Dagens Nyheter gick i förra veckan ut med uppgifterna om att Zlatan Ibrahimovic bestämt sig för att sluta i landslaget efter EM. På många sätt förståeligt och i samband med playoffmatcherna mot Danmark var han inne på att han hade slutat om man inte hade tagit sig till Frankrike.
I onsdags ville Zlatan inte bekräfta uppgifterna utan lagkaptenen sa att han inte funderat på det och inte heller talat med någon om det. Vad som är rätt lär framtiden utvisa och det vore på många sätt trist om avskedet på svensk mark blev mot Wales, och det utan att vara något officiellt avsked.
I Sverige är vi generellt rätt dåliga på att ta hand om gamla hjältar, även om det blir bättre och bättre, och alldeles för få har fått ta emot publikens hyllningar när de avslutar sina karriärer. Delvis beror det på att det i sportens värld går upp och ner och att ett avsked ofta sammanfaller med att man inte är på topp eller ens med i landslaget.
Däremot så missar vi ofta målet när det handlar om att tacka av spelare och jag vill tro att Sverige-Wales inte blir Zlatans avsked i landslaget. Utan att man åtminstone kan få till en match till där det är klart och tydligt om att han lägger av, och att alla som vill får en möjlighet att hylla honom. Gärna ihop med Kim Källström och Andreas Isaksson.
Det är alltid svårt att dra en gräns för vad man ska ha åstadkommit för att få ta emot en hyllning. Inser att det lätt blir den typen av frågeställningar som förbundet brottas med. En enkel regel hade kunnat vara, hellre för många än för få. Att vara generös, helt enkelt, tror svensk fotboll tjänat på det.
Det är alldeles för många som bara smugits ut bakvägen och där varken de eller fansen fått en möjlighet att ta avsked och säga tack och hej. Inser att det kanske är en fåfäng förhoppning, men man kan ta värdigare avsked än i dag och det utan att det behöver bli Paris SG-gigantiskt som när Zlatan lämnade klubben.
***
Som om inte det räckte med ett terrorhot över EM i Frankrike. Landet lider även av översvämningar, strejkhot och protester. Just strejkhoten minns jag även från dagarna före VM 1998, då en del fackföreningar utnyttjade läget att pressa fram bättre villkor. Gissar att det mesta löser sig i tid när det handlar strejker och blockader, värre är det med översvämningarna och terrorhoten.
***
Blev glad av folkfesten i Båstad i samband med landslagets två öppna träningar. Det gick verkligen att höra på spelarna hur glada de var över bemötandet från fans i alla åldrar och att det betydde något för dem. En bra injektion inför EM, men så här brukar det se ut när landslaget laddar inför mästerskap.
Man hade förvisso tur med vädret, men det går inte att säga annat än att arrangörerna med både företagare och Båstads GIF i spetsen hade gjort ett strålande jobb. Hamréns landslag fick där de bästa möjliga förutsättningarna inför det kommande mästerskapet.
***
Efter en mer avslagen match mot Slovenien väntar ett mer riktigt test för Erik Hamréns EM-trupp under söndagen. Wales på Friends Arena är ett EM-lag och som påminner lite grann om Irland som väntar i EM-premiären om åtta dagar.
Efter lördagens träning presenterade Hamrén följande startelva mot Wales: Isaksson – Lustig, Granqvist, Johansson, Olsson – Larsson, Lewicki, Källström, Forsberg – Ibrahimovic, Berg. En väntad startelva och även den elva som inledde den andra playoffmatchen mot Danmark.
Kan egentligen bara se följande frågeställningar för Erik Hamrén:
1) Hur klarar Erik Johansson samspelet med Andreas Granqvist. Om det går bra slår han ut Victor Nilsson Lindelöf. Annars blir det kamp hela vägen fram till Irlands-matchen.
2) Håller Martin Olssons ljumskar. Om ja så spelar han.
3) Vem ska spela av Sebastian Larsson och Jimmy Durmaz? Hamrén vill ha en defensivt starkare Larsson mot Irland men bristen på speltid och svaga landskamper talar emot honom. En stark insats mot Wales är ett måste.
4) Hur är det med Oscar Lewickis ljumskar? Hur har hans speluppehåll påverkat honom? Hur har en svagare vår i Malmö FF påverkat honom? Han ligger först i kön men måste visa under en halvlek att han håller spelmässigt.
Annars ska det till skador för att ändra på resten av positionerna. Anfallsparet är helt givet och det har nog varit uppenbart för alla som hört både Hamrén och Zlatan under veckans presskonferenserna. John Guidetti och Emir Kujovic är inhoppare.
På mittfältet är det givet med både Kim Källström och Emil Forsberg och de är bägge extremt viktiga för Sveriges offensiv. Källströms passningar och fasta situationer är viktiga vapen och Forsbergs genombrottskraft, snabbhet och hot i djupled finns det inte många alternativ till.
Backlinjen är satt förutom en mittbacksplats och det är väl bara hoppas att Hamrén får spela med en fungerande försvarslinje. Det kan vara avgörande i ett mästerskap. Längst bak har Andreas Isaksson fått förtroende och han visade mot Slovenien att han kan parera bollar.
Klart att en seger mot Wales hade gett alla kring landslaget en boost men glöm inte att 6-0 segern mot Finland 1990 inte hjälpte under VM i Italien, men ett lamt 1-1 mot Rumänien inför USA-VM räckte långt. Bortaseger mot Danmark och kryss mot Spanien inför EM 2000 fick upp hoppet – men helt förgäves.
Inför EM 2012 avslutade Sverige ett läger på Gotland med att slå Island med Lars Lagerbäck i spetsen och sedan följde en vinst mot Serbien. Inget av det hjälpte på plats i Ukraina då det blev stryk i två raka matcher och EM var över oväntat snabbt. Så det här med resultat i genrepen är inte så avgörande.