Efter att förbundskapten Erik Hamrén kört sarg ut i lördags kväll och hänvisat till att han bara pratar fotboll och inte politik apropå matchen mot Iran, något som jag skrev en krönika om direkt efter presskonferensen, så var det andra tag från landslagsspelarna söndag förmiddag. Erik Johansson, Isaac Kiese Thelin, Emil Forsberg, Andreas Granqvist och Erkan Zengin var alla kritiska till Irans syn på kvinnor och idrott.
Det är så befriande med klarspråk, även om det är i en självklar fråga. Av tradition har svenska landslagsspelare i fotboll varit försiktiga, men som SvFF-basen Karl-Erik Nilsson påpekade i poddintervjun med mig för några veckor sedan så ville han ta efter handbollsförbundet. Ni vet i samband med VM i Qatar i januari så var svensk handbolls alla representanter tydliga om hur man såg på regimen och utnyttjade tillfället att ge en motbild, vilket blev en krönika som uppmanade SvFF att ta efter.
På ett sätt synd att Erik Hamrén inte ledde det hela med att börja i lördags kväll på Scandic Park, men antingen så hade inte SvFF synkat att man skulle agera så här eller så insåg man efter förbundskaptenens presskonferens att det ser lite dumt ut? Möjligen vill Hamrén absolut inte tala om det här, men det skulle förvåna om han inte säger något om det på måndag när det är ny presskonferens.
Hör fotboll och politik ens ihop? En evig fråga men för mig är svaret alltid ja. Det går inte att låtsas som att idrott inte utnyttjas i politiska hänseenden och det kan vara allt från att tvivelaktiga regimer anordnar mästerskap för att putsa på fasaden till att valda politiker gärna solar sig i glansen av framgångar för idrottare och lag.
Även om SvFF och andra idrottsförbund får akta sig från att kasta sig in i knivigare frågor där det inte är lätt att bena ut vilken sida som har rätt, likt i en svårnavigerad konflikt mellan Israel och Palestina eller på Nordirland, så är det inte svårt eller komplext att stå upp för det som är givna värderingar likt jämställdhet och mänskliga rättigheter och demokrati.
Nej, några uttalanden löser inte alla problem i Iran med en regim som har en annan syn på kvinnor och idrott. Däremot är det positivt att svenska landslagsspelare är tydliga och utnyttjar en möjlighet att säga vad som är en självklarhet i Sverige och borde vara en självklarhet i hela världen. För annars blir det bara en propagandtriumf för Irans regim att landslaget är i Sverige.
Antalet träningslandskamper som Iran spelar i Teheran är få, då få länder vill spela mot landet av bland andra politiska skäl och förberedelserna inför VM stördes av det och man mötte till slut Vitryssland, Angola och Montenegro på neutral plan. Ofta träningsspelar man i Österrike, som inför VM och mot Chile i veckan, där man vann med 2-0 vilket imponerade:
[youtubeplay id=”hthBTIFebPo” size=”medium”]
Uppenbart att de svenska landslagsspelarna precis som många av oss i media inte har bra koll på VM-nationen som är rankat 42:a i världen, tre snäpp före Sverige. Det är ett landslag som hämtar en majoritet av spelarna från Iran och några andra asiatiska ligor som man inte ser i Europa. Två spelare finns i spanska andradivisionen och i Osasuna och en av dem är lagkaptenen och stjärnan Javad Nekounam.
Den 34-årige Nekounam är Irans Zlatan och i förra veckans match satte han rekord i antalet landskamper när han nådde 150 och passerade Ali Daei och Nekounam stod för ett av målen och är nu uppe på delad andraplats med 38 mål ihop med Ali Karimi.
Kanske kommer det nya rekordmålet på Friends Arena på tisdag kväll som gör Nekounam till störst av alla inom iransk fotboll? Eller måste han i kapp Ali Daeis 109 mål för att anses som landets störste spelare? Ja, det överlämnar jag till experterna på iransk fotboll.
Räkna dock med bra tryck på Friends Arena. Över 30 000 biljetter är sålda och det lär bli så att Sverige känner sig som bortalag, men det är bättre än att det är tyst och tamt på läktarna. Erik Hamrén visste inte hur han skulle formera laget under lördagens presskonferens utan ville avvakta en lätt träning söndag och sedan måndagens hårdare pass.
Tror att Zlatan spelar trots allt och hade velat se följande elva: Olsen – Larsson, Granqvist, Johansson, Olsson – Forsberg, Quaison, Ekdal, Zengin – Ibrahimovic, Berg
***
Tom Alandhs dokumentär på SVT om Tord Grip är värd att se, men det är inte riktigt Alandh-klass och jag saknar en tydligare skildring än att han bara stått i Svennis skugga. Grip fanns även i Tommy Svenssons skugga och har gjort så oerhört mycket i svensk fotboll, men slående är att han haft svårt att lyckas när han varit nummer ett.
***
HIF-backen Emil Krafth nobbade landslaget och fanns varken med i A-landslagets trupp eller U21-landslagets trupp. Det hette att högerbacken var skadad…ändå fanns han med i Helsingborgs startelva i genrepet mot Värnamo mindre än 15 timmar efter att A-landslaget och U21-landslaget spelat matcher i Moldavien och Serbien.
Med tanke på att Mikael Lustig var skadad och att Krafth spelade mot Frankrike i november och gjorde det bra och även var med i Abu Dhabi och gjorde det bra så hade det inte varit en stor överraskning om HIF-backen funnits med i Hamréns EM-kvaltrupp. Något fick Krafth att tacka nej och sedan ändå spela match för klubblaget.
Ta bara att Håkan Ericson nu tog ut Mattias Johansson i U21-landslaget igen. AZ-backen ratade ju U21-landslaget i höstens playoff men när Krafth inte var disponibel och Derbys Isak Ssewankambo var skadad så blev det en uttagning av Johansson.
***
Cirka 50 personer kom till landslagets öppna träning på Friends Arena.