Nästan alltid är det spännande att jämföra saker. Vissa kanske inte tycker det är relevant att jämföra olika fotbollsmatcher med varandra eftersom “varje match lever sitt liv” (citat av många visa fotbollstyckare) men jag tycker det är spännande att ibland se två matcher samtidigt eller direkt efter varandra. Plötsligt kanske man då märker skillnader i löphastigheter, intensitet och tekniska kvaliteter som man inte annars hade lagt märke till.
Efter det att jag kollade på Malmö mot Häcken och sedan kikade på Brommapojkarna mot Varberg så inser man att det var två bra lag som möttes i Skåne. Ibland såg man det på den tekniska kvaliteten men allt som oftast i antalet gånger det sker förflyttningar i högre hastigheter. Häcken var sylvassa i sina kontringar och MFF är just nu så flytande i sina olika positioner att det är oerhört svårt för motståndarna att stänga farliga ytor. Häcken fick lägga sig djupt ner på egen planhalva för att inte få in bollar mellan linjerna.
Varberg däremot har just nu ganska dålig intensitet och förflyttningshastighet. För mig är det helt okej att ligga lågt i ett block och locka in motståndaren i en falsk tro att de har kontroll på matchen. Men när det väl ska sättas press eller när det ska gås i kontring efter en bollvinst måste hastigheterna vara högre. Kanske var det värmen, kanske var det ovanan på konstgräset men ska Varberg kunna vända sin negativa trend så måste intensiteten upp några nivåer jämfört med matchen de spelade i Stockholm.
BP fortsätter att imponera. Som sagt var tempot i matchen inte särskilt högt men jag tycker Brommapojkarna har hittat ett spel som är (uppenbarligen) vägvinnande. De mixar bollinnehav och ett kontrollerat spel med snabba längre bollar in bakom motståndarnas backlinje. Oscar P och Vasic går båda i djupled ganska ofta. Dock är det Pettersson som ställer till det mest för motståndarna. Hans kvickhet i kombination med en fin inspelsfot gör honom hal och farlig. Just nu finns det inget som tyder på att BP ska tappa av sin fina form.
Ett annat lag som är i storform är ju Elfsborg. Bara tre poäng efter ett suveränt Malmö och visst känns det som att snacket inte riktigt handlar om Borås-laget? I Norrköping tog de ytterligare en välförtjänt seger och nu väntar en seriefinal mot Malmö. Elfsborg är oerhört snabba med att komma till avslut. Inte nog med det, de kommer till avslut i bra lägen. Centrallinjen är stark och forwardsen kvicka och rörliga. Sen, återigen, Römer är just nu väldigt stark i sitt spel och bidrar till en enorm trygghet i mitten av planen. Just det behöver alla lag.
En hel del efter matchen handlade om Noah Söderbergs in-and-out. Sådana byten är aldrig roliga att hamna i. Det har dock aldrig hänt mig men jag kan bara anta att man känner sig ganska värdelös just där och då. Han var inte dålig men bytet blev uppenbarligen inte som Thelin tänkt sig. Ibland krävs det att en tränare “offrar” en spelare för att laget ska få rätt balans och denna gång blev det så. Med stor sannolikhet tar det säkerligen ett tag för Söderberg att repa sig mentalt för det är en jobbig situation som dessutom får medial uppmärksamhet.
Det närmsta jag har kommit att något liknande är i bortamatchen mot Maccabi Haifa. Vi i AZ var och spelade Europa Leagues gruppspel i ett 40-gradigt Israel. Fuktigheten var så hög att uppvärmningströjan var dyblöt redan innan man gick ut för att börja uppvärmningen. De som känner mig vet att värme och jag är en dålig kombo. Min kropp (eller kanske min hjärna) verkar inte vilja lyda riktigt när tempen blir för hög. Efter första halvlek sa tränaren till mig inför hela laget. “Viktor, du får tio minuter på dig att skärpa dig annars byter jag ut dig”. Tio minuter senare var jag utbytt. Totalt oduglig var jag och jag visste om det. Trots det suger det att tränaren faktiskt tycker att man är dålig och byter ut en.
Efter den senaste omgången har diskussionen om VAR återigen aktualiserats. Jag förstår det! Innerst inne vill jag inte ha VAR men det börjar så klart bli tröttsamt att det blir diskussioner om domarinsatser hela tiden. Skulle Vaiho ha fått frispark med sig eller straff och rött kort emot sig? Kurtulus tar bollen helt obegripligt med handen och ALLA missar det! Var bollen verkligen inne i Malmö? Skulle Milosevic ha fått rött kort i första halvlek mot Degerfors? Eller Faraj straff kanske?
