För två år sedan var Jordan Larsson med på svenska herrlandslagets januariturné i Förenade Arabemiraten. Nu, i Qatar, är han tillbaka. Trots att han lämnat allsvenskan för Ryssland och Spartak Moskva finns han med i förbundskaptenen Janne Anderssons trupp. Den ryska ligan har uppehåll, så Blågult ställde frågan till Spartak och fick tummen upp.
- De vill ge mig chansen att visa upp mig för Janne och de andra tränarna, säger Larsson.
22-åringen är glad över att vara med på landslagslägret och ser det som en möjlighet att imponera på staben för att kunna slå sig in i det ”riktiga” landslaget. Janne Andersson har flaggat för att alla spelare kommer att få spela en match (Sverige möter Moldavien och Kosovo) i Qatar.
- Jag vet om att det är mycket som står på spel. Jag kommer gå ut och ge allt. Men press känner jag inte.
Hur stor chans är januariturnén är för att slå sig in i det ”riktiga” landslaget?
- Stor chans vet jag inte om det är, men det är alltid en chans. Och ibland är en chans allt som krävs. Tittar man på spelarna som finns i det riktiga landslaget i dag är där av en anledning, för att de är så pass bra. I min situation fokuserar jag bara på att göra det så bra jag kan på det här lägret och sen så bra jag kan i Spartak. Vad som händer till sommaren, det får vi se. Drömscenariot hade så klart varit att bli uttagen till EM, men det är många bra anfallare och det kan hända mycket fram till sommaren. Vi får se, jag har väl inte för stora förhoppningar.
Kittlar det lite extra att vara här just när det är ett mästerskapsår?
- Ja, så är det. Det ger en extra boost. Man vill visa upp sig extra mycket. Men jag kan inte göra mer än mitt bästa här och i Spartak, och så får vi se vad som händer till sommaren. Det hade varit en dröm att få vara med.
I somras, när Larsson var allsvenskans skyttekung, såldes han från IFK Norrköping till Spartak Moskva. För över 40 miljoner svenska kronor, enligt ryska medier. Sedan dess har han gjort sex mål (fyra i ligan och två i cupen) för sin nya klubb och fått speltid i 17 matcher.
Om han är och nosar på en plats i Blågult inför EM? Det hoppas Larsson.
- Om jag ska vara helt ärlig så tror jag ändå att jag finns med i diskussionerna, med tanke på att jag ändå spelar i en bra liga, att jag spelar mycket och att jag gjort lite mål och så. Förhoppningsvis gör jag bra ifrån mig i Spartak fram till sommaren och då får vara med i diskussionerna inför EM.
- Min dröm har alltid varit att spela i A-landslaget. Jag vill representera mitt land och göra det på den största scenen. Så skulle jag få den möjligheten skulle jag bli oerhört stolt och glad.
Landslagsmiljön är inte obekant för forwarden. Han har spelat för en rad ungdomslandslag och även växt upp med en landslagsspelande pappa i Henrik Larsson.
- Jag var med 2006, när farsan spelade VM. Då var jag där med morsan och lillasyrran. Vi kollade alla matcher och bodde på hotellet. Spelarna var så klart för sig själva i och med att de hade ett mästerskap att fokusera på, men jag var med ibland och fick hälsa på vissa spelare och så. Det var jättehäftigt och redan då var det ju en dröm att få spela i landslaget.
- Jag kommer fortfarande ihåg hur det var med de stora spelarna som var där, farsan, Zlatan och Olof Mellberg och så. Det var häftigt och om jag nu kanske har en chans att vara med om samma sak, det hade varit… jag vet inte hur jag ska sätta ord på det. Det hade varit fantastiskt
Larsson trivs i Ryssland, som han nu bott i sedan augusti förra året.
- Det är bättre än vad jag trodde, om jag ska vara ärlig. Man har fått höra lite negativa grejer om Ryssland som land och hur det är där, men jag är positivt överraskad. Jag tycker att människorna runt omkring, även om språket är ett problem i och med att de inte pratar engelska, är trevliga och försöker vara bemötande på sitt sätt. Sen har jag kommit in i gruppen jättebra.
Dock finns det grupperingar i Spartaks trupp, berättar Larsson.
- Det är lite uppdelat. Det är ryssarna, sydamerikanerna och européerna. Men man kan ändå gå mellan grupperna så att säga. Jag kan ju lite spanska så jag försöker prata med sydamerikanerna och det är några av ryssarna som kan engelska så man försöker snacka. Vi är ett lag, ett gäng, men det är klart att det är lite uppdelat.
Är det första gången som du är med om de uppdelningarna eller hur var det i Holland?
- Haha, inleder Jordan och spricker upp i ett leende när lagkamraterna i NEC Nijmegen kommer på tal.
- I Holland var alla med alla. Det är ett av de mest roliga omklädningsrummen jag varit i. Folk bjöd på sig själva, sjöng, dansade och man kunde snacka med alla. Man kunde skoja med varandra hela tiden. Det var ett väldigt bra klimat.
Gör situationen i Ryssland att man någonstans spelar mer för sig själv där eller kan man ändå vara ett sammansvetsat lag?
