Fotboll är en lagsport där man som individuell spelare är oerhört beroende av sina lagkamrater och sättet som tränaren vill spela fotboll på. Passar man in i tränarens tänk? Kan lagkamraterna få mig att växa? Det är så många parametrar som spelar in om en individ ska lyckas prestera på just sin högsta nivå.
Men den största framgångsparametern är (enligt mig) förmågan att inte ge upp, att jobba hårt och med beslutsamhet. Under min karriär finns det så många exempel på spelare som har nått sin fulla potential genom att alltid vara väl förberedd, alltid ge järnet, alltid vara fokuserad och att besitta förmågan att veta vad tränaren vill ha och vad spelaren själv kan. Ännu fler finns tyvärr att finna i det motsatta. De som var så talangfulla men som inte kunde ta sig framåt när det blev svårt eller jobbigt.
Jag läste någonstans att det hade gjorts någon studie på barn som fick lösa matematiska problem. Efter problemen hade lösts fick hälften av barnen beröm för sitt hårda arbete och den andra hälften blev tillsagda att de var smarta. Ett år efter problemlösningen återkom de som gjorde studien för att se hur det hade gått för barnen. Det visade sig att de som hade fått beröm för sitt hårda arbete över tid också hade en betydligt större kunskapsutveckling.
IFK Göteborg har vänt trenden
Vad vill jag säga med allt det här då? Jo att IFK Göteborg har vänt en negativ trend till något positivt. Spelarna har varit villiga att lägga ner jobbet som krävs för att nå utveckling. De har ett dussin talangfulla och duktiga spelare som likaväl hade kunnat lita på att de hade de kvaliteter som krävs för att klara sig kvar i Allsvenskan. Men de har valt de hårda jobbet och som det börjar betala sig nu.
För matchen mot Häcken var en fröjd att se! Atmosfären gjorde så klart sitt med en rejäl dos derbystämning, men hur blåvitt-spelarna tog sig an matchen var det som var behållningen. De krigade och slet både individuellt och tillsammans. Häcken-spelarna fick aldrig en lugn stund och trots Häckens övertag i spelskicklighet var det Göteborg man imponerades av. Supportrarna kallar det “att ha hjärta” och bara det kan vara värt entrépengen.
Blåvitt satte stentuff press och gick till snabba attacker. Det har de gjort i många andra matcher tidigare också men i derbyt fick de även betalt i form av mål. Mucolli var segerorganisatör med sin fina blick för spelet, sina tekniska kvaliteter och sin fina fot. Även om han började spela någon konstig “titta på mig”-fotboll innan han blev utbytt så gjorde han så många saker rätt. Kan han fortsätta vara lite avig och bli en poängspelare blir han inte långvarig i IFK.
Gammal är äldst
Något annat som glädjer mig är att se Marcus Berg och Oscar Wendt. Det är lätt i motgång att säga att de inte håller, att de är för gamla eller att de ser trubbiga ut. Men det finns en anledning till att de har varit ute i Europa i så många år. Deras grundkvalitet är så hög! De gör många svåra saker enkla. De värderar situationer och tar mycket oftare rätt beslut jämfört med sina lagkamrater (det svåraste i fotboll är att ständigt värdera situationer rätt). Gubbarna kan än och det gör en gubbe som mig lycklig!
Elfsborgs off och def
Elfsborg har lätt för att skapa farliga målchanser och därför gör det dem till guldfavoriter enligt mig. Det spelar liksom ingen roll vilket lag de möter utan du vet att fyra fem riktigt vassa chanser kommer att skapas. Matchen mot Norrköping var inget undantag.
De attackerar både med kvalitet och fart och blir därför svårstoppade. Ytterbackarna och yttrarna flyger fram med matchdräkten fylld av självförtroende. Deras inspel är väldigt ofta väldigt bra och då blir det så klart farligt. Men i matchen mot Norrköping kom många hot snabbt och skickligt även från de centrala delarna av planen. Baidoo visade återigen upp vilken duktig spelare han är och passningen fram till Qasem är ju magisk. De sågar sig fram genom att vara rörliga och ha en bra precision i passningarna. Svårt för vissa men för Elfsborg ser det just nu ganska lätt ut.
En aning oroande för guliganer och övriga Elfsborgare bör ändå vara de chanserna de faktiskt släppte till mot Peking. Kanske var Lagerbielke den som ändå höll ihop det där bak? Eller tar det bara lite tid att hitta rätt i nya samarbeten och skapa nya relationer? Givetvis är det säkert en blandning av de båda. Tappar man en så pass duktig spelare kan man inte förvänta sig att ersättaren ska vara lika bra på en gång. Allt tar lite tid och så även detta. Med det sagt känner jag en viss oro för att Elfsborg kan få hämta ut lite fler bollar ur holken än tidigare under säsongen.
