Rapport från Malmö FF:s träningar – dra isär Sirius?

Det har dock sagts att det tar tid innan planen når önskad mjukhet. Spelarna ska ”springa igång” marken och gräset ska växa mer. Magnus Pehrsson sa idag om att han trodde att det skulle bli ”väldigt, väldigt bra”.

Några viktiga småsaker från de senaste träningarna? Jag kan hitta ett tiotal.

1. STARTELVAN. Det enda öppna är om det blir Bengtsson eller Franz Brorsson. Bengtsson startade igår, var inte med på träningen idag, och då kom Brorsson in. Annars har samma startelva använts bägge passen.

Andersson – Vindheim, Nielsen, Bengtsson/Brorsson, Tinnerholm – Berget, Innocent, Christiansen, Svanberg – Jeremejeff, Strandberg

2. SKADOR. Johan Dahlin, Behrang Safari, och Erdal Rakip spelar inte mot Sirius. Bengtsson tas det beslut om imorgon. Felipe Carvalho börjar löpträning nästa vecka.

3. ATTITYD. Det är inte enkelt att motivera upp sig till högkvalitativt genomförda träningspass när SM-guldet är säkrat. Pehrsson pratade om att få en värdig avslutning, fast med mer fokus på glädje än hög kravställning.

– Det är inte samma anspänning och på det sättet fokus.

– Det har vi fått acceptera. Upp till AIK försökte man ignorera det, men det är nog bara att förstå det och göra det bästa av det. Mer njuta av det.

– Det går inte att låtsas att det här betyder lika mycket som det gjorde när vi skulle till Norrköping, men det kommer att betyda supermycket igen när vi börjar i januari.

4. TAKTIK. Några saker lyssnade och såg jag idag. MFF ställde upp sig med 4-4-2 precis som mot AIK, där Berget kom in från höger och Jeremejeff droppade ner så bägge hamnade i mellanrumsytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält.

Förutom det körde MFF uppspel med en fyrbackslinje, och laget övade på att dra isär motståndarna i uppbyggnadsfasen. Det hörde jag Pehrsson prata om flera gånger, “flytta runt bollen”, med handrörelser om att byta från kant till kant.

De ser därmed ut att vilja ställa sitt lag brett i speluppbyggnaden, flytta runt bollen och gärna med krossbollar, tvinga Sirius att jobba fram och tillbaka för att slitas isär, och sedan hitta situationerna när passningar ska gå inåt centralt. Det var nog den stora taktiska biten som det jobbades på idag.

5. INNOCENT. Bonke startar mot Sirius. Startade matchspelet idag med att slå två fina krossbollar. Möjligen fortfarande för stillastående med boll, men klar förbättring i helheten.

6. ANFALLSFÖRÄNDRING. Pehrsson har den senaste veckan pratat mycket med Carlos Strandberg. Igår gick han direkt till Strandberg vid de tre första avblåsningarna i spelet, där det såg ut som att Pehrsson dirigerade hur han ville att Strandberg skulle springa i djupled.

– Han har hjälpt oss till guldet och varit bra, men det finns en enorm potential kvar.

– Skillnaderna på forwardsrollerna har varit mindre när han och “Mackan” (Rosenberg) har spelat jämfört med det varit innan.

Min tolkning av det Pehrsson sa efter det var att Strandberg fick/får nyansskillnader i sin roll mot AIK och Sirius, och de skillnaderna ville Pehrsson komma åt. Det plus att Strandberg trots allt var en sommarvärvning och inte har fått samma MP-skolning som spelarna som varit här hela året.

7. YTTERBACKSBRIST. De här två träningarna har Oscar Lewicki, Magnus Wolff Eikrem, Erdal Rakip, Samuel Adrian, och Hugo Andersson varit ytterbackar hos reserverna. Pehrsson har tidigare sagt att Lewicki förmodligen är förstavalet om två ytterbackar saknas.

