Som spelare och tränare blir man ofta väldigt färgad av resultatet när man bedömer eller analyserar kort efter en match. När man får en fråga av en journalist tätt efter en prestation är det svårt att koppla bort känslorna och faktiskt prata om vad som verkligen hände där ute på planen. De här tankarna återupplivades lite efter första halvlek mellan Mjällby och Sirius. 3-0 till Mjällby och Mathisen ska försöka återge vad som hände. Givetvis säger hans instinkt och känsla att allt är uselt och att Mjällby är hetare och så vidare. Men var det verkligen hela sanningen?
Så klart var Mjällby hetare i vissa situationer och framför allt på fasta. Två insläppta mål på fasta är inte bra. Det kan så klart hända och i just de situationerna var Mjällby heta och Sirius usla. Men, Sirius var inte alls usla under första halvlek. De vann bollen högt många gånger, var aggressiva och gav sig själva flera lägen att ta ledningen innan Mjällby gjorde det. Allt får inte bli svart eller vitt. Det är en j-dra massa grått däremellan. Sen är det svårt att se det och uttrycka det i en halvtidsintervju när man ligger under med 0-3
Ett annat lag som har problem på fasta är Djurgården. Ännu ett mål insläppt och det blir ju svårt att vinna matcher om man inte kan hantera sådana situationer på ett bra sätt och därmed släpper in billiga mål. Mot Häcken skedde det och nu i derbyt hände det igen. DIF:s zonförsvar är för passivt och hamnar man på hälarna är det lätt för en motståndare med fart att hinna före (läs Adjei vs Eriksson).
Vi i KFF spelade på min tid ofta en mix av zon och markering. De fyra eller fem bästa huvudspelarna fördelades på olika ytor medan tre andra markerade och två försökte stänga andrabollsytor. Enligt mig är det den taktiska uppställningen som fungerar bäst. De duktiga huvudspelarna får vara bollsökande och koncentrera sig på det medan tre spelare markerar motståndarnas farligaste huvudspelare. Jag har ingen statistik på hur bra det fungerade men det kändes bannemej tryggt och säkert när alla var påkopplade.
I derbyt saknade jag Djurgårdens vanligtvis påkopplade spelare. Det var tydligt att intensiteten inte var där. Istället för att stressa Hammarby och försöka ta initiativ gav man bort det genom att jogga runt och försöka täcka ytor. Det blir sällan bra. Genom att ta ett kliv framåt med fart minskar beslutstiden för motståndaren och det skickar även signaler till både medspelare och publik att man är på gång och vill fajtas för varenda centimeter. Den tändvätskan borde väl komma gratis i ett derby?
Annars var det en målrik match mellan två för tillfället ganska mediokra lag. Målchanserna som skapades var lätträknade och det känns som att Hammarby gjorde fler mål än vad de hade skott på mål. Det var knappast välspelat eller underhållande. Ingen spelare stack ut direkt och försvarsspelet hos båda lagen lämnade lite att önska. Danielson och Löfgren har båda svårt att plocka upp spelare som sticker in bakom dem och där ligger inte heller Elias Anderssons styrka. Mange Eriksson som jag tycker är en toppspelare hade svårt att hamna rätt i andrabollsspelet och gav bort ytor. Nä, det behövs en ordentligt uppryckning av båda dessa lag om in BP ska dra ifrån som bästa Stockholmslag!
För guldet är kört för alla 08-lagen! Malmö bara vinner och vinner och även om Halmstad gjorde livet tufft för Malmö-spelarna så tog MFF återigen en rättvis seger. Vilken bredd och spets Malmö har i sin trupp! Att kunna slänga in Vecchia, Sejdiu, Rieks och Martin Olsson är en ynnest för en tränare så klart. Dessutom blev Lewicki och Zeidan kvar på bänken. Malmös inledande åtta segrar är givetvis imponerande men nu kommer Häcken på besök och svårighetsgraden skruvas upp en nivå. Spännande match!
Häcken gjorde vad Häcken nu allt som oftast gör med motståndarna på Bravida, körde över Degerfors. Inte till en början då Degerfors faktiskt gjorde det riktigt bra. Men från och med strax innan 2-1 målet tog Häcken tag i matchen och pulveriserade de rödvita. Sadiq var tillbaka som målskytt och ger en extra dimension i Häckens anfallsspel. Han är ruggigt bra och hans alerta agerande i straffområdet är kanske det som imponerar mest. Han dyker upp både på hörnor, inspel och vid returer. Busanello måste stiga upp på rätt sida av sängen på söndag.
Elfsborg hakar på i toppen och frågan är om något annat lag kommer till målchanser så ofta som Elfsborg gör. De är väldigt direkta och har spelare som passar perfekt in i deras sätt att spela. Anfallarna givetvis men jag vill ge lite extra fokus till Holmén, Lagerbielke och Römer. De är den där trygga grunden som gör att andra spelare kan göra det dem är bra på. Nu menar jag inte att dessa tre inte gör det de är bra på men jag tycker de gör sina medspelare bättre och det är enligt mig den finaste komplimang man kan få som lagidrottare.