Sirius mot Malmö
MFF borde nog också fått hämta ut någon mer boll ur egen holk i Uppsala. Även om de hade ledningen tidigt och dessutom utökade den innan Sirius blev farliga så behöver man ändå vara påkopplade hela vägen in i mål. Om man ska ta SM-guld måste man vara alert i 95 minuter av 95. Där tycker jag att MFF kan vara lite ojämna ibland. Det räcker med att det är en eller två spelare som går ner sig några procent så påverkas helheten. Även om segern var rättvis så ska man inte släppa till 8-10 skott på mål mot Sirius!
Hur kan Sirius ha Joakim Persson på bänken? Han har varit deras farligaste spelare i flera matcher och så även i den mot Malmö. Jag misstänker att Mattiasson vet mer än vad vi vet så något som var höljt i mörker för oss påverkade säkert laguttagningen.
Sirius är dock alldeles för ihåliga och slarviga i sina bakre regioner för att ta fler poäng och klättra i tabellen. De ger bort ytor framför sin backlinje för enkelt och därifrån har inte bara Malmö skickliga spelare som kan skapa chanser (även om Nanasi och Berg kanske tillhör Allsvenskans toppskikt just i de lägena). Sirius måste täppa till! Man måste spela lite snålare för att ta poäng. De gör många saker riktigt bra men ibland känns det som att de är lättviktare i tungviktsklassen.
Viktiga poäng i mittenskiktet
Kalmar hittade vinnarspåret igen efter en blytung seger mot BP. Rajovic farväl gav snarare en positiv effekt på anfallsspelet än en negativ. Hümmet fick visa sig från sin bästa sida när BP-försvaret tillät lite för mycket. Kalmar var lite rakare i sitt spel än i tidigare matcher och det märks att de har pratat om och tränat på sitt anfallsspel. Tydligt blev också att Noah Shamoun behövs i Kalmars anfall. Hans kvickhet och mod kommer skapa oreda i många motståndarförsvar även om han misslyckas med sina aktioner då och då.
De tre poängen betyder ändå att Kalmar slipper titta neråt i tabellen och kan fokusera på att ta sig ikapp lagen framför istället. BP kommer med sitt sätt att spela att ta poäng, så även de borde bara fokusera på att jaga lag framför snarare än att kika sig över axeln.
Stockholmslagen står åter att känna igen
Stockholmslagen då (förutom BP)? Jag tycker just nu att alla lagen presterar på en nivå värdig deras ambitioner. Även om tabellplaceringarna varierar mellan klubbarna så kan man just nu inte klaga på inställning, mod eller ambition. Hammarby har till och med hittat en ny sida av sig själva som jag inte såg komma för en månad sen. De spelar ett mycket mer dominerande spel än tidigare och vågar att ta initiativet i matcherna. Precis så vill man att Hammarby ska spela.
När jag tänker efter är det precis så både AIK och Djurgården också ska spela. Stora starka klubbar ska se till att skrämma de mindre (i denna omgången Mjällby, Varberg och Degerfors) genom att tydligt gå ut och förkunna sin storhet med en tuff press och ett mod i anfallsspelet. Motståndarna ska inte ges en millimeter! Både AIK och Djurgården slog relativt enkelt undan benen på uppstickarna från landet och stod verkligen att känna igen i både intensitet och fotbollsförmåga. Som det ser ut nu blir hösten ganska angenäm för alla dessa tre drakar.
En omgång till innan det blir landslagsspel. Lägg till ett spännande transferfönster innan det. Mycket kan hända där. Kan Malmö ha en sådan megatrupp utan att någon blir missnöjd? Någon måste väl ändå bort? Kommer bottenlagen försöka få in någon spelare som kan blåsa vind i de trasiga seglen? Kan Häcken ersätta Sadiq? Kul när det händer grejer och det kommer det att göra!
Omgångens…
Omgångens snackis – Degerforstränarna ville tydligen ha ett ultimatum (vad vet jag?) och fick beskedet att om de måste få ett besked nu så kommer föreningen inte kunna lova dem att fortsätta på sin nuvarande post. Inget konstigt i sig då serietillhörigheten är svår att förutspå. MEN PÅ MAIL! Hallå…
Omgångens anfallare – Hümmet och Qurbanli var avgörande i sina respektive matcher och kanske har både KFF och Djurgården hittat rätt efter att spelare har lämnat. Men Marcus Berg var grymmast!
Omgångens spelare – Alla älskar ju spelare som är mångfacetterade och Michael Baidoo är precis en sådan. Löpare och passningsläggare. Arbetare och finsnidare. Jag gillar honom skarpt!
// Viktor