Svårt att se ett bättre köp än de Ligt i sommar

Är det något som varit signifikativt för italiensk fotbolls tillbakagång, den ekonomiska biten åt sidan, är det bristen på världsklassförsvarare. De senaste åren har offensivare spelare stulit rubrikerna och det kryllar av potenta vapen längst fram i många lag. En utmanarklubb som Atalanta har numera en offensiv trio av högsta Serie A-klass. Lag som Torino, Lazio och Sampdoria och alla en anfallare som gjort över 25 mål någon säsong de senaste 2–3 åren.

Inte utan anledning detta, eftersom det individuella försvarsspelet försämrats under samma period. Taktiskt står italiensk fotboll fortfarande väldigt högt men ligan har lidit av att bli frånåkt ekonomiskt av främst Premier League. Samtidigt har det producerats få försvarare i världsklass under 10-talet.

Det kanske är en ändring på gång med nya förmågor på väg upp och klubbar som bevisligen lägger stora pengar på backar. Häromdagen köpte Napoli officiellt loss Manolas för 36 miljoner euro som ersättare till Raul Albiol som vänder hem till Spanien och Villarreal. Förutom en grann offensiv ståtar Napoli nu med ett mittbackspar av fantastisk hög Serie A-klass. Eller?

Jag vill flagga för att konstellationen kan behöva tid precis som andra mittbackspar när de ska spelas in. Koulibaly är en superatlet som trivts allra bästa med den lugne och stabile Albiol bredvid sig. I Roma agerade Fazio ledare i försvaret, även om Manolas snabbhet räddade upp flera av argentinarens många misstag förra säsongen.

Det kan med andra ord bli flängigt när Koulibaly och Manolas ska spelas ihop, låt vara att båda är individuellt väldigt bra försvarare. Som ersättare till greken värvar Roma Gianluca Mancini för 26 miljoner euro. Ett stort utropstecken i Atalanta förra säsongen och 23-åringen fick till och med förtroendet som högerback när Italien EM-kvalade mot Bosnien-Hercegovina förra månaden.

Båda värvningarna står sig dock slätt mot den Juventus gör i Matthijs de Ligt. Det är över en månad tills transferfönstret stänger men jag har redan nu svårt att se en bättre värvning göras i Serie A. Det finns flera anledningar till det, och det har gått väldigt snabbt sedan fotbollsvärlden snabbintroducerades till urkraften de Ligt under Ajax Champions League-succé.

Men även världens kanske största backtalang har haft sina tidiga motgångar. I mars 2017 blev de Ligt den yngsta landslagsdebutanten sedan 1945 när Nederländerna åkte till ett VM-kval i Bulgarien. 17 år gammal startade de Ligt i backlinjen, såg Bulgarien göra två mål de första 20 minuterna, och byttes i halvtid ut mot Wesley Hoedt. Åtminstone Laziofans kan se humorn i det bytet.

Matthijs de Ligt har repat sig efter den förlusten och är numera bofast bredvid Virgil van Dijk i Nederländernas mittförsvar. Att han väljer Juventus är ett nytt bevis på Turinklubbens allt starkare ställning bland fotbollseuropas elit. Det är en sak att de Ligt nekar Paris Saint-Germain. Men att även Barcelona, möjligen med blicken för mycket åt Parishållet, blir brädat säger mycket om plattformen som Juventus är uppe på idag.

Långsiktigt är detta är en perfekt värvning med tanke på att dagen då Giorgio Chiellini behöver en efterträdare kryper närmare. Under tiden kan de Ligt spelas in i den vitsvarta backlinjen och förstå den gigantiska skillnaden mellan försvarsspelet därhemma och i Serie A.

De Ligt kommer behöva tid och gör fortfarande misstag som i Nations League-semin mot England exempelvis. Jag tror ändå att nederländaren får väldigt mycket speltid och redan i höst kan gå om Leo Bonucci i hierarkin. Bonucci har sin uppspelsfot och gör en del mål, men av det jag sett är de Ligt lika bra framåt som nämnde van Dijk, den jag rankar som bäst i världen på offensiva fasta.

Finns något argument som kan få oss att dra i de Ligt-spaken och tona ner förväntningarna? På ett spelmässigt plan kanske. Det som fick mig att inse den extrema begåvningen i hela uppenbarelsen Matthijs de Ligt var det här talet under Ajax firande av dubbeln i våras.

