POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
PREMIER LEAGUE

Lundh: Verkligheten hinner i kapp alla sagor, även Leicester

Å ena sidan är det kanonjournalistik.
Å andra sidan är det sorgligt.
Sagan om Leicester var för bra för att vara sann och det är ett sjaskigt dribblande.

Fem omgångar återstår av Premier League och sensationslaget Leicester är på väg att göra en IFK Norrköping i kubik. Den lilla klubben med en lönebudget långt från konkurrenterna leder ligan med sju poäng.

Vem har inte blivit fascinerad av historien om Leicester? Om en klubb som för ett knappt år sedan låg fast förankrad i botten av Premier League, men reste sig och hängde kvar. Efter en rasist- och sexskandal bytte man manager i somras.

In kom den rätt hånade Claudio Ranieri som varit i en del toppklubbar men inte vunnit. Den 64-årige italienarens senaste uppdrag innan Leicester var att leda Grekland. Han fick sparken efter ett halvår då landslaget bland annat förlorat hemma mot Färöarna.

Inte heller var det så att Leicester värvade några tunga namn som gjorde att någon trodde på klubben som en outsider i ligaspelet. Man fick 5000 gånger pengarna om man ville spela pengar på att klubben skulle vinna ligan för första gången någonsin.

I Guardians tips inför säsongen pekade man på att klubben behövde värva en anfallare med dokumenterad vana att göra tvåsiffrigt antal mål, annars skulle Ranieri få fokusera på att upprepa företrädaren Nigel Pearsons räddningsaktion.

I dag vet vi att Leicester aldrig värvade någon sådan anfallare även om man lade ut cirka 200 miljoner kronor på Robert Huth, Shinji Okazaki, N’Golé Kanté och Gökhan Inler och där de tre förstnämnda varit viktiga pjäser i jakten på en topplacering.

Istället så är det andra spelare som tagit ytterligare kliv, från danske Kasper Schmeichel som varit en klippa i målet längst bak till offensiva duon Riyad Mahrez och Jamie Vardy som framåt stått för 27 poäng var.

Kan någon förklara det här? Nej, jag tror inte det. Lika lite som det går att förklara att IFK Norrköping kom från att i början av hösten 2014 vara inblandade i bottenstriden till att plocka hem SM-guldet ett drygt år senare.

De titlar som finns på King Power Stadium är tre Ligacuper från 1964, 1997 och 2000. Annars är det en andraplats 1929 i högstaligan och fyra förlorade FA-cupfinaler utöver att man sju gånger vunnit andraligan i England. Så det finns ingen tradition att vinna.

Intäkter brukar tyvärr styra fotbollens resultat och om man kollar på hur det ser ut i Premier League så är Leicester långt efter. Tottenham har dubbelt så mycket. Liverpool, Chelsea och Arsenal drar in tre gånger så mycket. United och City nästan fyra gånger mer.

Okej för att Leicester är tolva i ligan i intäkter men det är sällan någon utanför de stora vinner. Under Premier Leagues dryga 20 år är det bara Blackburn Rovers som sticker ut, och då var klubben uppbackad av en miljardär.

Därför är det naturligtvis hoppingivande för sporten som sådan att Leicester kan blanda sig i toppstriden. Redan nu är det givet att klubben från en stad som är mindre än Malmö spelar i Champions League 2016-17.

Rätt sanslöst om man tänker på att klubben bara varit ute i Europa tre gånger. Ut i första omgången av Cupvinnarcupen mot Atletico Madrid 1961 och samma spanska klubb slog ut Leicester i Uefa-cupens första omgång 1997 och hösten 2000 gjorde Röda Stjärnan likadant.

Hela säsongen är som en saga. Så det är klart att jag precis som många andra blivit charmad av Leicester och börjat hålla på klubben. Den ger oss andra hopp om att det inte bara behöver vara det gamla vanliga storklubbarna som gör upp om titlarna.

Fast vi vet alla att sagor kanske inte är helt sanna. I måndags publicerade Guardians David Conn en artikel om hur Leicester gått runt de finansiella regler som gällde i Championship den säsong som klubben tog sig upp.

Visar sig nu att det är en konstig konstruktion av den thailändske miljardären Vichai Srivaddhanaprabha som köpte klubben 2010. Han kontrollerar taxfree-handeln i Thailand och har kunnat plöja in mer än 1,5 miljarder kronor i Leicester City.

Problemet var bara att klubbarna i Championship likt Uefa kom överens om ett regelverk om att klubbarna inte fick förlora hur mycket pengar som helst. Leicester förlorade 425 miljoner kronor 2012-13. Det rättade man till påföljande år då man enligt reglerna bara fick förlora 110 miljoner kronor.

Visar sig nu att man troligen kringgått reglerna och skenbart höjt sponsorintäkter men att pengarna indirekt kommit från ägaren. Något som innebar att man kunde ha en lönebudget på 440 miljoner kronor, vilket var 70 miljoner mer än klubbens intäkter.

Allt kretsar kring marknadsbolaget Trestellar som dessutom har kopplingar till Sir Dave Richards som är en engelsk fotbollsledare av den sämre sorten. Han är rådgivare till klubbens thailändske ägare och den tidigare Sheffield W-basen nämns som tänkbar ordförande i Leicester.

