Årets bästa nyförvärv

Högmo har hittat en offensiv balans som till viss del har tummat lite på den defensiva styrkan, men den balansen mellan offensiv och defensiv visade sig på många sätt var ett klokt beslut. Samuel Gustafsson som defensivt ankare på mittfältet har styrt och ställt och i en possession-taktik är det få i Allsvenskan som är bättre än honom (möjligen Bojanic). Hans skärande passningar hotar hela tiden motståndarlaget och skapar sprickor i deras defensiver. När han kompletteras av brorsan och Rygaard som är tekniskt fenomenala och ytterst positionssäkra så förstår jag att Jeremejeff har kunnat få in 22 bollar i nät. Offensiven håller europeisk klass. I nederländska ligan hade de älskat att se de tre operera tillsammans på mitten. Tiki-taka som även är effektiv.

Rygaard är enligt mig det bästa nyförvärvet i årets allsvenska. Hans speluppfattning är briljant och han är ständigt i rätt positioner. När han dessutom gör både mål och assist är det svårt för någon att hävda att något annat nyförvärv har varit bättre (möjligen Marcus Antonsson). Vänsterfoten smeker in bollar i nät. Ibland har det sett ut som att han bara passar in bollen i mål. Det är något som fler spelare bör ta efter. Enkelt att säga givetvis men svårt att utföra. Men det är sällan kraft slår precision. Hårt kan många skjuta. Få kan skjuta med precision. Heter man Leo Messi kan man skjuta med både kraft och precision.

I korrelation med att självförtroendet har växt har även modet hos backarna i Häcken växt. Hammar och Hovland har på Gustafsson-maner börjat slå bollar rakt igenom motståndarlinjerna och Fridriksson och Lund har ångat fram längs kanterna i 110 under 90 minuter match in och match ut. Defensiven har blivit oerhört solid och trots att backlinjen har lämnats själva många gånger mot framstormande motståndare har de inte sällan löst uppgiften med bravur. Av egen erfarenhet är det det som är det svåraste som back. När någon bra spelare kommer drivande med boll under kontroll rakt emot dig. Med passningsalternativ på båda sidorna. När ska man kliva på? Ska man inte göra det alls? Man tvingas att ta ett jobbigt beslut helt enkelt. Det har Häcken-försvaret löst utomordentligt.

Slutligen har Jeremejeff och Sadiq varit suveräna. De har gjort mål och assist och skapat problem för motståndarna. Alex inledning på säsongen måste ju ha slagit något slags rekord? Han gjorde mål hela tiden. Även om han till slut tappade lite fart så har han gjort en oerhört imponerande säsong. Bravo! Sadiq har vuxit under säsongen. I slutet lyckades han med allt. Han är en spelare som Häcken kommer ha mycket glädje av. Snabb, finurlig och han gör poäng. Frågan är om laget får vara intakt och kan fortsätta utvecklas. Då går Häcken en rolig framtid till mötes.

Hammarby körde över Kalmar. I den andra “finalen” i näst sista omgången blev Hammarby för svåra för Kalmar. Allt iscensattes av Gustav Ludvigsson. Jag läste att Bojanic brukar klaga på hans fötter på träningarna, att han inte har tillräckligt bra teknik. Bullshit! I förhållande till den farten han alltid använder har han en mycket funktionell teknik. Han lyckas ofta få med sig bollen. Han tar emot och sätter fart. Möjligen kan hans spel på ett tillslag förbättras men det är också därför han håller till på en kant. Där behöver han inte spela på ett tillslag så ofta. Mot Kalmar var han överallt! Han petade in mål, sköt in mål, försvarade längst ner i eget straffområde och satte press på Kalmars backlinje. Helt klart var han MoM! Håller han den höga nivån är han absolut en av de viktigaste spelarna för sitt lag. En drömmedspelare på alla sätt och vis. Jag hade velat ha honom i mitt lag varje dag i veckan.

Nu tar Hammarby tredjeplatsen. Också det välförtjänt! De har varit tredje bäst.

Djurgården gör ingen bra match mot Norrköping. Eller rättare sagt gör Peking en bra match mot Djurgården. Sett till spelartrupperna är lagen ungefär jämbördiga skulle jag vilja påstå. Norrköping har underpresterat ordentligt. I måndagskväll hade de dock otur. Djurgården tog tre poäng och säkrade andraplatsen. Radetinac (som enligt mig har varit DIF:s bästa spelare i år) fick prickskjuta en vänstervolley och fira med fansen. Annars var det Norrköping som skapade mest och spelade bäst. Jag hoppas Norrköping tar ordentlig lärdom av året och bygger ett nytt spel inför nästa säsong. Med den truppen tror jag att de skulle kunna göra en Häcken och komma allra högst upp nästa år. MEN då krävs ett spel som bygger på fart och bollinnehav. Gör om gör rätt.

Djurgården har också haft en fantastisk säsong på två fronter. Imponerande på många sätt. De förtjänar andraplatsen i serien och de förtjänar framgångarna i Europa. Kul för DIF men också kul för svensk fotboll. Isak Hien slog igenom och var fenomenal under våren. Danielsson har inte varit lika bra men man vet alltid vad man får. Ett lugn och en stabilitet som smittar av sig. Dessutom internationell erfarenhet. Jag tycker Edvardsen har mer att ge. Han har gjort poäng men väldigt få mot bra motstånd. Till nästa år behöver han växla upp lite för att DIF ska vara riktigt nöjda med honom. I Degerfors fick han kontra en hel del och där ligger hans styrka. Han är snabb med boll och när han möter få motspelare är han livsfarlig. I Djurgården spelar han oftare mot uppställt försvar och där behöver han hitta lite fler verktyg tillsammans med tränarstaben.

Ola Toivonen förtjänar en hyllning. Han slutar efter säsongen och det kan bli en avslutning som han kan komma ihåg för alltid. Först tre mål mot Varberg och en kanoninsats på många vis. Få har Olas teknik och spelförståelse. Han har förtjänat en plats i svensk fotbolls historieböcker. Grattis till en bra karriär Ola. Inte nog med att han gjorde ett hattrick mot Varberg som hjälpte Malmö, det hjälpte även HANS förening Degerfors i kvalkampen. Det som är lite ambivalent för Ola i sista omgången är att Malmö ställs mot Degerfors. Som sagt, det kan bli en avslutning på karriären som Ola kan minnas länge. På flera olika vis. Vi får se hur det slutar.

Slutligen tycker jag lite synd om Elias Gustafsson och Erik Israelsson. I båda fallen förstår jag fansen som tycker det är lite provocerande att den ena dyker upp med Häcken-tröja och den andre drar en ramsa inför Hammarby-klacken. MEN! I ett större perspektiv så är de båda människor. Elias två bröder kan vinna ett guld med Häcken. Klart som faaan han hoppas de ska vinna. Han vill inget hellre. Det tror jag alla vet runt om i hela Sverige. Det som är lite olyckligt är ju att han har på sig en matchtröja.

Likaså med Erik. Erik hade en toppentid i Bajen och blev rättmätigt hyllad när karriären nu tagit slut. Olyckligt var att han körde en ramsa. Särskilt med tanke på matchens betydelse och att han tillhör KFF.

Men snälla drevet där ute. Ha lite förståelse. Sluta hata. De är människor och har känslor. Klart Elias håller på Häcken. Det visste ni! Klart att Erik har känslor för Bajen. Det visste ni! Bara för de har ett lager av mänsklighet i sig ändras inte resten av dem. De vill sina nuvarande lag allt väl och offrar sig varje dag för att just det laget ska få framgång. Men låt dem för tusan få njuta av stunden ibland också. Även om det kan tyckas fel.

Veckans “passning” – Rygaard passar tydligen in bollar i mål. Känsligt och finstämt.

Veckans “fyrverkerier” – Hur kan det förekomma fyrverkerier inne på en Allsvensk arena?????????? Jag blir stum och irriterad. Skärpning alla.

Veckans “spelare” – Mikkel Rygaard. Inga kommentarer. Jo en liten, Gustav Ludvigsson var också väldigt duktig.

Nu njuter vi av sista Allsvenska omgången för att sedan ta oss an ett VM. Ha det grejt!

// Viktor