Är Billborn lösningen?

IFK Göteborg har fått nya tränare. I jämförelse med Jens Askou känns Billborn som ett mer spännande namn som tidigare har visat prov på att han kan stärka ett lags offensiv genom snabba attacker både i possession och från omställningar. Just den parametern känns som viktig för Blåvitt just nu! IFK Göteborg vill börja vinna matcher och då måste man se till att göra fler mål. Givetvis får inte defensiven bli för lidande, men i mitt tycke måste offensiven få sig en finputsning för att laget ska kunna få till de här lite enklare målen som de just nu har fått kämpa så jäkla hårt för.

Startsträckan för Billborn är med andra ord inte kort och han måste därför få tid på sig och ges lite tålamod att implementera sina tankar och sitt spel. Det motsägelsefulla i ekvationen är dock att det varken finns tid eller tålamod. Laget behöver poäng relativt snabbt och de framgångstörstande fansen kommer vilja se resultat snabbare än kvickt. Jag tror att Billborn tillsammans med sin kompanjon Jocke Björklund är rätt duo att lösa den ekvationen.

Billborn i Norge

Billborns år 2022 och 2023 i Sarpsborg är väldigt likartade där laget både har gjort och släppt in mycket mål. Resultaten har gått upp och ner under säsongernas gång där många förluster på raken har följts upp med många vinster på rad. Ser man på säsongen 2024 (där Sarpsborg ligger nästsist) med de glasögonen kan man egentligen inte dra slutsatsen att laget skulle legat kvar i botten om tränaren stannat. De hade likaväl kunnat göra raket-comeback och till slut hamnat på en mittplacering precis som de gjort tidigare är. Det jag vill säga är att prestationerna sett till resultat är svårbedömda och väldigt varierande. I IFK måste han skapa stabilitet samtidigt som han behöver öka målskörden framåt. Ni hör själva hur svårt det låter.

Billborn i allsvenskan

I en allsvensk kontext är Billborn däremot en positiv konstant. Åren i Hammarby gav honom ett målrekord (75 mål) och så när ett SM-guld 2019. Om det nu var spelarnas egenskaper eller Billborns taktik som gjorde susen är alltid hönan eller ägget. En kombination av de båda är säkert en rättvis beskrivning. För som tränare gäller det att kunna vara anpassningsbar! Har du en filosofi du tror på så måste du försöka få in spelare som passar in i den filosofin. Har du inte de spelarna behöver du med stor sannolikhet anpassa din filosofi till det spelarmaterial du besitter. Har Billborn och IFK Göteboeg det spelarmaterial som behövs för att kunna spela en snabb attackfotboll? Ja jag tycker att det finns spelare som kan fylla de funktioner som Billborn vill ha. Santos, Mucolli, Abraham, Pettersson, Yalcouye med flera har både fart och teknik för att kunna prestera i en fartfylld attackfotboll. Jag skulle fortfarande vilja se en riktig “nia” som kan göra några enkla mål. Dags att ringa Marcus Antonsson kanske?

Björklunds person underlättar arbetet

En annan positiv aspekt i tränarvärvningen är att Björklund är väl bekant med klubben och gjorde några fina år där som spelare på 90-talet. Givetvis har mycket vatten runnit under broarna sen dess, men man ska inte underskatta den trygghet och den känsla som medföljer när en tränare också är en person som bryr sig om klubben och har förtjänat en respekt där redan innan hans tränaruppdrag startar. För jag är helt säker på att Jocke Björklund vill göra lite extra bra ifrån sig för en klubb som har betytt mycket för honom genom åren. Den detaljen tillför en edge och är värd mer än man kan tro. Dessutom ger det den nya tränarstaben värdefull auktoritet från första sekund.

Summa summarum tror jag att Blåvitt och Billborn/Björklund blir en bra kombo. Det som man som åskådare skulle vilja se på planen för IFK Göteborg finns till mångt och mycket i Billborns sätt att försöka spela fotboll. Tryggheten och auktoriteten man som supportervill ha utanför planen levereras tillsammans med duon. Då återstår det bara att se hur lång tid det tar för tränarstaben att kunna leverera resultat. Tiden är som sagt ganska knapp även om det inte på något sätt är kris tabellmässigt sett.