8. U19-SPELARNA. Hugo Andersson (mittback) har tränat med A-laget i knappt två veckor, Laorent Shabani (yttermittfältare) nästan lika länge. Felix Konstandeliasz (mittfältare) var med igår, fick en smäll, och vilade idag. Samtliga tre har lärlingskontrakt med A-laget nästa år, och alla med lärlingskontrakt ska vara med i slutet av träningsåret för att få med sig allt det som resten av truppen får.

9. VAGIC. Pavle Vagic är den enda i A-truppen som inte har spelat i allsvenskan i år. Han lär få minuter i minst en av de återstående matcherna.

10. SCHEMA. Grejerna som är kvar:

Träning imorgon lördag
Match söndag, Sirius borta
Träning tisdag
Träning onsdag + U21-match mot IFK Göteborg (ev. med några A-lagsspelare)
Träning torsdag
Träning lördag
Match söndag, Häcken hemma

Efter det ska MFF ha något mer träningspass, men framför allt blir det utvärdering, samtal, tester, och andra aktiviteter fram till den 17:e november. Då går de på ledighet. U19-spelarna har dock ligacupspel fram tills mitten av december.

@jonas_hansson

– Nummer ett är att spelarna gillar det. Spelarna får väldigt lite instruktioner, de är på bra humör, och de blir tillgängliga till kommande delar. Det är en viktig parameter i det.

– Sedan tycker jag att olika former av kvadrater ger bättre passnings- och beslutsfattningsträning än nästan alla passningsövningar. Du tvingas att jobba med motstånd.

Sedan handlar det mycket om hur lagen använder sig av övningarna. Standard hos vissa lag är att vara ännu mer tävlingsinriktade, eller att exempelvis slå tunnlar och vara “förnedrande”. Pehrsson själv tog upp det och underströk att kvadraten i MFF primärt används för att lära sig att spela fotboll bättre och snabbare.

Dessutom förändras kvadraterna och det har varit variation i år. Det inleds med en mindre kvadrat, håller på i ungefär tio minuter, och sedan blir det en, två, eller tre andra kvadratövningar där planstorlek, spelarantal, och instruktioner förändras.

– Nu tycker jag att vi har kvadrater där det är väldigt bra nivå. Då slår det alla enkla passningsövningar med råge.

– I början styrde vi våra kvadrater ännu mer med vissa regler. Det var en process så att vi fick effekt på det. Nu tycker jag vi har väldigt, väldigt bra kvalitet på det. Mycket högre kvalitet på det än vi hade i våras. Nu går det snabbare och det är större ambition att ha så många pass som möjligt.

Laureano Ruiz, verksam i Barcelona på 1970-talet, brukar vara definierad som skaparen av kvadratövningar. Det är också just i Barcelona (och Ajax) som den har fått tydligast klubbidentitetsfäste, vilket märks på några av klubbens legendarer.

Johan Cruyff, i Our Competition is the World:

”Allt som händer i en fotbollsmatch, förutom avslut, går att göra i kvadraten. Tävlingsaspekten, kämpa för att skapa ytor, vad en ska göra med bollinnehav och vad en ska göra utan bollinnehav, spela fotboll på en touch, ta hand mot tight markering, vinna tillbaka bollen”.

Xavi om hur Barcelona använder den, i The Guardian:

”Allt handlar om kvadraten. Kvadraten, kvadraten, kvadraten. Varje dag. Det är den bästa övningen som finns. Du lär dig ansvarstagande och att inte förlora bollen”.

Och tillbaka till en annan MFF-fråga: hur nöjd är Pehrsson med träningarna generellt i år?

– Vi har tagit steg. Vi har varit bra att repetera saker, vilket ibland kanske är tråkigt men man måste det, och vi har repeterat med en viss stegring i vissa övningar. Det är väl utmaningen till nästa år: att hålla ett fundament, men ändå hitta stegringar och ibland göra ännu snabbare stegringar i svårighetsgrad.