Värnamo är ett bra lag som spelar fin fotboll och kommer enligt mig bli ett lag som enkelt klarar sig undan nedflyttningsstrecket. Däremot hade de behövt Antonsson! Lägena finns där men de har lite svårt att trycka in bollen. Det är inget de behöver vara oroliga för just nu men det finns vissa tendenser som pekar på att målskyttet kan bli ett frågetecken. Det missas för mycket helt enkelt.
Mina tips innan säsongen har hittills varit helt okej. Visst trodde jag att Djurgården skulle vara högre upp och likaså AIK. Mest fel har jag dock än så länge om Norrköping. Det som i slutet på förra säsongen och initialt även 2023 inte såg särskilt lovande ut har bytts mot en tro på vad de sysslar med. Spelarmaterialet har de haft hela tiden, men jag var mest tveksam till taktiken och Ridderholms sätt att hantera truppen på.
Den defensiva och lätt bakåtlutande taktiken har visat sig ge poäng. Kanske ser Riddersholm något jag inte ser och med det menar jag att de kanske inte har de där säkra försvarsspelarna som kan lämnas lite mer ensamma och ändå klara av att hantera sina motspelare? Kanske behöver hela laget ligga ganska lågt och samlat för att hjälpas åt och täcka och förminska ytor? Förmodligen är det så. Får man då dessutom resultat på det sättet att spela så växer givetvis tuppkammen en bit och helt plötsligt tror man på det man gör. Tillåt mig att pudla om vilken tränare som får kicken först. Det blir inte Glen!
Till sist känns det som ett av lagen som spelade på måndagskvällen faktiskt har börjat få lite tro. IFK Göteborg tar steg i rätt riktning och är just nu ganska svårslaget. De har fått igång en intensitet och ett grundjobb som gör förutsättningarna att vinna matcher betydligt enklare. Sen att de inte vunnit så mycket är inte hela världen just i stunden. De kommer att vinna matcher om de fortsätter så här och får bort det där bjudningarna där de bjuder på baklängesmål.
Sebastian Ohlsson imponerar i sin mer framflyttade position. När jag nu drar mig till minnes, under de inledande omgångarna så är det inte sällan hans namn som dyker upp när det vankas målchans för IFK. Kul att han kommer tillbaka till Blåvitt och kan göra skillnad. För det är faktiskt det han gör. De där fyra målen från hans fötter har gett Göteborg poäng i tabellen. Kvick i djupled och precis som Sadiq är han alert. Det återstår att se om han kan fortsätta sin målform mot Stockholmslag när Bajen gästar Ullevi i nästa omgång.
AIK däremot saknar fortfarande lite tro. Med jämna mellanrum spelar de bra och vissa anfall visar på den kvalitet som laget/spelarna faktiskt besitter. Men det sker sporadiskt och de blandar och ger lite för mycket. Inledningen mot Göteborg är ju horribel. Visst kan det bli fel någon gång och med det menar jag att man hamnar lite på efterkälken och i fel positioner. Men nu har det hänt för ofta. Brännström måste få sina spelare påkopplade från start om de nu inte kan lyckas med det själva!
Yttersta ansvaret för sin prestation har ju spelaren själv. Man vet vad man själv behöver för att kunna prestera bra. Själv visste jag till exempel att jag ville ha en ganska tom mage innan match. Jag åt gärna fyra timmar innan match och sen bara en banan eller liknande precis innan matchstart. Man lär sig helt enkelt vad man behöver för att må bra och kunna ge sitt yttersta.
Samma sak gäller det jag har pratat så mycket om ovan, att vara påkopplad! Det är för fasen ditt eget ansvar som spelare att peppa dig själv så du kan vara först på varenda boll där ute på planen. Få igång hjärnan och få igång kroppen! Sen lyckas man inte alltid eftersom det står en motståndare på andra sidan som vill vinna lika mycket som du själv. Men just i det här fallet måste AIK-spelarna rannsaka sig själva en smula. Det går inte att inleda fler matcher på samma sätt som mot IFK.
Omgångens häng – vilket häng Ondrejka hade vid nicken som gav 1-0. Han hoppade ett dygn innan bollen nådde honom och på värsta Ronaldo-manéret skallade han in den. Oerhört snyggt!
Omgångens iskallaste – Besaras andra straff är så kylig! Även om jag tror att han hann frysa till när han kände att den inte riktigt blev som han tänkt så måste man imponeras av frånvaron av nerver.
Omgångens självmål – att Gustav Svensson får det självmålet på sitt namn är ju inte kul. Dahlbergs kompispass till Gurra i brösthöjd från två meter borde ge Dahlberg det självmålet.
Omgångens schackbräde – vad hände med planen på Friends? Färgen var en sak men spelarna halkade hej vilt. Jag hade inte varit glad om jag inte tilläts göra mitt jobb på schyssta villkor. Kämpa, Friends gräsmatteskötare!
Omgångens spelare – lite svårare att hitta i denna omgången. Dock väljer jag Jakob Ondrejka. Han är den som gör skillnaden i Elfsborgs favör och det där nickmålet har etsat sig fast på min näthinna.
Ha en fin vecka
// Viktor