Inledningsvis verkade Napoli vara mer taggade för deras sak. Under en furiös förstakvart tog man ledningen genom ett hörnmål av Koulibaly. Hemmalaget antog matchen på ett sedvanligt sätt med hög press och mycket boll.
Fiorentina orkade till en början knappt organisera några anfall ens och kom ingenvart i Napolis press. Under tiden kunde Dries Mertens kosta på sig att missa ett rent friläge. Matchen skulle komma att bli rätt talande för Mertens anno 16/17. Jag var av någon anledning säker på att han skulle missa det friläget, förmodligen för att han ännu saknar effektiviteten som världens bästa anfallare har.
Hans anfallskompis Lorenzo Insigne kunde istället smälla dit 2-0 innan paus. Efter halvtidsvilan revanscherade Mertens sig när han från nära håll stötte in trean, en tappad boll från Violamålvakten Tatarusanu. Rumänen agerade osäkert och har oftare än vanligt gjort så den senaste tiden. När ska Sportiello få chansen i målet egentligen? Till den sista matchen vore det ett perfekt tillfälle att byta anser jag.
Fiorentina spelade sen bättre och hade mer boll i andra. Reduceringen kom efter en timme av Josip Iličić. Slovenen har varit en besvikelse denna säsong men tidigt såg man att han vaknat på rätt sida. Han var aktiv och skottvillig från start, ett kroppsspråk och rörelsemönster man alltför sällan sett i år.
Men fyra minuter senare var det dags för Mertens igen. Belgaren hade skakat av sig den tidiga missen och tunnlade den flyttryktade Violakaptenen Rodriguez, tittfintade en passning till Hamšik, och stötte in returen på slovakens skott.
Det var en aktion som osade av självförtroende och självklarhet. Det finns farhågor om att detta är en säsong som Mertens inte kan upprepa målmässigt. Att Napoli bör casha in halvmiljarden eller så för Mertens och satsa på ursprungsvalet Milik som center.
Vad som borde göras låter jag vara osagt för stunden. Jag tror dock att anfallaren snarare kan bli en ännu vassare målskytt och kompensera för hans ”onaturliga” centeregenskaper. Om inte annat skulle Napoli skicka rätt tydliga signaler till konkurrenterna ifall man behåller Mertens.
4-1 slutade matchen och klasskillnaden mellan lagen blev uppenbar i första. Jag tycker att Fiorentina kommer tillbaka hyfsat och att resultatet mer är en styrkedemonstration av Napoli mer än något annat.
Paulo Sousa kan däremot fråga sig varför han inte startade med Cristinan Tello på kanten. Barcelonalånet har varit bra på slutet och stod för ett väldigt piggt inhopp. I Neapel kommer Romajakten pågå ändå till slutet men för Fiorentina släcktes hoppet om Europa League i och med resultatet.
Betydligt mer ångest log i luften på Marassi i Genua. Krislaget Genoa låg bara två poäng från nedflyttningsplats och en vinst mot Torino var ett måste inför den sista svåra bortamatchen mot Roma.
Torino hade inget annat att spela för än äran och det märktes under matchen. Genoa hade bättre intentioner och skapade fler chanser. Den dystra sviten (en vinst på nio senaste) speglade inte hemmalagets prestation, låt vara mot ett oinspirerat Torino.
Anförda av skadeförföljde Miguel Velosos vänsterfot var man ett ständigt hot på fasta. Det var också på en frispark man tog ledningen. Veloso hittade Luca Rigoni som Torinoförsvaret lämnat fri bara metern framför mål.
Rigoni, Veloso och Isaac Cofie petade på nytt Oscar Hiljemark från startmittfältet. Faktum är att Hiljemark inte fått spela sedan inhoppet i förlusten mot Chievo på Valborg. Tränaren Jurić har inte visat Hiljemark samma förtroende som när svensken värvades in under Jurićs första Genoasejour. Kanske är det rätt att välja bort en ung spelare och satsa på mer rutinerade under en brinnande bottenstrid. Men det ser inte bra ut för Hiljemark att vara bänkad i ett lag på 16:e plats i serien.
Genoa spelade aggressivt och mot det hade Torino inget motvapen. Gästerna kunde varken vaska fram målchanser eller hitta Andrea Belotti längst fram. I Genoa spelade gamle Raffaele Palladino med Simeone på topp och var ett hot med sitt fina rörelsemönster.
Giovanni Simeone skulle sedan göra 2-0 efter paus, och bättra på målskörden i en tung vår för argentinaren. Adem Ljajić sköt reduceringen via muren på frispark i den 89:e minuten, men närmare än så kom inte Torino.
Genoa säkrade kontraktet tack vare segern och halva den fotbollstokiga hamnstaden kan pusta ut. Mest engagerad under matchen, och gladast efteråt var kanske målvakten Mattia Perrin. Han åkte på en skada efter juluppehållet och har fått se laget underprestera vecka efter vecka från sidan.