– Intensiteten har varit bra nästan alla pass och vi har hållit spelare skadefria. Det är två jätteviktiga parametrar. Sedan hade vi aldrig kunnat vara så flexibla att spela om vi inte hade tränat på ett bra sätt och tränat på det.

Upplägget på en träningsdag är att ledarstaben träffas på morgonen och planerar upp träningarna som oftast börjar 11.00. Hur de sedan förbereder spelarna för träning varierar.

– I det optimala skulle vi gå igenom träningarna varje gång och dessutom ha videoklipp från våra matcher där vi visar syftet med vår träning, att vi vill komma åt de här momenten i spelet, och varför gör vi den här övningen, men om jag gör det varje dag blir det skittråkigt. Vi försöker blanda. Ibland gå igenom muntligen vad vi ska göra och visar övningen, ibland ger vi inspiration med ”såhär skulle vi vilja att omställningsspelet se ut” och visar ett antal videoklipp, och sedan går ut och tränar på det.

Pehrsson berättade vidare att de spelade in träningarna på Malmö IP i våras då videosystemet finns där, men inte på plan 7. Det systemet ska också finnas på nya hybrisgräsplanen.

Men vad händer då efter träningen?

– Vi har ett bra sätt att reflektera på vad vi gör. Vi pratar om övningar, prestationer, och vad man kunde gjort annorlunda. Det har blivit naturligt, men ibland kanske man skulle formalisera det ännu mer än vi gör. I början var det också mer formellt.

Det är inte många träningar kvar innan tävlingssäsongen är slut, sex-sju-åtta stycken, och frågan är hur många fler MFF kan ha med högsta kvalitet.

Standardplanen, plan 7, har inte använts på över en vecka. Idag när jag gick förbi var inte ens löven bortrensade på planen. Plan 9 är konstgräs och det verkar spelarna vilja undvika att träna på. Hybridgräsmattan är inte tillgänglig än. MFF tränade två dagar på Malmö Stadion, men där slets tovor upp enkelt. Swedbank Stadion kunde inte användas idag, trots att det var en del taktiska moment som laget skulle träna på inför AIK.

@jonas_hansson

Året började med kraftigt ifrågasättande baserat på Pehrssons tidigare meriter, följdes av en resultatmässigt svag försäsong, en bra allsvensk start där MFF:s stora försprång ofta definierades som ”tur med sena mål” eller att ”resterande topplag var för dåliga i år”, och sen kom sommarkatastrofen mot Vardar.

Men. Nu när jag följt Pehrsson nära under nästan varje dag av hans 327 dagar långa anställning och jämför det med 2016, så tycker jag att han gjorde MFF otvivelaktigt bättre.

Han kom in i jobbet med en kraftigt begränsad roll jämfört med tiden i Djurgården. Han är ärlig med att han inte täcker lika många saker som vissa andra huvudtränare gör. Han har sina bestämda arbetsuppgifter och ska inte spreta. Han ska riktas mer mot enstaka uppgifter, utan att han förminskar sitt huvudansvar.

Han började med att planera upp säsongen 2017. Jag gjorde intevjuer med honom tidigt i januari där han pratade om taktisk organisation, spelstil, individuella spelare, och träningsupplägg som endast skiljer sig i nyanser jämfört med idag, nio månader senare. Redan då visste han hur han ville ha året, och han fick året dit.

Det har handlat mycket om förstärka och bygga strukturer. Upplägg med veckoschema, träningar, taktiska instruktioner, skadeförebyggande arbete. MFF-spelarna krävde tydlighet och fick välgenomtänkt tydlighet. De undviker inte längre att berömma sin tränare, som under Allan Kuhn, utan nu verkar de veta vad de ska göra på planen.

På planen går det också att kortfattat prata om tre spelförändringar och -förbättringar: ett spel baserat på positionering och rörelse utifrån positionering, en flexibel uppställning förändringsbar efter motstånd och tillgängliga spelare, och seriens bästa presspel.