Klippet avslöjande en retorisk förmåga och pondus som förklarar varför de Ligt blev Ajax yngste kapten någonsin. Det är därför bara att gratulera Fabio Paratici till hans första stora köp i den nya Juventusrollen.

75 miljoner euro för de Ligt är inget annat än ett kap. De Ligt fyller 20 nästa månad men har redan klättrat upp på Europas topp, utan att gå vägen via de spanska jättarna.

Twitter: @ErikHadzic

Beskedet kommer efter ett par dagars spekulationer då den serbiske tränaren inte valde att följa med till träningslägret uppe bland Dolomiterna i norra Italien. Mihajlović berättade om chocken när läkarna förklarade hans tillstånd och dagarna då han grät på sitt rum och såg livet passera förbi, men lade till att tårarna inte handlade om rädsla.

”Jag respekterar sjukdomen och kommer möta den med respekt och utskjutet bröst, och kolla den i ögonen på sättet jag alltid har gjort. Jag har alltid spelat för att vinna, både i fotboll och i livet”.

”Jag kan inte vänta på att få besöka sjukhuset för behandlingen på tisdag och inleda fighten. Den är aggressiv men går att besegra, och jag kommer vinna för den”, sa Mihajlović under presskonferensen.

Det är rörande att se det mänskliga i en uttalad vinnare som tvingas förlika sig med livets prövningar och begränsningar. Siniša Mihajlović kunde annonserat ut det här via en kommuniké på Bolognas hemsida men valde att berätta om beskedet i egen hög person och låta omvärlden ta del av känslorna och sårbarheten som serben förmedlade på podiet.

Bredvid honom satt sportchefen Walter Sabatini, som själv förra året drabbades av svåra andningssvårigheter och ”såg paradiset” under komatillståndet han hamnade i. Sabatini försäkrade att Mihajlović skulle förbli Bolognas tränare oavsett utgången den närmsta tiden.

Mittfältaren Blerim Dzemaili betonade vikten av tränarens gärning i Bologna och beskrev honom som en far för laget. Samtidigt är Dzemaili medveten om att laget måste fortsätta på den inslagna vägen och känner sig säker på att Mihajlović snart är tillbaka. Som bekant tog Mihajlović Bologna från nedflyttningszonen till en tiondeplats efter tillträdet i februari, och avslutade säsongen med sju raka hemmasegrar.

Nu väntar en annan, svårare utmaning för 50-åringen. Siniša Mihajlović vann Europacupen 1991 med ett lag från den gamla jugoslaviska ligan, Röda Stjärnan, och tog två Serie A-titlar som spelare. Han blev känd för sin slägga till vänsterfot och överlistade målvakter från distansfrisparkar och hörnor till och med. Mihajlović övervann oddsen då och kommer inte backa för denna livets prövning heller.

****

En spelare som lämnar Bologna dock är Filip Helander. Fyra år i Italien är tillända efter flytten från Malmö FF till Hellas Verona. Tyvärr kom aldrig det riktiga genombrottet i Serie A för 26-åringen. Hellas Verona åkte ur Serie A under Helanders debutsäsong och de två efterföljande åren präglades av att Bologna stod och stampade strax ovanför nedflyttningsstrecket.

När Mihajlović tog över laget tappade också Filip Helander sin ordinarie plats. Det fanns stunder då mittbackens spel lovande mycket, men i ärlighetens namn bevisade den gångna säsongen att ett miljöombyte kunde behövas. Flytten går till skotska Rangers som betalar cirka 40 miljoner kronor för svensken.

Sportsligt är det ändå ett nedköp som jag inte trodde att Helander behövde göra. Rangers är knappast bättre än Malmö FF för att göra den jämförelsen. Men Helander pekade på möjligheten att få träna under Steven Gerrard som en avgörande faktor. Det kan inte finnas många med ett års huvudtränarerfarenhet som fått den typen av komplimang.

Twitter: @ErikHadzic

Den mest namnkunniga är förstås Diego Godín, en överenskommelse som varit känd sedan januari. Nio år i Atlético Madrid får räcka, där uruguayanen varit en av världens bästa mittbackar. Landsmannen Luis Suárez har kallat Godín för en plåga på planen, att han ”alltid är nära mig och låter en aldrig vara ensam”.

