Därför ger Schweiz mig ångest

Främsta skälet är att Schweiz offensivt är vasst med Xhaka, Shaqiri, Seferovic, Zuber och Dzemaili. Även om man är starka bakåt är det givetvis ett tungt bakslag att tappa både Lichtsteiner och Schär som stängt till på högerkanten i försvaret. Fast det kommer att gå undan framåt.

Även om man missade EM 2012 så är VM 2018 fjärde raka VM-slutspelet och man var ju med både EM 2008 (som arrangör) och EM 2016 i Frankrike. Förvisso har man inte gått längre än åttondelen i något mästerskap men det var finalisten Argentina som slog ut dem med mål under förlängningen 2014 och Polen vann på straffar 2016.

På tre år har man förlorat två tävlingsmatcher: Portugal borta och en straffläggning mot Polen. De flesta av spelarna har lång erfarenhet i landslaget och av mästerskap. Dessutom är truppen mer meriterad än den svenska om man ser till klubbtillhörigheter. Bara tre av 23 spelare tillhör klubbar utanför de fem stora ligorna. Annat än Sverige där  halva truppen gör det.

Schweiz är i dagsläget sexa på världsrankingen och i kvalspelen till VM 14, EM 16 och VM 18 har man 24 vinster 4 kryss 4 förluster och målskillnaden 65-21. Förvisso krävdes playoff för att nå VM i Ryssland – man blev tvåa i gruppen efter Portugal på grund av målskillnad – och vann bara över Nordirland med 1-0 över två matcher efter en tveksam straff.

Fast det starkaste minnet som ger ångest är Sveriges EM-kval hösten 1994 borta mot Schweiz. Då landslaget kom med ett färskt VM-brons och lyckades slå Island borta i VM-kvalpremiären efter en straff innan det var bortamatch mot schweizarna. Även om Roy Hodgson fått styr på laget och tagit det till USA-VM så borde det varit seger.

Allt såg ju så ljust ut innan Jesper Blomqvist styrde in bollen i eget mål och efter det klappade laget ihop…

Minns att jag hade svårt att ta mig till skolan efter den matchen. Jag mådde fysiskt dåligt efter förlusten. På något sätt hade VM i USA gett en den falska bilden att allt skulle rulla på. SVT har även ett klipp som sammanfattade hela hösten och där det började gå snett. Tänk att Sverige missade både EM 1996 och VM 1998.

Därför har jag inga positiva känslor inför tisdagens åttondelsfinal mot Schweiz, men fattar givetvis att för dem som spelar då så är vad som skedde i ett kvalspel hösten 1994 av mindre betydelse än noll, men för mig sitter den förlusten inristad i fotbollssjälen.

Det var en brutal återkomst till verkligheten och jag hoppas slippa uppleva något liknande i St Petersburg på tisdag. För det är klart att man hoppas att det stämmer i att då är då och nu är nu och att den här landslagssagan rullar vidare.