Efter att ha läst Robert Lauls blogginlägg där han utvecklar kritiken mot min artikel i Café om bevakningen av Zlatan som jag upplever liknar den som hovet får så måste jag undra om Laul läst artikeln ordentligt? För om vi hänger upp oss på ordet ingen, som Laul gör, så skriver jag:
“Ingen ifrågasätter, eller åtminstone alldeles få, och det handlar inte om att man som journalist ska få tillgång till fler intervjuer, för det får ingen, utan mer klimatet i stort och en rädsla både för Zlatans reaktion, förbundets reaktion och framför allt fansens reaktion.”
1) Laul lovade en kritisk nyhetstext inom ett par dagar för att bevisa att jag har fel, det blev ett blogginlägg. Återstår att se om det blir mer.
2) Laul tar upp att man kan gå i tidningsarkiven för att bevisa att jag har fel. Läser man hela artikeln är jag noga med att påpeka att Zlatan definitivt inte haft någon gräddfil i media, men att det handlar om ett skifte de senaste åren. Framför allt kring landslaget där det är allt med appen, dokumentären, bara en presskonferens per samling.
3) Nästa punkt i Lauls kritik är bristen på mod. Jag kan inte förklara vad folk är rädda för, men jag har sett det många gånger genom åren. Man avstår frågor. Tycker fortfarande att det är otroligt att ingen reagerade på när Zlatan Ibrahimovic, lagkapten för Sverige och representant för den största folkrörelsen lade sitt bananskal på TV4:s fotograf. Man skrattar med. Ingen ifrågasatte heller när Zlatan sa till Laul: “Fan, vad ful du är” i mixed zon på Malta 2009. Jag pratade med Lasse Richt på SvFF om det men han skrattade bara bort det. Jag har själv blivit uppläxad av representanter för både SvFF och Zlatan, och vet att andra på TV4 blivit det, och det är även så att en av de högsta inom SvFF berättar för kollegor att den spända stämningen mellan landslaget/Zlatan/Hamrén och media bara beror på mig. Sedan är det lustigt att Laul är kritisk på just den här punkten, han har ju själv åkt och träffat Zlatan och Mino Raiola med Bladet-chef för att medla mellan parterna. Sedan kan han ju fråga om sponsoravtalet som Bladet skrev med Zlatan efter Spy Bar-incidenten och där det ingick att Peter Wennman intervjuade Zlatan på IMG:s kontor. Även den intervjun finns i arkivet. I grunden handlar det väl om en kombination av det lätt blir dålig stämning och det vill inte många vara med om och att det finns intressen att inte stöta sig med Zlatan o Co för att kunna komma med på Nike-resor med tio minuters intervju, bokintervjuer, parfymintervjuer eller få honom till studion efter en match. Tyvärr är det inte heller så att de flesta journalister skriver eller säger vad som helst bara det är sant, riktigt och korrekt.
4) När det gäller boken om kungen så körde medierna just den fega stilen att låta någon annan skriva uppgifterna som givetvis varit kända i medierna. Sedan är jag förvisso glad att vi i Sverige inte skriver om otrohet, men den fega varianten – likt fina DN gjorde om “Svennis” kvinnoaffärer i dokumentform – att låta någon annan göra skitjobbet och sedan både skriva om storyn och ta hem kungens reaktioner är inget att vara stolt över. Om hovet hårdgranskas går väl att diskutera. Jag tycker inte det.
5) Laul menar att jag var för sen med nyheten om dokumentären som delägs av förbundet och som är initierad av Zlatan och hans rådgivare Mika Lepistö. Jag skrev om det fyra dagar efter att del 2 gått i Kanal 5. Möjligt att det var för sent men jag upplever att tidningar i dag knappast har svårigheter att plocka upp gamla grejer. Vi kan ha olika uppfattningar, men jag förstår inte att inga andra medier hakade på det. Dessutom visade ju att det inte var en dokumentär på det sättet, utan en film som Zlatan och hans entourage initierat och sedan gått runt till alla tv-kanaler och sedan även fått med SvFF på tåget. Bara det hade varit en nyhet.
6) Det finns säkert många som önskar att både jag och Laul grävdes ner i en svart sopsäck på en bakgård, men det var inte den typen av hot som min artikel handlade om och som Laul avslutar med att skämta om när det handlar om att Zlatans dokumentär om sig själv och sin pappa är Kristallen-nominerad. Utan artikeln i Café beskriver ett klimat kring Zlatan som blivit väldigt starkt de senaste åren och som jag upplever. Jag har själv ändrat inställning efter jag debatterade just det med Yrsa Stenius i Göteborg våren 2012.
7) Sedan kan jag även notera att Lauls twitterkrav på att jag skulle komma med namnen på de som håller igen inte är med i bloggen. Det är ingen hemlighet vilka de är, vare sig för mig eller Laul, men för mig ger namn och personer en annan diskussion.
8) Dessutom kan man konstatera att Laul inte bevakat landslaget med Zlatan på samma vis under de senaste åren utan det har varit andra från Aftonbladet.