Traustason vill så klart lämna Norrköping

Självklart vill lagets bästa spelare inte spela i ett lag som är ostabilt på det sätt som Norrköping är just nu. Det finns liksom ingen njutning i det. Fotbollsmässigt förtjänar han en höjning och jag hoppas för hans skull att han hittar något mer passande och utmanande. Däremot är jag allergisk mot att man i en mindre kris går ut och säger att man vill lämna! Som sagt förstår jag mycket väl att han vill det, men man måste ju som spelare också inse att det kommer att röra upp känslor när man säger det! För Arnor Traustason är inte vilken Peking-spelare som helst. Han har flera år i klubben, är en frontfigur och den spelare som fansen kanske hoppas mest på när det kommer till att kunna förbättra lagets resultat. Går man ut och säger att man inte vill vara kvar skapar man oro, ilska och gör folk modstulna. Ett råd är med andra ord att hålla tyst och bara kriga för allt vad tygen håller tills den dagen du kan lämna.

Kurtulus lämnar och Eriksson är på väg in

Det mest spännande i spelarväg när det kommer till övergångar är väl ändå att Hammarby tappar Kurtulus till Bulgarien. Ett tapp för Bajen så klart men absolut inte av stora proportioner. Han har många bra kvaliteter som under en period gjorde honom till landslagsspelare. Dock tror jag både att spelare som redan finns i truppen kan lösa uppgiften bra samt att den inryktade Victor Eriksson vore ett riktigt användbart tillskott till Hammarbys trupp. I den rockaden ser jag varken en försvagning eller en förstärkning hos tabellfyran. I det stora hela har Hammarby en trupp som kan vara med och slåss om en topp-fyra placering och med det sagt tycker jag nog att de bör hålla i sina miljoner (in med Eriksson bara) nu under sommaren för att sedan se till att förstärka till 2025 och satsa på de allra ädlaste valörerna på medaljerna. Den potentialen finns givetvis hos de grönvita.

Träning och match under uppehållet

I min värld har man inte råd att vara lediga särskilt länge under sommaruppehållet. Mentalt behövs ett break men fysiskt måste man öka. En veckas semester är nödvändigt men mer än så får man glatt vänta med till vintern. Träningen bör istället trappas upp för att på så vis lägga grunden inför hösten. Som spelare är det så klart skittråkigt att gå in i en “andra försäsong” men man inser också att det är ett nödvändigt ont. Det går att träna så mycket mer inom elitfotbollen än vad många faktiskt gör. Man pratar om belastning och periodisering och det är givetvis viktiga saker att ha med i sin träningsplanering. Men man måste också utmana, pressa och driva den fysiska utvecklingen till nya nivåer. Det går absolut att göra utan att för den delen öka skaderisken nämnvärt. I tillägg kan man ju även träna taktiskt, fasta situationer och samarbete utan att ens anstränga sig. Under sommaruppehållet ges chansen att förbättra sig inför hösten och då gäller det att utnyttja tiden som finns.

Matcherna under den perioden behöver inte vara livsviktiga. Givetvis går man alltid in i en match med viljan och ambitionen att vinna den, men ibland är det andra saker som är viktigare. Jag minns att vissa matcher under försäsongen i Nederländerna var resultatet totalt oviktigt. Istället fokuserades det på löpmeter, löphastighet, fysisk belastning och att bara få utveckla det i en matchsituation. Ibland förlorade man matchen mot som var mot ett betydligt svagare motstånd bara för att man var så trött efter dagar av hård träning redan innan dagen som matchen spelades. Vi la grunden inför något viktigare helt enkelt. Ibland stirrar man sig blind på fel saker. Man ser inte skogen för alla träd. De allsvenska lagen ska vinna matcher i juli igen och då gör det ibland inget om man inte vinner en träningsmatch två veckor innan. Utveckling måste även ske över tid.

Nu när EM är igång längtar man lite extra efter allsvenskan. Det är något alldeles speciellt med allsvensk fotboll. Avsaknaden av den skapar ett litet tomrum som ett mästerskap inte riktigt kan fylla. Men det är bara två veckor kvar tills vi trycker på gasen igen.

