Förutom att vi har koll på TV4-Sports matcher Athletic-Manchester United 19:00 och Manchester City-Sporting 21:05 så ger vi er alla andra mål i Europa Leagues åttondelar.
***
Är det okej att kalla det en klassisk kväll på Stamford Bridge? Jeeesus, det var en match som var extra allt, och det var som att ha fått in en sjukt onyttig burgare som dryper av fett, ost, bacon, majonäs, ketchup och är späckad av sådant som man älskar men läkarna varnar för.
När jag ser sådana här matcher är jag tacksam att jag inte är inblandad på något sätt. Är rädd att hjärtklinikerna i både Neapel och västra London fick och får jobba extra efter de 120 packade minuterna av Champions League.
Pust. Det är till och med påfrestande att tänka tillbaka på en match som svängde resultatmässigt och där vinnare blev förlorare och blev vinnare, och det var brända frilägen, tunga skott, tokrusande målvakter, grymma kapningar, mäktiga glidtacklingar (Cannavaro!), en straff och ifrågasatta Chelsea-veteraner i huvudrollen.
Roman Abramovitjs lyxbygge har onekligen haft sina problem och förlusten i Neapel med 3-1 i första matchen tryckte ner Chelsea i partär inför returen på hemmaplan, och bidrog naturligtvis till att kosta André Vilas Boas jobbet.
Annat drag när John Terry var tillbaka i Champions League och kaptenen ledde sitt lag ut till vad han förutspått skulle bli en klassisk och stor afton för klubben. Mittbacken fick rätt, och det var han som tryckte in 2-0 på nick direkt efter paus och tog London-laget till kvarten där och då.
Det målet kom efter en första halvlek där man spelade kontrollerat och med tålamod även om Napoli hade några lägen efter snabba kontringar men det var Didier Drogba som ryckte sig loss i straffområdet och nickade in 1-0 på Ramires inlägg och förlöste The Bridge.
Efter det var det mycket, mycket Chelsea och det handlade bara om tid innan 2-0 målet skulle komma, och på något sätt var det som om Napoli trodde sig kunna försvara sig till kvarten, men efter Terrys 2-0 så klev det italienska laget fram.
Kniven på strupen fick dem att lyfta och Göhkan Inler var den som hittade rätt när man behövde, och skottet gled in vid stolpen utom räckhåll för Petr Cech och plötsligt var det italienska laget vidare igen, och man hade fler tillfällen att avgöra men kunde inte få till det.
Chelsea reste sig till slut och det blev en man som nog har dåliga minnen från England, Dossena, som tog med handen och Lampard smällde in 3-1 utan pardon och visade att de gamla spelarna fortfarande vill, kan och har en roll att spela.
I förlängningen var det Chelsea som hade kommandot till stora delar även om det var en oväntad hjälte i Branislav Ivanovic som drog upp 4-1 i nättaket och tog klubben till CL-kvarten, och det är svagt försvarsspel som släpper honom fri.
Känslan efteråt var att fysiken, tempot och framför allt erfarenheten (gamla spelare som spelat många CL-matcher) avgjorde till Chelseas fördel, och det var beundransvärt att se både Drogba och Terry (som fick kliva av skadad på slutet) göra så starka och avgörande insatser i en sådan avgörande match.
Glädjescenerna i samband med slutsignalen var häftiga och tillfällige tränaren Robert Di Matteo fick tokspel och var inte ensam, och det var tydligt att avancemanget betydde oerhört, oerhört mycket för dem alla.
Tungt, tungt för Napoli som åkte ut efter den underbara matchen i Neapel och de kommer att gräma sig sett till att man inte saknade möjligheter till att ta sig vidare, men inte klarade av att ta hem matchen.
***
Media-SM i tennis men jag var inte inbjuden. Mina Roscoe Tanner-servar kanske skrämde..?
***
SVT Debatt har varit i kontakt med mig ett par gånger för att se om jag kunde vara med och snacka Zlatan och bevakningen av honom. Är torsdag kväll och vi får kanske ta in en monitor som visar den.
Jag får nöja mig med debatt på Publicistklubben i Göteborg på måndag med David Lagercrantz, Yrsa Stenius och Offsides Anders Bengtsson.
***
“Chuck Norris” är ute ur Champions League. Synd. Inte heller blev han varnad så Marcus Leifbys inre organ är nog till salu sett till att han gick “all in” på gult för honom.
***
Djurgården var nästa i raden av allsvenska klubbar som redovisade en ekonomisk förlust. Även om driften såg okej ut – minus tre millar – så är det otroligt vad många miljoner klubben bränt.
Totalt 80 millar under fyra säsonger som inte gett många titlar. Inte heller kan man säga att Magnus Pehrsson har en stark trupp inför 2012 utan Dif kan ses som en outsider men det är trångt i toppen.
Tur för klubben att man har rika finansiärer som skickar in säck efter säck med pengar som går till att hålla klubben vid liv. Utan dem – Karl-Johan Persson, af Jochnick och en del andra – så hade Dif kämpat för livet.
Kan bara konstatera att det verkar vara nästintill omöjligt att kunna driva en fotbollsklubb professionellt och lönsamt i Sverige. Häcken och Elfsborg är några av undantagen som bekräftar den regeln.
Jag kan dock inte fatta att HM-Persson, som med summor som är växelpengar för honom, inte gör en rejäl satsning för att lyfta klubben. Med hans backning hade man kunnat göra en räd som hade fått värvningarna i början av 2000-talet att blekna.
Innan det händer så är det mer “hardcore” under ledning av Magnus Pehrsson som gäller, och i det här fallet kan jag förstå Kennedy Igboananike som inte bara dansar efter klubbens pipa.
***
Fri lottning av kvartsfinaler i Champions League och Europa League på fredag vid lunch, och man drar även semifinaler. Underhållning i klass med en match.
Tror att många drömmer om APOEL Nicosia och vill slippa Bayern München, Real, Barca och Chelsea.
***
Säger en del om lönerna i MLS när Messi, Eto’o, Ronaldo, Ibrahimovic och Kaká tjänar lika mycket som alla spelarna i ligan gör tillsammans.
***