Lagrell har rätt i en sak - och här är alternativet

Ja, Lagrell hade naturligtvis inte läst bloggen själv (det har de aldrig, eller nästan aldrig) men han undrade hur jag kunde vara kritisk eftersom alla idrottsförbund bygger på samma princip med valberedning som ska representera olika delar och sedan utvärdera kandidater.

Jag och Lars-Åke kan snacka om det en rätt lång stund och vi tycker helt enkelt olika. Däremot får jag ge honom att han har rätt i en sak: vad är alternativet? Det är lätt att kritisera, men man måste lyfta fram alternativ.

I korta drag tror jag att den demokratimodell som byggt svensk idrott och därmed även svensk fotboll är otidsenlig. Den leder till att få medlemmar känner sig delaktiga i processen. Lite som när socialdemokraterna vaskar fram en ny partiledare…

Om vi bara tar valet av ny ordförande i Svenska Fotbollförbundet så tror jag att missen man gjorde var att man inte följde valberedningens ordförande Börje Sandgrens önskan om att kandidaterna skulle kampanja öppet och berätta vad de ville göra inom svensk fotboll.

Istället blev det en massa smusslande och där distrikt gick ihop med andra i kollektiva nomineringar utifrån att en viss kandidat var rätt och det budet hade kommit upifrån, och man ville inte ens lyssna till alternativet.

Visst, en medlem i Kalmar FF kan i teorin inse att han är representerad i svensk fotboll eftersom KFF är med i SEF och en representant från klubben röstar via SEF på ny SvFF-bas. På samma sätt är KFF med i Smålands FF och där kan man göra sin röst hörd om än från långt håll.

Sett till att distrikten har den största makten i svensk fotboll – cirka 75 procent av rösterna – så är det uppenbart att breddens röst är prioriterad. Rätt eller fel? Ja, det går naturligtvis att snacka om men det är tydligt att SvFF har det så i dag.

De som är ordföranden i olika distrikt har därmed en hel del makt och får en rätt bra utväxling på ordförandekonferenser, som inte sällan är under mästerskap och i utlandet, och makt är inte gärna något folk släpper helt frivilligt.

I teorin är det naturligtvis vackert att en medlem i Lunds SK har en röst via Skånes FF och så vidare, men egentligen aldrig ser effekten. Jag tror tyvärr inte det funkar 2012.

Inte bara för att folk är vana vid direktare påverkan inom många områden, utan för att delaktigheten blir noll för man vet inte varför de få utvalda i en valberedning fastnat för just en person, och varför, och vilka de pratat med för att bilda sig en uppfattning.

Slutenheten blir total. Dessutom missar man en massa människor som på olika sätt är en del av fotbollen men inte just som medlemmar. Trots allt är de två miljoner som löste entré till matcher i Sveriges högsta serier inte garanterade medlemmar.

Man kanske inte ska lyssna på dem? Det är en svår avvägning men det känns som om man inte åtminstone tar del av vad de vill med svensk fotboll så missar man möjligheten att rekrytera nya medlemmar både i form av spelare och folk på läktaren.

Tänk om SvFF istället ordnat en kampanjturné där de kandidater som olika inom fotbollen nominerat fick åka och träffa de tunga pjäserna inom svensk fotboll: Svealand, Götaland och Norrland samt SEF och EFD och supportarna. Medierna hade garanterat hakat på.

Inte bara skulle man vinna att fler skulle förstå vad kandidat X, Y och Z ville göra med svensk fotboll. Även kandidaterna skulle lära sig en hel del innan de fick uppdraget, och kanske låta sina tankar brytas mot andra idéer och uppfattningar.

Jag inser att det är för sent att vända på det här, men bara för att alla förbund använder sig av den här metoden så betyder det inte att den fungerar. Man kan säga att valberedningar är ett sätt att dra nytta av tidigare erfarenheter, men för mig är det även en del makthungriga personer som vill hålla sig mätta.

***

Fantastiskt att man i Holland anser att John Guidetti borde ha gjort fler mål:

***

***

Sydsvenskan har tagit fram den gamla statistiken som visar att Zlatan Ibrahimovic inte är som starkast i februari och mars. Annat mot Arsenal? Inför säsongen hette det ju att man tränade på ett sätt så det inte skulle bli svackor på samma sätt.

***

[youtubeplay id=”Xb0nSrTr2Vk” size=”large”]

***

Rose-Marie Frebran hörde till slut av sig via mejl och ville egentligen inte svara på frågan om hur hon ställer sig till att ta över SEF. Däremot berättade hon att Örebro nominerat Lars-Christer Olsson och att hon tror att många klubbar gjort det.

Frebran är fortfarande ett starkt alternativ för en falang inom valberedningen och då som en tillfällig lösning för man har ingen långsiktig kandidat. Ett skäl är att man inte vill ha Olsson, ett annat är att Frebran sitter i SvFF:s styrelse på SEF:s mandat och Kenneth Håkansson som sitter på det andra kommer från en superettaklubb.

Men under gårdagen fick jag höra att det gått ett upprop bland många elitklubbar för att försöka få stöd till Lars-Christer Olsson trots allt. Inte bara Elfsborg och Örebro har nominerat honom, utan fler.

Det lär bli strid ända in på målsnöret när valberedningen sitter i möten för att snacka ihop sig. En sak som talar emot Olsson är tydligen att han vill ha en högre ersättning än Frebran som skulle ta jobbet i princip gratis.

***

Otroligt att Trelleborg backade närmare nio miljoner kronor. Man måste totalt ha förlorat över 25 miljoner och då har ändå Rune Andersson skickat in ytterligare miljoner som sponsorbidrag.