Ha en fin vecka

// Viktor

AIK var ett jobb i mängden för Berg

Egentligen kanske det inte är helt oväntat att det är i just de här tre lagen det sker. Även om man inte direkt trodde att någon av dessa tre herrar skulle lämna just nu så talar deras resultat på senare tid så klart emot dem. Berg kom in och tog över när AIK behövde en stabilitet, en tydlig röst och en erfarenhet att luta sig mot. Jag vill påstå att det inte är lätt att blåsa liv i sargade segel, men Berg gjorde absolut det han skulle under 2023 och skapade lugn i leden. Kontraktet säkrades och prestationerna blev bättre.

Under 2024 kändes det som att AIK skulle kunna få sitt lyft. Jag själv skrev (och var rätt övertygad om) att de borde kunna bli topp fyra med den truppen och med det spelsättet som såg så spännande ut i några matcher. Sen hände något! Målen i baken började rulla in på ett oroväckande sätt och storförlusten mot Elfsborg skapade oro som initialt var oproportionerlig, men som senare visade sig hänga kvar och bli allvarlig på riktigt. Ibland förstår man som utomstående inte riktigt varför saker händer i organisationer och det gör så klart saker och ting svåranalyserade. Men finns det stora olikheter i sätt att tänka mellan tränare, en klubbs riktlinjer och sportchef huruvida lagets utveckling ska gå åt ena eller andra hållet så finns det knappast någon positiv progression i sikte. Att då gå skilda vägar är med stor säkerhet det korrekta beslutet. Oväntat men säkerligen korrekt.

Med Goitom får AIK återigen en tränare som förhoppningsvis tänker på klubbens bästa. Han kommer att följa klubbens riktlinjer och han kommer inte bli besvärlig. Goitom är fotbollstaktiskt duktig och känner spelarna. Miljonfrågan är då bara egentligen hur didaktiskt och pedagogiskt duktig han är? Kan han få ut sina idéer till spelarna så att de förstår och kan omvandla dem till praktik på ett vägvinnande sätt? Jag hoppas och tror att han nu får hela säsongen på sig att bevisa det.

IFK Göteborgs coach blir alltså värvad

Jens Askou kom till Blåvitt och tog sakta men säkert grepp om lagets prestationer. Inte på så vis att det var guld och gröna skogar men han införde en intensitet i försvarsspelet som gjorde prestationerna markant bättre visuellt. Poängen uteblev till stor del ändå och Adam Carlén räddade IFK undan kval i matchens sista minut en mörk kväll i Varberg. Alltså, ingen lyckosam fjolårssäsong för dansken även om han faktiskt räddade de blåvita kvar i landets högsta serie.

I år har det knappast blivit bättre. Det sades att spelet skulle bli mer passningsorienterat och att IFK Göteborg skulle ta kommandot i matcherna genom att äga bollen på ett tydligare sätt. Visst, Rom byggdes inte på en dag men man hade ändå kunnat förvänta sig aningen mer som Göteborgs-supporter än vad som faktiskt har visats upp. Skador har plågat truppen och vissa skador kan man givetvis inte göra något åt, men det är en del av spelet. Vill man vara en storklubb ska man kunna hantera det och ändå ta segrar. Fyra segrar på tolv matcher för Blåvitt är inte tillräckligt bra och en 13:e plats efter vårsäsongen är absolut ingen fjäder i hatten för en tränare som nu alltså blir värvad som assistent till tjeckiska storklubben Sparta Prag.

Självklart är det en chans han bör ta. Istället för att harva i botten av allsvenskan får han chans att vinna någonting. I min hjärna går det inte riktigt ihop att en tränare som presterar ganska dåligt i Sverige får ett bättre jobb i en bättre liga. Det hade ju knappast skett med en spelare. En spelare hade fått gå till superettan och börja om eller kanske hade en spelare kunnat klara att hålla sig på den lägre allsvenska nivån om man presterar på den nivån. Om man tänker i de banorna är det självklart att Askou måste ta det jobb som han nu har blivit köpt till.

Vem tar över?

Vem vill ta över? Att leda IFK Göteborg nu är inte enkelt. Spelartruppens självförtroende är aningen stukat och det saknas en del kvalitet i laget för att det ska kunna bli riktigt bra. Tjelmeland är säkert inget dåligt alternativ men man kan absolut inte förvänta sig underverk. Så vad kan man förvänta sig? Bättre poängskörd en Askou? Ja! Det bör han klara. Man kan förvänta sig att åskådarna får se en tydlig spelidé som passar spelarmaterialet och där laget gör fler mål än de gjort hittills.