I många matcher har de helt stängt av motståndarnas anfallsspel, och har själva skapat en fungerbar offensiv. De har gjort flest mål och dominerar all avslutsstatistik: totalt antal avslut, avslut på mål, avslut i motståndarnas straffområde, avslut i öppet spel, avslut på fasta situationer, avslut i målramen. Topp-1 i alla kategorier utan att drivas av enskilda spelare. De har vunnit både avsluts- och bollinnehavsstatistiken i 21 av 26 allsvenska matcher. Jämför det med AIK och Djurgården som bägge ligger på 12 var.

De underliggande siffrorna är nästan alla märkbart bättre för MFF i år med ett par undantag, trots att det endast blev två förändringar inför säsongen: Kari Arnason och Enoch Kofi Adu ut, Pawel Cibicki och Lasse Nielsen in. Två förändringar för att ha spelarval mer anpassade för ett flexibelt och presstarkt spel.

Pehrsson heller inte haft problem med att ta de stora och svåra beluten. Han kunde bänka Magnus Wolff Eikrem, eller gå ifrån föreningens strikta 4-4-2-tänk, eller vila Anders Christiansen och Markus Rosenberg trots att det kunde bli kortsiktigt kostsamt, eller vänta extra länge med Rasmus Bengtsson efter rehaben, eller välja en udda startelva mot Kalmar FF (MFF vann med 6-0). Han hade kunnat göra många val enklare för sig, men gjorde det inte. Varje gång han gjorde ett svårt val kom han också fram med en vettig och ärlig förklaring.

Ofta fungerade det för att han verkar ha ett genuint bra fotbollsöga. Ingen allsvenska motståndare känns ha överraskat MFF under matcherna i år. Pehrsson gör ofta små förändringar under matcher, Alexander Axén sa att han knappt hängde med, och Pehrsson har hittat en balans mellan eget spelsätt och förändring utifrån motståndare. Han jobbar konstant med detaljer på träningarna, det går att se honom prata i flera minuter med lärlingar mitt i övningar. Han har en överlägsen statistik på inhoppare det här året. Han har fått utveckling på många spelare. Han kan välja bort individer för att de inte passar i det matchanpassade spelsättet, men är också öppen för att förändra ett spelsätt om truppen i stort passar bättre för annat.

Men visst. Saker måste bli bättre och han ska fortsätta att bevisa sig. MFF måste kunna dominera ännu mer i fler matcher. De får lägga en del av vintern på att kraftigt förbättra sig på fasta situationer. Det är möjligt de måste ha ett mer cyniskt tillvägagångssätt i CL-kvalet. En stor massa nyförvärv ska nu fasas in till hans spelidéer, en av Pehrssons svåraste uppgifter hittills. Och hur bra det än går i allsvenskan så kanske han bara är ett till Vardar-misslyckande ifrån att få sparken.

I den nya tränarboomen som ska dra svensk fotboll närmare bättre fotbollsnationer pratas det om Jimmy Thelin, Graham Potter, Kim Bergstrand, Poya Asbaghi, Andreas Brännström, Axel Kjäll, och ett gäng till. Pehrsson har varit med länge, men han ligger fortfarande i framkant med en utvecklad helhetsfilosofi och bör också räknas in.

En tränarprodukt influerad av en egen spelarkarriär, akademisk utbildning, 14 års tränarerfarenhet, fortsatt nyfikenhet, förbundskaptenstid, och kontakt med människor med hög kompetens även på internationell nivå. En tränare som med lugn letar bästa möjliga valet, främst kortsiktigt men även långsiktigt, och som aldrig slarvade med planeringsarbetet i år. Kan han ta MFF ännu en nivå högre upp?

@jonas_hansson

Adrian har varit bäst på plan i flera U21-matcher, och bägge gör allt bättre ifrån sig på A-lagets träningar. Jag pratade därför med Magnus Pehrsson om de två.