Mjällbys Torstensson var vansinnig och krävde svar av domaren efter matchen. Visst ska domaren kunna ifrågasättas precis som alla andra, men låt det gå en stund så alla kan lugna ner sig och så att domaren får chansen att titta på situationen igen. Därefter kan man ta ett snack.
Mitt under en match för något år sedan blev Jonathan Ring nersparkad av och domaren blåser frispark. Motståndarnas anfallare springer dit och ställer sig vid Ring och börjar skälla på honom. Som lagkapten skyndar jag dit för att skydda min lagkamrat och tar bort spelaren. Jag påpekar för domaren att han måste skydda Ring när det blir så. Inte fasen ska man kunna bli grovt nersparkad och sen utskälld för att man får ont. Domaren ger gult kort…till MIG! Visst kan jag framstå som aggressiv när jag kommer sprintandes till domarens försvar. Sedan säger han något som för mig just där och då är obegripligt, “Viktor, dina barn tittar på det här”.
I halvtid är jag så förbannad på domaren att jag måste gå dit och fråga vad han menar. Han menar att jag ska tänka på hur jag beter mig på planen. Vilket jag köper till fullo. Vi är förebilder och ska föregå med gott exempel. Jag frågar dock honom om han menar när jag stod upp för min kompis som blev nersparkad och sen utskälld? Jag säger att jag hoppas att mina barn står upp för de som blir felaktigt behandlade! Allt detta sker dock kanske inte i den bästa ton eftersom känslorna tar över. Känslorna kan ta över! Då ångrar man sig snabbt. Men efter matchen pratar vi igen och när vi lugnat ner oss förstår vi varandra bättre. Han ger sin bild och jag ger min och vi kramar om varandra. Klart jag inte vill att mina barn ska behöva se mig aggressiv och knuffa undan andra människor. Ibland behöver man ta en timme för att komma till sans. Ibland kanske man inte ska prata förrän dagen efter. Det viktiga är att vi vet att vi vill varandra väl.
Det kan inte vara roligt att vara domare när det blåser. All respekt till de personerna som är domare till yrket eller på hobbynivå. Vi behöver er och jag känner en stor tacksamhet inför det faktum att ni står där och blir klagade på för nästan varenda beslut ni tar, rätt eller fel. Grymt jobbat och fortsätt att göra ert allra bästa så att vi resterande kan spela eller titta på fotboll under ordnade former. Tack!
När man ser tabellen nu efter nio omgångar är det så klart iögonfallande att MFF har 25 poäng. Men det är inte det jag reagerar på mest. Istället är det faktumet att Varberg, Sirius, AIK och IFK Göteborg bara har vunnit två matcher TILLSAMMANS!? Brommapojkarna har alltså tre fler vinster än alla de fyra lagen har tillsammans. Självklart duger det inte. Visst kan man ha oflyt men någon vinst tar man ofta ändå. Jag är förvånad och lite orolig för hur utvecklingen kommer att vara för dessa fyra lag. Göteborg ser ändå ganska starka ut men resten har det riktigt tufft och det krävs något särskilt för att vända trenden.
Kalmar är tillbaka på vinnarspåret och likaså Djurgården. Viktiga segrar i de tuffa situationerna de befann sig i. Halmstad och Degerfors samlar poäng och Hammarby, Värnamo och Mjällby blandar och ger. En tredjedel av Allsvenskan är snart spelad och den börjar sätta sig. Nu är det upp till lagen att försöka påverka sitt öde rejält. Innan det är för sent.
Vilket lag var egentligen bäst mellan Malmö och Häcken då? Malmö var bäst enligt mig. Det är de som kontrollerar matchen och tvingar Häcken djupt ner i planen. De återerövrar bollar ganska snabbt och ger sällan Häckens skickliga spelare utrymme. Vinner de mot Elfsborg i nästa har de kopplat ett rejält grepp om Lennarts pokal. Trots att det är 20 omgångar kvar.
Omgångens inramning – vilken läktarkultur vi har i Sverige! Malmö, Blåvitt, Djurgården och Norrköping får alla ett enormt stöd från läktaren och magin som kan skapas på en fotbollsarena borde alla få uppleva. Fantastiskt!
Omgångens “inte så mycket inramning” – när man växlar från Malmö till Bromma känns det som att det är en helt annan liga, helt annan värld. Varför kan inte BP få igång lite supporterkultur?
Omgångens VAR-situation – Kurtulus handboll är otroligt märklig. Visst syns det att han trodde att bollen varit ute. Särskilt när Dovin kommer och lämnar den på sättet han gör. Men varför såg ingen det? På ett sätt var det skönt att det inte blev någon påföljd för det var ju inte ens en situation att prata om.
Omgångens spelare – Andre Römer! Han är superviktig för ett just nu starkt Elfsborg. Trygg, bollsäker och drivande.
Ha en fin vecka
// Viktor