Kalmar FF

I Kalmar verkar det ha blåst en del. Många har uppgett att truppen tvekat på Henrik Jensen och i takt med de svaga prestationerna har tveksamheten växt sig starkare. Förra årets fina sjätteplats är långt borta i år och även om det finns tid att komma igen och ifatt tabellmässigt så blir det svårt att nå övre halvan av tabellen. Den stora skillnaden i år mot förra året är att backlinjen är mer utlämnade och behöver ta fler beslut. I många matcher har inte det beslutsfattandet varit tillräckligt bra och ytterbackarnas positionsspel måste förbättras. Med andra måste hela laget hjälpa till mer i arbetet att skydda backlinjen och väl där måste nivån höjas en aning.

Med andra ord är det en del av de dåliga prestationerna som kan tillskrivas Henrik Jensen och en del till spelarna. Kanske är det alltid på det viset? Men i detta fall är det tydligare än i andra fall. Jensen skulle behövt kompensera för lagets svagheter och spelarna måste steppa upp i både närkampsspel, intensitet och positionsspel under den andra halva av säsongen.

Stefan Larsson tar över när Jensen lämnar. Stefan kan föreningen utan och innan och är skolad in i systemet. Han vet vad som förväntas och vad som krävs för att få laget i rätt hjulspår. Tiden med Rydström borde ha gett honom en stabil grund att stå på och jag tycker det är en bra lösning att ge honom chansen att visa vad han går för efter många år vid sidan av duktiga tränare.

EM tar all uppmärksamhet

Just nu händer det inte annars jättemycket i en allsvensk kontext. Tränarna i all ära, men det är ju lite spelarövergångar man vill ha. Någon som kan förändra för något lag. Något spännande! Någon spännande. Vi får vänta och se när EM spelats klart. Då börjar det hända grejer i kedjorna som till slut kommer att påverka allsvenskan. För i ärlighetens namn tar EM just nu allt fokus och vi som simmar i ankdammen som kallas allsvenskan får glatt nöja oss med att vänta på att de stora fiskarna i de stora sjöarna ska säga sitt innan vi märker av något i vår lilla pöl. Hoppas vi får se några toppmatcher medan vi väntar.

// Viktor

Att representera landslaget var alltid speciellt. Man ses inte så ofta och även om man trivs bra med varandra vid sidan av planen är det inte alltid kemin stämmer på planen. Man vet helt enkelt inte riktigt hur sina lagkamrater agerar och reagerar i olika typer av situationer. Som förbundskapten i ett landslag är det viktigt att försöka identifiera spelarnas naturliga spelsätt samt att skapa relationer mellan spelarna. Få spelarna att förstå spelidén och att förstå varandra. Svårt på kort tid så klart, men inte omöjligt.

Positivt i allt negativt

Sverige har en väg att vandra för att bli ett landslag att räkna med igen. Dock är jag inte riktigt så pessimistisk som många av mina kollegor kanske har varit efter de två förlusterna mot Danmark och Serbien. Varför det då? Jo för att det är ganska kul att se Sverige spela fotboll. Visst måste de jobba med sitt försvarsspel men i offensiven ser det faktiskt riktigt bra ut. Väldigt enkelt tar de sig upp till motståndarnas straffområde och nu fattas bara det där lilla sista offensivt. Det som kommer när relationerna blir ännu lite bättre i JDT:s sätt att spela.

Defensiven behöver så klart förbättras och det snabbt. Ihåligheten i mittens rike gör det svårt att försvara för en backlinje. Dessutom är Sveriges backlinje inte urstark, vilket betyder att de verkligen behöver att de framför gör sitt jobb på bästa sätt. Saletros är inte spelaren som klarar av det i en internationell miljö. Det behövs något mer. Allsvenskan bedrivs i ett lägre tempo och där kan han briljera, men mot starkt internationellt motstånd blir det lite för svårt. Hugo Larsson och Cajuste är båda bättre alternativ enligt mig. För visst borde en “riktig” vänsterback spela i den positionen! Någon som är van vid att spela där. I min bok ska spelare i ett landslag kunna spela så likt möjligt så som de spelar i sitt klubblag. Det blir ofta bäst.