– Ingen har väl exploderat, men det gör dem väl först den dagen de börjar få speltid och börjar slåss om en plats. Båda är ju klart bättre spelare idag än för ett halvår sedan, egentligen i alla aspekter av spelet. De är fysiskt mer redo för varje träning och klarar sig på den här nivån. Jättebra.

– Kvittot kommer när de börjar spela med A-laget. Då ska de inte bara utveckla sig själva, de ska bli bättre än sina konkurrenter. Förhoppningsvis är det fler än dem som utvecklas, så det är ju deras utmaning.

Adrian är den som har legat lite närmare speltid. En spelare som ofta är smart och säker i sitt passningsspel.

– Jag tycker att den här veckan Samuel har gjort nu, efter landslagsuppehållet, har varit oerhört bra. Jag tyckte kanske att han var bäste man på träning i onsdags och det är ganska bra i den här gruppen. Han är i väldigt bra form.

– Han är en sådan spelare som vi vill att alla ska vara, men han är väl extremfallet. Han vet att han måste ligga på max hela tiden, för han har inte den perfekta snabbheten och har inte varit den stora stjärnan på det sättet. Den egenskapen brukar räcka rätt långt också, att veta att man behöver jobba hårdast hela tiden.

– För honom är det frågan om tempot. Att tekniskt och fartmässigt klara av tempot. Skallen, orken, förståelsen för spelet. Det har han. Det är mer att tekniskt och snabbhetsmässigt hinna med. Där är han i en perfekt miljö.

Den stora utmaningen blir nu att få in dem i A-lagsspel. Redan förra året skrev jag om att de unga spelarna statistiskt sett får allt mindre speltid i ett allt starkare Malmö FF, men i år går det att argumentera för att MFF istället gav mer plats åt Franz Brorsson, Erdal Rakip, Mattias Svanberg, och Pawel Cibicki.

– I år har Franz mer eller mindre varit ordinarie, det har han inte varit innan. Erdal mer eller mindre varit ordinarie, det har han inte varit innan.

– Jag tror att ambitionen Malmö FF har, att få in någon i startelvan per säsong, är väldigt, väldigt bra. Sedan måste man få utveckling på de andra. Det tror jag vi har, frågar man alla tror jag de känner det.

Ytterligare sex unga spelare har i år varit utlånade från Malmö FF, där åtminstone fem av dem har haft ordinarie startplatser i superettan, division 1, och division 2. Adrian pratade i somras om att han då helst ville stanna kvar då han fortfarande utvecklades via träningar, men Jason Wilcox i Manchester Citys organisation kom nyligen med en egen uträkning: 83 procent av spelarna i Champions Leagues kvartsfinaler spelade A-lagsfotboll redan när de var 17 år. Sedan kommer få talanger att nå dit, men det måste finnas både tålamod för utvecklingen och matchning för unga. Pehrsson själv kommer in på en matchningsproblematik för unga.

– Ibland är de riktigt bra (i U21), och ibland är de inte tillräckligt bra. Det brottas alla klubbar med, hur ska man få talangerna till att vara så nära (matchning) som vi är här inne med A-laget. Det är svårt.

– Därför måste våra träningar vara riktigt bra. Våra träningar är ofta bättre än U21-matcherna är, men sedan måste du spela matchen för det är det du tränar för. Det är klart man hade önskat att de här hade fått spela i superettan varje vecka och få träna här, men den är svår den mixen.

Sex nya spelare har fått lärlingskontrakt nästa år, och det blir kanske ett försök för Malmö FF att förlänga karriären i MFF för några av de unga spelarna? Istället för att vara en A-lagsspelare eller en U19-spelare så finns det fler som får chansen i ett mellansteg. Flera engelska klubbar, exempelvis Brentford och Swansea, har börjat att jobba med liknande arbetssätt. Att fortsätta ge bästa träningsmöjligheterna för 18-19-20-åringar som inte redan är A-lagsmaterial, men som kan bli. Sedan blir ju fortfarande matchningen den stora frågan.

@jonas_hansson

Efter livematchen gillade jag framför allt insatserna från Markus Rosenberg och Behrang Safari.

När jag hade sett om den en gång gick jag ifrån Safari lite, och tyckte han och Lasse Nielsen var på samma stabila nivå. Dessutom verkade Oscar Lewicki vara en av de viktigaste faktorerna bakom MFF:s seger.

Efter det tredje tittningen så insåg jag att jag hade ignorerat hur mycket Anders Christiansen hade tillfört, utan tidigare gånger låst mig vid att han gjorde fem-sex för honom ovanliga felpass. Dessutom blev Rasmus Bengtssons lugna dominans tydligare.

Så jag vet nog fortfarande inte vad jag tycker om varje spelarinsats. Men. Några saker att lyfta fram för Malmö FF, och om inget annat står så är siffrorna via WhoScored eller egenräknade:

SENASTE HEMMAMATCHER

De tre senaste hemmamatcherna är mot Hammarby (4-0), Elfsborg (6-0), och Halmstad (2-0). Inte bara siffrorna framåt är bra där, utan det här har varit motståndarnas skottkartor i de matcherna (bilderna via WhoScored):

Bara en målchans för motståndarna, och den hade Halmstad i minut 88 och underläge med två mål.

En offensiv notering mot Halmstad: 26 avslut, plus ytterligare 25 inspel mot straffområdet som inte blev avslut. Om även hörnor som inte blev avslut räknas in, så snittade MFF en passning som blev/kunde bli en målchans ungefär var 90:e sekund.

ROSENBERGS LILLA FÖRÄNDRING

Mot Halmstad tog Rosenberg sju avslut. Hans högsta siffra för året. Han slog 39 passningar. Hans högsta siffra för året. Han slog sju passningar till lagkamrater som tog avslut. Hans högsta siffra för året. Han rörde bollen 64 gånger. Hans högsta siffra för året, och drygt 50 procent oftare än genomsnittet (42 touch/match).

Rosenberg har involverat sig mer efter uppehållet. När jag frågade Magnus Pehrsson om det fanns någon detalj man skulle kolla på så kom han själv till anfallsparet.

– Idémässigt har vi varit ganska lika i de här tre (hemma)matcherna, vad vi har tryckt på. Mer spel bakom backlinjen och mer spel in i fötter centralt än vad vi har gjort tidigare.

– Det har berott mycket på att vi har valt att spela ”Mackan” och Carlos (Strandberg) lite närmare varandra än vad vi har gjort innan.

Bara under de första sju minuterna mot Halmstad hade backlinjen slagit åtta passningar mot anfallarna, varav fem från Anton Tinnerholm till Rosenberg. MFF var rakare. Mot Halmstad slog laget 87 långbollar. Endast mot IFK Norrköping i våras har laget slagit fler längre under en match (då höjdes siffran i slutet, den enda hemmamatchen i år där MFF har förlorat samt haft underläge i slutet).

LEWICKI/CHRISTIANSEN

65, 101, 55, 126, 60, 36, 57, 64, 61, 60, 68, 102, 70, 67, 59, 73, 36, 79, 91.

Siffrorna ovan är Anders Christiansens passningsantal i de allsvenska matcherna han har spelat minst 80 minuter. Pehrsson har tidigare pratat om att Christiansens roll i år kanske är den med flest nyansskillnader från match till match, och det syns tydligt i passningsstatistiken.

Christiansen blev nog mest ihågkommen mot Halmstad på grund av sina (oväntat) många felpassningar, men han var ofta den som drog igång initiativ. Det var helt enkelt “inte hans dag” när det kom till att göra poäng. Lewicki var dock minst lika viktig.