Men nu spelade faktiskt Genoa inte som ett bottenlag. De visade tecken av det spel som Jurić sådde under den stabilare hösten och man kan undra varför kroaten inte förmått laget att prestera så här oftare.
Klubbens president Preziosi bekräftade efteråt både att han har hälsoproblem och att klubben är till salu. Men bara om han hittar en seriös köpare. Han sa också att han ångrar januariförsäljningen av Rincón till Juve. Den enklaste förklaringen till Genoas svaga vår är ju annars tappen av Rincón, Pavoletti och Ocampos.
Torino verkar ha lagt av säsongen efter derbykrysset mot Juventus. Det var inte på detta trötta sätt man skulle svara på 0-5 mot Napoli senast. Mihajlović har Torinoledningens förtroende och känns ganska säker på att fortsätta till hösten. Men en kapitulation under säsongens sista matcher kanske får Cairo och de andra att ompröva sina tankar.
På söndagskvällen började Lazio bra och tog programenligt ledningen mot Inter. Murillo (senare utbytt) rev ner Anderson i straffområdet, och från elva meter kunde Keita Baldé överlista straffspecialisten Handanović.
Lika enkelt skulle det inte bli framöver, för Inter verkade bestämt sig för att spela som ett lag denna gång. De utnyttjade Lazios svaghet på fasta situationer när Andreolli lite turligt kunde nicka in 1-1 på hörna. Bara minuter senare skyfflade Candreva in ett inlägg i hans återkomst till Olimpico, som Hoedt styrde in i eget mål efter dålig kommunikation med reservmålvakten Vargić.
Efter den snabba och oväntade vändningen tappade Laziospelarna huvudet. Keita Baldé sparkade först bollen på en liggande Candreva efter avblåsning och fick gult. Sedan försökte han filma till sig en straff och åkte på sin andra varning. Det gjorde även Senad Lulić och Lazio fick spela sista kvarten med åtta utespelare.
Några minuter innan Lulićs utvisning hade Eder avgjort matchen med sitt 3-1 mål. Detta Interlag slapp därmed bli den enskilt sämsta upplagan formmässigt i klubbens historia. Antalet matcher utan vinst stannade på åtta.
Jag vet inte om det var den eventuella skammen att bli ihågkomna som sämst som gjorde att Inter hittade tändvätskan helt plötsligt. Till denna match var laget ute ur Europadiskussionerna och det är möjligt att laget inte tyckt det varit värt att kämpa om Europa League. Det är ett märkligt sammanträffande i alla fall att Inter vann så fort EL-chansen försvann.
En annan märklig sak var att Murillos ersättare Santon styrde upp försvaret och gjorde ett mycket bra inhopp. Eder spelade bra igen och är väl en av spelarna som klarat sig lindrigast från kritik under den tunga perioden. Candreva var inte helt oväntat lyckad mot sina forna lagkamrater.
På bänken fanns återigen Éver Banega och fick hoppa in först i den 86:e minuten. Någon som inte fick speltid alls var Gabriel Barbosa. Vecchi valde istället att byta in en annan tonåring, Andrea Pinamonti, med tio minuter kvar. Barbosa blev förbannad och sprang senare ut till omklädningsrummet. För det beteendet fick brassen be om ursäkt offentligt till klubben efteråt.
Det är lätt att skämta om att Inter köpt ”fel” Gabriel (Jesus i City var den rätte) och bara fått ett mål på 113 minuter i ligan av 300-miljonersförvärvet. Men detta agerande är bara pinsamt, dessutom sker det i en match där man är på väg att vinna. ”Gabigol” är fortfarande ung, men om det fanns frågetecken till hans bidrag på planen tidigare kan man nu också ställa klara sådana kring hans mentalitet.
Jag har tjatat tidigare om Lazios tillkortakommanden i stora matcher. Nu tar jag det en sväng till men med ett slutfacit. Mot topp-sju klubbarna har Lazio tre vinster, två oavgjorda och sju förluster. Två av dessa tre vinster kom mot Atalanta, den klart minsta klubben i denna skara.
Det är nästan omöjligt att förutspå hur Lazio kommer agera i avslutningen mot Crotone. Spontant känns det som en match där man har större chans att vinna än hemmalaget. Men om de uppträder så här har Crotone alla möjligheter att ta de tre poäng som kan innebära en salvezza. Lazio har haft en riktigt jobbig vecka och frågan är de har orken att stå emot vilt kämpande bottenlag.
Fansen i Curva Nord var dock på deras mest humana humör. Först avtackades Antonio Candreva framför läktaren inför matchen. Sedan kom en banderoll, signerad ultràgruppen Irriducibili, där de ”livslånga fienderna” hälsade Francesco Totti till hans sista match.
De med gott minne minns också när Totti gick fram till Curva Nord inför Romderbyt som spelades efter Gabriele Sandris död för tio år sedan. Totti tog några av Lazios tyngsta i hand och nog fan såg det ut som att de tyckte det var rätt häftigt att hälsa på Romakaptenen. Fotboll kan i ögonblickets stund förena även de värsta av fiender.