Nu blev det ganska negativt ändå men det är inte riktigt vad jag ville lyfta fram. Egentligen är det jag vill säga att defensiven är det enklaste att rätta till. Ligg tight när bollen ägs av motståndarna och var lite mer cyniska när det kommer till att vara spelförstörande. Ta en frispark när det behövs. Jävlas lite mer med motståndarna. Där är vi fortfarande lite typiskt svenska, men det finns stor potential i det här landslaget som jag hoppas kommer fram snabbare än Erik Erlandsson springer 200m.

Jag hade ställt upp med följande elva just nu

Robin Olsen

Emil Holm Nilsson Lindelöf Isak Hien Samuel Dahl

Hugo Larsson Jens Cajuste

Dejan Kulusevski Viktor Gyökeres Anthony Elanga

Alexander Isak

Framåtlutat javisst och kanske hade jag valt ett 4-4-2 istället med Isak på topp tillsammans med Gyökeres. Hur som helst så finns det mycket positivt att välja att se om man siar lite om framtiden. Håll ut och ha förtröstan. Sverige kan resa sig igen.

EM-tips

Många tror att Frankrike och England ligger bra till för att kamma hem slutsegern. Självklart gör de det men jag tror att tre lag till kommer att vara bra. Spanien, Portugal och Tyskland. Inga högoddsare direkt! Spanien tar hem guldet och Morata vinner skytteligan (okej, det kanske är en högoddsare förresten). Danmark åker ut i gruppspelet och Ungern blir laget som överraskar. Musiala får visa upp sig från sin bästa sida inför hemmafansen och Kane får inte riktigt till det. Hur det än slutar så är det alltid kul att följa ett slutspel.

Allsvenskan då?

Det känns verkligen som att alla har tagit lite välbehövlig semester. I kulisserna jobbar säkert sportchefer som dårar för att ro iland ett och annat när fönstret öppnar igen. Tränarna analyserar och överanalyserar säkert hela vårsäsongen och försöker sätta fingret på vad som kan förbättras och hur. Så klart även identifiera de bitar av spelet de faktiskt är nöjda med. Vissa tränare (tex i GAIS och Mjällby) behöver fortsätta få sina spelare att jobba hårt, dedikera sig till spelsättet och inte plötsligt tro att de är bättre än vad de är. Minsta lilla fusk och det kan gå neråt ganska snabbt. Andra tränare (Norrköping och Kalmar) behöver skapa en stabilitet och ett självförtroende i gruppen. Någon (AIK) behöver finjustera och täppa till. Alla lag och ledartrojkor har sina utmaningar att brottas med.

Ålder ska inte vara en faktor så länge någon presterar

Fler och fler klubbar vill göra business på ungdomar, vilket man kan förstå. Däremot får inte det leda till att tränare och klubbar väljer bort äldre spelare som fortfarande presterar eller kan bidra till en prestationsförbättring. Som äldre spelare utan kontrakt är det inte jättelätt att hitta en klubb längre om man inte är bland de allra bästa. Klubbar lägger hellre pengar på en spelare som kanske kan bli något än en stabil äldre spelare som ändå visat sin förmåga under en längre tid. Malmö förlänger med stabile och viktige Johan Dahlin och för mig är det en självklarhet med tanke på vad han har gjort, fortfarande gör och kommer att bidra med i framtiden.

Allsvenska transfers

Bouzaiene lämnar Degerfors för Västerås och i honom får VSK en offensivt lagd ytterback som håller bra allsvensk nivå och som kommer att göra nytta direkt. Dessutom plockar de in Ask som hade en lyckad sejour i klubben tidigare. Kanske kan lite nytt blod få det att lossna ordentligt för Västerås. Jiloan Hamad verkar vara sugen på en återkomst till landets högsta serie. Den rutinen och kvaliteten är det säkert några klubbar som är sugna på att få in. Samma sak med Rohdén som uppges vara på väg hemåt. Elfsborg skulle må toppen av att få in den typen av spelare med de svårigheter de just nu har. Erlingmark till Blåvitt kan också bli en sanning och det är en spelare som skulle bidra med något som IFK just nu inte har. En kanonvärvning enligt mig. Sen att AIK vill förstärka i backlinjen är kanske inte så märkligt efter våren som har passerat. Isherwood och Sundgren skulle båda vara nyttiga även om de inte med 100% säkerhet skulle starta varenda match. I skymundan värvar GAIS Hedlund som möjlig ersättare till Ahl Holmström? Också en klok värvning som säkert kan hjälpa laget utan längre startsträcka.