Mot Halmstad hade han ”bara” tio rena bollvinster, men var överallt i närheten av bollen. När en medspelare hade den, så var Lewicki ofta nära för att vara det enkla alternativet. Dessutom blev han presspelaren på mittfältet när Rakip/Christiansen ”vilade”, och balansspelaren när backlinjen behövde skydd. Räkna antal meter mellan Lewicki och bollen, och siffran kommer vara låg under många av matchens sekunder, förutom när han skickade iväg medspelare på offensiva löpningar. Han var nästan alltid där han skulle vara.

Till detta ska det inte glömmas bort att Lewicki har ändrat några av sina instinkter i år. Det är oftare passningar som letas framåt. Det var Lewicki som slog en lång och bra krossboll mot Tinnerholm, som passade Rakip, som fixade 1-0. Det var Lewicki som plockade upp en inspark, levererade vidare, och MFF gjorde 2-0. Uppbyggnadspoäng för bägge målen och till ytterligare några bra chanser.

Lewicki hade också ett par svaga bolltapp, men för att citera Pehrsson om centralt mittfält:

– Det är navet i det mesta. Det är ofta där jag tycker matcherna avgörs. Det handlar om att äga det centrala. Det är som drottningen i schack.

Lewicki skötte de ”enkla” och stabiliserande uppgifterna, Christiansen tog initiativ.

RAKIPS SVÅRDEFINIERADE ROLL

Vad är egentligen Rakip för något? Jag har kunnat skala ner det till fyra möjliga positioner: högermittfältare i 4-4-2, högeranfallare i 3-4-3, central mittfältare i 3-5-2, ”nummer tio” i 3-4-1-2. Men han är inget av dem.

Jag skriver ner MFF:s taktik som 3-5-2, men Rakip har inga problem att inom en halv minut först vara uppe och pressa vid högra hörnflaggan, sedan glidtackla vid eget straffområde, och därefter hitta ytor till vänster uppe vid motståndarnas straffområde.

Pehrssons spelsätt verkar handla mycket om att hitta var motståndarna ger bort sina ytor. Det går aldrig att täcka allt, och jag gissar att det är Rakips jobb att hitta dem. Rakip själv har flera gånger tagit upp att han vill hitta sig rättvänd och fri. Det verkar han ha börjat göra nu.

Erdal Rakip omgång 1-22: 33 avslut.
Erdal Rakip omgång 23-26: 21 avslut.

Däremot har han fixat många poäng för MFF hela året.

Fixad straff 1-1 och bra hockeyassist 2-1 mot Örebro (vinst 2-1)
Mål 2-1 mot Östersund (vinst 2-1)
”Assist” 1-1 mot Hammarby (1-1)
Mål 2-1 mot J Södra (vinst 2-1)

INHOPPARNA

Magnus Pehrsson har allsvenskans bästa statistik på inhopparna, även om han också har allsvenskans bästa bänk. Inhopparna har varit inblandade i 14 mål. Östersunds inhoppare har varit det i elva, trea är Elfsborg med sex mål.

Den här gången kom Alexander Jeremejeff och Andreas Vindheim in och gjorde bra nytta under hela inhoppen, som två av de bästa på plan. Jeremejeff hade flera sekvenser med motståndare på sig, men där han bröt sig fri och förbättrade anfallet.

En liten förvåning var att Pehrsson inte använde byte nummer 3. Det är endast vid enstaka tillfällen ha inte har gjort alla byten, och bara Gif Sundsvall och Östersund har gjort fler enligt Transfermarkt.

@jonas_hansson

Ni ska få en intressant story att ta med er in dit.

Tom Pettersson, ni vet mittbacken i Östersund som numera är bofast i veckans Europa League-lag?

Fram till slutet av 2011 tillhörde han FC Trollhättan.

Häcken hade koll på honom då, men var inte tillräcklig på hugget.

Istället hamnade han i Åtvidaberg inför säsongen 2012 (sedermera IFK Göteborg, OH Leuven och nu Östersund).

