Förbundets rädsla att stöta sig med Zlatan är tydlig
Lundhs blogg
Jag har full förståelse att Zlatan Ibrahimovic och en hel del andra reagerar mot oss journalister när de upplever att det går för långt. Jag tycker att det är bra.
Raka besked är kanon. Exempelvis har jag inga problem med att Lars Lagerbäck blev förbannad på mig för att jag ställde frågor om Fredrik Ljungberg var opetbar inför EM förra året.
Däremot är jag tveksam till att Zlatan säger till en reporter att han är för "djävla ful" som skedde i onsdags kväll.
Jag frågade Zlatan om matchen och mitt i svaret så säger han till en reporter, som står bakom mig, att han är för djävla ful, innan han fortsätter med svaret.
Sveriges lagkapten kan säga mycket om reporterns sätt att jobba och vad han har skrivit – det är fritt fram som jag ser det, och jag kan verkligen instämma i kritiken om hur han svinar ner folk till höger och vänster – men att ge sig på utseendet är ovärdigt en svensk landslagskapten.
Fast det värsta i det hela är ändå tamheten i det svenska landslaget och i förbundet. Att ingen kan kliva fram och säga:
"Det här är inte okej och vi ska tala med spelaren".
Jag spelade själv upp bandet för landslagschefen Lars Richt på Arlanda eftersom han undrade varför Dagens Media hade ringt honom flera gånger. När jag ser intervjun med Richt i Dagens Media har han bara hört ryktet om det hela och vill inte ta avstånd.
Visst, Zlatans konflikt med Aftonbladet och reportern är en långdragen historia och jag fattar på sitt sätt spelaren som inte vill ge sig i den kampen.
Det är helt enkelt upp till Zlatan och jag har inga synpunkter på det. Tycker han illa om en reporters sätt att jobba eller inte vill snacka med honom får han säga det.
Jag har själv fått känna av både anfallarens ilska och vänlighet, det är bara att leva med, åtminstone har jag inga problem med det när jag känner att jag gjort mitt jobb.
Men att förbundets representanter som påstår sig vara en folkrörelse där alla är välkomna inte kan ta sig samman och åtminstone säga att det inte är okej att uttrycka sig och att man ska snacka med spelaren är för tamt och fegt.
Eller så får förbundet visa så mycket styrka att man går ut och säger: Vi tycker att det är okej att lagkaptenen säger så här för den här reportern har betett sig på ett sätt som vi inte tycker är okej.
Givetvis är Richt o Co livrädda för att stöta sig med svensk fotbolls största stjärna. Tänk om han skulle sluta i landslaget?
Just den rädslan är rätt skrämmande att se, vuxna människor som inte vågar ta upp en obekväm grej med landslagets lagkapten.
Det är som när jag stod bredvid en ledare när Zlatan, som då var sur på mig, skrek högt till mig att han skulle sätta på mig och landslagsledaren direkt sade:
– Jag hörde inte vad han sa.
Publicerad 2009-09-12 11:59