Det pratas förvånansvärt lite om spelare som är på väg att lämna allsvenskan. Peña är en som det pratats om mycket och om han har ett bra bud från sitt hemland och vill flytta hem så förstår jag att det är mycket som lockar honom i det. Vad skulle det betyda för MFF då? De skulle tappa det nav de haft under 1,5 år och en spelare som inte är rädd för att ta ansvar. I år är han enligt mig bättre än ifjol och jag ser inte att Malmö har en lika bra ersättare i truppen just nu. Däremot har de Rosengren som kommer att vara jättebra under många år framöver om han får förtroende. I stunden blir alltså förlusten av Peña ett tapp, men i längden är det inget som behöver bekymra Daniel Andersson och Toivonen nämnvärt. Men sommaruppehållet är långt och mycket kan hända när hela karusellen sätter igång efter EM. Värvar de stora klubbarna någon så skapar det effekter även längre ner i kedjorna och då kan spelare från allsvenskan bli aktuella för en utlandsflytt snabbare än man tror.

Nu ser vi fram emot EM och väntar förväntansfullt på lite spännande allsvenska övergångar. Ha en fin vecka.

// Viktor

Fotbollsspelare har ett ansvar som kommer med makten de besitter

I min bok är fotbollsspelare maktfaktorer att räkna med på riktigt. De har en röst som blir hörd. Tänk om Leo Messi skulle ställa upp i ett politiskt val i Argentina, förmodligen hade han sopat banan med konkurrensen. Har man en röst som når så många människor är det ens skyldighet att inte missbruka den rösten. Särskilt i dagens samhällsklimat. Försök allt du kan för att vara en god förebild. Försök stå upp för det som är rätt. Försök hjälpa de som har det svårt. Framför allt, ge inte bränsle åt beteenden som raserar mer än de bygger upp.

Pontus Jansson har satt sig på två stolar. Två stolar som kanske inte är superkompatibla med varandra. Aningen för sent har han själv insett att det nog inte går att äta kakan och samtidigt ha den kvar. Är man lagkapten (eller vice) i Sveriges just nu bästa lag följer ett visst ansvar. Ansvar gentemot föreningen och ett ansvar utifrån sitt maktperspektiv i samhället. Nu vill jag inte uttala mig i sakfrågan för den vet jag för lite om, men visst borde Jansson ha haft sinnesnärvaro nog att veta hur han bäst hjälper sin förening. Det gör han när han står på planen och presterar sin bästa fotboll och inte när han försöker hjälpa till genom att snacka konstigheter i någon chatgrupp.

Tifon, derbykung och Bajen

Inledningsvis måste jag börja att kommentera alla tifon som fans runt om de allsvenska lagen producerar. Helt fantastiska! Jag och min son satt och tittade på Champions League-finalen och tifona som föregick spektaklet. Vi konstaterade att OM det hade varit ett allsvenskt lag i final hade tifona varit dubbelt så bra. Återigen är jag ganska säker på min sak när jag säger att om CL hade haft ett läktarslutspel hade Sverige hamnat i topp. Fortsätt så!

Derbyt i Stockholm gav oss en derbykung. Nahir Besara är otroligt bra. Nu när han kommit lite till åren kan det kanske märkas en aning att han behöver de här speciella matcherna för att prestera på sin allra högsta topp. Det där lilla adrenalinet som kan vara svårt att få till mot Värnamo borta. När han är som bäst är han en av allsvenskans bästa spelare och kan ensam vinna matcher åt sitt lag. Den här gången fick han lite hjälp av bröderna Bergvall som gav honom både en straff och en frispark att sätta i nät. Oavsett vilket lag man håller på måste man imponeras av Besaras förmåga att göra poäng och att hitta fina ytor såväl med som utan boll.