- Ska jag vara ärlig så känns det generellt som att spelet i Ryssland är på ett sätt som gör att man försöker göra saker själv, vilket inte heller är fel eftersom man måste bryta mönster och vinna matcher. Men jag tycker det har blivit bättre sen vi fick vår nye tränare, Domenico Tedesco. Det har blivit mer att vi försöker spela som ett lag.
Larsson förklarar också att spelet i den ryska ligan är ”annorlunda” jämfört med vad han varit med om tidigare.
- Jag känner att det kan svänga väldigt mycket. Ett lag kan kontra, sen kontrar det andra laget på den kontringen, och så kontras det på den kontringen. Kvaliteten på ligan är överlag bra. Det är många bra lag och många individuellt skickliga spelare. Just när det kommer till teknik och taktik är det kanske inte lika bra som toppligorna i Europa, men det är väl steget under.
Hur passar spelet dig?
- För mig som är snabb och gillar att gå i djupled kan det gynna mig emellanåt. Sen är mittbackarna i ligan tuffa, de är oftast väldigt stora och fysiska. Jag kan få lite problem ibland i närkampsspelet, men min fart väger upp för det.
Till en början fick 22-åringen spela högerytter, under tränaren Oleg Kononovs ledning. Men i oktober tog Domenico Tedesco över och därefter har situationen förändrats för Larsson.
- Utifrån vad jag upplevt så är det så att man som ytter i Ryssland ska utmana, skjuta, slå inlägg och göra väldigt mycket själv. Jag gillar mer att använda mina medspelare och väggspela och så vidare. Det var inte min favoritposition så som vi spelade då, men jag ville heller inte gå till tränaren och säga: ”Jag vill inte spela här”. Så var det i Holland också och då hamnade jag på bänken istället.
Du har lärt dig?
- Haha, ja, jag har lärt mig av mina misstag. Så jag var bara tyst och jobbade på. Men det gick inte så bra då, vi torskade typ fem matcher i rad och då kom den nya tränaren in. Sedan dess har jag fått spela centralt och vi har också bytt system. Innan spelade vi 4-3-3 och nu spelar vi 3-5-2.
Spartak Moskva har vunnit den ryska högstaligan 22 gånger, och ryska cupen vid 13 tillfällen. Storklubben har dock gått knackigt den här säsongen. Just nu ligger man tia i ligan. En besvikelse, förklarar Larsson.
- Ja, det är det. Spartak är ändå folkets klubb. Oavsett vart vi åker så har vi alltid fans utanför som vill ta bilder och skriva autografer. Det är verkligen hela Rysslands klubb. Det är klart att resultaten inte varit de bästa i år och inte på den nivån som Spartak brukar hålla. Men nu har vi fått in en ny coach och förhoppningsvis blir det bättre. Jag tycker att vi har gjort framsteg.
Det stora derbyt för Spartak är det mot CSKA Moskva, som Larssons lag lyckades besegra med 2-1 i augusti.
- Det var helt otroligt. Det var fullsatt. Jublet på arenan när vi satte 2-1-målet… det var helt otroligt. Jag har aldrig hört något liknande tidigare. Våra supportrar är fantastiska. Vi har i princip en röd vägg på våra matcher.
Gillar de dig?
- I början var det väl lite sådär. Det gick dåligt för hela laget och vi nyförvärv hade inte riktigt kommit in i hur det är att spela i Ryssland. Vi levererade kanske inte till en början, också med tanke på att det gick dåligt för hela laget. Så då var jag kanske inte favoriten men sen när jag gjorde två mål mot Lokomotiv och därefter två mål mot Rostov så har jag fått väldigt mycket kärlek.
Är du nöjd med vad du presterat hittills i Ryssland?
- Med tanke på att det är min första säsong i Ryssland och det tar lite tid att komma in i allt så är jag relativt nöjd. Jag är väl aldrig 100 procent nöjd. Jag vet om vad jag kan och jag vill hela tiden utveckla det. Men helt okej har det varit. Jag hade kanske velat göra lite fler mål men jag spelade de första sex-sju matcherna till höger så med tanke på det är jag ändå relativt nöjd.
Hur som helst känner Larsson ett stort förtroende från Spartak.
- Den stora anledningen till varför jag gick till Spartak var för att det var just den klubben som sa: ”Vi vill ha Jordan och vi vill spela med honom”. Jag känner att jag är i en ålder där jag vill komma utomlands och att jag vill spela. Det var många klubbar som ringde och hörde sig för, men som också kanske sa: ”Vi ser potential men vi vill kanske se lite mer”. Men Spartak var klubben som ville ha mig allra mest. Därför valde jag Spartak. Sen verkar den nye tränaren gilla mig som spelare så jag känner ett stort förtroende.
Det faktum att forwarden lämnade Norrköping mitt i säsongen innebar att han kastades rakt in i en ny säsong med just Spartak. Det fick Larsson känna på under hösten.
