Alla lag har spelat arton matcher och man gillar ju när det är ordning och reda med siffror. Några som däremot inte riktigt gillar hur siffrorna i tabellen ser ut är Varberg och IFK Göteborg. Elva respektive tretton poäng och endast två segrar var. Blåvitt har mäktat med 15 mål framåt (6 i samma match) och Varberg 16 (5 i samma match). De siffrorna oroar så klart. Är det så beckmörkt som det verkar då?
För Varberg är det illa. Även om lite fler poäng trillat in under Skoglund så anser jag att laget är för svagt för att rädda kontraktet. Inget nytt under solen men det tål att upprepas. Individuellt sett är Varberg lite svagare än sina konkurrenter och när de inte heller som lag är starkare än de lag de främst tävlar med i botten så kan man dra en enkel slutsats; händer inget extraordinärt så åker Varberg ner i Superettan, punkt!
Blåvitt då? Ser man på spelare för spelare så är IFK inget bottengäng. Däremot kan man ganska enkelt känna igen sig i flera saker som händer i IFK i den situationen de befinner sig i. Saker som gör det svårt för dem att ta de poäng de borde ta.
Först och främst underskattar inget annat lag IFK Göteborg trots deras tabellplacering. Bara klubbnamnet gör att motståndarna ser det som en svår match. När motståndarna sen kollar på namnen i IFK:s lag tänker de att “vi måste göra en bra prestation för att vinna”. Just den här saken kan vara till Varbergs fördel. Alltså att Varberg kan underskattas av sina motståndare som då går ner sig en aning. Blåvitt däremot kommer inte få något gratis!
Samma sak var det när vi i KFF låg i botten. Spelarmaterialet vi hade i besittning var ändå ganska starkt och Kalmar har en modern historia som ger tyngd åt namnet. Vi fick inget gratis för att lagen vi mötte såg precis som vi att kvaliteten fanns även om vi hade tuffa perioder.
En annan sak som gör att det kan se mörkt ut för Göteborg är deras motgångskänslighet. Den blev väldigt tydlig i matchen igår mot Norrköping. Göteborg började matchen väldigt bra och spelade till och från fin fotboll med både fart och teknik. Två superchanser och några halvchanser skapades som det borde gjorts minst ett mål på. Blåvitt såg bra ut!
Sen fick Norrköping hörna och en formtoppad Traustason kunde placera in 1-0. Luften gick delvis ur Göteborg som säkert kände “fan, inte igen”, trots att de hade presterat fint första 25-30 minuterna och borde ha tagit ledningen. Shit! Då går tankarna för fullt hos ett lag i botten (i fotboll vill man slippa massa onödiga tankar och bara gå på känsla) och snabbt blir de till domedagskänslor (tro mig, jag har varit där). Man blir livrädd för att förlora helt enkelt. Det får ju inte hända! “Dessutom borde vi ha tagit ledningen. Är det inte lite synd om oss ändå?”.
På vissa spelare blir det mer tydligt än hos andra så därför tycker jag tränaren borde spela med både Sebastian Eriksson och Marcus Berg. De har varit med om så mycket att de inte är lika känsliga för motgången. Visst kan deras prestationer tidigare diskuteras men vem har varit bättre än vem i Blåvitt egentligen? Sen vet ju alla som läser detta att jag inte har all information som Jens Askou besitter men likväl tror jag att vissa spelare behöver spela.
AIK hade lite tur när Kalmars klack valde att röka ut sina egna spelare i början av andra halvlek. Skrabb blev skitförbannad och det kan jag förstå! Kalmar var bättre i första halvlek och började andra halvlek klart starkare än AIK. Efter det att den rödvita röken avtagit hade Gnaget rättat till sina problem och kom ut som ett nytt lag. Tacksamt! AIK fick en ny chans och tog den. De kunde frigöra sina spelskickliga innermittfältare och därmed hitta bättre positioner i offensiven. Uppspelsfasen vållade problem för Kalmar på ett helt annat sätt än tidigare under matchen.
Men ska AIK vara så beroende av Saletros och Durmaz som de var mot KFF? Jag hoppas inte för de svartgulas skull att det behöver vara så. Flera lag kommer isåfall att kunna styra bort dessa två herrar från att få bollen och måste de istället jaga boll så är de absolut inte lika starka. AIK behöver bredda sin repertoar en aning.
Med Pittas och Besirovic längst fram tror jag dock att man kan göra det. De är båda orädda och rörliga. Vid flera tillfällen tar de båda bra löpningar bakom Kalmars backlinje som både direkt och indirekt vållar motståndarna problem. Spelet kommer inte alltid behöva gå genom mittfältet för att chanser ska kunna skapas. AIK har potential att spela rakare när det behövs. Jag räknar officiellt bort AIK från bottenstriden då spelet visar på utveckling och poäng tas i större utsträckning.
Guldfavoriterna Malmö och Elfsborg gjorde det dom skulle. Elfsborg var långt ifrån bländande men en urstark defensiv, en skicklig tränare och en jobbig Per Frick fick ändå guliganerna att jubla. Framför allt vill jag hylla Jimmy Thelin som såg att en förändring behövdes till för att förändra matchbilden. När det står 0-0 drar många tränare sig för att göra förändringar eftersom resultatet är vad det är. Ofta görs förändringar när resultatet har ändrat sig. Att då skicka in två forwards och ändra spelsätt är modigt och skickligt. En tränare och ett lag med självförtroende vågar och lyckas dessutom ofta.
Malmös relativt riskfyllda spel ger dem en edge som få andra lag har men det gör också att de blottar sig till och från. HBK skapade och hade kunnat ta ledningen men Dahlin var även i denna matchen på tårna och räddade allt som kom i hans väg. Hans säsong har varit väldigt stark! Som backlinje spelare är det oerhört skönt att ha en sån stabil målis bakom sig.
Sen kan man ju bara njuta av Nanasi och Taha Ali! Vilka spelare! Taha Ali tror jag alla kan se att han har något extra. Kvicka dribblingar och en snabbhet som gör honom svårstoppad. Nanasi har dock hela paketet. Han orienterar sig på en nivå som är långt över allsvensk och kan både glida förbi motståndare och slå passningar som sitter på millimetern. I tillägg är han också skicklig i presspelet. Om jag hade varit en toppklubb i förslagsvis Nederländerna hade jag köpt honom utan att blinka.
Slutligen krävs en liten hyllning till David “löken” Löfqvist och Max Fenger. De kompletterar varandra oerhört väl och gör varandra bättre. Fenger är rörlig, jobbig och farlig medan Löfqvist har skickligheten, bollträffen och spelsinnet. Riktigt kul att det kan klaffa mellan två spelare på det viset och att laget får nytta av det. Mjällby är rätt bra just nu!
Omgångens glädje – Värnamos fans hördes väl på Grimsta och peppen och glädjen i den skaran vara härlig att höra.
Omgångens domare – De får sällan beröm utan snarare nästan alltid skäll. Klitte var toppen i Kalmar mot AIK.
Omgångens spelare – Max Fenger gjorde en kall och mörk kväll i Varberg till sin och sköt hem tre poäng till Listerlandet. Snyggt Max!
Skit att alla svenska lag fick respass i Europa. Vi hade hoppats på mer men måste tyvärr inse att vi är på en för låg nivå för Europa. Både sportsligt och ekonomiskt. Surt sa räven…
// Viktor