Häcken grämer sig över det.

– Det är klart att vi skulle ha haft honom då. Där gjorde vi bara fel. När han gick skulle vi ha varit där, säger sportchef Sonny Karlsson (vill ni höra honom så lyssna på “En podd om BK Häcken”).

För bloggen utvecklar han:

– Om vi, när det gäller att hitta spelare, ska ha akademin som förstaval, Göteborg som andraval och närområdet som tredjeval får inte missa på vissa spelare.

Sonny Karlsson berättar vidare att Tom Pettersson-missen ledde till att klubben på allvar tog tag i scoutingarbete.

– På den tiden såg jag allt, jag hade ingen som hjälpte mig. Med Tom Pettersson var vi självkritiska och det var där det började.

I scoutinggruppen 2017 ingår fyra gamla Häcken-lirare (Thomas Lasu, Ove Henriksson, Jan Magnusson och Håkan Mattiasson) plus den befintliga ledarstaben då.

De ser allt och alla så att klubben inte ska missa ännu en Tom Pettersson.

***

Just det: Häcken hade även koll på Östersunds Ken Sema (färsk landslagsman) när han var i Ljungskile 2014-1015. Det var de naturligtvis inte ensamma om, men ändå…

– Vi såg honom i varje match. Han var bra, men nu… Han är så in i helvete bra, säger Sonny Karlsson.

Han tillägger – och avslutar:

– När det gäller Ken så hade vi fullt på den positionen. Men Tom… Han skulle vi haft. Vi måste bli bättre i närområdet.

***

På tal om Häcken: 1-6 mot AIK i förra omgången.

Herrejösses vilken match det var! Den sitter fortfarande fastnålad på näthinnan.

Särskilt de där fem målen som kom under ett tolvminutersspann i den första halvleken (minut 25 till 37).

Efteråt ställdes frågan om allsvenskan någonsin sett ett liknande målfyrverkeri?

Med hjälp av statistikföretaget Gracenote kan vi konstatera att svaret med största sannolikhet är nej – i alla fall under 2000-talet.

Ett gäng matcher som kommer nära är:

Elfsborg – Östersund 2017 (4-4)

Helsingborg – Trelleborg 2011 (7-3)
Mål: 21′, 22′, 24′, 32′, 35′

Landskrona – Helsingborg 2002 (6-2)
Mål: 24′, 26′, 28′, 28′, 39′

IFK Göteborg – Örgryte 2002 (2-5)
Mål: 76′, 78′, 84′, 85′, 90′, 90+2′

Att tilläggas: Det snabbaste laget att göra fyra mål på en given tid är Hammarby mot Enköping 2003 (36′, 40′ 42′, 45′).

Om vi backar längre tillbaka i tiden?

Då minns vi att Norrköping gick från 2-0 till 9-1 på en kvart mot Djurgården säsongen 1945. Det är den målrikaste halvleken i allsvenskans historia.

Det om det.

Under söndagen ska Häcken som sagt spela fotboll igen. Mot Östersund.

En viktig fråga att ställa inför mötet är om Mikael Stahre har gått in i sin lilla snickeriverkstad och kommit ut med både briljans och ursinne, som AIK-tränaren Rikard Norling förutspådde att han skulle göra?

Tja, han har byggt ihop en ny startelva i alla fall. Nu med Mathias Ranégie på topp och Emil Wahlström i mittförsvaret (Paulinho och Mohammed Abubakari bänkade). Briljant eller inte återstår att se.

Ursinnet då?

Han är nog lite argare nu Stahre. I alla fall mer taggad. Han gav sken av det efter lördagens träning.

– Det är nästan så att man går igång lite mer på det nu, konstaterade han.

– Alla som håller på med elitfotboll har en instinkt att de vill vara bra. När man inte är bra vill man inte fortsätta vara dålig.

Läs mer HÄR!

***

Mail: linus.petersson@tv4.se

Twitter: @Linus_Petersson