- Mot slutet var det ganska tufft. Jag hade redan spelat en halv säsong i Norrköping, plus någon Europa League-match. Så jag hade kanske spelat 20 matcher, plus en försäsong, och sen har jag spelat 16-17 matcher i Spartak. Jag har aldrig spelat så mycket i min karriär tidigare. Jag kände av det lite fysiskt mot slutet. Men jag tycker ändå att jag kommit in i sättet som vi vill spela, i laget och i staden ganska snabbt. Det känns väldigt skönt, för man vet ju om att det kan ta längre tid för många spelare.
Med åren har Larsson fått mer tålamod.
- När man var yngre så ville man att allt skulle hända direkt men man fattade inte att det finns så många faktorer som påverkar hur man presterar på planen. Det har jag bättre koll på i dag. Det har varit en bra början men jag vet om att det kan komma så mycket mer. Det förväntar jag mig av mig själv och klubben förväntar sig det också. Men jag känner ingen press över det heller. Jag vet att jag kan göra det. Förhoppningsvis får jag ut mer sista halvan av säsongen.
Med allsvenska mått mätt var det en väldigt stor övergångssumma som Spartak betalade för dig. Är det kul eller hur tänker du kring den?
- Det är inget jag lägger jättemycket vikt vid egentligen men det är klart att det är kul att en klubb värderar en till så mycket. Det är väl en bekräftelse på att jag gjort något bra och att jag är på den nivån, så att säga.
Och kul att ge tillbaka till Norrköping?
- Jättekul. De gav mig chansen att komma tillbaka efter ett trubbigt år i Holland. Jag var väldigt tydlig med min ambition när jag kom till klubben och de hade samma. De ville att jag skulle komma tillbaka för att jag sen skulle kunna gå utomlands igen. Jag är otroligt tacksam över vad IFK Norrköping gjorde för mig. Jag trivdes jättebra i staden, både med laget, folket runt omkring och med supportrarna. Norrköping kommer alltid vara en del av mitt hjärta.
Första säsongen i Peking blev ingen höjdare för Larsson, som 2018 bara gjorde ett allsvenskt mål. Nu ser han tillbaka på tiden i Norrköping som ”både lärorik och glädjefylld”.
- Första året var väldigt frustrerande. Jag tänkte väl i mitt huvud att jag skulle komma tillbaka till allsvenskan, göra några baljor och sen sticka igen. Men det är inte så det fungerar. Man måste ha det där tålamodet och få chansen att bygga upp sig själv igen. För även om man spelat i allsvenskan tidigare är det svårt att komma in i det när man varit borta i ett år. I Holland var fotbollen väldigt annorlunda. Första året var en besvikelse men jag gav inte upp för det och jag litar otroligt mycket på mig själv. Andra året hade jag bara inställningen att jag skulle vara så pass bra att ingen kunde ta min plats. Det lyckades jag med hyfsat bra.
Hur var det att tränas av Jens Gustafsson?
- Han är väldigt mycket för mentalitet. Han vill väldigt mycket att gruppen ska vara sammansvetsad och han vill att laget ska göra det tillsammans. Klart att individen ska få glänsa, men han vill väldigt gärna att man spelar som ett lag. Det var lärorikt på sitt sätt att gå igenom hans skola. Jag tackar honom för möjligheten att få utvecklas och ta steget jag ville.
På tal om tränare valde Jordans pappa Henrik att återvända till Helsingborgs IF som tränare i juni förra året. Men redan i slutet av augusti hoppade Larsson av det uppdraget. Det efter ”påhopp” som gjorde situationen ”ohållbar”, har HIF beskrivit i ett pressmeddelande.
- Jag vill inte gå in på det för mycket, men jag tycker det är jättetråkigt. Han har gjort så mycket för Helsingborgs IF. Han älskade verkligen Helsingborg. Det bevisade han ju också när han kom tillbaka en gång till som tränare, efter vad han fick utstå efter första gången, säger Jordan och fortsätter:
- Jag tycker bara att det är ignorant att man kan behandla en spelare som varit med om så mycket i Helsingborg på det sättet. Det är ju heller inte så att allt är hans fel. De har ju ingen ekonomi och de har kanske inte de bästa spelarna för att ligga i toppen av allsvenskan. Ändå känns det som att det är vad folk förväntar sig. Folk kanske säger nu efter det här att jag säger det här bara för att jag är hans son men jag tycker fortfarande att det är sjukt. Sen vet jag att det inte är alla Helsingborg-supportrar och alla i Helsingborg som tycker så. Det är en viss del människor. Det får stå för de människorna. Jag tycker bara det är tråkigt.
Upplever du att klimatet blivit tuffare? Är det enklare att ”komma åt” offentliga personer med dagens sociala medier och så vidare?
- Ja, så är det absolut. Men man kan komma åt vem som helst. Det finns så mycket nätmobbning i dag bland ungdomar i skolor och så. Jag tycker det är jättetråkigt. Folk vågar inte gå fram och säga något i ens ansikte. Det blir ofta att man tar det via sociala medier. Jag tycker det är fegt. Jag tycker det är tråkigt, inte bara när det kommer till fotbollen eller den här särskilda händelsen utan överlag, det som händer just nu.