MALMÖ. Hur man än vrider och vänder på Malmö FF-Chelsea så finns bara ett slutresultat. Premier League-giganten ska gå vidare, och det ganska lätt, men det ska spelas om det.
Det brukar heta att en humla inte kan flyga sett till vad insekterna väger och storleken på vingarna, men lik förbannat så lyfter en humla och susar omkring i luften. Det handlar om att vingrörelserna kompenserar och ser till att humlan flyger trots allt, även om den inte kan glidflyga.
Kan Malmö FF vara en humla i Europa Leagues slutspel? Det hör inte till vanligheterna att svenska lag ens når gruppspelet i Europa, än mindre går vidare och får fortsätta spela på andra sidan jul och nyår. Ja, Östersund i fjol givetvis och sedan är det Helsingborgs IF för dryga tio år sedan.
När nu Malmö FF ställs mot Chelsea i 16-delsfinal i Europa League så har vi fått ta del av alla möjliga parametrar som ger en tydlig bild: det ska inte gå. Den engelska storklubben är överlägsen MFF på alla sätt och även om managern Maurizio Sarri mönstrar en reservbetonad elva så ska mötet över två matcher sluta med att London-laget går vidare.
Visst, Chelsea svajar efter en rad svaga insatser krönt av kölhalningen mot Manchester City i helgen, men det finns tillräckligt med kvalitet i följande gäng, som troligen får starta mot MFF: Caballero – Zappacosta, Christensen, Rudiger, Emerson – Kovacic, Kante, Loftus-Cheek – Hudson-Odoi, Giroud, Willian.
Ett par färska världsmästare och en hel del annan kvalitet. Tänk att det bara är två av spelarna som var med mot City och även om det givetvis är bättre med ett stukat motstånd så är Europa League en möjlig väg till Champions League när laget fallit i ligatabellen. Dessutom vill väl reserverna visa Sarri att de vill in i startelvan och då finns möjligheten i Malmö.
Lägg till att Malmö FF fått rappa på sin försäsong en aning jämfört med om man skulle dra i gång säsongen med att spela gruppspel i Svenska Cupen. Även om försvarsspelet satt rätt hyfsat mot Dinamo Kiev i Marbella i fredags är det ett annat motstånd i ett annat tempo och i en annan fas av säsongen som väntar torsdag kväll.
För ett år sedan var det Östersund som tog emot Arsenal i polarkyla och vi var en del som trodde att nuvarande Swansea-tränaren Graham Potters dåvarande gäng skulle kunna ge Premier League-laget motstånd. När slutsignalen gick på Jämtkraft Arena hade Arsenal vunnit med 3-0 och närmast avgjort redan inför returen som ÖFK förvisso vann med 2-1, men då var det för sent.
En möjlighet för Malmö FF är underskattning. Att Chelsea trots allt inte gör jobbet utan tror att det ska bli lättare än väntat och att MFF-spelarna presterar nära toppen och blir uppbackade av sin publik som flockar till Stadion med en Europa-kväll i åtanke. Det viktiga i Malmö är att inte släppa in mål och helst inte förlora för att returen och hoppet ska leva.
Försvarsspelet måste sitta och där handlar det om veteranerna längst bak: Dahlin, Nielsen, Bengtsson och Safari som måste få hjälp på kanterna av Rieks och Vindheim och av det mästerliga ankaret Bachirou. Om Lewicki kan och får starta så ökar möjligheterna att MFF kan få lite mer offensiv via Christiansen men om man inte hotar framåt kommer det att bli jobbiga 90 minuter.
Markus Rosenberg blir givetvis viktig med sin “internationella spelstil” – ja, ni vet det som inte allsvenska motståndare brukar gilla – men det är lika viktigt att hans partner löper i djupled och skapar lägen. Marcus Antonsson har en spelstil som passar den här typen av matcher, och någon chans ska han kriga till sig.
Uwe Röslers karriär som tränare hade tagit stopp i England efter några kortvariga succér men som inte gett något riktigt avtryck. Därför var Malmö FF attraktivt. Det är ingen hemlighet att tysken som har familjen i Manchester gärna vill tillbaka till större klubbar och att MFF var en språngbräda när han trillat neråt i det engelska systemet.
Hans eldiga ledarstil tar inga fångar och även om många spelare uttrycker att de gillar det är det uppenbart att det finns en kort brinntid i att gå fram tufft och hårt. Kolla bara hur det gått i hans tidigare klubbar, ofta kortsiktiga resultat men inte mer. Så länge framgångarna kommer så lyssnar spelarna men frågan är hur länge MFF-spelarna orkar?
En skräll mot Chelsea hade gjort Rösler glödhet, och då framför allt i England. Faktum är att det han hittills gjort i MFF kan räcka en bra bit på vägen tillbaka. Se bara på Potter som fick ta över Swansea i somras och där insatserna i Europa League säkert vägde tungt för den förre ÖFK-tränaren.
Även om klyftorna bara ökar och ökar i den internationella fotbollen så är det underbara att det fortfarande är elva mot elva när det väl är avspark. Det finns fortfarande utrymmen för humlor men de blir färre och färre och mer och mer sällsynta när storklubbarna både begränsar falluckorna och ser till att tillskansa sig alla möjliga ekonomiska fördelar.
Därför är det underbart att det trots allt blir en match mellan ett svenskt lag och ett Premier League-lag. Och kanske lyfter en ljusblå humla i Malmö torsdag kväll och visar att det fortfarande är möjligt även om det är långt mellan gångerna.