33-åringen har inte många år kvar på den högsta nivån och snabbheten som inte längre finns kan exponeras. Godíns fördelar väger vida upp detta dock. Inter får en enormt erfaren, spelintelligent och nickstark mittback som dessutom adderar en hel drös vinnar- och ledaregenskaper till laget.

Diego Godín är tänkt att bilda trebackslinje tillsammans med Stefan De Vrij och Milan Škriniar i Contes föredragna 3-5-2-system. Bara det att Inter ser ut att kunna behålla Škriniar ytterligare ett år är fantastiska nyheter för alla svartblå. Backlinjen var svårforcerad redan förra säsongen och epitetet världsklass frestas att användas som benämning.

Lagets akilleshäl på mitten har också fått välbehövlig förstärkning. Sassuolos Stefano Sensi ansluter på lån nästa säsong med en köpoption liggande. 23-åringen ska avlasta Marcelo Brozović djupt nere på innermittfältet och hjälpa Radja Nainggolan med kreativiteten som under långa sjok försvann med Luciano Spalletti vid rodret.

Sensi blev ett hajpat namn för några år sedan i dåvarande Serie B-laget Cesena men på grund av skador och acklimatiseringsproblem kom genombrottet först den gångna säsongen. Sensis spelfördelaregenskaper belönades med en landslagsdebut då. Bli inte förvånade om Conte får ut det bästa även av honom.

Men det mest spännande nyförvärvet heter Valentino Lazaro och ansluter från tyska Hertha BSC för 22 miljoner euro. 23-åringen hade en deal med Inter redan 2012, men Lazaros mamma sa i slutändan nej till en transfer för tonåringen. Mamman är grekisk, pappan angolan, och Valentino Lazaro tillhörde vid tidpunkten Red Bull Salzburgs akademi.

För två år sedan tröttade yttern på Red Bull-miljön och avvek från det logiska steget till systerklubben i Leipzig. Lazaro valde den tyska huvudstaden istället och två framgångsrika säsonger senare är cirkeln sluten i Inter. Österrikaren beskrivs som utmanande, löpstark och teknisk. Matteo Politano kan med andra ord räkna med konkurrens på högerkanten.

Ett citat från spelaren fastnar hos mig. Enligt Gazzetta dello Sport fick Lazaro frågan om framtida favoritdestination och svarade: ”där jag kan träna min vinnarskalle”. Lazaro gillade livet i Berlin men saknade wienerschnitzeln, en maträtt som i Milanos svartblå delar är enklare att hitta än just vinnarmentalitet.

Det största pusslet ska sättas i anfallet. Conte önskar Man Uniteds Romelu Lukaku och Romas Edin Džeko men förhandlingarna går trögt på båda håll. Under tiden har Lautaro Martínez status fått sig en rejäl boost i och med startplatsen bredvid Messi och Agüero i Argentinas Copa América-anfall.

21-årige Martínez har gått före spelare som Dybala och Di María och därtill gjort två mål i turneringen. Hans framfart håller lagkamraten Mauro Icardi utanför landslagstruppen, och lika kall är forwarden i Inter. Vårens bråk med klubbledningen har gjort Icardi till icke-önskvärd hos Conte.

Den tidigare lagkaptenen är inträngd i ett hörn nu. Icardis fru tillika agent Wanda Nara vill stanna i Italien med parets barn, men få klubbar där kan matcha argentinarens löneanspråk eller har råd att betala övergångssumman. Icardi har fått se sitt värde halveras jämfört med förra sommaren. För cirka 60 miljoner euro får intresserade klubbar en världsklassavslutare och person som inte drar sig undan konflikter med fans, medspelare och styrelsefolk.

De senaste dagarna har ryktet om Juventus intresse intensifierats och Icardi själv sägs föredra ärkefienden. Andra uppgifter talar om att Napoli är redo att tillmötesgå spelarens höga lönekrav. I vilket fall som kommer det bli ganska surrealistiskt att se Mauro Icardi bära ett annat italienskt lags tröja.

Snart har därmed Antonio Conte ett problem mindre på nacken. Inledningen på transferfönstret lovar mycket då både spets och bredd tillkommit, samtidigt som det stora anfallsnamnet kan dröja men också vara värd väntan. Det vore drastiskt att hissa Inter som scudettoutmanare efter det. Men looken på det nya Inter under Conte lovar en säsong som kan väldigt trevlig för fansen.