I Guardian uttalar sig en anonym klubbägare i Championship om regelverket som klubbarna kommit överens om för att inte riskera konkurser. ”Vad Leicester gjorde ser ut som ekonomisk dopning för oss ägare, när alla vi andra följde reglerna som vi hade kommit överens om.

Vad Leicester säger? Ja, klubben ville inte svara på några specifika frågor från tidningen utan säger bara att man svarat på frågor från ligan som utreder ärendet, och att klubben är övertygad om att man följde ligans finansiella regelverk under säsongen.

Även om det är trist att det finns en baksida på den härliga historien är jag glad över den typen av journalistik. Precis som när kollegor granskar Östersunds FK eller andra föreningar som inte följer de ekonomiska spelreglerna. Det måste till.

Minns ni för övrigt att Sven-Göran Eriksson var manager i Leicester och satsade över 350 miljoner på nyförvärv när han skulle ta klubben till Premier League. Han fick sparken hösten 2011 efter att resultaten uteblivit. Så alla hånade äldre tränare lyfter inte i Leicester.

Däremot är det viktigt att påpeka att vad Ranieri, Vardy, Schmeichel och de andra gjort under den pågående Premier League-säsongen är sensationellt oavsett vilket trixande ägaren sysslat med. Att de kanske aldrig borde fått möjligheten att göra det är en annan sak, men kanske är det så ingen vill rubba sagan och följderna blir därefter. Hur straffar man någon i efterhand? 

Helgens...

Helgens måste
CL-lottningen fredag. Ångestdrabbningen HIF-Falkenberg lördag. Norrköping-AIK och Leicester-West Ham söndag. Finns en del att brottas med.

Helgens avstå
Syndiga nöjen.

Veckans ”åh fan”
Zlatans sportdryck blir landslagets officiella sportdryck.

Veckans sockerstory
Som halvt sockerberoende så tar jag gärna del av journalistik kring socker som i Guardian i veckan. Är helt för en sockerskatt. Särskilt när jag ser hur otroligt lite skolgymnastik mina barn har.

Veckans avsked
Kobe Bryant satte 60 poäng när karriären avslutades. Jänkarna kan det här med att fläska på, ta bara inledningen till hans sista match.

Veckans formulering
Här är det ett vänsterprivilegium att få vara raljant och retstickig; att avfärda meningsmotståndarna med en fnysning och en oneliner som avfyras från höften och som kanske inte träffar helt hundra men som får motståndaren att tappa fattningen och bli fly förbannad.

Författaren Bengt Ohlsson i DN. Han är orädd vilket jag kan gilla.

Veckans sorgligaste I
Bostadsminister Mehmet Kaplan. Hur svårt kan det vara att förstå laddningen i vilket middagssällskap man har?

Veckans journalistik
Efter Zlatans stämning av Ulf Karlsson apropå dopningsanklagelserna så kan det vara värt att påminna om att fotbollen har en del ouppklarat kring dopning, här skildrat av Miguel Delaney.

Veckans skifte
Uefa är inte nöjd med tittarsiffrorna på Champions League i England. Kanske hänger det ihop med klubbarna som går sämre, men enligt Charles Sale som brukar vara väl insatt så är Uefa missnöjd med utvecklingen efter att ha sålt rättigheterna till BT.

Veckans citat I
”Jag läser inget som skrivs, så jag har ingen aning. Men jag kan föreställa mig det, haha. Jag har beslutat mig för att inte läsa något och inte se något. För börjar man med det så kanske det påverkar ens humör och energi och sättet jag jobbar på. Och det får inte hända. Jag vill försöka vara samma Allan
. Jag läser inte när det går bra heller. Så det har inget med säsongen att göra.

Malmö FF:s Allan Kuhn i en intervju med Sydsvenskan. Samme tränare som ringde mig efter något jag sagt i C Mores sändning och då tog upp vad jag skrivit om honom i bloggen.

Veckans sorgligaste II
Att var tionde åskådare som går och ser AIK, Hammarby och Djugården har över en promille. Svårt att fatta att det är så många som krökar till inför matchen.

Veckans låt
”Aldrig Igen (må sådär)” – Cherrie.

Veckans citat II
”Jag är inte sexist men jag tycker inte att kvinnor ska kommentera fotboll, för det passar dem inte.”

Milans sparkade tränare Sinisa Mihajlovic till tv-programmet Striscia la Notizia efter att Melissa Satta i annat tv-program sagt att det blir lugnare i omklädningsrummet efter att han fått sparken.

Veckans Leeds United
Yorkshire Evening Post gjorde hela förstasidan i en appell mot ägaren Massimo Cellino. Skälet är att han förlorade rättegången mot Lucy Ward som fick sparken från klubben och ansåg att hon blivit diskriminierad. Hon hade jobbat 17 år för klubben och tagit hand om talanger som James Milner, Fabian Delph, Sam Byram och Lewis Cook men fick gå när hon var tillsammans med managern Neil Redfearn. Ward jobbar även som expert för BBC och Leeds skyller på att hon kommenterade VM i Kanada utan tillstånd. Läget i Leeds briljant skildrat av Independents Ian Herbert.

Kommande veckas poddgäst
Stefan Ishizaki om återkomsten till AIK, om att en del fans fortfarande ser honom som en svikare, turerna kring Andreas Alm, om nobben från Elfsborg samt hur löneskillnaderna påverkar livet i MLS.

Podden finns ute i gryningen på måndag och alla närmare 100 tidigare avsnitt finns här.

Publicerad 2016-04-15 kl 06:00
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå