Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Ett försök till att kolla på Magnus Pehrssons dåtid

Ut med Allan Kuhn, in med Magnus Pehrsson (en golfare, vilket verkar ingå i MFF:s kravbild). Redan på ett par dagar har vi kunnat se krönikor och åsikter som täcker in alla scenarion för hur det kommer gå i MFF.

Eftersom min lön inte räcker för att köpa spåkula, och för att det verkar finnas många defekta spåkulor där då “såhär blir det”-ranter sällan visar sig bli helt korrekta, så får jag kolla bakåt istället.

Till och med 2003: Spelare i Djurgårdens IF, IFK Göteborg, och en månad i Bradford. Främst mittback/central mitt, men med flera knäproblem och åtminstone sex operationer på sju år innan det blev broskbrist. Blev uttagen i A-landslaget i augusti 2001, gjorde sin sista match i karriären i oktober 2001, 25 år gammal. Försökte ändå ett par år till innan han slutade.

2004: Pluggade sports management, och hoppade också på DIF:s samarbete med Åtvidabergs FF. DIF lånade bland annat ut ledare och unga afrikanska spelare dit. Pehrsson var assistent första året, och DIF betalade hans lön.

2005: Blev manager i ÅFF, även om Kent Karlsson var kvar som huvudtränare. Fick in bland annat Yannick Bapupa och Richard Ekunde via DIF. ÅFF hade ambitioner om att spela i allsvenskan 2006, men slutade tia. Få mål både framåt och bakåt. Pehrsson orkade inte med osäkerheten i ÅFF, inkluderat turbulensen när ÅFF ville spela matcher i en annan stad, och slutade efter säsongen.

2006: Erkände att han ”tar ett kliv ner” för Sirius i Division 1. Huvudtränare, men fick styra mer i föreningen ju längre tid det gick. Sirius gjorde flest mål av alla lag i de tre högsta serierna, och bara tre lag släppte in färre. Uppflyttning till superettan via kval.

2007: Ett mellanår. Trivdes inte på sitt nya jobb som VD för Svenska Fotbollsakademin, så slutade ganska omgående. Jobbade därefter som kommentator på Canal+ och med sportchefsuppgifter i Sirius. Under en kort period såg han sig själv inte som framtida huvudtränare, utan mer mot sportchefshållet eller agent. Andra tankar när GAIS erbjöd stort ansvar.

2008: 31 år och huvudtränare i GAIS (dock inte allsvenskt rekord, det har Bob Houghton med 26 år). Pehrsson fick stora arbetsuppgifter, men blev ännu större ju längre säsongen gick. Det pratades gott om GAIS’ modernisering under Pehrsson, om allt från kost till teknologi.

Slutade elva för att laget inte kunde göra mål. Om plats elva faktiskt var bra eller inte är oklart. Pehrsson uttalade sig olika i olika intervjuer. Det fanns en förhoppning om topp-4 och en målsättning om övre halvan.

– Det är ett misslyckande för oss. Vi tränare får ta på oss att vi inte blev bättre än elva. Det känns inget bra alls att vi klappade ihop på slutet när säsongen var så bra i övrigt.

Under tiden i GAIS värvades Markus Halsti (rekommendation från Roy Hodgson), Johan Mårtensson (från Division 4), Pär Ericsson (säljs tidigt dyrt till IFK Göteborg), Levon Pachajyan, Björn Andersson, Reuben Ayarna, Mikael Dahlgren, Tommy Lycén, Daniel Morais Reis, Pablo Campos, Matao, Richard Spong, och Magnus Jonsson.

Där och då trodde Pehrsson på ett stort ansvar om man är huvudtränare.

– Kombinationen att coacha laget samtidigt som man tar ett långsiktigt ansvar på ungefär liknande sätt som managerrollen i England är en dröm. Det känns som om förutsättningarna för att lyckas är väldigt goda då och framförallt har man allt i sina egna händer.

– Jag har sett problem i relationen mellan tränare och sportchef. Många är “bara” tränare och inte så intresserade av den andra biten och då måste man ha en sportchef bredvid sig.

En syn han idag verkar ha gått ifrån, då han under presskonferensen i onsdags pratade om att han vill bli specialiserad på några enstaka saker som huvudtränare, snarare än att kontrollera allt.

Problemet i GAIS: i början av november 2008 la de ut sex miljoner i engångskostnader för tre unga islänningar med femårskontrakt, framscoutade av Pehrsson. En rejäl satsning av GAIS-mått. I slutet av november blev Pehrsson istället ny tränare för Ålborg.

Hallgrímur Jónasson blev okej. De två andra var stora floppar: Guðmundur Gunnarsson (totalt 4 matcher) och Guðjón Baldvinsson (5 matcher, lyckades senare i HBK). Från två olika håll har jag hört att det fanns folk i GAIS som tyckte att Pehrsson då hade för dålig uppfattning om pengars storlek.

Våren 2009: Åter målsnålt. Fick dock bra start efter Allan Kuhns långa temporära huvudansvar. Vann mot Deportivo La Coruña (6-1 totalt) i UEFA-cupen, förlorade mot Manchester City på straffar, vann tre av sina första fem ligamatcher, och final i cupen (var dock redan i semifinal när han tog över). Pehrsson pratade att han ville vinna ligan någon gång med Ålborg. Dåligt avslut på våren: vann ingen av de återstående elva ligamatcherna och förlorade cupfinalen.

2009/2010: Spelare försvann, Pehrsson fick in ett par av de han vill ha, inkluderar Louay Chanko som han definierade som ”en av allsvenskans bästa spelare”. Sålde spelare för drygt 30 miljoner kronor, köpte för knappt 20 miljoner. Målsättning: ut i Europa igen.

Under säsongen var det bara två lag som gjorde färre mål i hela ligan. Samtidigt var det bara FCK som släppte in färre. Började bra, trots att de nästan saknade anfallare. Vann sex av de åtta första ligamatcherna. Sedan ut ur cupen mot Hobro. Ut ur Europa League mot bosniska Slavija i första rundan de spelade. Tappade till femteplats i ligan. 20 poäng till vinnarna, 10 poäng till nedflyttning.

Pehrsson var inte nära att få sparken, men sportchefen Lynge Jakobsen sa att de “inte är tillfredställda med (kalenderåret) 2009”. Ekstrabladet kollade statistik för 2009. Sju danska Superligaenklubbar hade samma tränare under hela 2009. Pehrsson var den med sämst poängsnitt. Dessutom fanns det kritik för spelarna Pehrsson hade velat få in. Luton Shelton, Marcus Tracy (mycket skadad), och Dennis Marshall (avled sorligt nog 2011) nämndes som spelare som inte påverkade positivt nog.

Säsongen gjorde att Pehrsson använde fler unga: Schwartz (20 år när säsongen började) och Dalsgaard (20) lyftes upp till att spela kontinuerligt, och sedan tidigare var även Jakobsen (23), Kristensen (22), och Nielsen (22) där. Dessutom gjorde Ahlmann (18), Wichmann (18), Helenius (18), och Haucke (20) ligadebut.

Hösten 2010: Ekonomin var svag, och de enda värvningarna under hela 2010 blev en gratisanfallare från MLS och två anfallare på lån (inkluderat Jones Kusi-Asare). Började säsongen med två vinster på elva matcher. Sedan bröts avtalet.

Vi vet hur Pehrsson ser på perioden i Ålborg. Han pratar om att klubbens ekonomi var på kraftigt nedåtgående, vilket påverkade truppkvaliteten. Samtidigt fanns det pengar till nyförvärv första året. Här är det bara Pehrsson och sportchefen som vet hur stor del av misslyckandet på transfermarknaden som Pehrsson kan lastas för.

Supportrarna var missnöjda med Pehrsson, men i varierande grad. Det återkom kritik mot spelsättet, med allt från ”Pehrsson borde ha gjort bättre, men svår situation” till att andra fortfarande idag kan säga ”Det är åtminstone inte så dåligt som på Pehrssons tid”. Pehrsson var med i Ålborgs ras. Raset var inte hans fel, det var ekonomin, men den allmänna uppfattningen verkar vara att han skulle ha gjort sitt jobb klart bättre.

Chanko:

– Han hade sin egen stil där, när det gällde att vara tränare. Han är en tränare som gillar att spela fotboll.

– När jag var i Ålborg, det var sällan tränare som hade kommit fram till mig, men han kom fram och sa ”Lolo, tänk på det här” under träningar. Han är ganska detaljerad. Det blev ju rejält klirr i kassan efter Champions League-resultatet. Sen tappade vi en anfallare utan att få pengar, så det var lite succé att vi ledde serien där ett tag. Efter det kom en svacka.

Djurgården 2011-2013: Tog över Djurgårdens IF i maj 2011, trots att han egentligen skulle ha väntat ett år. Fick ett manageransvar, och under sina två kalenderår i föreningen gjorde han 30 värvningar:

Adama Guira, Peter Nymann, Mehdi Khalil, Nahir Oyal, Nikolaj Agger, Imoro Adam, Gabriel Ahmed, Yussif Chibsah, Martin Broberg, Brian Span, Kesper Jensen, Ricardo Santos, James Keene, Andreas Dahlén, Marc Pedersen, Ike Fofana, Kenneth Höie, Erton Fejzullahu, Mattias Östberg, Alhaji Kamara, Mohammed Kamanor, Vytautas Andriuskevicius, Jesper Arvidsson, Andreas Johansson, Luis Solignac, Daniel Amartey, Godway Donyoh, Hampus Nilsson, Amadou Jawo, Pablo Dyego.

Det handlade mycket om att förbättra den ekonomiska situationen. 2009-2011 gjorde DIF underskott på 69 miljoner kronor. Personalkostnaderna höjdes visserligen 2012 och 2013, men innan det en konstant minskning. Under framför allt 2011 hade Djurgården en av de yngsta trupperna i allsvenskan.

Pehrsson ville ha fullt ägande på spelarna (när han kom in så ägde DIF under 20% av truppen), och då det inte fanns pengar så fick han ta billigare och ofta yngre spelare. Sedan var det ändå för dålig träffprocent på värvningarn. Det stora positiva var att han hittade Amartey och även att 2012-sommarvärvningarna Höie och Fejzullahu fixade bort DIF från nedflyttningstankar. Pehrsson gjorde dock sig av med flera spelare som skulle visa sig hålla bra nivå: Daniel Sjölund, Alhaji Kamara, Hrvoje Milic, Kennedy Igboananike, André Calisir…

Sportsligt kan Djurgårdssupportrarna mer om Pehrssons tid där, så jag går inte för djupt. Åter var det sällan målrikt, och under 2012 hade DIF en period där nio av elva matcher slutade 1-1. Efter 0-3 mot HIF, 0-3 mot Mjällby, 0-4 mot BK Häcken, och 0-2 mot IF Elfsborg i början på 2013 så avgick Pehrsson efter att ha känt sig hotad.

Flera spelare pratade om att Pehrsson kunde ha en för cynisk behandling av sina spelare. Daniel Sjölund gillade inte när Jani Lyyski försvann. Ett år senare fick även Sjölund lämna. Rajalakso var arg när han fick besked att han skulle lånas ut, och inte fick förklaring varför. (via Sportbladet)

– Jag blev förvånad själv när jag fick så lite speltid. Jag har alltid knutit näven och försökt motbevisa honom (Pehrsson) varje träning.

– Helt plöstligt fick jag inget mer förtroende. Jag har aldrig varit så bra tränad som jag är nu. Ibland har det känns konstigt att jag inte fått starta, jag har vunnit det mesta på träningarnas vinnarspel och alltid varit nere två timmar innan för att köra extra.

Jani Lyyski när han fick sitt besked:

– Det är ett horribelt beteende. Att säga: ”Vi gillar dig, du sköter dig alltid, du gnäller aldrig – men hittar du inte en ny klubb så skickar vi dig till U19-laget”. Jag ser det mer eller mindre som ett hot, att de vill tvinga bort dig från klubben till varje pris.

Andreas Dahlén håller dock Magnus Pehrsson som en av de bättre han har haft, men inte en av de bästa.

– En väldigt karismatisk person. Tänker på vad han säger, och är väldigt vältalig och så. Det är mest det jag kommer ihåg. Han hade en väldigt tydlig idé också, han har verkligen visioner. Han vill ha kontroll. Styra och ställa det mesta. Det var hans sätt att vara, och jag fastnade för det ganska tidigt. Förtroendeingivande.

Hösten 2013: Oțelul Galați i Rumänien funderade länge på Pehrsson, men valde en annan. En bra utgång för Pehrsson, för idag är klubben i fjärdedivisionen då de hade en sabbad ekonomi. Dock lite sanningsvinklande från Pehrsson, då han vid två tillfällen har sagt att han fått alla jobb som han ställt upp på intervju för.

2014 till hösten 2016: Hamnade istället i Estlands landslag. Hans resultatrad: 11-7-15. 24 gjorda mål, 36 insläppta. Inom loppet av drygt ett år så både förlängde han och lämnade efter 0-7 mot Portugal (träningslandskamp) och 0-5 mot Bosnien. Att lämna var ett gemensamt beslut.

Jag frågade estländska journalister vad de ansåg. Generellt:

Mycket 4-1-4-1 eller 4-2-3-1. Använde en hel del unga spelare. Starka resultat 2015. Stort plus för professionaliseringen, vilket blev hans stora arv. Videoanalys, scouting, statistik, och logistik förbättrades på ett sätt som de aldrig varit med om tidigare. Jesper Norberg kom för att hjälpa till med analys, Jimmy Högberg för det fysiska. Landslaget gick från att styras på magkänsla, till att veta allt om motståndarna och sig själva.

Det finns ingen estländsk spelare som säger något ont om honom, men däremot avtog det positiva med spelet under 2016 och vid ett par tillfällen har det pratats om en brist på ”gnistor” på planen. Den tidigare så starka defensiven var inte heller självklar. En del frågar sig om han gav för mycket information, sett till att en förbundskapten har så få dagar på sig med spelarna. Han själv nämnde i onsdags att detta var något som var svårt, och det var därför han ville till klubbfotboll igen.

Generell syn från supportrar: en del gillade inte honom, de tyckte att det skulle finnas mer offensiv prioritering. Det fanns också de som inte gillade vissa laguttagningar, men det är standardkritik för alla förbundskaptener.

Men, för att göra ett direkt citat från journalisten Kasper Elissaar: ”De som förstod fotboll bättre och visste hur Pehrsson ville spela, kritiserar honom inte så mycket”.

Ragnar Klavan, mittback i Liverpool och Estland, till Delfisport:

– Tack för jobbet i landslaget, Magnus! Jag förstår att när de senaste landskamperna inte gav glädje, så är det svårt att tala om det positiva, men det är rättvist om det kommer ut: professionalismen du gav till oss. Taktiska förberedelser, grundlighet, och motståndaranalyser förtjänar att lyftas fram.

– Magnus var det rätta valet då, och det här beslutet är också det rätta. Det var nödvändigt att få in det under den perioden, som var bra, men för att gå ännu längre så måste vi utveckla oss själva på planen.

Mittfältaren Karol Mets (norska Viking):

– Det var en överraskning. I mina ögon är detta en mycket bra tränare, en professionell coach, och jag trodde inte det skulle bli såhär.

– Jag har sett en hel del klipp, fått information av tränaren, i hur man placerar sig, hur man läser av spelet på mitten och tar beslut. Han utvecklade mig en hel del, säkert även mentalt.

En sammanställning med alla jag har pratat med och allt jag har läst om:

Pehrsson har sällan fått ihop det till en bra helhet över längre tid. Samtidigt är han bara 40 år, och en tränare som är 40 år kommer nästan alltid från misstag. Han vet väldigt mycket och flera spelare pratar om att han är bra på att få ut kunskapen. Kunnig på fotboll och ledarskap.

Det finns bitar som en ska fråga kring. Hur fungerar det nu när han går till att få mindre helhetsansvar? Han vill ha huvudtränarroll och inte sköta övergångar och försäljningar, men det är en omställning. Särskilt i en förening där sportchefen har stor makt.

Samtidigt är Estland det första jobbet på länge där Pehrsson lämnar utan att ha skapat missnöje. I GAIS, Ålborg, och Djurgården finns det olika delar av föreningarna som har varit missnöjda. Några gånger känns det också som att han slentrianmässigt har klagat på media och deras påverkan. Ibland har han varit cynisk, som när han lämnade GAIS eller behandlingen av spelare i Djurgården. “Normalt” missnöje som ibland sker oavsett tränare, eller ett missnöje som Pehrsson hade kunnat undvika om han skött saker snyggare?

Spelmässigt har hans lag släppt in få mål, undantaget de sista matcherna i DIF och Estland. Det borde visa att han snabbt kan sätta en bra grund. Samtidigt har det offensivt inte fungerat. Hur mycket är det för förutsättningarna, och hur mycket på att Pehrsson inte har kunnat få ut allt han har velat? Det finns ingen brist i hans ambitioner för offensiven. Bristen har funnits i att få ut det.

Det ska också bli intressant att se hur han sköter talangutveckling. Förutom ovan nämnda Ålborg, så gav han Johan Mårtensson en viktig roll i GAIS, fixade utrymme för Tibbling och Bergström i DIF, han jobbade med ett stort akademiprojekt, och han tog in Mets, Sappinen, Pikk, Raudsepp, Marin, och Baranov till estländska landslaget.

Men. Jag ska försöka komma med ännu mer under kommande dagarna. Det är mycket en måste läsa ikapp och förstå, så att en kan förstå hoppet från de som tycker han är värdelös, till att han under de här omständigheterna anställs av MFF.

Källor: GP, Transfermarkt, SvD, Nyheter24, Svenskfotboll, Kasper Elissaar, Ohtuleht, Bold, Expressen, Ekstrabladet, Idrottens affärer, SvenskaFans, NiklasHolmgren.nu, Aftonbladet, Osynliga Handen, Delfisport, Soccernet.ee, BT

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Skrabb, Larsson, Karlsson – Gren är intresserad av allt

Fyra samtal och lika många sms under den senaste veckan.

Inget svar.

Ett tag trodde jag nästan att Mats Gren hade gått under jorden.

Men så dök sportchefen plötsligt upp i IFK Göteborgs egen app “Blåvitt Inifrån” under onsdagseftermiddagen för att ta emot fansens frågor.

Här är några av svaren vi fick:

Är David Boo Wiklander klar?

– Han är inte klar. Jag har haft kontakt med hans agent. Vi ska fortsätta titta på det.

Kommer ni värva någon ytterligare anfallare?

– Vi måste ha in en till så att vi har fyra forwards. Vi ligger ute och tittar.

Är Jesper Karlsson (Falkenberg) aktuell?

– Det är säkert en av de vi tittar på. Men vi är inte ensamma.

Kommer Gustav Svensson hem från Kina i vinter?

– Jag har pratat med Gustav och hans agent. Just nu finns det inget tecken på att han ska komma tillbaka.

Hur ser det ut med Rieks, Ankersen och Albaek inför 2017?

– Det ser bra ut. De har avtal och just nu är inget annat på gång. Sedan får vi se. Det är ett fönster som kommer i januari, men vi hoppas ha dem kvar.

Är Simon Skrabb (Jaro) aktuell?

– Han är med på vår lista. Sedan får vi se vad det landar i.

Förs det diskussioner om någon ny samarbetsklubb?

– Det finns lösa samtal och klubbar som visar intresse för att ha ett samarbete, men inget är klart.

Blir det en förlängning med tränaren Jörgen Lennartsson?

– Mycket möjligt.

Kommer Alexander Leksell få ett A-lagskontrakt?

– Det kommer bestämmas inom de närmsta veckorna. Om han får det är det som mittback.

Hur ser du på akademin?

– Vi är ganska ense om vad vi måste göra för att få upp fler utav våra egna till A-truppen. Det är där vi ska försöka skruva lite nu. Lägga lite mer krut på det. Framförallt få ut fler tränare på plan så att vi kan utveckla våra spelare ännu mer också individuellt.

Tror du att Billy Nordström kommer skriva på ett nytt kontrakt?

– Jag hoppas det. Jag sitter i diskussion med honom och hans agent. Jag hoppas att vi kan hitta en lösning.

Kan Hjalmar Jonsson komma att få en tränarroll i akademin?

– Den är mycket möjlig.

Vad saknas i spelartruppen i dag?

– Inte mycket. Det enda är lite spets på vissa positioner för att vara med i toppen.

Har ni kontakt med något “proffs” med Blåvitt-anknytning som kan vara aktuell att få hem till 2017?

– Många sitter på avtal. Wendt, Berg… Jag skulle bli överraskad om någon av dem skulle vara påväg hem i januari.

Är Jordan Larsson (Helsingborg) intressant för er?

– Alla bra svenska spelare är alltid intressanta för oss. Detta är en spelare vi har med i tankarna.

Är Fonti Kanu (Angered) klar?

– Han har skrivit på ett avtal med oss och kommer spela för oss. Han har alla förutsättningar för att bli bra.

Finns det något riskbolag som kan kliva in och göra en större värvning?

– Det finns inget riskbolag i dag. Det jag kan säga.

Hur ser du på målvaktssituationen?

– Det är den positionen som vi inte har tittat något på. Vi har tre bra målvakter (John Alvbåge, Erik Dahlin, Pontus Dahlberg). Vi kommer gå in med dem i säsongen. Sedan får vi se i februari hur det ser ut.

Vad händer med Patrick Dyrestam (utlånad till Ängelholm 2016)?

– Jag sitter och diskuterar med Patrick och hans agent just nu.

Hur ser du på utvecklingen hos Prosper Kasim och Lawson Sabah?

– Prosper har haft det lite jobbigare än Lawson. Det är möjligt att vi lånar ut honom i år för att han ska utvecklas genom att få mer matcher. Lawson har tagit fler steg. Han hoppas vi väldigt mycket på till nästa säsong.

***

Från allvar till lek.

Under onsdagen lirade BK Häcken ishockey.

För Alhassan Kamara var det första gången han snörade på sig ett par skridskor.

Det syntes…

***

Mail: l.petersson@outlook.com

Twitter: @Linus_Petersson

Fotbollskanalen

Om tränare får mindre makt, ska de då tvingas ta lika mycket ansvar?

Svensk fotbollskultur är konservativ även i jämförelse med många andra länder, och mycket av det som finns är hämtat från England. Det inkluderar synen på tränare. I Frankrike pratar man gärna om ordförande eller ägare. I Italien är det sportchefer. I England och Sverige har det traditionellt varit fokus på tränare/managers.

Båda länderna förändrar sig. I England började sportchefer lanseras för drygt tio år sedan, med lite olika titlar. Idag är det nästan bara Wenger bland tränarna som har kvar full kontroll över sin klubb, och snittåldern för en tränares överlevnad har där gått från 3,5 år till 1,3 år. Från allt ansvar till att vara mellanchefer.

Visst börjar det bli så i Sverige också. Hur många tränarkonstellationer från upptaktsträffen 2016 kommer att vara där även 2017? Och hur har makten förändrats? Hade vi lika tydliga Mats Gren, Bosse Andersson, Daniel Andersson, Stefan Andreasson, och Björn Wesström för femton år sedan? Hade spelarna lika stor makt att påverka?

Tränare får fortfarande vara ansiktet utåt, i framgång och ännu tydligare i motgång, men deras faktiska makt har minskat. Då är frågan: ska tränare fortfarande ses som lika stora ansvarstagare som tidigare?

Om vi nu ska ge tränare mindre tid och mindre makt. Ska vi då inte också börja ge mer kritik och mer fokus på andra personer när det går dåligt? Det gäller både spelartrupp och personerna högre upp i hierarkin.

***

Malmö FF är ett delvis annorlunda fall än de andra klubbarna, nu när det ryktas om att Allan Kuhn sparkas, men en sak som binder samman är spelarmissnöje.

Ta Kalmar FF som exempel. I år har det varit flera läckor från Kalmar FF som har försökt skapa vinkeln att spelarna har gjort mer för laget än vad de får beröm för, och velat dämpa Swärdhs insater. Samtidigt är det en spelargrupp där det har varit nära konstant missnöje mot huvudtränaren under de fem senaste säsongerna. Gräver vi så hittar vi nog spelarmissnöje i många klubbar, och då inte bara från utfrusna reserver.

I slutändan handlar det om hur mycket en ska lyssna på en spelargrupp. En tränare med hög erfarenhet kanske kan säga sakerna han ska förändra, och sedan få nytt förtroende. Kuhn kanske inte har det förtroendekapitalet hos spelarna?

För Malmö FF-spelarna har ju inte aktivt hyllat Kuhn under året. Man har fått ställa frågor direkt om Kuhn för att få höra spelarna säga något om honom, och då har det mest varit klyschor. Ett svar hänger kvar från en ledande person i truppen: ”Han är på sitt sätt, glad och energisk, och vi har ju tagit tillräckligt många poäng”. Det var allt. I övrigt verkar många spelare genuint trivas i föreningen.

Sedan blir vi ofta fast i tränares filosofier. Det är häftigt att läsa om taktik och idéer som inspirerar från stora klubbar, men ju mer man läser om de stora tränarna, ju mer verkar tränaryrket 2016 mer bara handla om två saker:

1. Du ska ha en stark taktisk plan, men du måste veta hur varje spelare kan ta emot den. Pep Guardiola i Bayern München som exempel: han visste att han kunde prata med Schweinsteiger i timmar om taktik. Med Ribéry så var han tvungen att få ner alla direktiv i ett par meningar.

När jag pratade med Kuhn för drygt en vecka sedan så pratade han om årets stora läxa: att han inte kunde göra något stort taktiskt för spelfilosofin under säsongen. Att det inte fanns tillräckligt många träningar, för under landslagsuppehållen var för många bort och allsvenskan hade för tätt matchande för att ofta ha hårda träningar. Det var hans argument, samtidigt som han också argumenterade för att spelarna inte kunde spela på det sättet han ville.

Om Expressens uppgifter stämmer, så kanske det lutar år att Kuhn försökte få in sitt spelsätt tidigt, det gick inte, och sedan gjorde han och spelarna ”det som behövdes” för att vinna guld? Att det där under vägen gnagdes en del? Att Kuhn inte var inspirerande nog som säg Klopp eller Wenger (eller Thelin eller Potter för den delen), eller ännu värre inte kunnig nog, för att få ut spelsättet han ville?

2. Tränare idag har ett helt annat krav på sig att hantera en grupp och individer. Carlo Ancelottis hela tränarstil bygger på tre ord: ”förstå varje spelare”. När Antonio Conte pratade om succén för Chelsea så var det Carlo Cudicini han lyfte fram mest. En person som anställdes för att han kände klubben och kunde vara en länk mellan tränare och spelare.

Spelare blir allt mer individer, delvis på grund av samhällsutvecklingen. Idag kan en inte skrika och tro att alla spelare lyder snällt (inte riktat mot Kuhn). Man måste både förstå och skapa respekt hos varje individ, och sedan få ihop det till en grupp.

Vi kanske för ofta bara pratar om långsiktiga spelidéer, istället för att faktiskt hitta tränare som visserligen kan ha en bra spelidé, men som också kan få spelarna att må så bra som möjligt? Och sedan därifrån får tränaren vara mer flexibel i hur laget ska spela.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Trädgårdsmästare Stahre kommer göra ett utmärkt jobb med häcken

Så var det då klart.

Efter Peter Gerhardsson kommer Mikael Stahre.

Direkt efter att 41-åringen hade presenterats som ny tränare för BK Häcken under måndagsförmiddagen började ordvitsarna cirkulera på nätet.

Göteborgshumor.

Även Stahre själv trummade igång och benämnde golfbollsintervjun från 2014 som “träffsäker”.

Fyndigt.

Den längsta, och bästa, humoristiska utläggningen hade dock Häckens klubbdirektör Dennis Andersson.

Han jämförde Stahre med en trädgårdsmästare vars uppdrag är att få häcken att växa och blomstra. Förhoppningvis finare än någon annanstans i Sverige.

– Vi har skaffat bra fröer som vi har planterat i väldigt fin och fertil jord. Sedan ska de växa upp framåt våren, befruktar varandra och bli till något vackert. Det är så vi har resonerat.

Bland de där fina fröerna finns en ny arena (invigdes i fjol), en modern träningsanläggning, en stark spelartrupp, en effektiv akademi och ett full kassakista. Vad mer behövs egentligen?

– Som vi ser det nu är det inget som saknas för att vi ska nå toppen. Men sedan vet man ju aldrig. Det kanske är skitjord vi har satt de fina fröerna i. Då tar de ju sig inte. Du kan aldrig veta det. Du kan plantera och hålla på, men skörden vet du inte mycket om, säger Dennis Andersson som inte tycktes kunna sluta prata om sina blomster.

– Sedan finns det ju de som vill förstöra vår skörd! Vi har motståndare som vill lägga ogräs där…

Nog så.

Hur ser då Mikael Stahre på rollen som trädgårdsmästare?

Skeptiskt. Att kånka runt vatten och gödningsmedel i hopp om att förvandla bra fröer till bra blommor är inte riktigt hans grej.

– Nej, jag är ingen trädgårdsmästare. Då får jag leja folk istället, säger han och skrattar.

Så, du har inga gröna fingrar?

– Nej!

Trots det känns Mikael Stahre och Häcken som en win-win-lösning.

Häcken får in en tränare som har tung och tydlig vinnarvana på svensk mark (Allsvenskan och Svenska Cupen med AIK 2009, Svenska Cupen med IFK Göteborg 2013) och som vet hur en toppklubb drivs. Precis de saker Häcken behöver.

Han om någon borde kunna förvandla Peter Gerhardssons frejdiga, offensiva fotboll till den starka segermaskin som klubben måste bli för att ta nästa steg.

– Segrar är det Häcken saknar för att nå toppen. Malmö vann på 21 segrar i år. Häcken landade på elva. Tio segrar mindre på 30 omgångar. Det är ganska stor skillnad. Där finns ett jävla jobb att göra, konstaterade Stahre på presskonferensen.

Häcken får också in en tränare med ett starkt och etablerat namn. Något som visar att deras satsning är på allvar. Att det även lär resultera i ett gäng extra rubriker är ju inte fel det heller…

Stahre då?

Han får en chans att starta om efter att ha fått sparken från sina tre senaste klubbar. En chans att visa att han fortfarande är en av landets bästa tränare och guldmakare.

Dessutom får han jobba lite mer i lugn och ro. I Häcken kommer han inte att ha de allra största knivarna mot halsen (som han hade både i IFK Göteborg och AIK. Och för den delen även i Grekland och Kina). En annorlunda och utvecklande utmaning som mycket väl kan passa en 41-åring som rest världen runt och slipat på sina fotbollstankar.

Det ska också sägas att Peter Gerhardsson har gett honom en utmärkt grund att stå på.

Trots årets tiondeplats känns det inte som att det ska behöva skruvas på alltför många skruvar innan det lossnar.

Häcken är inte vissen om vi säger så.

Kanske är det bara receptet på gödningsmedlet som behöver ses över en aning (läs släppa in färre mål än 45 och förlora färre matcher än tolv).

Lyckas han hitta rätt där borde Häcken kunna utmana på allvar 2017.

***

Just det: Egentligen gör det inte så mycket att Stahre inte har några gröna fingrar.

Häcken odlar ju i stort sett allt på konstgräs. Och plastblommor är ju avsevärt mycket lättare att sköta.

***

Lite Silly Season-news kring Häcken också:

* Sportchef Sonny Karlsson bekräftar att Alexander Nadj troligtvis lämnar klubben: “Vi har sagt: “Så länge du inte får något kontraktserbjudande måste du gå på att vi inte kommer erbjuda något”. Men vi får se vad som händer där”.

* Dessutom betonar han att en mittback är det som står högst upp på vinterns önskelista: “Truppen kommer förstärkas. Och antalsmässigt har vi inte tillräckligt många mittbackar”.

* När det gäller just mittbackar så ska Emil Wahlström (utgående kontrakt) sätta sig ner med Mikael Stahre i veckan och diskutera framtiden.

* Baba Mensah åkte hem till Ghana under söndagen.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Allan Kuhn om första året i Malmö FF: "Jag kunde inte spela den fotbollen jag ville"

Jag har 45 minuter intervju inspelad med Allan Kuhn. Jag slet ut de delarna som kan vara intressanta.

Om att han fortfarande känner sig underskattad i Sverige.

– Ja. Men jag känner mig uppskattad här i föreningen och det är det som räknas.

– Särskilt underskattad under de sista åtta-nio veckorna, med alla avstängningar och skador. Vi hittade ett koncept så att vi kunde vinna alla matcher ändå. Det gör man inte bara med att knäppa med fingret.

– Tänk om man hade tagit bort en Markus Rosenberg från ett annat lag, som de sista sex veckorna. Eller Anders Christiansen. Eller Vidar Örn (Kjartansson), som blev såld. Vi har fått för lite beröm för att vi fixade det ändå. Ja, vi har en bra trupp, men se vad vi vann med på slutet.

– Vi har gjort flest mål, vi har släppt in färst, vi vann bortastatistiken, vi vann hemmastatistiken. Malmö FF har aldrig gjort fler mål än vad vi gjorde den här säsongen.

– Sedan är den här truppen inte min. Den har jag fått, och då får jag göra det bästa med den för att vinna matcher.

– Jag vill gärna spela fin fotboll, jag vill spela igenom lagdelarna, att vi kan spela i djupled. Att vi är svårlästa. Att vi har olika sätt att göra det på. Folk kanske säger ”individuella prestationer” för att vi vann guld, men Liverpools alla mål, det är ju också individuella prestationer. Självklart, för de är skickliga.

– Jag ska ju inte berätta för Jo Inge (Berget) vad han ska göra varje gång i sista tredjedelen. Klart vi har idéer, men Berget, Rosenberg, Eikrem, de har spelat fotboll. Den bästa lösningen för varje situation, det ska de själva hitta. Det är olika sätt att göra det på, men att ta bort kreativiteten för fotboll… Det är situationen som avgör.

Om att Kuhn egentligen ville spela annorlunda.

– Jag insåg att med den truppen jag hade, så kunde jag inte spela den fotbollen jag ville. Först och främst ville vi spela tremansuppspel i början, under försäsongen. Att man sätter en ytterback väldigt högt upp, som Norrköping gör. Vi blev utkontrade i första halvlek mot just Norrköping. ”Det här går inte, vi får göra om”, och ändrade i halvtid.

– Sedan förlorade vi två matcher där jag kände att killarna var lite oroliga. Sundsvallsmatchen var helt okej. Vi försökte spela som jag ville, men det var efter den dagen jag tänkte ”Nej, det här går inte”.

– Då behövde vi hitta bra defensiv balans för att komma tillbaka till vinnarspåret. Det gjorde vi, 1-0 borta mot Elfsborg. Vi vill anfalla, men vi har tryckt på balansen. Att alltid ha en man mer bakåt än motståndarna när vi anfaller. Det har gjort att vi ser riktigt stabila ut, men utan att det varit pang-pang-fotboll i varje match.

– Jag kände att den här gruppen hade behov av den balansen. Vi kan inte köra på, för när vi släppte in mål så tappade vi självförtroende. I år var det viktigare för oss att vi skulle ha bra försvarsspel, hög press, alltid stå bra i defensiv-offensiv-fasen. Att stå bra för att kontra.

Om några av Malmö FF:s taktiska saker under säsongen.

1. Under sommaren bytte Kári Arnáson och Rasmus Bengtsson plats i mittförsvaret, så att Bengtsson (nu höger mittback) skulle sköta fler uppspel.

2. Som ovan nämnt: inte flytta upp en ytterback så högt upp när laget har uppspel.

– Vi justerade ytterbackarnas utgångsläge. Jag vill gärna ha dem offensivt, men vid rätt tidpunkt. Särskilt ytterbacken på andra sidan. Han får bara vara med när vi byter sida, annars ska han vara kvar för att hålla deras kontringsspelare.

3. Hitta ytan mellan motståndarnas mittfält och backlinje.
Inkluderat att flytta in yttrarna centralt.

cvou2ovwaaat0ry

– Sedan vill jag gärna spela mellan lagdelarna, och jag har inte riktigt haft de där mellanrumsspelarna. Centrala mittfältare ska börja med att ligga mellan motståndarnas anfallare och mittfält. Yttrarna ska ligga mellan mittfältet och backlinjen. Yttrarna har kommit för långt ner, för att få röra bollen. Vi får för många som bygger upp spelet.

– När ”AC” har varit med har vi kunnat slå passningar rakt igenom motståndarnas mittfält. Vidar var målspruta, så det var ofta ”Mackan” vi fick hitta upp till.

– Men Svanberg! Han hittar ytorna mellan yttrarna och ytterback hos motståndarna, som en bred kantspelare. Safari (då mittback) hittade det två gånger mot Hammarby. En gång träffade Pa stolpen. En annan fick vi frispark och gjorde mål. Det är dock spel på utsidan istället för emellan. Man får spela där de andra ger plats. Smárason (högermitt Hammarby) hade gått in för att täcka centralt, så Safari hittade Svanberg direkt från mittförsvaret, istället för att spela via ytterbacken som många gör.

4. Att pressa motståndarna
Notering: när man intervjuar Kuhn så är det alltid så tydligt att främsta inspirationen är Jürgen Klopp. 

– Det är som Klopp sa, och det är jag helt enig i: den bästa playmakern är gegenpressing.

– Offensiva spelare älskar att springa framåt. De hatar att springa bakåt. Det är ren psykologi. ”Jag springer framåt, vinner boll, gör mål”. Det finns ingen bättre känsla. Sedan droppar vi lite ibland. Norrköping borta, AIK borta.

– Pressen har jag varit nöjd med, men vi kan bli bättre i vårt eget spel (uppspelen). Helt klart.

Om att Malmö FF var ett av hela seriens bästa lag på fasta situationer (ca 13 gjorda mål, exkluderat straffar)

– Det sa jag till Olof (Persson): ”Olof, det där får du ta hand om”. Det har han gjort ett jättejobb med. Jag har jobbat med det själv i många år. Vi gjorde om vår organisation defensivt, det enda jag inte ville var att ha alla i zoner. Jag tror inte på det, som många svenska lag gör. Många har där spelare bara ska ta hand om zoner. Jag tycker man ska ta ansvar för sin kille, sedan kan man ha ett par zoner.

– Jag tyckte vi skulle ändra det, för det hade vi jättestor succé med i Ålborg. Sedan ska vi också kunna kontra på fasta situationer. Det har vi också varit bra på. När motståndarna har hörna eller frispark. Vi gjorde mål så Häcken hemma, Östersund borta, Helsingborg hemma. Det är jätteintressant, för där är motståndarna utan balans. Det finns mycket yta att löpa på, motståndarnas backlinje är inte samlad. Det är ett moment som inte tillräckligt många kollar på.

Om Malmö FF kommer ändra på sitt spelsätt när de kvalar till Champions League.

Notera: Allan Kuhn har redan coachat tre matcher i Champions League, som tillfällig huvudtränare för Ålborg. 2-2 mot Villarreal, 2-1 mot Celtic, och 2-2 borta mot Manchester United.

– Det finns lite olika sätt att göra det på, men ta FCK till exempel. De har inte förändrat sig när de spelar Champions League. De gör en liten justering, droppar ner med en anfallare. Det har jag också funderat på, för Jo Inge (Berget) är väldigt bra på att droppa ner på motståndarnas ”sexa”, men såvida man inte möter ett lag som man vet är 100 gånger bättre än en själv, så ska man lita på det man är bra på. Sedan också ha en viss smarthet.

Om att han känner sig bra på att hantera och förebygga kriser.

– Jag är som bäst när det går dåligt. Vi vill aldrig förlora två matcher i rad, och det gjorde vi bara en gång (två, om man räknar cupfinal + Helsingborg).

– Jag har varit med så länge. Jag vet vad man ska säga (till media) för att skydda spelarna, och kanske också sig själv.

Om att Kalmar FF var det enda laget Malmö FF inte vann emot i Allsvenskan.

– De tre i Kalmar (Rasmus Elm, Ismael, Romário) är topp-10, topp-15 i Allsvenskan tycker jag. Kanske topp-20. Jätteskickliga. De gör som Östersund också, droppar ner med en forward när vi pressar högt. Kliver ner som en extra mittfältare, och vågar våra försvarare kliva upp på den?

– Vi klarade Kalmar bara när vi fick riktigt bra press på dem, i cupen i andra halvlek. Då vann vi matchen för vår press. Vi slog ihjäl dem. Tre mål på en kvart, men om vi inte lyckas med pressen, som mot Östersund hemma, då är de (KFF, Östersund, delvis J Södra) så skickliga och vet precis vad de ska göra.

Om det enda han bad mig skriva om.

– Riktigt fina domarprestationer. Efter lite gnäll i början, så tycker jag nivån är väldigt bra. Det är inte många fel. De hittar en riktigt fin balans. Ofta får domarna aldrig beröm.

– De är i bra form. Allsvenska domare är vältränade. Du kan inte säga att domaren inte var nära situationen, för de var det. Sedan kan göra fel ändå, men sista halvår har varit så lite snack. Det är jag glad för. Sedan är det alltid supportrar som inte tycker såhär.

Vad som händer i vinter:

Vill ha löpstarka, flexibla spelare, men värvningar lär vara ersättare för tappade spelare.

Vad som händer nu:

– Vi ska sätta oss ner och göra en träningsbank, med nya övningar och på inspiration från olika ställen. De andra vill också jobba och de tycker att det är jätteroligt, att göra det tillsammans. Det här är mitt sätt att vara ledig på.

Vad han tänker om att talangerna får drastiskt mindre med speltid i MFF:

Jag tycker inte det är tråkigt, utan det är som det är. Vi ska ha respekt för den egna akademin, men spelarna måste vara bra nog.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

De stannar – och de kan lämna IFK Göteborg i vinter

Allsvenskan 2016 är över. Det känns redan tomt.

IFK Göteborg satte punkt med en 3-1-förlust mot IFK Norrköping.

Under måndagen körde de ett avslutande träningspass och lagmöte. Nu väntar semester fram till den 12 december.

– VÄLBEHÖVLIG semester, poängterar tränaren Jörgen Lennartsson som under tisdagen drog till London för ledarskapskonferens på Emirates Stadium.

När den är över ska han, tillsammans med sportchef Mats Gren och resten av de fotbollsansvariga, slå sig ner och forma truppen till 2017.

Bitarna de har att pussla med ser ut ungefär som följer:

Spelare, ålder, kontraktslängd – framtidsstatus (Som den känns just nu och efter min egen skala: Lämnar, Ser ut att lämna, Oklar, Ser ut att stanna, Stannar)

Målvakter:

John Alvbåge, 34, 2018 – Stannar
Given etta under 2016. Stod alla matcher utom den sista. Kommer få hårdare konkurrens 2017.

Pontus Dahlberg, 17, 2020 – Stannar
Ung och lovande talang som skrev på ett nytt långt kontrakt för en dryg månad sedan. Kommer, enligt tränaren Jörgen Lennartsson, vara med och konkurrera om en startplats till 2017.

Erik Dahlin, 27, 2017 – Ser ut att stanna
Skadedrabbad säsong (ryggen). Har, när han varit frisk, stått i skuggan av Alvbåge och Dahlberg. Kontrakt ett år till, men det känns aningen oklart om han stannar och tar upp kampen eller lämnar för någon annan klubb.

Försvarare:

Emil Salomonsson, 27, 2018 – Ser ut att stanna
Har gjort karriärens bästa säsong rent poängmässigt (7 mål och 7 assist). Omges inte av några flyttrykten och ser ut att bli kvar. Men, kanske, kanske är han sugen på en utlandsflytt innan han blir alltför gammal.

Adam Johansson, 33, 2016 – Lämnar
Sjuk mot IFK Norrköping. Därmed blev hemmamötet med Elfsborg (2-2) hans sista match för klubben. Beskedet att han skulle lämna efter säsongen kom i slutet av oktober. Högerbacken har dock sagt att han vill spela vidare på elitnivå.

Hjalmar Jonsson, 36, 2016 – Lämnar
15 säsonger. Över 400 A-lagsmatcher. Det är en legendar som säger adjö till IFK Göteborg och lägger skorna på hyllan. Mycket tyder dock på att han blir kvar inom klubben i någon form av tränarroll.

Mattias Bjärsmyr, 30, 2017 – Oklar
Lagkapten och härförare. Dock är det ingen hemlighet att han kan tänka sig ett nytt utlandsäventyr. Det fanns ett bud från Turkiet förra vintern, men det nobbades av klubben. Det är inte säkert att det blir samma svar om något bättre dyker upp nu.

Thomas Rogne, 26, 2017 – Oklar
Tillbaka efter den tunga korsbandsskadan. Började hitta tillbaka till sitt gamla jag under säsongsavslutningen. Briljant hemma mot AIK. Har bara ett år kvar på kontraktet och chansen till en förlängning känns inte så stor med tanke på expertskatten.

Benjamin Zalo, 18, 2018 – Stannar
Har brottats med mängder av skador och inte fått det att lossna. Kanske blir 2017 ett bättre år.

Scott Jamieson, 28, 2018 – Stannar
Plockades in som ersättare till Haitam Aleesami. Ingen lätt uppgift att axla, men han har gjort det okej. Blir kvar nästa säsong om inget totalt oförutsett händer.

Billy Nordström, 21, 2016 – Oklar
Valde att inte utnyttja det optionsår som fanns inbakat i hans gamla kontrakt. Vill stanna i klubben, men på ett längre kontrakt än ett år. Frågan är om IFK Göteborg kommer erbjuda honom det?

Mittfältare:

Martin Smedberg-Dalence, 32, 2017 – Ser ut att stanna
18 matcher från start i år. Att jämföra med blott en i fjol. Har ryktats bort vid ett par tillfällen (hem till Bolivia bland annat), men alltid blivit kvar tillslut. Trivs i Göteborg.

Jakob Ankersen, 26, 2017 – Oklar
Nobbade en sommarflytt till belgiska Lokeren på grund av sjukdom i familjen. Ett år kvar på kontraktet och sitter i lite samma sits som Thomas Rogne.

Mads Albaek, 26, 2017 – Stannar
Mittfältsmotor och publikfavorit. Det borde finnas intresserade klubbar där ute, men efter mötet med Elfsborg var Albaek tydlig med att han blir kvar: “Ja! Jag gillar att vara här”, sa han då.

Sebastian Eriksson, 27, 2018 – Stannar
Upp och ner under året. Har tvingats hantera burop och kritik från delar av de egna fansen. Lär köra på stenhårt i vinter och försöka leverera ett bättre 2017.

Tom Pettersson, 26, 2018 – Oklar
Det har förekommit uppgifter om att han har tröttnat på att sitta på bänken och att han ska vara påväg bort (Djurgården har bland annat nämnts som tänkbar destination). Själv har han dock dementerat allt det där och förklarat att han trivs i klubben. Kommer rätt bud i vinter känns det dock inte omöjligt att han försvinner.

Lawson Sabah, 19, 2019 – Stannar
Lovande innermittfältare som har fått ett par chanser i allsvenskan under året. Kommer växa ännu mer till 2017. Ett framtidsnamn.

Sören Rieks, 29, 2017 – Oklar
Inte lika mycket poäng som i fjol (10-13), men ändå en klart godkänd säsong. Lite liknande läge som med Ankersen och Rogne. Om klubben inte säljer i vinter (eller i sommar) kan trion lämna gratis efter nästa säsong. En kontraktsförlängning känns långt bort. Har vid några tillfällen sagt att han är sugen på en flytt.

Anfallare:

Tobias Hysén, 34, 2017 – Stannar
Hemvändaren fick bara starta 15 av säsongens matcher, men blev ändå lagets bäste målskytt (10) i allsvenskan. Gör den bristande speltiden att han ser sig om efter andra alternativ? Nä. Han förblir nog blåvit även över 2017.

Mikael Boman, 28, 2017 – Stannar
Hade hittat formen, och målet, när han råkade ut för en otäck knäskada. Tillbaka i träning nu. Kommer vara en viktig stöttepelare framöver.

Patrik Karlsson Lagemyr, 19, 2017 – Stannar
Får skjuta upp sitt stora genombrottsår till 2017. 2016 förstördes nämligen av en elak fotskada. Talangen opererades för ett par dagar sedan och ska vara tillbaka i full träning i mars.

Elias Omarsson, 21, 2016 – Ser ut att stanna
Inlånad från norska Vålerenga under hösten. Har gjort sex mål på 13 allsvenska matcher. Klubben vill köpa loss honom och har erbjudit ett kontrakt. Återstår att se om han skriver under det.

Prosper Kasim, 19, 2019 – Stannar
Kom samtidigt som Lawson Sabah, men har inte nått lika långt – än. Har potential och kommer bli kvar i klubben. Eller är det dags för en utlåning?

Nyförvärv:

Sebastian Ohlsson (Örgryte), 23, 2019 – Stannar

Utlånade:

Patrick Dyrestam (Ängelholm), 20, 2017 – Ser ut att lämna
Utlånad under 2016. Oklart vad som händer nu. “Jag vet inte hur det blir än. Det är för tidigt att uttala sig om det”, säger sportchef Mats Gren. Det mesta talar dock för en flytt eller ny utlåning.

***

Just det: Om ni vill läsa vad Mats Gren känner kring att tio av truppens spelare har kontrakt som går ut 2017. Då klickar ni HÄR!

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

66 matcher – sedan kom den historiska Häcken-elvan

Det finns tränare som betonar kontinuitet.

Som bestämmer sig för en startelva och använder den så ofta det bara går.

Sedan finns det tränare som Häckens Peter Gerhardsson.

I början av september skrev min kollega Jonas Hansson en artikel om vilka allsvenska lag som kastar om minst respektive mest i sina startelvor (läs HÄR!)

Där och då hade Peter Gerhardsson ställt upp med 58 olika startelvor i de 58 senaste matcherna i allsvenskan.

Nu har det historiska dock hänt.

Mot Djurgården senast mönstrade Gerhardsson samma startelva som mot Hammarby i slutet av september.

Sviten med helt olika startelvor fick därmed ett stopp. Den stannade på 66 allsvenska matcher.

Hammarby (B) 22 sep ———– Djurgården (B) 31 okt.

ha%cc%88cken

Om några av er tycker att det borde vara i stort sett omöjligt att kombinera ihop 66 olika startelvor på 66 matcher, så håller inte Peter Gerhardsson med.

– Det är inga problem, konstaterar han.

Sviten hade kunnat bli ännu längre?

– Ja.

– Det finns ju förklaringar till att det ser ut som det gör. Jag tror att vi har använt 29 olika spelare i år. Spelare säljs, plockas in, skadas och blir avstängda. Då blir det så här.

Gerhardsson hinner dock inte börja bygga på någon ny svit. I alla fall inte i Häcken.

Söndagens match mot Falkenberg blir ju hans sista i klubben.

***

Just det: Om Gerhardsson väljer Djurgårds- och Hammarby-elvan även mot Falkenberg på söndag bryter han ännu en svit.

Senast tränaren ställde upp med samma startelva två matcher i rad var i september 2013. Det har gått 94 matcher sedan dess…

***

Kul jämförelse: IFK Göteborg använde exakt samma startelva i tre av säsongens fem första allsvenska matcher (Alvbåge – Salomonsson, Bjärsmyr, Jonsson, Aleesami – Ankersen, Albaek, Eriksson, Rieks – Hysén, Engvall).

Lite skillnad mot Häckens facit.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen

Det är nya makter som styr Kalmar FF

Nanne Bergstrand är borta sedan tre år tillbaka. Svante Samuelsson slutade som klubbchef i höstas. Henrik Rydström hoppar tillbaka till U19-tränarjobbet. Tidigare ordförande Ronny Nilsson blev drabbad av en stroke för några år sedan. Allt-i-allon Kjell Nyberg gick officiellt i pension 2013, även om han har hängt kvar en del.

Under de senaste drygt tio åren har det här varit Kalmar FF:s maktpersoner. De fixade SM-guld, ny arena, och byggde upp en ungdomsorganisation från ingenting. Rydström och Jens Nilsson styr över föreningens ungdomsfotboll, men annars är det en ny makt i Kalmar FF.

Klubbchef nu är Klevsand, tidigare vice-VD i Nyblomgruppen. Nyblom är ex-ordförande i KFF, och det var nuvarande ordförande Rosenlund som bad Klevsand att ansöka om jobbet.

Sportchef nu är Andersson-Borstam, som sålde sitt företag till Nyblomgruppen och därifrån skapade vänskapsband med Nyblom.

Tränare nu är Swärdh, tidigare under Andersson-Borstam i Mjällby.

Ny assisterande lär bli Thomsson, tidigare under Swärdh i Åtvidaberg, eller IFK Värnamos Jörgen Petersson, bra kompis med Andersson-Borstam.*

En sluten grupp som kör med “SM-guld 2018” (på beställning från Nyblom) och “Sveriges bästa ungdomsakademi” som ambitioner. Att det gamla är borta kanske också var det som tog bort Rydström från A-lagets jobb som assisterande tränare? Hur mycket vill det nya KFF lyfta fram Rydström? Samuelsson var den som höll hårdast i Rydström.

Exempel: Rydström gör sig impopulär ibland, som i samband med hans tal på första maj. Samuelsson har sagt att han fick förklara för styrelsen varför Rydström skulle ha nytt kontrakt, för att skapa förståelse. I andra uppgifter jag har fått så ville styrelsemedlemmar aktivt göra sig av med dåvarande spelaren Rydström.

Officiellt sägs det att Rydström byter jobb för att få huvudansvar i något lag, och för det krävdes att Ola Petersson (U19-tränare 2016) skulle acceptera att gå tillbaka till IFK Berga. KFF var tvungna att göra ledarförändringar någonstans för att få det att passa.

Inofficiellt har det nämligen också varit så att Swärdh och Rydström inte har fungerat ihop.

Exempel: högerbacken Maikkula (19 år) var länge tänkt att starta högerback mot AIK. Istället blev det vänsterbacken Larsson (33 år) som högerback, på Swärdhs initiativ.

Det finns många fler exempel, inkluderat situationer där Rydström inte har skött sig snyggt, och det har varit just de här krockarna. Rydström, tidigare och blivande U19-tränare, kontra Swärdh, som under de senaste åren har använt 15 av Allsvenskans 21 äldsta startelvor (dock i Mjällby och Åtvid). Samtidigt har resultaten var så bra på sistone att det – sportsligt sett – har varit svårt att tänka att KFF ska göra sig av med Swärdh.

Rydström har under året också velat bygga KFF med att ta inspiration från dåtid. Meningen “Nanne brukade ofta säga…” dyker upp varje längre intervju man gör med honom. Det känns som att han ville skapa en liknande gruppmentalitet som fanns då.

En KFF-stil nu när han kände att det hade blivit gnälligt hos spelarna. Att det inte ska klagas på konstgräs eller domare (paradoxalt sett till hans själv som spelare) när KFF tappar poäng, och mer plats för självkritik som en del i att utvecklas.

Exempel: Kalmar FF hade kunnat tänka sig att behålla Marcus Nilsson. Vad som hände exakt vet jag inte, men jag har hört saker som inkluderar ”Rydström” och ”veto”. Nilsson som inte passade in i KFF-stilen?

Rydström har också en rejält kritisk approach till det han gör. En perfektionist. Utifrån sett känns det ofta som att det har blivit diskussioner mellan Rydströms “det här fungerar inte bra” och övrigas “det här fungerar bra”. Samtidigt har många av de yngre spelarna ofta valt att hylla Rydström när de ska hylla någon, även om vi får komma ihåg att Rydström skulle ha mer talangutvecklaransvar.

Rydström försvinner inte. Men. Han får ett jobb där han mer kan “gå ner och göra sitt”. Det är en helt ny makt som styr över Kalmar FF. De får både ett starkt arv och stora problem att ta hand om. Återstår att se om alla spelare vill vara kvar för det här. Det finns flera spelare som byter agenter, och flera spelare som funderar. Vi får se hur starkt deras förtroende är.

(Barometern kom först med namnen, och jag har hört samma via mina källor. Går rykten om att Jörgen Petersson har varit på GFA, men han själv säger att han inte vill tänka konkret innan säsongen är slut.)

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

"Självklart" vill Omarsson stanna i IFK Göteborg

Elias Mar Omarsson.

Utlånad från norska Vålerenga till svenska IFK Göteborg.

Ni har koll på det där.

Även det faktum att Blåvitt har förköpsrätt på 21-åringen i och med en framförhandlad köpoption (summan uppges ligga någonstans runt 1,5 miljoner).

De måste dock utnyttja den innan den 15 november.

Därefter är det fritt fram för andra klubbar att på allvar ge sig in i jakten på anfallaren.

En annan sak som är viktig att lyfta fram i sammanhanget är Elias Omarssons egna tankar. Vill han stanna i IFK Göteborg? Eller vill han inte stanna i IFK Göteborg?

Även om klubben utnyttjar köpoptionen måste de komma överens med Omarsson om ett nytt kontrakt.

Kanske kan han få ett bättre erbjudande någon annanstans?

Hittills har han dock varit tydlig med hur han känner. Och vi i media har varit ännu tydligare med att visa det.

Det började efter målet mot Helsingborg hemma (2-0) den 28 augusti. Efter det har Omarsson fått frågor om sin framtid i samband med alla hemmamatcher utom en (3-3 mot Gefle).

Han har svarat nästan exakt samma sak varje gång.

Helsingborg (H) 28 augusti – Fotbollskanalen
“Självklart skulle jag vilja stanna”

Örebro (H) 22 september – GT
“Jag vill självklart stanna nästa säsong”

Östersund (H) 26 september – TT
“Jag är intresserad av att stanna”

AIK (H) 24 oktober – GP
“Jag vill stanna”

Elfsborg (H) 31 oktober – Fotbollskanalen
“Självklart är jag intresserad av att stanna”

Stackarn måste vara dödstrött på mediapacket…

Uppmärksamheten och frågorna har dock varit befogade (även om antalet artiklar kanske har gått till överdrift). Efter en tung tid i Vålerenga har Omarsson skjutit ordentlig fart på sin karriär i Göteborg.

Tolv matcher har resulterat i sex mål och för många (alla?) är han det klart största utropstecknet i IFK Göteborg under hösten.

Självklart vill alla ha svar på vad som händer efter säsongen.

Blåvitt är ju i behov av en anfallare efter Gustav Engvalls flytt. De har bara Mikael Boman och Tobias Hysén i truppen till 2017 just nu (även om både Sören Rieks och Patrik Karlsson Lagemyr har vikarierat på topp under flera matcher).

Att behålla Omarsson känns självklart som en självklar lösning.

Eller?

***

Skadeproblem i IFK Göteborg inför den sista omgången och mötet med IFK Norrköping.

Varken Mads Albaek, Sören Rieks eller Thomas Rogne kommer till spel.

Det lär öppna för ytterligare ett par Hjalmar Jonsson-minuter i den blåvita dressen. Mötet med IFK Norrköping blir som bekant hans sista match någonsin för IFK Göteborg.

– Vi får se vad tränaren säger, men det vore fantastiskt i så fall. Få spela lite till, sa han själv efter mötet med Elfsborg.

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: l.petersson@outlook.com

Fotbollskanalen