Måste VM verkligen ta slut - och vi skiljas åt?

Visst längtar jag också hem till familj, sommarvärme och semester, men det är något speciellt att ligga ute vecka efter vecka och dag efter dag i ett annat land. Det är som att gå in i en VM-bubbla och bara åka med. Nya hotell och därmed nya rån (OBS! Ironi), en massa nya upplevelser, sköna människor som Crucial och en massa häftig fotboll och ibland mindre rolig fotboll.

Varje gång jag sitter på någon läktare och hör Fifa-hymnen, ser spelarna tåga ut med flaggor framför sig och hamburgar-knattar i handen och inser att nu kör vi igen…ja, det blir inte mycket bättre än just där och då. Som jag brukar säga till min son när han ringer och klagar över att tiden går långsamt och att han längtar: “Jag älskar det här och du får stå ut några veckor.”

En del fotbollsspelare brukar säga att de saknar tugget i omklädningsrummet efter att de slutar. Jag förstår dem. Jag kommer att sakna allt från mästerskapen den dagen jag slutar med det här jobbet. Älskar just tillvaron runt ett VM, nomadflackandet, jobbandet, presstälten, skämten, att det inte bara går som det ska, schakrandet med Fifa-nissarna, den svarta humorn och de kvicka omställningarna när det är allvar och fokus.

En sak är säker, det hade inte gått att ligga i som man måste på ett VM om vi inte kunnat skratta mycket och ofta, och det har vi gjort. Få personer är så bra att jobba med som Patrick Ekwall och Magnus Andersson. Det är sällan några problem, och blir det så då löser man det. Ni må rösta hur ni vill och tycka vad ni vill om herr Ekwall, men det är en fröjd att jobba ihop med en person som vet vad jobbet handlar om, men också har en glimt eller två och kan ta en passning.

Det är förbannat kul, helt enkelt, och det trodde jag inte en gammal Lundabo skulle tycka om att jobba med en Malmöbo, eller vice versa. Det är bara det med hans kläder, men det får jag tugga i mig. Nu har vi kört ett helt EM och ett VM tätt ihop och det är inte alltid blodsockret är i topp och stressen är i botten, och jag kan faktiskt inte minnas ett enda bråk eller gräl.

Från i sommar finns bara en enda skarp morgondiskussion på Hilton i Joburg, och det var mer av principiell karaktär. Däremot har jag en massa minnen av hur vi skrattat till tårarna har runnit eller hur vi fått till (i våra ögon) bra jobb och försökt förmedla ALLT från vår Sydafrika-upplevelse på alla möjliga plattformar.

Tänk bara alla turer med Crucial där vi fått lära oss tricks som att säga “Boss” till alla för att då växer dem eller fått dragningar om könsroller, apartheid och förlåtelse. Eller länkturkarna Jihad och Uran. Eller alla våra boenden: från lyxen på Melrose Arch till barnrummet hos familjen Boer.

Eller hur vi tryckt oss in på presskonferenser och i mixade zoner för att få snack, hyllat DN-Lewenhagen för att han alltid är före oss som the Father of all nomads, kört ett batteri lajvare (även om en del som Henrik Rydström undrat om vi ens är i Sydafrika för att han aldrig sett oss) bandat en radda Ekwall vs Lundh on Tour med vuvuzelor, Jan Mölby, surfbrädor, VM-bucklos, makarapor, sydafrikanska kläder och klivit upp med tuppar och bagare för att göra Nyhetsmorgon. Och det mesta med ett leende.

Nu är det i princip slut och det värsta är att man inte vet hur det blir i EM om två år. Sitter vi då med vår nye polare Pjotr på de polska vägarna i en stekhet Lada utan luftkonditionering på väg mot någon träningsarena precis innanför gränsen i Ukraina (Mmmmm, sug på den) eller är vi inte där överhuvudtaget? Ja, det är det ingen som vet i dag men EM-kvalet med Ungern och San Marino börjar i september och då ska vi väl vara kvar, eller har någon hunnit rösta bort oss till dess?

*****

Bert van Marwijk har jobbat för att ta bort arrogansen hos holländarna. Eller det är vad han säger i varje fall. Undrar om han lyckats egentligen? I går bara dansade de igenom mixed zone efter fixad seger och fixad plats i VM-final. Noll klass.

*****

Om ett par veckor ska Zlatan Ibrahimovic ansluta till FC Barcelona ihop med resten av spelarna som inte varit i Sydafrika. När hade han senast en sådan lång semester? Kan nog vara nyttigt för han får en tuff uppgift, men sett till att en hel del av konkurrenterna kommer att vara slitna efter VM så får “Ibra” en möjlighet att få ett försteg till startelvan.

Om han blir kvar? Ja, det vet nog bara han själv, och möjligen Mino Raiola, och givetvis stoppar inte Barça honom om han vill gå. Problemet är bara att hitta en klubb som kan ge honom den lön han kräver, och som på sikt kan pröjsa några hundra miljoner till den spanska klubben som är hårt pressad ekonomiskt och nu måste låna för att klara av lönebetalningarna.

I den här världen är lönen en signal om ens status. Hur skulle det se ut om en spelare som vill bli världens bäste gick ner i lön? Ain’t gonna happen. De klubbar som i dag kan lösa Ibra och ge honom över 100 millar om året är lätt räknade, särskilt sett till att den ekonomiska verkligheten drabbat även fotbollen.

Jag tror att han av det skälet blir kvar, finns ingen som klarar av att möta alla krav som en sådan övergång ställer. Då kan man säga att en lång semester och en hel del VM-slitna rivaler är det bästa som kan hända honom. Landslaget då? Nej, där tror jag inte vi får se honom. Vilken dag som helst får Erik Hamrén det beskedet.

*****

“Hup Holland Hup” betyder ungefär “Go Holland Go”. Varför inte “Kör Nedeländerna Kör”?

*****

I kväll är jag tysk. Inte för att jag har något emot Spanien utan för att jag vill ha Tyskland-Holland i VM-final. Även om vår holländske hollandsbloggare Simon Berglind slaktar mig och alla journalister utom Marcus Birro med meningen: “Han är journalistkårens tupé i en skara som stinker ålderskris när den pratar om sådant som hände 1974”, så struntar jag i det.

Men om det VM:et var ens första stora fotbollsminne så är det svårt att bortse från den finalen och det är många som känner så. Och sett till även hur Bert van Marwijk snackade om både den VM-finalen och den mot Argentina så är det många i Holland som burit det oket under drygt 30 år.