Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

Hur var det egentligen med solidariteten i Blåvitt på 80-talet?

Lundhs blogg

Var på premiären av “Fotbollens sista proletärer” i Göteborg. Passande nog på biograf Draken vid Järntorget så att man fick in en del av det den svenska modellen och rörelsen stod för på den tiden det begav sig och då IFK slog Hamburger SV i Uefa-cupfinal 1982.

Stor uppslutning av både IFK-klacken samt en hel del gamla profiler: Johnny Ekström, Leif “Loket” Olsson, Gunnar Larsson, Thomas Wernerson, Tord Holmgren, Dan Corneliusson, Göran Johansson, Håkan Sandberg, Ruben Svensson, Ingvar Oldsberg och många, många fler.

Långt från en Sthlms-premiär om man säger så, det var pilsner i plastglas och rätt skönt stökigt i foajén. Kul att se uppslutningen kring en dokumentärfilm om IFK Göteborg och förvandlingen av både fotbollen och samhället, och det är som G-P skrev i sin recension, på tiden att någon gjorde en film om Blåvitt.

Hur var den då? Ja, en rak fyra i betyg. Kanske en aning snällt, men för alla fotbollsintresserade är den ett måste att se. Tänk att Sverige hade ett klubblag som kunde mäta sig med de bästa i Europa och inte bara en gång utan flera. Det är rätt otroligt.

Annons

Visst Malmö FF var först, i Europacupfinal och man fick Bragdguldet, men Blåvitt vann två Uefa-cuper (och på den tiden var det en cup där riktigt stora lag spelade, för bara mästarna gick till Europa-cupen) och dessutom var man i semifinal i Europacupen och det inom loppet av fem, sex år.

Filmen innehåller en hel del unikt material och bara att få höra Leif “Loket” Olsson, Dan Corneliusson, Torbjörn Nilsson, Glenn Hysén, Sven-Göran Eriksson och andra huvudpersoner skildra framfarten både då och nu är intressant, och även om Palme-kopplingen känns krystad (han mördas några månader innan Blåvitt förlorar i Barcelona) är kopplingarna till dåtidens samhälle klockrena.

Det var ju i många stycken ett amatörlag och de flesta hade jobb vid sidan. Ett tag är Torbjörn Nilsson proffs i IFK och i en tv-intervju uttrycker han förtvivlan över att han inte vet vad han ska göra på dagarna, de tränar ju bara tre timmar.

Annons

Gillar även bilden “Loket” ger av hur han bevakade laget och reste med dem hela tiden, och bara tokkörde sändningar. Coolt. Tänk att han väckte spelarna på matchdagen vid 07:00 med att köra fram en telefonlur och intervjua dem direkt i lokalradion. Och ändå presterade spelarna…vilka spelare hade klarat det i dag?

Även om jag följde Blåvitt noga när det begav sig hade jag glömt en del av chanserna mot Barcelona borta och det bortdömda målet (italiensk domare!). Dessutom framkommer än mer hur FC Barcelona var villig att göra det mesta för att störa amatörerna från Göteborg inför resturen på spansk mark.

Intervjun med Radio Göteborgs tekniker som talade spanska var rätt talande, och historien har ju visat att i fotbollens värld kan det mesta hända. Inte minst när det handlar om att se till att rätt lag vinner. Jag fattar att spelarna som var med där fortfarande grämer sig, som Ruben Svensson i filmen.

Annons

Invändningarna jag har mot “Fotbollens sista proletärer” är att man försökt inkludera för mycket – vilket är en klassiker – och därmed blir det spretigt. Dessutom har man försökt trycka in storyn i en tes som inte riktigt håller. Exempelvis vinner IFK Göteborg Uefa-cupen ett år efter förlusten i Barcelona, så modellen dog knappast 1986.

Sedan ger man fel bild av straffläggningen i Europacup-semifinalen i Barcelona och har inte alls med Per Edmund Mordt, utan bara Roland Nilsson. Den nuvarande MFF-tränaren framstår som ensam syndabock när han missar, men det är ju inte riktigt sant. Eller att det framstår som att Dan Corneliusson gick direkt till serie A och Como men han blev ju tysk mästare i Stuttgart.

Sedan måste man fråga sig hur det verkligen var med solidariteten i Blåvitt? Alla stack ju så fort de kunde när proffsklubbar viftade med checkhäftena. Inte så att jag klandrar dem, men i filmen hyllar alla lagtänket och att utan den svenska modellen hade det inte gått.

Annons

Men två veckor efter att man vunnit Uefa-cupen så blev Sven-Göran Eriksson klar för Benfica och lämnade klubben mitt i säsongen, trots att han hade sagt att han skulle stanna ett år till. Glenn Strömberg, Corneliusson, Tobrjörn Nilsson, Conny Karlsson, Glenn Hysén, Tord Holmgren, Håkan Sandberg gjorde alla längre eller kortare gästspel utanför Sverige och till betydligt högre löner.

Sedan var ju IFK Göteborg en klubb som värvade svenska stjärnor. Ta bara när Wernerson, Håkan Sandberg och Stig Fredriksson kom till klubben. Tre av Sveriges bästa spelare då, värvade på en gång till klubben som sålt in sig som en arbetarklubb, och givetvis var det till viss mån, men en del var image.

Ja, ja, det är småsaker, för i det stora hela är filmen ett fint tidsdokument över en tid som aldrig kommer igen. Oavsett vad man tycker och tänker om det, så är det rimligt att anta att svenska klubbar aldrig kommer att prestera så igen, och man kommer inte heller att bygga båtar i Göteborg inom överskådlig tid.

Annons

***

Ekwall vs Lundh med Jimmy Durmaz – lördag, 20:00 i Tv4 Sport.

Fotbollskanalen Europa, söndag, 23:10, Tv4.

Fotbollsmåndag, måndag 19:00 på fotbollskanalen.se och 22:40 i TV4.

***

Spanske “Pep” leder Halmstad i allsvensk premiär mot Kalmar i dag och det var talande att läsa intervjun med honom i Expressen (av Johan Orrenius) och hur han talade om att det behövdes tid och att HBK inte ska spela spanskt.

Jo, det förstås, men jag fattar inte hur det ska gå att bygga ett lag där fem spelare inte talar ett ord engelska utan bara spanska. Och antalet spelar i Halmstads övriga trupp som talar spanska är lätt räknade. Det ringer mer än en varningsklocka.

***

Man inser att det är andra tider nu när man i lördagens Dagens Industri kan läsa att Kim Källström via sitt helägda bolag Dac-au-lac köper en sjukhusfastighet i Uppsala för 52 miljoner kronor och förvaltaren aviserar fler fastighetsköp.

Annons

Dagen före var Glenn Strömberg med i samma tidning och talade om sitt företag i köksbranschen och matbranschen. Kommentatorn och experttipparen har onekligen fått snurr på sina affärer vid sidan av planen.

***

Efterfesten till “Fotbollens sista proletärer” var på Yaki-Da eller hos Ingvar Oldsberg. Blev varken eller för min del, en öl på Avalon avrundade, och där satt dagens IFK-spelare Adam Johansson (han drack Ramlösa) och berättade att han knappt hört talas om filmen, än mindre blivit bjuden på premiären. Onekligen en miss av filmskaparna och klubben att inte knyta samman dåtiden med nutiden.

***

Såg en del av Sven-Göran Erikssons resa när han stod vid sitt gods i Värmland och blickade ut över en magnifik trädgård med fontän och annat. Han har tjänat bra på att bygga lag.

Publicerad 2011-04-02 10:18

Kommentarer

Visa kommentarer

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto