Kartläggning: längsta förlustfria sviterna i europeiska ligorna

Real Madrids segersvit i ligaspelet stannade vid 16 matcher. Villarreal bröt Real Madrids svit genom att kryssa på Marängernas borg Bernabeu den 21:a september. Sedan kom två ytterligare kryss för Real Madrid. Därefter blev det 6 st raka segrar och där är vi nu: 25 raka ligamatcher utan förlust.

På lördag eftermiddag (3 december) är det ett “äkta” El Clasico igen: lagen möts i ligaspelet och det är Barcelona som tar emot Real Madrid. Kan Real Madrid utöka sin monstersvit till 26 raka ligamatcher utan förlust och öka på till 7 raka segrar? Eller kommer Messi & Co att “förstöra festen” för CR7 & Co?

***

Men hur står sig Real Madrids långa förlustfria svit mot övriga lag i de europeiska ligorna? Undertecknad kunde såklart inte låta bli att kartlägga detta. Först lite bakgrund till researchen: urvalet blev de i princip 20 bästa ligorna i europa och endast lag som gått obesegrade denna höst för höst/vår-ligorna. För Vitryssland där ligan går vår-höst fick det bli en snabbkoll på topplagens förlustfria sviter.

Så här står sig Real Madrid mot de övriga lagen:

Real Madrid är alltså “bara” tvåa. Trea är Benfica där en viss Lindelöf har gått och blivit en ordinarie mittback. På fjärde plats har vi det ständiga “svensklaget” FC Köpenhamn.

Senaste förlusterna i ligaspelet för respektive lag – rangordnat:
Benfica: 12/2 2016
HNK Rijeka: 21/2
Real Madrid: 27/2
Basaksehir: 12/3
Celtic: 11/5

Vinklar vi statistiken på detta sätt så är det Lindelöf & Co (Benfica) som haft längst tid sedan senaste ligaförlusten.

Anmärkningsvärt är att i väldigt många ligor har samtliga lag redan minst 1 förlust denna höst. Dessa ligor är: Premier League, Serie A, Liig Öhh (Frankrike), Ryssland, Holland, Belgien, Grekland, Österrike, Tjeckien och Rumänien.

***

Vad tror ni läsare om El Clasico på lördag? Förlänger Real sin svit eller blir det Barcelona som vinner?

Totalt är det 9 säsonger vilket är samma sak som 270 omgångar eller 810 poäng per lag i potten. Diagrammet ovan sträcker sig dock bara till 600 poäng. Här ser vi väldigt bra hur lagens styrkeförhållanden är mellan varandra. Notera även stapeln för “mästarlagen” som visar totalsumman för alla mästarlag. Den ger en väldigt bra indikation på vilken poängsumma som extremt bra lag kan klara av i Allsvenskan över längre tid: 571 poäng eller drygt 63 poäng per säsong. Där har ni en god anledning till att diagrammet sträcker sig från 0 till 600 poäng.

Det alternativa diagrammet där (den horisontella) X-axeln sträcker sig till maxpoäng/lag (810p) blir så här:

Som vi ser i “det alternativa diagrammet” så ger det en bättre bild av varje lags isolerade prestation, eftersom varje lags poängstapel visar hur långt ifrån eller hur nära poängpotten man hamnat. Hälften eller 50% av det maximala är 405 poäng. Endast 5 lag har lyckats spela ihop minst 50 procent. Kalmar ligger precis bakom med sina 49,5 procent (401 av 810 poäng).

Å andra sidan visar “mästarlag-stapeln” vad extremt bra lag borde kunna få ut maximalt i Allsvenskan, så frågan är vilket diagram som ni läsare gillar bäst. Vad tycker ni?

Parentesen efter varje lags namn visar hur många allsvenska säsonger man missat. Några av de lag som varit med i samtliga säsonger har presterat sämre än lag som även hunnit spela i Superettan. Trots att Djurgården spelat en säsong mer i Allsvenskan än vad Häcken har gjort så är det Häcken som tagit flest allsvenska poäng.

08-klubbarna har staplar som är röda och det syns så tydligt att Allsvenskan inte är någon “huvudstadsturnering”. Norrland har alltid haft ett lag i 16-lagsallsvenskan, och även om veteranen Gefle åkt ur så finns GIF Sundsvall och Östersund kvar. Vad tycker ni läsare om den geografiska spridningen av lagen? Positivt att Norrland har flera lag?

***

Eftersom Helsingborg och Gefle åkte ur Allsvenskan och får spela i den mindre glamourösa Superettan nästa säsong så innebär det att vi till bara har kvar 6 st lag som varit med varje säsong sedan starten 2008 av 16-lagsallsvenskan: Malmö FF, AIK, Elfsborg, IFK Göteborg, Kalmar FF och Djurgården.

Totalt är det 26 olika lag som spelat i 16-lagsallsvenskan åren 2008–2016. Till nästa säsong välkomnar vi lag nummer 27 och 28: Sirius och AFC.

***

Till sist: Vi får verkligen inte glömma bort att säga grattis till 16-lagsallsvenskan som fyller 10 år nästa år!

Likhet nr 1 – mästarlagen 2009 och 2016 har extremt många allsvenska säsonger bakom sig, samt gruppspel i Champions League någorlunda nyligen (1999 och 2014–2015). Inte nog med det: ett snabbt besök i Superettan också (2005 och 2000).

Likhet nr 2 – kvalplatslagen 2009 och 2016 har båda spelat på en arena med olympiadtouch. Stockholms Stadion (sommmar-OS 1912) och Olympia. Skillnaden här blev att kvalplatslaget 2009 vann allsvenska kvalet medan 2016 års kvalplatslag trillade ner till Superettan.

Likhet nr 3 – jumbolagen 2009 och 2016 är geografiskt sett inte allt för avlägset beläget från kvalplatslagen. (Falkenberg är bra bit bort – jag vet.)

…som sagt, inte 100 procent identiskt, men ganska nära.

Säsongen 2009 var den andra för 16-lagsallsvenskan, och så här har det gått år-för-år för de tre stora 08-klubbarna:

Som ni ser så presterade AIK poängmässigt aningen sämre i år än förra året, men placerade sig ändå bättre i tabellen. Vi har andra intressanta exempel för AIK: både 2009 och 2015 krigade man till sig 61 poäng, men det blev ganska olika tabellplaceringar: SM-guld respektive en tredjeplats (“lilla silvret”). Både år 2014 och 2015 slutade AIK trea, men poängmässigt väldigt olika: 52 respektive 61 poäng.

Grafiken/diagrammet visar verkligen hur överlägset AIK har varit i 08-land sedan 16-lagsserien infördes. Under dessa 9 år har AIK hela 8 stycken topp 5-placeringar, 7 stycken topp 4-placeringar, 6 stycken topp 3-placeringar samt 4 stycken topp 2-placeringar. Enda gången AIK missade topp 5 slutade laget på plats 11.

Enda gången som AIK inte varit bäst i 08-land var den gången när man slutade på plats 11, året efter SM-guldet. Och då blev man slagen med nöd och näppe av Djurgården som slutade på plats 10.

För Hammarbys del har man varit sämst i 08-land i 3 av de 4 säsongerna som man spelat i 16-lagsallsvenskan. Fem säsonger i rad i Superettan blev det för Hammarby.

***

I maratontabellen för 16-lagsallsvenskans 9 säsonger ligger AIK på plats 2 (485 poäng), Djurgården på plats 8 (359 poäng) och Hammarby på plats 17 (135 poäng).

AIK har alltså tagit 35 procent fler poäng än vad Djurgården gjort – på exakt lika många säsonger.

Hammarby ser ut att kunna klättra några få placeringar under 2017 då man bör gå om Trelleborg (plats 16) och Åtvidaberg (plats 15). Med en säsong som är “rätt så sjysst asså” nästa år kommer Hammarby gå om GAIS (plats 14). Med en säsong som troligen får betygsättas som “minst 3,5–4 Kenta av 5” (48 poäng eller mer) kommer Hammarby upp på plats 13 och peta ner Mjällby till plats 14.

När Lars Lagerbäck lämnade efter oktober 2009 så var Sveriges FIFA-ranking 41. Erik Hamrén lämnade med andra ord med en svagt förbättrad rankingposition till “Party-Janne”.

Intressant är även hur Sveriges grannländers ranking har utvecklats sedan FIFA-rankingens införande 1993. Hur “bra” Sverige är syns bäst i en nordisk jämförelse. De nordiska länderna är knappast stormakter/tungviktare inom världsfotbollen…

Det är lite rörigt i detta diagram på grund av flertalet nordiska länder, och jag inkluderade Estland som förre Djurgårdaren “MP” (Magnus Pehrsson) tränade på senare tid.

Diagrammet får ni läsare gärna kolla en stund på i lugn och ro. Man kan även fråga sig vad som är rimlig ranking att ett nordiskt land kan nå. Slående är hur Sverige, Danmark, Norge och Finland har tappat på FIFA-rankingen sedan nuvarande rankingmetod infördes efter VM 2006.

Metoderna bakom FIFA-rankingen har vid enstaka tillfällen förändrats för att försöka ge en så rättvis bild som möjligt. Värt att hålla detta i baktankarna när man studerar den långsiktiga utvecklingen av rankingpositionerna.

Frågan är vad man kan förvänta sig för rankingposition för Sveriges del kommande åren även om det går “ganska bra” för Party-Jannes landslag. Senaste 10 åren har det varit ytterst få Topp 20-placeringar för de nordiska länderna på FIFA-rankingen…

De nordiska ländernas rådande FIFA-ranking (24 nov 2016)

Nyligen har tittarsiffran för Fotbollsgalan från i måndags kväll ploppat fram från mätinstitutet MMS. Det visar sig att för årets upplaga av galan följdes av 847 tusen svenskar. Det är en nedgång med 15 procent från förra årets 999 tusen tittare.

Tittarsiffrorna för enbart de två senaste fotbollsgalorna säger såklart inte så mycket om hur bra/dåligt det är. Mer intressant blir det när man studerar siffrorna sedan 1995, vilket Statistikbloggen såklart har gjort:

Det blev alltså ett bottenrekord för Fotbollsgalan med TV4 som sändande TV-kanal. Sedan 1995 är det den tredje sämsta tittarsiffran. Rekordnoteringen för Fotbollsgalan är från november 2004. 2004 var onekligen ett kanonår för TV-fotbollen i Sverige med rekordnoteringar för både mästerskap (nära 3,8 miljoner tittare) och Fotbollsgalan (1,42 miljoner tittare).

Fotbollsgalan har galan tappat drygt 40 procent av tittarna från rekordåret 2004; 1,42 till 0,85 miljoner tittare. Även för landskamperna pekar både tittarsiffrorna och publiksiffrorna på Friends Arena neråt på senare tid. Till och med “the man himself” (Zlatan) har full koll på detta, vilket man märkte tydligt på Fotbollsgalan.

…men Fotbollsgalan… det är ju bara en i mängden av galor. Hur står sig den mot Idrottsgalan?

Två gånger senaste 3 åren har tittarsiffrorna varit nere i drygt 1,7 miljoner tittare vilket är cirka 0,3 miljoner över Fotbollsgalans rekord från 2004. Den långsiktiga trenden är tydlig och den pekar neråt, precis som för Fotbollsgalan sedan rekordåret 2004.

Att Idrottsgalan har ett rejält övertag mot Fotbollsgalan känns fullt logiskt. Idrottsgalan täcker in alla sporter och därmed även alla folkkära idrottare. Det är fotboll, ishockey, skidor (både utförs och slättförs), ridsport, simning, med mera – med mera.

***

Vad känner ni läsare: varför sviker TV-publiken dessa galor? Och ni som följer galorna slaviskt: tycker ni att galorna har blivit bättre eller sämre med åren?

…och en fråga till: gillar ni granskningar av tittarsiffror som denna lite då-och-då?

En klart befogad tanke är att detta målfacit hittills, som kan anses vara svagt för en världsklass-anfallare, barkar åt ett klent facit för hela säsongen. Behöver Zlatan-dyrkare känna någon oro? Låt oss därför ta en titt på hur Zlatans 6 mål på 11 ligamatcher (över 12 omgångar) står sig jämfört med tidigare säsonger – självklart med en grafisk titt:

(För Milan 2010–11 gäller omgångarna 2–13 eftersom Zlatan inte var spelklar till första omgången efter flytten från Barcelona.)

Den minnesgode kommer ihåg hur Zlatan öste in mål sista säsongen i PSG. 38 ligamål kom han upp i, vilket innebar nytt klubbrekord. Däremot räckte målskörden inte till att bli tidernas skyttekung i franska ligan sett till målskörd för isolerad säsong. Men det blev faktiskt “bara” 7 ligamål på de 12 första omgångarna.

Den stora frågan nu är: hur många mål kan Zlatan nå upp till i Premier League denna säsong? Kan Zlatan komma i närheten av förra säsongens 38 ligamål? Zlatan är just nu “bara” ett mål bakom sitt facit för förra säsongen efter lika många omgångar.

De sista 26 omgångarna förra säsongen i PSG blev det 31 mål (på 22 starter och 2 inhopp). Om Zlatan ska nå 38 ligamål (för att tangera sitt personbästa) denna säsong med United krävs hela 32 mål på kommande 26 omgångarna – det kan bli ganska svårt, eller vad tror ni läsare?

***

Tippa gärna hur många ligamål ni tror att Zlatan kommer att ha gjort när denna säsongen är slut?

…om Zlatans målfacit håller i sig (0,5 mål/ligaomgång) så kommer Zlatan nå upp till 19 ligamål med United denna säsong. Detta är inte på något vis en garanti för att det det bli 13 mål på sista 26 omgångarna. Det kan bli färre – men det kan även bli fler. Förra säsongen i PSG gjorde Zlatan 0,58 mål/omgång de första 12 omgångarna för att öka till 1,19 mål/omgång de avslutande 26 omgångarna. 

Vi ser här att “Nanne-Bajen” 2016 presterade som året innan men låg i princip hela tiden någon enstaka poäng efter – fram till drygt halva säsongen (omgång 16). Därefter har 2016-gänget hela tiden legat snäppet bättre till än 2015-gänget, men ändå haft en liknande poängkurva.

Anyway: Nanne fick sitt 2016-bygge att prestera bättre än sitt 2015-bygge. Man kan lätt sammanfatta det med: bytte ut 2 förluster mot 2 segrar, 11 fler gjorda mål och 10 fler insläppta mål.

39 poäng år 2016 var långt ifrån SM-guldet som Malmö FF spelade hem med sina 66 poäng. Sedan 16-lagsallsvenskan infördes har 59 poäng varit lägsta poängsumman för ett guldlag (Elfsborg 2012).

Hammarby var även år 2016 långt ifrån vad som brukar krävas för ett SM-guld (20 poäng minst), men presterade ändå bättre än året innan – OCH såg till att laget inte ramlade ner i Superettan som man gjorde året 2009 (trots derbysegrarna mot både Djurgården och BP).

Hade det inte varit intressant att se om Nanne hade kunnat få Hammarby att prestera ännu bättre i Allsvenskan 2017?

***

Nya tränarnamnet är ännu inte klart, men OM det blir Kim Bergstrand så behåller man både efternamnet och ett könsneutralt förnamn på tränarposten – någon som tänkt dessa tankar?

Efter galet många timmars arbete kommer nu svaret “svart på vitt”, så här har tittarsiffrorna för Sveriges A-landslag varit, enligt MMS, i tävlingssammanhang sedan mätningarna under tidigt 90-tal:

Bild ovan: tyvärr saknas tittarsiffror för kvalmatcherna till VM 1994. De två första matcherna i VM 1994 spelades väldigt sent på kvällarna svensk tid, dvs efter midnatt. Dessa är alltså inte några kvalmatcher vilket man kanske kan tro vid en snabb anblick. Man ser även hur stor skillnaden är i normalfallen för kval- och mästerskapsmatcher.

Låt oss nu stycka upp dessa tävlingsmatcher i mästerskapsmatcher (VM/EM) samt kvalmatcher för att lättare kunna jämföra tittarsiffrorna i respektive sammanhang…

Bild ovan: mästerskap engagerar! Generellt sett väldigt goda tittarsiffror. För VM 1994 var det ofta avsparkstider sent svensk tid, speciellt för de två första matcherna. Vid VM 2002 var det omvänt med avsparkstider som gjorde det totalförbjudet att ta sovmorgon. EM 2004 hade allt: fördelaktiga avsparkstider och tre stycken “superswedes” (Zlatan, Henke & Freddie) med mera.

Nu över till kvalmatcherna…

Bild ovan: efter att Sverige grävde guld (nåja…) i USA så följde ett (misslyckat) EM-kval. Därefter ytterligare ett misslyckat mästerskapskval. Efter två raka misslyckade kvalspel så är det förståeligt att tittarsiffrorna hade minskat. Kvalet till EM 2000 inleddes med Sverige-England på SVT som gav en enormt bättre tittarsiffra (1,36 miljoner) än den följande kvalmatch som TV3 visade Bulgarien–Sverige (0,28 miljoner).

Efter den där bottensiffran 0,28 miljoner tittare så ser det verkligen ut som att intresset för landslaget “hemma i stugorna” ökade till och med kvalet till VM 2014. Det var då som Friends Arena invigdes, Sverige spelade den där magiska 4–4-matchen borta mot Tyskland, Zlatan hade enmansshow mot England i träningsmatchen med mera – och som grädde på moset blev det ett play-off mot Portugal där “matchen-i-matchen” blev Zlatan VS Ronaldo.

Även om play-off-matcherna mot Danmark i slutet av 2015 gav fina tittarsiffror så syns det tydligt hur hela det kvalspelet hade svårt att locka tittare. Det pågående kvalet, nu utan Zlatan i landslaget, tar vid med åter dalande siffror.

En påverkande faktor för tittarsiffrorna har varit den så kallade “kanalpenetrationen”. Att omtyckt idrott i TV lockar många tittare har i princip alla kommersiella kanaler tagit fasta på för att skapa en större spridning. Inte så konstigt, med facit i hand, att TV3 och Kanal 5 satsade stort på att sända Sveriges landskamper i fotboll.

