Det är förvisso 16 år sedan Sverige åkte på ett träningsläger till Saudiarabien. En match i Riyadh och sedan en avslutning med Jordanien-möte i Abu Dhabi. Rubbet betalat av det saudiska fotbollsförbundet. Undrar hur en sådan resa landat i dag?
Visst, det var en del liv kring Roland Andersson som sa att kvinnorna som var förbjudna på läktarna fick se Saudiarabien-Sverige på tv. Men jag minns inga kraftfulla reaktioner kring att förbundet valt att åka dit för att spela match och dessutom fick allt betalat av det saudiska förbundet. Något jag drog fram i Expressen.
Det var inga ansvarsutkrävande intervjuer med Lars-Åke Lagrell. Det blev lite liv kring att det såg ut som om den svenske förbundsbasen fick en guldtacka på läktaren under sändningen, men det var felaktigt. Men att Sverige åkte dit och träningsspelade hamnade mer kring Roland Andersson än på hans chefer som tagit beslutet.
I dag hade det varit annorlunda. Efter att landslaget hade åkt till Syrien, Oman, Qatar och Abu Dhabi på nio resor bara sedan 2010 satte svenska klubbar stopp för ett år sedan. Då fick man styra om från förbundet som planerat in Qatar även 2022 och det är numera Algarve som gäller för det svenska förbundet.
Det är givetvis bra att tiderna förändras och att vi ändrar beteende. Som när vi plockar bort ord som är kränkande eller att vi efter Metoo både agerar och reagerar annorlunda än tidigare. I efterhand kan man alltid fundera kring varför det tagit sådan tid att vakna till.
I sportens värld har vi på senare år haft metoo-liknande ögonblick kring hur vi ska förhålla oss till länder likt Saudiarabien, Ryssland, Qatar, Förenade Arabemiraten och Kina. Där de nationerna under rätt många år utnyttjat idrotten och tyvärr har idrotten låtit sig utnyttjas. Och vi är många som inte reagerat i tid.
I dag är det ett ifrågasättande på ett annat sätt. Det kommer frågor när spelare representerar klubbar som ägs av hårdföra regimer, precis som att Henrik Stenson får leva med att många vill veta varför han bytte till den Saudi-ägda LIV Golf. Det är givetvis bättre att frågorna ställs.
Ändå behöver man inte gå många år tillbaka i tiden för att hitta tillfällen där det inte ställdes frågor. Under åren Zlatan Ibrahimovic, Caroline Seger och Kosovare Asllani representerade Qatar-ägda Paris SG var det i princip noll frågor om att de indirekt fick lön av en nation som bedriver rovdrift på migrantarbetare.
Vi är många medier som låtit Christian Wilhelmsson berätta om bonusarna och lyxbilen han fick när han spelade i Saudiarabien. Sällan eller aldrig med ett ifrågasättande. Att pendeln svängt fick "Chippen" känna av när han lade ut sin inbjudan till Saudi Games – där han var häromdagen och fick skit i sociala medier.
Inte blev det bättre av en intervju i Aftonbladet där "Chippen" förklarade att han aldrig upplevt problem under åren i landet och att saker och ting går åt rätt håll. Vilket ökade på ilskan och frustrationen kring den gamle landslagsspelaren.
Klart att det kan vara svårt att navigera när kompassen skiftar riktning. Särskilt om man bor och verkar från Dubai och dessutom gör affärer i regionen. Då är det garanterat svårt att hänga med i skiftet i Sverige. Sedan får man knappast intrycket av att Chippen bryr sig sett till bilderna från Saudi på sociala medier.
Det är oerhört lätt att dras med i den ilskan och frustrationen som riktas mot en individ. Antingen är det Chippen Wilhelmsson eller Henrik Stenson. Dreven på sociala medier är inte vackra. Ibland leder det till snabba beslut och uttalande för att man vill haka på det som känns rätt.
Som när SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo sa att Stensons "engagemang inte stämmer med SOK:s värdegrund". För det är en värdegrund som låter svenska idrottare åka till ett land som Kina där de fick rådet att inte uttala sig om läget i landet under tiden i Peking för deras egen säkerhet.
Eller som golfförbundet som bryter med Stenson men inte med andra parter som samarbetar med det nu förkastliga LIV Golf. Inte så att jag nödvändigtvis vill freda Chippen eller Stenson men vi måste försöka ta något ansvar på egen hand. I en värdegrund framgår att alla ska behandlas lika.
Klart att det kan vara förvirrande för en del människor när vi sällan eller aldrig talar om hur Sverige som nation agerar? Varför gäller den moraliska kompassen Chippen och Stenson men inte oss själva? Allt från svenskars resor till Dubai (hur många är där på höstlov) till pensionspengar. Hur många svenska arbetstillfällen hänger på vår handel med ovan länder. Det är naturligtvis många och bygger vårt välstånd.
Jag har svårt för att EU är nere i Qatar och vill köpa gas och då hyllar emiratet. Inte ett ord om bristande pressfrihet, noll demokrati, migrantarbetarnas uteblivna rättigheter eller hur landet behandlar hbtqi-personer. Är det så enkelt att om vi får värma oss och fortsätta bygga vårt välstånd så struntar vi i de fina orden som vi gärna använder i andra fall?
Klart att jag är för att vi utvecklas och att den moraliska kompassen skiftar riktning, men det måste gälla alla och inte bara enstaka personer som är lätta att peka ut och komma åt. Ska man hamna rätt här är det komplicerat, men utan enhetlighet finns det ingen trovärdighet i en eventuell kompass.