Hammarbys väg till en fjärdeplats när serien summeras innan EM har varit oerhört krokig. Man kan inte säga att det är en väntad placering. Prestationerna har svajat och varit både kanon och lite mindre kanon. Hellberg har absolut tagit laget till en högre nivå än när serien startade men det känns som att de fortfarande har någon växel till i sig, vilket bådar gott inför den långa hösten.

Ihåligt! Vem sätter ner foten?

Tittar man på antalet gjorda och insläppta mål vet jag inte om det någonsin har gjorts så mycket mål i allsvenskan efter tolv omgångar. Det är säkert lätt att ta reda på men min känsla säger mig att det är väldigt många ihåliga försvar i årets allsvenska.

Jag pratade med Hasse Backe om det där met försvarsspel och vi var båda överens om att det har fått stryka på foten för offensiven. Helt makalöst vill jag påstå! Grunderna i fotboll kommer alltid vara desamma. Det finns inga lag i världen som vinner fotbollsmatcher som inte kan försvara. I mitt tycke har många backlinjespelare ganska grova defensiva brister. Positionsspelet är svagt och beslutsfattandet sker ofta med en offensiv tanke snarare än en defensiv. Ge mig lite ytterbackar som inte sätter en fot fel utan boll och som stänger sin kant defensivt. Det behöver inte vara flärd och smågodis i en backlinjespelares prestationer. Se till att stänga ner motståndarna, hjälp dina kollegor och sätt en ära i att försvara ditt eget mål! Helst med både hjärna, hjärta och själ. Skärpning till scouter, lagbyggare och spelare. Håll tätt!

AIK, Kalmar och Norrköping har släppt in flest mål. 27, 28 och 32 stycken. På tolv matcher! Det är mer än två mål per match och det är ett under att AIK ligger åtta i tabellen med så många mål insläppta bakåt. Alla de lagen har starka offensiva spelare som ändå har gjort en hel del poäng. Spelare som kan avgöra matcher på egen hand och spelare som inte behöver 100%-ig support för att kunna ta sig till chanser. Låt de spelarna anfalla och se till att få ihop ett defensivt ramverk med resten av spelarna. Skärpning! Stäng igen de farliga ytorna.

I alla lag jag har spelat i har man till och från spelat tio mot åtta eller liknande på träningar. Om de åtta bara sitter ihop och lägger ner de löpmeter som krävs är det oerhört svårt att ta sig igenom. Även om man är två man mer. Varje lag i allsvenskan bör ha en fungerande defensiv som kan hjälpa laget att få resultat. Sirius ska inte kunna springa åttor runt förvirrade Norrköping-spelare. Det ska vara stängt i omgång tolv när man släppt in 27 mål på de elva tidigare matcherna.

Vårsäsongens utropstecken, frågetecken och vårelvan

!! – Det största utropstecknet är GAIS! Ingen hade trott på förhand att de skulle ligga på övre halvan, 5:a, med 21 inspelade poäng. Ruskigt starkt av hela föreningen att kunna anpassa sig till den allsvenska kostymen rent sportsligt när spelarnas erfarenhet av Sveriges högsta nivå är begränsad. Inget tyder just nu heller på att de ska dala nämnvärt. 4-0 förlusten mot Halmstad sved givetvis och risken kanske finns att motståndarna börjar backa hem lite mer mot dem och gör precis som HBK gjorde, alltså att kunna anfalla mot färre försvarare.

! – Det andra utropstecknet (som jag dock flaggade för innan säsongen) är Mjällby. Torstensson har skapat en maskin som är disciplinerade och därmed väldigt svårspelade. Centrallinjen är väldigt stark och stabil och det ger utrymme för spelare som Stroud att husera lite friare på kanten. Snyggt gjort av listerlaget under våren.

?? – Norrköping och Kalmar får dela på de största frågetecknet. Naiv defensiv och framför allt slarvigt och lojt agerat i flertalet situationer. En uppsträckning behövs och kravbilden måste höjas. Jag tror att vi kommer att få se viss förändring angående spelsätt när julimatcherna drar igång igen.

? – Elfsborg har sex raka förluster på bortaplan och det kan ju inte annat än ses som ett stort frågetecken. Fjolårstvåan borde kunna hålla en stabilare nivå och kunna ta poäng även på bortaplan. Spelarmaterialet finns där och högstanivån är hög. Det ska bli intressant att se huruvida Hiljemark kan få ordning på de gulsvartas bortafacit.