****
I övrigt noterar vi att…
Roma fortfarande har andraplatsen i egna händer efter 5-3 borta mot Chievo. Roma kom tillbaka från underläge två gånger, detta genom mål gånger två av El Shaarawy och Salah. Edin Džeko satte det femte målet i en match där även Chievos Inglese gjorde två mål.
”Faraonen” El Shaarawy har smugit med starkt på slutet och klev förbi Diego Perotti i den interna målligan, med åtta ligamål mot argentinarens sju. Francesco Totti blev den här gången inbytt i minut 86 och tackades värdigt av Bentegodis publik efter matchen. Men något ligaguld blev det inte i Tottis sista säsong…
… Eftersom Juventus höll undan och slog Crotone med klara 3-0. Med mål från Mandžukić och Dybala var festen startklar redan i första halvlek. Alex Sandro avslutade målskyttet med ett hörnmål strax innan slutet. Juventus tog därmed sin sjätte raka scudetto, nytt Serie A-rekord, och den 33:e totalt.
Spexaren Cuadrado sprutade frisparksspray (?) på Allegris hjässa, och Leo Bonucci tog sonen Lorenzo i hand ut till firandet på planen. Torinosupportern Lorenzo såg inte helt nöjd ut med att vara bjuden till Juventus segerfest.
Och ja, vad ska man säga om detta Juventus som tidigare inte sagts? Titeln är otroligt välförtjänt. Den kommer trots en spelmässigt knackig höst, under en säsong där Allegri skruvat på laget och försökt hitta rätt formation, för att i slutändan ändå vara klart bäst.
Framförallt har Juventus varit bäst när det gällt som mest under våren och i stormatcherna. Med undantag för ett par Milanomissar i höstas och förlusten mot Roma senast så har Juve nästan gått rent mot övriga topplag. Hemma har man varit obevekliga mot dessa lag.
På Juventus Stadium har laget inte förlorat på nästan två säsonger i ligan. I år blev det bara poängtapp i en (!) match, mot Torino. Roma och Napoli hade chansen att täta till avståndet under säsongens fem första månader när Juventus långt ifrån var perfekta, men klarade inte av det täta matchandet med deras tunnare trupper.
Under dessa sex säsonger har Juventus plockat 100 poäng mer än Roma och 94 mer än Napoli. Det säger det mesta om Juves överlägsenhet. Gratulerar alla juventini!
Crotone har fortfarande en livlina kvar efter Empolis hemmaförlust mot Atalanta. Gästerna tog en tidig ledning genom Papu Gómez och hade nästan alla chanser. Oftast var det bara en storspelande Skorupski i Empolimålet som stod i vägen.
I andra halvlek fick Empolis El Kaddouri en gyllene kvitteringschans när han bara hade Masiello mellan sig och målet, men mittbacken lyckades på något sätt rädda båda skotten från marockanen.
Omar El Kaddouri är avstängd till bortamatchen mot Palermo och det är ett hårt slag för Empoli. Palermo förlorade visserligen mot bottenkollegan Pescara med 0-2, men har två raka hemmasegrar på La Favorita. Utan El Kaddouri tror jag att chanserna till nytt kontrakt minskar med ett antal betydande procent. Empoli är alltjämt en poäng före Crotone men har sämre inbördes möten.
Milan är tillbaka i Europa till hösten efter att stått utanför cuperna i tre säsonger. Deulofeu inledde målskyttet mot Bologna med ett vackert avslut i minut 69. Keisuke Honda fick göra ett sällsynt inhopp i Milan och tackade för sig på San Siro med ett frisparksmål några minuter senare. Japanen har bekräftat att han lämnar efter säsongen.
Lapadula avslutade med sitt 3-0 mål på stopptid. Montella, med Dieselmohikanen på bröstet, hissades upp mot San Siros sky av spelargruppen efter matchen. Symboliskt är det viktigt för Milan med Europa League, med nya ägare och spelare som ska lockas till klubben i sommar. De ska definitivt kunna ställa upp med en trupp till hösten som kan slåss på flera fronter.
Helgens största ex-bråk skedde i Udine. Cyril Thereau gav Udinese ledningen mot Sampdoria efter fem minuter, det tolfte målet för fransmannen. Efter dryga timmen fixade Luis Muriel en straff åt Samp och satte den själv i nät.
Colombianen firade målet med att provocera sin gamla hemmapublik och det fick Udineses Danilo att springa ikapp och, eh, sätta händerna kring Muriels hals. Kalabaliken slutade med att båda fick varsitt rött kort. Danilos avstängning blir dock två matcher. Matchen slutade 1-1.
****
Omgångens vinnare: Juventus som vann ligan och Genoa som säkrade kontraktet i en på förhand oviss match.
Omgångens förlorare: Empoli, som jag förväntade mig kunde ta åtminstone en poäng mot Atalanta.
Omgångens mål: Paulo Dybalas frispark mot Crotone.