Twitter: @ErikHadzic

Under de senaste veckorna har det spekulerats kring nya adresser med alltifrån långskott som Leeds United till mer logiska lösningar som FC Porto efter Iker Casillas. Buffons agent Silvano Martina säger även att målvakten nekat flera lukrativa bud från England.

Detta alltså för att vända hem. Hem som i Turin, även om nostalgiska Parmafans hoppats på en återkomst till klubben där Buffon slog igenom som tonåring i slutet av 1990-talet. Detta är dock ingen ritorno som alla andra. Gigi Buffon är 41 år och en av Juventus största genom tiderna. Men känslan efter jag återkallat bilderna från fjolårets avsked är mest… varför är du redan tillbaka?

Målvakten är nämligen inte tänkt som startkeeper längre. Under Buffons senaste säsong i vitsvart, uppenbart på väg ner i karriären, fick han delvis sprida matcherna mellan sig själv och Wojciech Szczęsny. Polacken gjorde en utmärkt säsong som förstamålvakt sedan och är otvivelaktigt etta fortfarande.

Även i PSG fick Buffon lite av samma vara i konkurrensväg, då mot den 15 år yngre parisaren Alphonse Areola. Buffon fick stå lite mer än hälften av matcherna i Ligue 1 och var förstavalet i Champions Leagues avgörande möten. Efter det bittra uttåget i den senare turneringen fick italienaren ”bara” med sig en inhemsk ligatitel och supercup från Frankrike.

Tillbaka i Turin ska Gigi Buffon upp på zebraryggen igen och göra ett sista försök på pokalen han saknar i sitt prisskåp. Jag tror att hans strävan efter att få vinna Champions League med det Juventus han älskar är enormt stor, oavsett om det är i rollen som första- eller andramålvakt. Särskilt nu när Juves förutsättningar är bättre än på längre.

Men det finns andra saker som kan ha vägt in i beslutet att göra en oväntad återkomst. Buffon skriver på för ett år och kan sedan få möjligheten att jobba kvar i Juventus som ledare eller direktör. Det kan så att säga vara värt några månader på bänken.

Buffon kommer självfallet återta sin fundamentala roll som ledare i spelargruppen. Under Juventus ombyggnadsfas på ett sportsligt såväl som strukturellt plan går det inte att förneka betydelsen att ha en vinnarikon som Buffon i samma stall. Inte minst då den oberäknelige Maurizio Sarri aldrig tränat på denna höjd i karriären och kommer behöva stabila pelare i omklädningsrummet.

Förutom Champions League finns även ett rekord kanske med i baktankarna hos Buffon. Målvakten står på 640 Serie A-matcher, sju färre än Paolo Maldini och har plötsligt rekordet inom räckhåll det närmaste året.

Det kan också vara en petitess. Gianlugi Buffon fick chansen att återvända och ”kunde inte neka en inbjudan från den gamla damen”. Det är ett äktenskap med nya regler likväl. Buffon blev erbjuden både tröja nummer ett och kaptensbindeln från Szczęsny respektive Giorgio Chiellini men tackade nej.

Det är säkert första gången det skrivs om en annan sport i denna spalt men jag kommer osökt att tänka på hockeyspelaren Ray Bourque. Kanadensaren är en av NHL:s stora backar genom tiderna och spenderade 20 år i Boston Bruins utan att vinna Stanley Cup.

Sent i karriären flyttade Bourque till Colorado Avalanche med ett enda mål, och i den andra säsongen där vann han Stanley Cup som 40-åring. Bourque var färdig och avslutade karriären. NHL-spelaren lyfte den stora trofén med siffran 77 på ryggen. Samma nummer som Gigi Buffon ska bära i Juventus.

Twitter: @ErikHadzic

Det var i höstas som Rabiot och Kylian Mbappé kom åtta minuter för sent till en samling inför klassikermötet med Marseille. Där Mbappé snabbt återkom till PSG:s startelva skulle Rabiot bara få tre 90-minutare resterande del av året. Anmärkningsvärt då tränaren Thomas Tuchel till och gav 24-åringen lagkaptensbindeln vid tillfällen innan det.

