är som om dessa värvningar bara gjordes på måfå utan någon tanke på hur de ska integreras eller användas. Vissa spelare känns också som klassiska övergångar som har gjorts i ren panik:
- Marc Roca
- Bouna Sarr
- Tanguy Nianzou
- Omar Richards
- Marcel Sabitzer
- Noussair Mazraoui
- Ryan Gravenberch
- Sadio Mané
- Matthjis de Ligt (?)
Förstå mig inte fel – detta är talangfulla spelare, men ett stort antal spelare som har värvats in i klubben de senaste åren har antingen fallerat grovt och sålts eller med tiden bara suttit ut sitt kontrakt.
Allt detta är en del av den misslyckade övergången från eran Ulli Hoeneß och Karl-Heinz Rummenigge till den avsatta duon Oliver Kahn och Hasan Salihamidžic. I skrivande stund sätts en ny grund i Bayern Münchens ledningsgrupp med bland annat nya sportchefen Freund och snart den nya sportsliga styrelseansvarige Max Eberl. När dessa delar är på plats kanske vi får se en stabilare tillvaro i Bayern München. Men under denna process måste Bayern München fortfarande kunn leverera ute på planen. Det är inte det lättaste, men spelarmaterialet finns där för att åtminstone vinna ligan, gå långt i tyska cupen och utmana i Champions League. Men då måste Tuchel lyckas få ut mer av laget, för just nu ser det fullständigt undermåligt ut. Potentiella ersättare pekas redan ut i tysk media – bland annat skriver SportBild att Mourinho lär sig tyska då Bayern skulle locka honom. Även den före detta Bayern München-tränaren, Flick, sägs vara en favorit i FCB-ledningen:
Vi lär få ett par till intressanta kapitel att ta del av under våren från FC Hollywood.