Två saker kan en alltid ta för givet från Antonio Conte. Han kommer att vinna – och han kommer att lämna sin klubb. Låt gå, men det är när ett tredje element träder fram som bilden av Inters före detta tränare kompliceras. Antonio Conte som person är besvärlig, och nästan alltid i otakt med sin omgivning.
Han checkade ut från Inters högkvarter igår efter en ny italiensk ligatitel. För andra gången i sin tränarkarriär kom han över 90-poängsstrecket, och han gjorde det med en lagmaskin som han själv trimmat till att bli överlägsen alla konkurrenter under sin andra säsong i svartblått.
Men maskinen kräver pengar för underhåll, och några sådana finns inte då Inters majoritetsägare Suning Holdings är under hårt tryck från den kinesiska staten, som inte tillåter investeringar i utlandet under pandemin.
Conte stod inför valet att fortsätta en tredje säsong i Inter, med nyheten ringades i huvudet att klubben behöver sälja spelare för 80 miljoner euro för att klara stålbadet. Han tog beslutet att lämna. Uppdraget var avklarat, men 51-åringen lämnar Interfansen desillusionerade.
Tre dagar hade gått sedan han lyfte Serie A-bucklan och fick sin revansch mot den tidigare arbetsgivaren Juventus. Conte gjorde allt för sudda bort ordet “Pazza”, galen, ur Inter-betongen. När han till slut vann med laget lämnade han på det mest uppseendeväckande av sätt. Om galenskaperna blivit mer sällsynta på planen så var harmonin i klubben bara på tillfälligt gästspel.
Att Conte gjorde sin åsikt hörd gällande investeringar i spelartruppen är väl känt. Under hela 2019/20-säsongen beklagade sig tränaren över att Inters bredd inte skulle hålla i en guldstrid (laget slutade en poäng efter Juve). I augusti 2020 förberedde sig många på ett avsked, efter en serie irrationella tal, fyllda med kritik mot de styrande i Inter.
Senare den månaden kom parterna ändå överens om att fortsätta tillsammans, men Suning hade dragit åt svångremmen redan då. Jättekoncernens ekonomiska problem fick investerare kopplade till den kinesiska regeringen att köpa 23 procent av andelarna i företaget. För Kina är dock Internazionales finansiella blödning ett obetydligt problem.
Men när pandemin ebbar ut kan Inters bekymmer mer bli av den politiska sorten, med balansgången som The Guardian skriver om, snarare än rent pengamässiga. Suning kan komma tillbaka som en potent ägare på sikt, och för Inters del är det tråkigt att långsiktighet över huvud taget inte existerar i Contes vokabulär.
De tre säsongerna mellan 2011 och 2014 i Juventus är fortfarande hans längsta tränarsjok. Conte vann tre scudetti där, han gjorde avtryck med Italien i EM 2016, och vann Premier League direkt med Chelsea.
Han lämnade också den klubben med en bitter eftersmak efter två säsonger – då är den ingenting jämfört med polemiken som ledde till att Conte sa upp sig från Juve under försäsongen 2014.
I Inter har han ännu en gång bekräftat bilden av sig själv som extrem och krävande vinnarskalle, med ett tålamod lika litet som bensintanken han fyller inför varje klubbäventyr.
Antonio Conte har dock krattat fint och skapat ett försprång gentemot konkurrenterna i Serie A-toppen. Beroende på vilka personer som dessa rivaler tar in, och hur hårt Inter håller fast vid sina nyckelspelare, kan det försprånget tas igen snabbt.
![]()