Rabiots vägran inför att skriva nytt kontrakt med PSG fick också fansen att vända sig emot spelaren. Samtidigt var mittfältarens väg till landslagsspel blockerad. När förbundskapten Deschamps presenterade Rabiot bland Frankrikes reserver på hemmaplan inför VM 2018 var beskedet inte något som passade PSG-spelarens självbild.

Rabiot mejlade Didier Deschamps och meddelade att han inte skulle följa träningsschemat för reserverna. Den blivande världsmästartränaren strök Rabiots namn från listan och han är sedan dess inte påtänkt för Les Bleus. Trots alla säsonger i PSG:s startelva står Adrien Rabiot bara på sex A-landskamper.

Under vintern har Rabiot dessutom varit avstängd två veckor för uppförandebrott. Han gick ut på nattklubb efter den fatala förlusten mot Manchester United i Champions League och lajkade en bild av tidigare Unitedbacken Patrice Evra. Vad är det för problemmakare Juventus värvat egentligen?

För att få svaret om Rabiots kontroverser måste Veronique Rabiot presenteras. Hon är spelarens mamma, agent, talesperson, rubbet. Sedan tolv år tillbaka har hon fått ta ett extra stort ansvar för sonen. Det var då Adriens pappa Michel drabbades av en stroke och lämnades förlamad, men fullt medveten om sakers tillstånd. Sjukdomen kallas locked-in syndrome och faderns enda sätt att kommunicera är med ögonlocken, som ett slags teckenspråk.

Entourage Rabiot presenterade dess närvaro när Adrien flyttades upp till PSG:s A-lag 2012. Veronique Rabiot krävde att få följa med på lagets turné i Qatar men fick avslag, då valde hennes tonåriga son att helt sonika avstå från resan. När Adrien Rabiot lånades ut till Toulouse våren 2013 fick tränaren Alain Casanova neka mamman från att närvara vid varje träning.

Orosmolnen är så att säga redan på plats när Rabiots följe nu landat i Turin. Det innebär en ett nytt blad i fransmannens karriär och jag tror att utfallet här kan bli riktigt lyckat. Det är lätt att stirra sig blind på Rabiots alla kontroverser, trista attityd, och mammans stora inflytande i hans beslut. Innebär allt det här att Rabiot är diagnostiserat problembarn utan någon förbättring i utsikt?

Jag är inte alls säker på det. Adrien Rabiot har ett speciellt kynne men har sedan tonåren blivit bortskämd med att vara parisaren som trots alla dyra mittfältsförvärv behöll både startplats och status i sin hemstads lag. Samtidigt som han bär på frustrationen över att inte kunna göra något åt sin pappas lidande. Jag tror att Rabiot behövde lämna bubblan som självutnämnd stjärna i Paris. I Juventus kommer Rabiot vara en i mängden för första gången i hans vuxna liv.

Förväntningarna kommer vara modesta med tanke på ryktet Rabiot bär på och den låga investeringen Juventus gör. På planen skriker laget efter världsklassmittfältare som kan överbrygga gapet den lagdelen har gentemot de bästa i Europa. Idag presenterar Juventus två free agents i Adrien Rabiot och Aaron Ramsey som ett led i denna kraftsamling.

Med Blaise Matudi och Sami Khedira eventuellt på väg bort kan detta bli mittfältstrean som Maurizio Sarri satsar på, även om Can och Bentancur säkert vill ha ett finger med här. För Rabiots del spelar det ingen större roll med tanke på fransmannens mångsidighet.

Adrien Rabiot är en god tacklare, bra på att driva bollen framåt, och passningsspelet lever upp till Sarris krav. Han är redan beprövad på den högsta nivån efter alla säsonger i Champions League med PSG. Det finns inga ursäkter för att inte ta en av två vakanta startplatser bredvid Pjanić och blomma ut till en mittfältare av yppersta klass.

Juventus har tagit emot problematiska och egensinniga spelare tidigare och rättat in dessa i ledet. Jag är övertygad om att klubbledningen snarare gnuggar handflatorna över ytterligare ett transferkap och potential hos Rabiot mer än något annat. Om inte Juventus kan få bukt med särarten Adrien Rabiot vet jag inte vilka som kan göra det.

Twitter: @ErikHadzic