Brännström har rätt när han säger att AIK var det bättre laget

Därför är cupresultaten viktiga. Oavsett hur prestationen ser ut så ger resultat en känsla av att man kan vinna. Att man är svårslagna. Och kvartsfinalerna gav vissa lag mer självförtroende och matcherna gjorde nog ingen åskådare besviken. Vi bjöds på straffläggningar, derbyhets, tiki taka och sena kvitteringsmål.

Häcken skåpade ut Norrköping fullständigt och känns som en given finalist med tanke på vilket självförtroende de spelar med. I denna matchen kanske de inte skapade de där superheta chanserna men jag tycker ändå spelet imponerar. Det känns som att det inte spelar någon roll vilka spelare som spelar i Hisingen-laget då de har ett sådant flyt och en sådan tro på det de gör som inte rubbas vad som än händer. De spelar runt, igenom och bakom motståndarna på ett sätt som ser så enkelt ut. Nästan som att de hånar motståndarna lite. Ofta regisseras ansatserna av Samuel Gustafsson, som jag anser just nu vara den spelare i de allsvenska lagen som är absolut bäst. Hans bollvinster och passningsspel ger Häcken ett anfallsspel som både är effektivt och rappt. När man sen har oerhört kvicka spelare framåt så är det en dödlig kombination. Inget annat lag ser ut att vara i närheten av Häcken just nu. Och då är de andra lagen inte dåliga på något sätt. Som det ser ut i nuläget är Häcken i min bok favoriter till att vinna både cupen och Allsvenskan. Det ska bli kul att se dem mot Djurgården när helgen vankas.

För Djurgården är starka. De har allsvenskans bredaste trupp och dessutom mycket spets. När de får upp farten i presspel och passningsspel, vilket de fick i andra halvlek mot MFF, så är de svårslagna. De är lagom elaka och oerhört tunga att stå emot, vilket jag även tror att polackerna kommer att få känna på när de kommer till Stockholm. DIF:s spel fick Malmö ur balans under andra halvan av matchen och då syntes även det mentala oket som skåningarna bär på. När känslan av att de kanske kan tappa matchen kommer så blir de passiva och lätt stillastående. Sen är det ändå Ceesays usla försvarsspel som gör att Elias Andersson kan kvittera i slutminuterna. Och det är Dahlins ingripande som tyvärr leder till att det blir straffläggning. Men dessa två händelser är snarare summan av ett baktungt Malmö som kämpar som djur för att få ordning på sig själva än endast två individuella misstag. Helheten skapar dessa negativa situationer.

Malmö visar dock att de kommer att vara att räkna med när saker och ting summeras i november. Deras första halvlek är stark mot ett Djurgården som spelar aningen långsamt. Taha Ali är en spelare jag verkligen gillar. Han är kvick och teknisk och har en fin förmåga att vrida att vända i offensiva positioner. Mot Djurgården hade han en finfin första halvlek. Problemet kanske är att han vrider och vänder lite väl mycket och inte får till den där riktiga effektiviteten i sitt spel som han skulle kunna få. Blir han lite rakare i sitt spel får Malmö än mer glädje av honom. Dessutom gör AC två mål och ser lite pånyttfödd ut under Rydström. Kul för alla inblandade.

Under karriären har man många gånger varit med om känslan av rädsla som Malmö just nu till viss del visar. Som ni säkert kan förstå så är det inte en känsla man vill ha. Man vill snarare ha känslan som Häcken spelar med, att allt löser sig. När man hamnar i den negativa spiralen spelar det ingen roll hur bra man spelar under 75 minuter av matchen. De sista 15 när allt ska avgöras känns som en tio timmar lång vistelse på Guantanamo. Man lider! Trots att man kanske har ledningen så känns det ändå som att man förmodligen kommer att tappa den och kanske till och med förlora. När Magnus Pehrsson ledde oss i KFF infann sig den känslan. Vi kunde spela oerhört väl i majoriteten av matchen men ändå stå där med noll poäng och en känsla av att vi var odugliga. Det enda som hjälper då är att ta poäng. Resultat! Med tur eller skicklighet, med fysik eller teknik spelar ingen roll. Poängen ger självförtroende. Vinster föder vinster.

I andra semifinalen ställs Mjällby mot Hammarby på Listerlandet. Väldigt ovisst på förhand men Hammarby bör ses som favorit. Även om jag tycker att AIK faktiskt imponerade mer än Hammarby i derbyt så är Hammarby farliga. De har spets. De skapar chanser och gör mål. Mot Gnaget var de absolut inte de mest spelförande laget men jag tycker att Bajen var det farligaste laget. Det går undan när de kontrar och de har spelare som får fotboll att se enkelt ut. Framför allt Besara och Tekie. Det kanske är så att vi får se ett mer kontrande Hammarby i år? Med det spelarmaterialet är det inte en dum taktik. Får Besara lite yta kommer han att sätta sina medspelare längre fram i bra lägen. Som till exempel Erabi vid 2-1 målet. Hur kunglig tror ni inte han känner sig efter de här cupmatcherna hitintills förresten? En tonåring som flyger fram. Undrar hur länge flytet håller i sig?

AIK spelade övertygande och spelade gång på gång bort Hammarbys press. Ganska enkelt kunde AIK ta sig upp till offensiv tredjedel. Modesto fick fina ytor ute på högerkanten och där kommer motståndarna behöva stänga igen bättre än vad Hammarby gjorde eftersom Modestos högerdoja är ganska precis. Assist till målet och ytterligare fina inspel som kunde lett till mål (Guidettis nick bland annat). Modesto kommer bli spännande att följa. Likaså AIK som lag. De har absolut en prestationskurva som pekar uppåt och spelarmaterial som ger AIK-fansen hopp om framtiden. En spelare som jag hade lite sämre koll på innan denna matchen var Haliti. Visst jag har mött honom och sett honom men det är först i denna matchen som jag insåg vilka fina kvaliteter han besitter. Hans passningsspel är av klass och modet han spelar med är precis vad AIK behöver. I den trebackslinjen kommer alla hans kvaliteter till sin rätt. Tyvärr räckte det inte för AIK denna gången men de är just nu ett bra lag!

Straffsparksavgöranden är ändå hemska ibland. Romario kunde avgöra med den femte straffen för sitt Kalmar. Sätter han den så vinner KFF. Straffen han slår är dock allt annat än bra och istället för att Kalmar får trycka in Hammarby i Gastens extraordinära pausomklädningsrum (enligt Mjällby) så går Mjällby och vinner den där straffsparksläggningen. Det kan svänga fort. Antiklimax för Kalmar och enbart lycka i Mjällbylägret. Jag skulle vilja hävda att det blev en liten reality check för Kalmar. De har imponerat i cupen fram till kvartsfinalen men väl där såg det lite segare ut. De var absolut inte dåliga men det blev många passningar i sidled när Mjällby effektivt stängde igen planen. Tur för Kalmar i jakten på en europaplats är ändå att topp tre-lagen från förra årets Allsvenska alla är i semi. Om något av dessa vinner så spelar Kalmar i Europa 2023. Men om MAIF kan spela likadant mot Hammarby som mot Kalmar så har de en god chans att ta sig till cupfinal. Väl där kan allt hända. Då kan de grusa KFF:s europadrömmar. Väldigt starkt av Mjällby i så fall.

Nu hejar vi på Djurgården mot Lech innan vi tar oss an semifinalerna i cupen. Mitt tips är att Djurgården går vidare i Europa och att vi ser Häcken mot Mjällby i cupfinal.

// Viktor