Så här har alla kvalspel TV-sänts:
Kval till EM 1996 – SVT (hemma) och TV4 (borta)
Kval till VM 1998 – SVT (hemma) och TV3 (borta)
Kval till EM 2000 – SVT (hemma) och TV3 (borta)
Kval till VM 2002 – SVT (hemma) och Kanal 5 (borta)
Kval till EM 2004 – SVT (hemma) och Kanal 5 (borta)
Kval till VM 2006 – TV3 (“allt”) och Kanal 5 (första matchen)
Kval till EM 2008 – TV3 (“allt”) och Kanal 9 (två matcher)
Kval till VM 2010 – TV6 & TV8 (“allt”) och TV4 & Kanal 5 (tre matcher)
Kval till EM 2012 – TV3 & TV6 & TV10 (“hälften”) och TV4 (“hälften”)
Kval till VM 2014 – TV4 (“häften”) och Kanal 5 (“hälften”)
Playoff till VM ’14 – TV4 (allt, dvs 2 matcher)
Kval till EM 2016 – Kanal 5 (allt)
Playoff till EM ’16 – Kanal 5 (allt, dvs 2 matcher)

Detta plus att TV3 skaffade sig Ishockey-VM och att vi även sett hur Viasat lade vantarna på OS är några exempel på anledningar till att “alla har dessa kanaler” idag. Utöver dessa exempel bör även den tekniska utvecklingen nämnas med kabel-TV (ComHem) och det digitala marknätet (Boxer) vars distribution av de eftertraktade kanalerna når i stort sett samtliga svenska hushåll.

Nu på senare tid börjar vi se att allt fler börjar kolla på live-sändningar via mediehusens så kallade “Play”-tjänster. Hur mycket denna form av tittande drar ner de klassiska tittarsiffrorna är en väldigt bra fråga.

När man ska försöka läsa av svenska folkets intresse för fotbollslandslaget behöver man ta hänsyn till vilka kanaler som har sänt matcherna (här ingår debatten reklamfri tv VS reklamfinansierad tv), samt övriga faktorer som sändningstid och konkurrens från andra TV-sändningar. Men i det stora hela kan ändå vissa trender urskiljas.

***

Nästa kvalmatch för Sverige är hemma mot Vitryssland den 25:e mars och frågan är hur lockande detta Zlatan-lösa landslag är trots att “Party-Janne” har fått med sig klart godkända matchresultat. Hur många kommer till Friends? Hur många kommer kolla matchen på TV?

***

TITTARSTATISTIK…
Antal tävlingsmatcher från och med VM 1994: 145 st
Snitt, endast VM/EM-matcher (31 st): 2,47 miljoner tittare
Snitt, endast playoff-matcher (4 st): 2,23 miljoner tittare
Snitt, samtliga 145 tävlingsmatcher: 1,42 miljoner tittare
Snitt, endast kvalmatcher, inkl playoff: 1,13 miljoner tittare (114 matcher)
Snitt, endast kvalmatcher, exkl playoff: 1,09 miljoner tittare (110 matcher)

Mest antal tittare: 3 796 000, TV4 (Sverige–Danmark, EM 2004)
Minst antal tittare: 278 000, TV3 (Bulgarien–Sverige, 14 okt 1998)

“Är rankingen bara baserad på Landslagsfotbollen här? Eller är det också de svenska klubbarnas framgångar/fall i Europaspelet som spelar in i denna ranking? För då är det ju en del av resultatet som ligger bortom förbundskaptenens kontroll…”

Så jag tänkte att jag kan reda ut detta i ett nytt blogginlägg så att så många som möjligt kan ta del av svaret:

Först och främst så är FIFA-rankingen enbart baserat på landslagsfotbollen (senaste 48 månaderna räknas in), och det är A-landslagen det handlar om. Klubblagens resultat har alltså noll påverkan. Inte heller ungdomslandslagens framgångar (eller motgångar) påverkar rankingen. När Sveriges U21-landslag vann U21-EM sommaren 2015 så gav det noll effekt på Sveriges FIFA-ranking.

Vid enstaka tillfällen kommer de två länderna som möts i en vänskapsmatch överens om att den inte skall ingå i FIFA-rankingen. Vi har sett prov på detta fåtalet gånger för Sveriges del senaste åren. Oftast handlar det om att motståndaren ställer upp med ett U23-landslag eller är en mix med spelare från både “här och var”. Ett klockrent exempel på en sådan match är när Sverige mötte motståndaren “Hong Kong League XI” för snart 13 år sedan.

Nu över till hur man sammanställer rankingtabellen…

STEG 1: räkna ut poäng för varje spelad match (för varje land).

Matchpoäng = A x B x C x D = konfederation (0,85–1,00) x matchstatus (bestämt värde, 1,0–4,0) x matchresultat (0–3) x motståndarens styrkepoäng

Konfederation:
Om båda länderna är från samma konfederation som i detta fallet så gäller 0,99 eftersom bägge länderna tillhör UEFA. När länder från olika konfederationer möts så räknar man fram snittet för de två konfederationernas värden. Om Sverige möter ett land från exempelvis asien eller afrika så blir det (0,99+0,85)/2 = 1,84/2 = 0,92. För Sveriges det är det en förlust på ca 7 procent men för motståndaren är det en vinst på drygt 8 procent – allt jämfört med att spela mot en regional motståndare.

Matchstatus:
Träningsmatcher har alltid statusvärdet 1,0. Ju högre status för matcherna desto högre statusvärde. Kvalmatcher ger mer (2,5 poäng) medan finaler ger allra mest. En VM-final ger statusvärdet 4,0.

Matchresultat:
Fungerar nästan som poängutdelningen i ishockey senaste åren. Grundprincipen är att att förlust ger 0p, kryss 1p och seger 3p.

Nuvarande ranking / motståndarens styrkepoäng:
Det fasta värdet 200 subtraheras med den rankingposition som motståndaren har.

RÄKNESTUGA – pågående fönstrets matcher för Sverige:

Frankrike–Sverige 11 nov 2016 (2–1)

Frankrike 7 på rankingen => styrkan = 200–7 = 193
Sverige 39 på rankingen => styrkan = 200–39 = 161

För Sveriges del:
0,99 x 2,5 x 0 x 193 = 0 (utfall)
0,99 x 2,5 x 1 x 193 = 478 (om matchen slutat exempelvis 1–1)
0,99 x 2,5 x 3 x 193 = 1433 (om Sverige vunnit)

För Frankrikes del:
0,99 x 2,5 x 0 x 161 = 0 (om Frankrike hade förlorat)
0,99 x 2,5 x 1 x 161 = 398 (om matchen slutat exempelvis 1–1)
0,99 x 2,5 x 3 x 161 = 1195 (utfall)

…ikväll spelar Sverige mot (det 22-rankade) Ungern och då gäller för Sveriges del:

0,99 x 1,0 x 0 x 178 = 0 (om Sverige förlorar)
0,99 x 1,0 x 1 x 178 = 176 (om det blir kryss)
0,99 x 1,0 x 3 x 178 = 529 (om Sverige vinner)

Seger som ger cirka 529 poäng skall i första hand jämföras med snittpoängen 395 för senaste 12-månadersperioden. Eftersom det blev förlust mot Frankrike så skulle kryss/förlust mot Ungern inte vara särskilt bra för svensk del vilket skulle innebära 0 eller 176 poäng totalt på 2 matcher. Seger skulle innebära 529 poäng över 2 matcher vilket ger 264 poäng/match i snitt under detta fönster.

…för Ungerns del används mallen 0,99 x 1,0 x Y x 161, där Y är 0/1/3 och 161 är vad Sverige är värderat till.

Som mest kan ett land få 2400 “matchpoäng” för en seger vilket handlar om VM-finaler. Äkta förluster innebär alltid att laget tilldelas 0 poäng.

STEG 2: räkna ut poängsnittet för alla landskamper under senaste 4 stycken 12-månadersperioderna.

Grundskolematematik här. Summera ihop antalet “matchpoäng” från samtliga FIFA-klassade A-landskamper och dividera med antalet matcher. För detta krävs åtminstone 5 stycken landskamper. Vid färre antal landskamper reduceras landets poängsnitt för året enligt en trappstegsmodell.

STEG 3: vikta poängsnitten för de 3 äldsta 12-månadersperioderna lägre än för den senaste.

Uträkningarna från steg 2 går vidare till nästa räknestuga. Ju längre bakåt i tiden desto mindre får ett land behålla – enligt en trappstegsmodell. Sveriges snitt för den äldsta 12-månadersperioden är drygt 424 men får bara använda sig av 20 procent av detta, alltså cirka 85.

Alla landskamper som är äldre än 48 månader (4 år) stryks.

STEG 4: addera poängsnitten för senaste 4 stycken 12-månadersperioderna.

Också busenkel matematik. Addera fyra stycken värden och se vad man kommer fram till. För Sveriges del gällde 714,77 poäng när senaste FIFA-rankinglistan presenterades i slutet av oktober. Landet med mest poäng är världsetta. Just nu är det Leo Messis Argentina (1621,32 poäng) som är bäst i världen – i alla fall enligt gällande rankingmodell.

***

En stor nackdel med denna rankingmodell (som infördes efter VM 2006) är att alla värdländer brukar rasa rejält på FIFA-rankingen inför sina mästerskap. Det beror på att när alla andra länder spelar kvalmatcher som viktas 2,5x så spelar värdlandet träningsmatcher som viktas 1,0x. Vi kommer av den anledningen se Ryssland tappa märkbart FIFA-rankingen inför deras hemma-VM sommaren 2018. Vi såg detta med Brasilien inför VM 2014 och för Frankrike inför EM i somras.

Till EM 2020 där vi saknar ett värdland kommer alltså inget land högt upp på FIFA-rankingen att göra en störtdykning neråt.

En annan nackdel är att vissa länder räknar ut vad som är mest gynnsamt när det gäller träningslandskamper. Vilket upplägg med träningslandskamper vid sidan av kvalmatcher till mästerskap är bäst för landets rankingutveckling? Oftast handlar detta om att spela minimalt antal träningsmatcher.

Pressade även in damlandslagets ranking som en nyttig jämförelse. Damlandslaget har verkligen utklassat herrarna rankingmässigt sedan sommaren 2003 (då FIFA-damrankingen infördes). För damerna år 2016 gäller senaste rankingpositionen som är från slutet av augusti.

För Tommy Svensson, Lars Lagerbäck och Erik Hamrén innebär respektives sista rankingpositioner det “arv” som arvtagaren har fått ta över. Därefter gäller rankingpositionen den sista december för respektive arvtagare.

Något som ofta glöms bort är hur mycket Sverige tappade på rankingen under Lars Lagerbäcks tre sista år (2007-08-09). Något som också tycks glömmas bort är hur mycket Sverige klättrade på rankingen första tiden med Erik Hamrén som huvudtränare (2010-11).

Att Sverige lyckades avancera så starkt är något att alltid tänka på. Det kan nämligen gå snabbt. Inför EM-kvalmatchen mot Holland i oktober 2011 var Sverige rankat som nummer 25 i världen. Efter det landskampsfönstret med Holland-segern klättrade Sverige till plats 14 (!) men tappade något till 18 i slutet året.

FIFA-ranking just nu för Sverige:
herrarna – 39 (slutet av okt 2016)
damerna – 6 (slutet av aug 2016)

***

Tror ni läsare att “Party-Janne” kan få Sverige att klättra på rankingen plats 15–20 inom något år?

…hör och häpna: Ciaran Clark bytte klubb i somras från Aston Villa i Premier League till Newcastle i en mindre glamourös division. Där har han gjort två mål – i rätt mål!

Innan vi svävar iväg och börjar scouta Ryssland på hotellrum för att se Sverige på plats i VM 2018 så står vi kvar med fötterna på jorden ett tag till. Vi vande oss vid att Lars-Tommy tog oss till mästerskap hela tiden. Vi blev minst sagt en aning bortskämda. Sedan kom missarna: VM 2010 och VM 2014. Men EM 2012 och 2016 lyckades vi ta oss till.

Vi vet ju hur det blev när EM utökades från 16 till 24 lag. Det gjorde det lättare (läs: mindre svårt) att nå dit. Ibland påstods det att det är så lätt att det “nästan är omöjligt att missa EM”. Men varför har det inte blivit lättare att nå VM trots att allt fler länder får vara med? En delförklaring är vad detta blogginlägget handlar om.

Först kollar vi på hur det sett ut för EM-slutspelen…

1960–1976 rivstartartades EM med semifinaler direkt. 1980 introducerades gruppspel i EM och därmed blev det mer likt VM i sitt upplägg och värdnationen garanterades en plats i slutspelet. Det medförde att antalet kvaplatser ökade från 4 till 7. Sveriges första deltagande i EM var hemma-EM 1992. Sedan expanderade turneringen till 16 lag. Men tre gånger har man kört med delat värdskap, vilket sänkte antalet kvalplatser från 15 till 14. Bäst för Sverige är alltså om ett enda land arrangerar EM istället för att två länder delar på ansvaret. Nu till EM 2020 saknas ett värdland vilket kommer att innebära en ännu mer öppen dörr.

Det ökade antalet kvalplatser har definitivt gynnat Sverige.

Nu över till VM…

Sedan VM gick från 24 till 32 länder har det arrangerats 5 stycken rekordstora VM. Trots denna expansion har Sverige haft svårt att kvala in – endast till 2002 och 2006. Antalet UEFA-platser har inte hängt med alls senaste åren. När VM gick från 16 till 24 länder 1982 såg vi en rejäl ökning för UEFA:s länder. Efter 80-talet har Europakartan minst sagt förändrats. Vi har inte längre länder som Sovjet, Jugoslavien och Tjeckoslovakien.

Till VM 2018 finns det 14 stycken UEFA-platser men Ryssland är garanterade en plats i egenskap av värdnation. Kvar är 13 platser. Vi minns hur tufft det var att försöka nå VM 2010 och VM 2014 då det också bara fanns 13 kvalplatser.

Lyckas “Party-Janne” ta Sverige till VM 2018 så är det en riktigt fin prestation!

***

Kvalmatchen mot Frankrike på imorrn fredag kväll – spana in sajten tvmatchen för att se vilken tid och TV-kanal som gäller.

***

Det är först till VM 2026 som det möjligen kan bli fler deltagande länder. Framtiden får utvisa hur det blir.

Den tredje augusti skedde Djurgårdens tränarbyte. Då återstod det en enda allsvensk omgång innan Allsvenskans transferfönster skulle bomma igen. Därmed återstod det inte lång tid att värva spelare. I Djurgårdens fall hade man redan hämtat in tre spelare innan tränarbytet: Magnus Eriksson, Othman El Kabir och Kebba Ceesay. Två spelare värvades mellan tränarbytet och när fönstret stängdes: Andreas Isaksson och (norrmannen) Niklas Gunnarsson.

Det känns därför ganska rättvisande att dela upp Allsvenskan 2016 i “före och efter Mark Dempsey” (16 första och 14 sista omgångarna) då detta var sista tränarbytet under säsongen och hamnade ganska nära halvtid av säsongen. Alternativen hade varit “före och efter att sommarfönstret stängde” (17 första och 13 sista omgångarna) eller “första och andra halvan av säsongen”.

Helt klart är att sommaruppehållet (fotbolls-EM) och sommarfönstret (kring juli–augusti som bestäms innan säsongen) ger alla lag en god chans att förbättra laget/truppen och att stå förberedd för höstens omgångar. Det är lika för alla. Förutom att vissa lag spelar på hittepå-gräs.

Ni läsare får gärna tycka till vilken tidpunkt som känns mest intressant att dela upp Allsvenskan i.

Så här bra (eller dåligt) presterade samtliga lag under allsvenskans 14 avslutande omgångar med jämförelsetal för de 16 första:

De största uppryckningarna står Djurgården och Gefle för. Även Hammarby, Kalmar och Östersund har svarat för noterbara förbättringar. Lagen som tappat mest är Falkenberg, Sundsvall, Örebro samt möjligen även Helsingborg.

Den där bottenstriden med kampen om kvalplatsen som till slut stod mellan Helsingborg och Gefle (som jag bloggat om tidigare) är intressant. Vi alla har ju koll på att det blev Helsingborg som knep kvalplatsen och att Gefle skickas ner till Superettan, men när man ser hur starkt Gefle spurtade på slutet så känns det väl ändå lite orättvist?

Det var till den absolut största delen Gefles usla vårsäsong som skickade ner laget till Superettan. Före tränarbytet hade laget tagit 5 poäng på 12 omgångar, eller 0,417 p/match. Efter tränarbytet blev det 22 poäng på 18 matcher eller 1,222 p/match. Poängsnittet ökade med 193 procent efter tränarbytet.

…tänk att Gefle stod på samma poäng som slagpåsen Falkenberg så sent som vid den 16:e omgången med 14 matcher kvar. Därifrån tog Falkenberg blygsamma 2 poäng medan Gefle skrapade ihop hela 19 poäng.

Så här svårslaget var Gefle efter omgång 16: endast AIK åkte på färre förluster (2 stycken).

***

Vad är ni läsare sugna på att se för statistik från Allsvenskan 2016? Eller för Allsvenskan på hela 2000-talet?

Men sedan kom det olika bud: blir han verkligen avstängd? Grävde i all hast fram det jag kunde om gula kort, men nu-så-här-dagen-efter med lugn och ro vid en ny granskning – när det visade sig att gula kortet mot Stoke fallit bort i tidigare granskning – så står det klart, precis som Fotbollskanalen rapporterar: avstängningen beror på 5 gula kort och inget annat. Engelska fotbollsförbundet FA har även bekräftat att Zlatan är avstängd mot Arsenal.

De 5 gula korten är följande…
#1 Man City hemma (PL), 10 september
#2 Stoke hemma (PL), 2 oktober
#3 Liverpool borta (PL), 17 oktober
#4 Man City hemma (ligacupen), 26 oktober

Regelverket innebär att man räknar ihop gula kort från samtliga inhemska tävlingsmatcher. Efter fem gula kort blir det en automatisk avstängning i följande match. Så där har vi anledningen till att Zlatan inte får spela mot Arsenal.

Därmed kan Zlatan tidigast få spela en Premier League-match den 27:e november: hemma mot West Ham. Otroligt nog spelar Man United åter igen hemma mot West Ham endast tre dagar senare, men då är det i ligacupen (EFL Cup).

Något 20 dagars höstlov blir det dock inte för Zlatan. Torsdag den 24:e november är det hemmamatch mot Feyenoord i Europa League.

Facit för nyss avslutade måltorkan
Start: 10:e september 2016, hemma mot Man City (minut 42).
Stopp: 6:e november 2016, borta mot Swansea (minut 21).
Längd: 6 mållösa matcher (alla från start) plus mållösa tiden för föregående match.
Minutometern: cirka 609 minuter.

Så här står sig den nyss avslutade måltorkan mot hans tidigare värsta perioder:

Flest mållösa ligamatcher i rad
1) 10 stycken (8 från start), nov 2005 – feb 2006 (Juventus säsong 2)
2) 10 stycken (5 från start), dec 2001 – apr 2002 (Ajax säsong 1)
3) 9 stycken (7 från start), feb 2006 – maj 2006 (Juventus säsong 2)
4) 9 stycken (7 från start), maj 2005 – okt 2005 (Juventus säsong 1–2)

Längst tid mellan två ligamål
1) cirka 756 minuter, 19 nov 2005 – 8 feb 2006 (Juventus säsong 2)
2) cirka 719 minuter, 18 feb 2006 – 7 maj 2006 (Juventus säsong 2)
3) cirka 631 minuter, 15 maj 2005 – 23 okt 2005 (Juventus säsong 1–2)
4) cirka 609 minuter, 10 sep 2016 – 6 november 2016, nyss avslutad måltorka
5) cirka 562 minuter, 8 sep 2001 – 4 dec 2001 (Ajax säsong 1)
6) cirka 537 minuter, 15 dec 2001 – 14 apr 2002 (Ajax säsong 1)

***

I minut 33 dundrade Zlatan in 3–0 till Man United. Nu står Zlatan på 6 stycken mål i Premier League.

Wayne Rooney har svarat för passningarna till Zlatans bägge mål.

…sa nån att dom INTE kan spela tillsammans?

Swansea–Man United (färdigspelad)

…Zlatan hälsade på i mejeriavdelningen i 76:e minuten och kvitterade ut den berömda “ostskivan”, vilket var den tredje det fjärde för säsongen – i ligan.

***

Efter många turer ifall gula kortet mot Swansea innebär avstängning eller ej i nästa ligamatch mot Arsenal den 19:e november så gäller följande:
1) Zlatan står på 3 4 gula kort i Premier League
2) Zlatan står på 1 gult kort i ligacupen (efter ett onödigt gult kort i segern mot Man City)

…det ger totalt 4 gula kort totalt 5 gula kort. Fem gula kort i alla typer av tävlingsmatcher i England resulterar i en avstängning. Därmed missar Zlatan den prestigefyllda hemmamatchen i Premier League mot Arsenal.

Officiella listan över PL-spelare som riskerar avstängning finns här (klicka på “One Caution Away”).

Uppdatering kl 19:15 – uppenbarligen innebär det gula kortet mot Swansea trots allt en avstängning mot Arsenal lördag den 19:e november, som jag ursprungligen hade skrivit i blogginlägget. Hur detta öde slutar lämnar denna bloggen över till den vanliga nyhetsrapporteringen på Fotbollskanalen.se.

Uppdatering 7 nov kl 17:15 – gula kortet mot Swansea visade sig vara det fjärde och inte det tredje i ligaspelet. Detta tillsammans med gula kortet i ligacupen innebär fem gula kort.

***

Zlatan har även gjort slut på sin andra typ av måltorka: senast han gjorde två spelmål i en och samma match var sista ligamatchen med PSG den 14:e maj. Därefter har det blivit 10 raka ligamatcher (alla med Man United) utan två spelmål i någon av matcherna. Zlatan gjorde dock 2 mål i hemmapremiären mot Taco-Anders gamla lag Southampton men ena målet var ett straffmål.

***

Zlatans bägge mål i matchen innebär att han har gjort 382 tävlingsmål för klubblag sedan flytten från Malmö FF. Räknar man med Zlatans 18 stycken MFF-mål åren 1999–2001 (12 i Superettan, 4 i Allsvenskan och 2 i Svenska Cupen) så står han på 400 mål.

Enligt uppgifter från England skall Zlatans 2–0-mål borta mot Swansea ha varit det 25-tusende målet i Premier League.

***

Man kan ju fråga sig: brydde sig Nordfeldt alls om det som hände på planen eller försökte han följa sitt gamla lag Brommapojkarna som samtidigt spelade en direkt avgörande match på Grimsta om att komma tillbaks till Superettan? Den matchen vann Brommapojkarna till slut med 3–0.

***

(Uppdateringar 18:45 och 19:15, samt 7 nov 17:15: uppdaterat blogginlägget efter senaste tidens vändningar kring eventuell Zlatan-avstängning mot Arsenal och tack till Fotboll_Mer_Än_En_Sport! som påpekade varningsläget.)

Allt kommer att handla om ligaspelet, så inget kring cupspel och landslagsmatcher kommer att blandas in.

Den rådande måltorkan är 6 matcher lång med maximal speltid, plus speltiden mellan senaste målet och den matchens slutsignal. I minuter räknat har det gått 588 stycken sedan senaste målet som var 1–2-reduceringen hemma mot Man City den 10:e september (känns det inte som evigheter sedan?). Det är samma sak som 6 hela matcher och 48 minuter. Det är denna måltorka som skall jämföras med alla tidigare längre måltorkor, med grundkriteriet att det skall vara 4 eller fler mållösa matcher. Stopptid räknas dock ej in. Nu kör vi!

Först en rangordning av de värsta sviterna, därefter får ni alla sviterna i sin helhet (ni förstår säkert varför jag satte ribban vid 4 eller fler mållösa matcher).

Flest mållösa matcher i rad
1) 10 stycken (8 från start), nov 2005 – feb 2006 (Juventus säsong 2)
2) 10 stycken (5 från start), dec 2001 – apr 2002 (Ajax säsong 1)
3) 9 stycken (7 från start), feb 2006 – maj 2006 (Juventus säsong 2)
4) 9 stycken (7 från start), maj 2005 – okt 2005 (Juventus säsong 1–2)
5) 6 stycken (6 från start), sep 2016 – ????, pågående måltorka
6) 6 stycken (6 från start), sep 2001 – dec 2001 (Ajax säsong 1)

Längst tid mellan två mål
1) cirka 756 minuter, 19 nov 2005 – 8 feb 2006 (Juventus säsong 2)
2) cirka 719 minuter, 18 feb 2006 – 7 maj 2006 (Juventus säsong 2)
3) cirka 631 minuter, 15 maj 2005 – 23 okt 2005 (Juventus säsong 1–2)

Vi ser att Zlatan just nu är 168 minuter speltid (1 match och 78 minuter) ifrån sitt personbästa i längst tid mellan två mål. Väljer man istället att räkna antalet spelade matcher så behövs 4 ytterligare mållösa tillställningar för en tangering av personbästa.

Måltorka #1 (i Malmö FF & Ajax)
Start: Efter Zlatans berömda solorädsnummer (se målet här) mot Djurgården på Stadion 21:a april 2001 där MFF vann med hela 4–0.
Stopp: I sin andra match med Ajax (borta mot Feyenoord) den 26:e augusti 2001.
Längd: 6 mållösa matcher (5 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match. Fem första matcherna är från MFF-tiden.

6 mållösa matcher innebär alltså en matchserie om 8 matcher där Zlatan gjorde mål i match #1, gick mållös i de 6 följande (#2 till och med #7) och gjorde mål i match #8. Så skall längden för måltorkan tolkas. Denna princip gäller samtliga måltorka-perioder i denna sammanställning.

Måltorka #2 (i Ajax)
Start: Efter ett mål i sin tredje Ajax-match (8:e september 2001) borta mot Twente.
Stopp: Efter ett mål hemma mot Fortuna Sittard (4:e december 2001).
Längd: 6 mållösa matcher (alla från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 562 minuter.

Måltorka #3 (i Ajax)
Start: Efter ett mål i en av 2001 års sista matcher (15:e december 2001) borta mot Roda.
Stopp: Efter ett mål borta mot Sparta Rotterdam (14:e april 2002).
Längd: 10 mållösa matcher (5 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.

Måltorka #4 (i Ajax)
Start: Efter målet borta mot Sparta Rotterdam (14:e april 2002).
Stopp: 21:a september 2002, borta mot Roosendaal.
Längd: 6 mållösa matcher (2 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 429 minuter.

Måltorka #5 (i Ajax)
Start: 29:e september 2002, hemma mot Breda.
Stopp: 15:e december 2002, hemma mot PSV Eindhoven.
Längd: 6 mållösa matcher (4 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 392 minuter.

Måltorka #6 (i Juventus)
Start: 25:e september 2004, hemma mot Palermo.
Stopp: 31:a oktober 2004, hemma mot Chievo Verona.
Längd: 4 mållösa matcher (alla från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 449 minuter.

Måltorka #7 (i Juventus)

Måltorka #8 (i Juventus)
Start: 12:e februari 2005, hemma mot Udinese.
Stopp: 9:e april 2005, borta mot Fiorentina.
Längd: 5 mållösa matcher (4 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 507 minuter.

Måltorka #9 (i Juventus)
Start: 15:e maj 2005, borta mot Parma.
Stopp: 23:e oktober 2005, borta mot Lecce.
Längd: 9 mållösa matcher (7 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 631 minuter.

Måltorka #10 (i Juventus) – Zlatans längsta måltorka sedan MFF våren 2001 
Start: 19:e november 2005, borta mot Roma.
Stopp: 8:e februari 2006, hemma mot Parma.

Måltorka #11 (i Juventus)
Start: 18:e februari 2006, borta mot Messina.
Stopp: 7:e maj 2006, hemma mot Palermo.
Längd: 9 mållösa matcher (7 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 719 minuter.

Måltorka #12 (i Inter)
Start: 9:e september 2006, borta mot Fiorentina.
Stopp: 25:e oktober 2006, hemma mot Livorno.
Längd: 5 mållösa matcher (alla från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 515 minuter.

Måltorka #13 (i Inter)
Start: 18:e mars 2007, borta mot Ascoli.
Stopp: 1:a september 2007, borta mot Empoli.
Längd: 4 mållösa matcher (3 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.

Måltorka #14 (i Inter)
Start: 29:e september 2007, borta mot Roma.
Stopp: 5:e december 2007, hemma mot Lazio.
Längd: 6 mållösa matcher (4 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 438 minuter.

Måltorka #15 (i Inter)
Start: 8:e mars 2008, hemma mot Reggina.
Stopp: 18:e maj 2008, borta mot Parma (matchen där Zlatan sköt hem guldet till Inter med sina två mål som inhoppare efter att ha missat de 6 föregående matcherna och dessförinnan gjort fyra mållösa matcher där senaste var 29:e mars).
Längd: 4 mållösa matcher (alla från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 415 minuter.

Måltorka #16 (i Inter)
Start: 19:e oktober 2008, borta mot Roma.
Stopp: 15:e november 2008, borta mot Palermo.
Längd: 4 mållösa matcher (alla från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.

Måltorka #17 (i Barcelona)
Start: 12:e december 2009, hemma mot Espanyol.
Stopp: 14:e februari 2010, borta mot “det andra Madrid” (A Madrid).
Längd: 5 mållösa matcher (alla från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 476 minuter.

Måltorka #18 (i Barcelona & Milan)
Start: 24:e april 2010, hemma mot Xerez.
Stopp: 22:a september 2010, borta mot Lazio.
Längd: 5 mållösa matcher (3 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match. De tre första matcherna i Barcelona och de resterande två i Milan.
Minutometern: cirka 360 minuter.

Måltorka #19 (i Milan)
Start: 29:e januari 2011, borta mot Catania.
Stopp: 28:e februari 2011, hemma mot Napoli.
Längd: 4 mållösa matcher (alla från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.

Måltorka #20 (i Milan)
Start: 28:e februari 2011, hemma mot Napoli.
Stopp: 9:e september 2011, hemma mot Lazio.
Längd: 4 mållösa matcher (alla från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 409 minuter.

Måltorka #21 (i PSG)
Start: 16:e mars 2014, hemma mot ASSE (AS Saint-Etienne).
Stopp: 17:e maj 2014, hemma mot Montpellier.
Längd: 4 mållösa matcher (3 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 372 minuter.

Måltorka #22 (i PSG)
Start: 31:a augusti 2014, hemma mot ASSE (AS Saint-Etienne).
Stopp: 29:e november 2014, hemma mot Nice.
Längd: 4 mållösa matcher (3 från start) plus mållösa tiden för föregående och följande match.
Minutometern: cirka 310 minuter.

Måltorka #23 (i PSG)
Start: 6:e december 2014, hemma mot Nantes.

Måltorka #24 (i Man United)
Start: 10:e september 2016, hemma mot Man City.
Stopp: pågår….
Längd: 6 mållösa matcher (alla från start) plus mållösa tiden för föregående match.
Minutometern: cirka 588 minuter.

***

Kontentan: Zlatan bär just nu sin fjärde längsta måltorka (för ligamatcher) i seniorkarriären på sina axlar oavsett om man räknar antalet mållösa matcher eller minuter speltid. Senaste måltorkan som är längre än den nuvarande är den från våren 2006 (18 feb – 7 maj), som dock ej är den längsta.

Manchester Uniteds två kommande ligamatcher:

2016-11-06 kl 16:00 Swansea (borta)
2016-11-19 kl 13:30 Arsenal (hemma)

Zlatan kan som tidigast tangera sitt personbästa för måltorka i minuter räknat i den 78:e minuten hemma mot Arsenal.

***

Vad tror ni läsare? Kommer Zlatans nuvarande måltorka att växa så den slår nytt rekord? Eller tar den slut nu på söndag eftermiddag borta mot Swansea?