Vårens elva

Som vanligt är det svårt att välja spelare i de här situationerna eftersom det är väldigt subjektivt vad man anser vara berömvärt. Visst finns vissa generella åsikter om vem som är bra, men ibland är det små nyanser man gillar hos vissa spelare som andra personer inte riktigt håller med om. Här kommer hur som helst min elva med sju avbytare och en huvudtränare och en assistent.

Vårens lag – 1-3-4-3

Målvakt – Jacob Widell Zetterström har hållit sex nollor och dessutom gjort en hel del bra räddningar. På min näthinna har jag matchen mot VSK borta där han i princip ensam tog tre poäng och Djurgården. Redo för större uppdrag? Absolut!

Backlinje – August Wängberg symboliserar hela GAIS. Hårt jobbande och tekniskt skicklig. Stark i närkamperna och lagkapten. En imponerande vår ger honom en plats i min elva.

Derek Cornelius har varit omutbar och plöjt allt som har kommit i hans väg. Utan boll är han aggressiv och duktig i positioneringen. Med bollen är han lugn, skicklig och modig. Dessutom är han riktigt farlig i offensivt straffområde.

Samuel Dahl är ytterligare en spelare som man bara gillar. Smarta passningar som allt som oftast går fram till rätt adress. Tuff i närkamperna och tar inte många felbeslut trots sina relativt unga ålder. En klasspelare helt enkelt.

Mittfält – Nahir Besara är spelfördelare, avslutare och fanbärare i en och samma person. Ge honom bollen och något bra kommer därifrån. Poängspelare som ständigt bär Hammarby på sina axlar, och lyckas!

Sebastian Nanasis finess och rörlighet gör honom svårstoppad. Hans blick för spelet och hans mod gör honom till allsvenskans bästa spelare. Han har det lilla extra och är given i vårens elva.

Sergio Peña är inte alltid mitt första val i sådana här sammanhang. Men han har tagit ett steg upp. Bollvinnare av rang och numera en spelfördelare som inte hela tiden stannar upp spelet utan faktiskt sätter fart på bollen framåt. En stark vår av sydamerikanen.

Samuel Leach Holm gör mig sällan besviken. Passningsfoten är fenomenal och med sina precisa passningar utmanar han nästan alltid motståndarens linjer. Dessutom vinner han mer boll än man faktiskt tänker att han gör.

Anfall – Erik Botheim är rivig, alert och duktig på det fotbollstekniska. Huvudspelet såväl som spelet med fötterna är vapen. En stark vårsäsong har gjort honom till delad ledare i poängligan

Isaak Kiese Thelin visar återigen sitt målsinne och gör återigen en finfin vår. När lägena kommer är han alltid aktiv och hans anfallsspel inne i offensivt straffområde har ingen överman i allsvenskan, eller…

…har han en like i Nikola Vasic? Vasic har varit riktigt vass i BP:s frontlinje och trots att han har bränt en del lägen har han fått ihop sju mål och varit oerhört jobbig för motståndarna. In med bollen i straffområdet och låt Vasic jobba.

Tränare – Henrik Rydström är den bästa tränaren i allsvenskan. Massa mål gjorda och bara nio insläppta. Inga detaljer lämnas åt slumpen och han får sina stjärnor att göra grundjobbet vecka efter vecka. Välförtjänt serieledning vid vårkanten.

Assisterande tränare – Fredrik Holmberg har gjort en imponerande vår med sitt GAIS. Från utdömda till succé! Jag är mäkta imponerad över hur han och övriga i och runt laget lyckades vända den skutan efter den urusla premiären.

Avbytare utan kommentarer:

Johan Dahlin, Jens Stryger Larsen, Marcus Danielson, Simon Gustafsson, Lucas Bergvall, Yousef Salech och Ioannis Pittas

EM kommer lämpligt för vissa lag som behöver slicka såren och gruppera om. Det ska bli intressant att se hur klubbarna agerar och om de sittande tränarna kan föra sina lag framåt. Sportchefernas telefoner går nog varma redan nu och agenterna gnuggar händerna.

Ha det gott

// Viktor