PARIS. Tomma läktare. Regelskifte mitt under VM. Svaga domare och röriga VAR-situationerna. Frågorna tornar upp sig, men de ansvariga går inte att nå.
VM i Frankrike har gått in i slutspelsvändan och den sena lördagsdramatiken från Nice där Norge till slut vann över Australien efter straffläggning var en fotbollsmatch som hade allt av vad vi fått från VM. Från att endast 12 229 fanns på läktarna på Allianz Riviera i en åttondelsfinal via utdragna VAR-situationer till en böljande kamp med mycket individuell briljans.
Caroline Graham Hansens skott i insidan av stolpen på tilläggstid var värt något mer. Kraftfulla Sam Kerr var hela tiden ett hot. Karina Saeviks framspelning till Isabell Herlovsens 1-0 var en njutning. Vilde Böe Risas ribbskott var vaket. Lydia Williams parader höll Australien kvar i matchen.
Är övertygad om att tittarsiffrorna från både Norge och Australien kommer att vara starka. Precis som de har varit i de flesta länder som visar matcherna från VM. Här finns ju alla ingredienser kring vad som brukar väcka intresse och få människor att samlas kring tv-apparater och skärmar. Dramatiken. Känslorna. Idrotten. Och möjlighet till gemensam glädje.
Samtidigt hade VM:s andra åttondelsfinal även en del av problemen som tyvärr präglat detta VM. Som att det är rätt dåligt med publik om inte Frankrike och USA spelar. Alltid svårt att peka ut någon ansvarig men efter att ha varit på fyra VM-orter så är det uppenbart att det INTE märks att det är VM som pågår på platsen.
Under våren har det framkommit att Fifa haft svårigheter med biljettsystemet och placerat folk som köpt biljetter ihop på helt olika ställen på arenor. Det har varit stökigt vid insläppen. Lite svårt att begripa att en organisation som har så stor erfarenhet av sådant här inte gör det ännu bättre. Fifa ska kunna delge den lokala organisationen ett perfekt system.
Åttondelen mellan Norge och Australien var tyvärr inte heller utan dessa VAR-rörigheter sol vi sett gång på gång i VM, även om man till slut hamnade rätt regelmässigt i Nice. Är i grunden för VAR men användandet detta VM har fått mig att vackla. Det tar för lång tid att utreda enkla situationer. Det tas fel beslut. Det läggs definitivt inte till tillräckligt med tid efter att VAR-granskningar slukat minuter.
Om det emellanåt taffliga handhavandet beror på VAR-rummet eller domarnas kvalitet eller en kombination är oklart. Är benägen att lägga en stor del av skulden på domarna, men det är klart att det finns ett högre ansvar hos Fifa att se till att det finns bättre förutsättningar. Klart är att det är dåligt både för fotbollen och för VAR.
Lägg till rörigheten att Fifa via IFAB (International Football Association Board) genomförde regeländringar och nya tolkningar med start 1 juni. Några dagar före VM. Bland annat det här med att man ändrade från att målvakten måste ha bägge fötterna på linjen vid straffar till en fot och började kolla noga på det, och varnade syndare samtidigt som straffen gick om. Vilket blev stökigt för de flesta.
Under lördagen kom besked att Fifa och IFAB nu pausar att målvakten ska få ett gult kort om man lämnar linjen vid straffläggning. Det vill säga att man under pågående turnering ändrar en regel och där det finns målvakter som fått gult kort för just det, men får ha kvar dem. Något säger mig att det aldrig hänt under ett herr-VM.
Kritiken har varit hård kring VAR i synnerhet och rörigheten med domare, regelskiften och så vidare. Vad gör Fifa då? Jo, man publicerar en egen intervju med domarbasen Pierluigi Collina där han hyllar VM och domarna och sedan förklarar lite regler. Det är så Fifa rullar för det är egentligen ingen som kan sätta press på organisationen och ställa frågor. Det hade ju varit jobbigt för Collina att riskera fria frågor.
Påminner till vissa delar om hur Facebook, Google och andra techjättar bara struntar i att vara tillgängliga. Inflytandet och påverkan är enorm men det ska inte gå att kunna ställa dem till ansvar. Likadant är det med Fifa som är en organisation som bara ska verka men helst inte synas och absolut inte svara på frågor. Och glöm inte skumpa och snittar i VIP:en och en snittlön på 2,5 miljoner kronor i lågskattelandet Schweiz.
Vi som bevakar VM är på många sätt här på Fifa:s mandat och det är inte säkert att kritik landar väl. Det är en organisation som är märkbart noggrann med detaljer och har säkerhetsvakter att backa upp det med. Antalet konstiga och ologiska situationer som vi i media hamnat i under VM är många och det går aldrig att diskutera. Oftast är det parodiskt.
Under gårdagens svenska träning fick vi endast befinna oss på läktaren. Inte stå vid läktaren för att filma, exempelvis. Annars var det uppenbart att vi skulle föras bort. Inget skämt. Under Kanadas träning var det också läktaren som gällde, men efter deras pressträff på planen fick vi absolut inte återvända till den tomma läktaren på den då övergivna träningsarenan. Utan vi fick sitta på löparbanan och jobba.
Givetvis finns det många bra krafter och människor inom Fifa men organisationen är på många sätt starkare och det är väldigt uppenbart att flexibilitet inte är inskrivet i dess värdegrund. Inte heller öppenhet eller transparens. Men vill ni läsa något om vilken otrolig succé VM är på alla sätt så finns det många utskick att ta del av. Svenska kvällstidningar är blygsamma i sina sifferskryt.
Det är i det här perspektivet det är svårt att förstå att Fifa inte tagit chansen att marknadsföra VM ännu mer i Frankrike och göra det till en VM-fest. Om nu problemet är den lokala organisationen – vilket det antyds hos en del journalister med kontakter in i Fifa – så får man väl köra över den lokala organisationen. För att bygga VM är att bygga framtida värden för Fifa. Vilket man borde fatta.
Även om Fifa:s tv-producenter är skickliga på att klippa så att det ser mindre glest ut är det svårt att ta kulissen hela vägen fram. Särskilt när Fifa själv skrutit om sålda biljetter och där Fifa-basen Gianni Infantino talade om 20 utsålda matcher när det var en bra bit från sanningen. Fast det går inte att fråga någon om det, för det görs enbart få och utvalda intervjuer eller presskonferenser med styrda frågeställare.
Här hade journalistiken kunnat fylla en roll. Att ställa frågorna de flesta ställer sig när de följer VM. Men herrarna som styr vill inte ha några frågor om det som inte funkar. De vill bara läsa pressmeddelandena om hur bra allt går och läsa de egna intervjuerna med de egna funktionärerna om att allt är perfekt. Och då är det väl så…