I podden berättar Rubarth om varför han aldrig kände sig helt hemma i fotbollsvärlden, om att inte vilja vara ”grabbig” och snärta med handdukar, om att leva på inspiration, om hur han förändrades när han klev in på planen och hur det är att ställa om till ett liv utan fotboll.
Dessutom berättar Rubarth om hur AIK-basen Stefan Söderberg fick ur honom lönen, varför han nobbade bud från Norge, Danmark, Holland och USA, om medspelarna och tränarnas reaktioner på hans utvisningar, om när Blåvitt försökte värva honom från AIK och varför han är glad att han spelade så länge i AIK.
Mats Rubarth är även öppen om att det sved när AIK vann SM-guld året efter att han slutat, om hur dåligt förberedd han var när A-landslaget kallade och om baksidan med att spela för en storklubb där man kan bli tillsagd om man är ute och tar en öl och där en Bajen-supporter tryckte upp honom mot väggen efter ett derby.
Podden #Lundh är uppe i 116 avsnitt sedan starten och ALLA avsnitt finns här. Som vanligt hittar ni podden på Youtube, iTunes, Acast och andra ställen där poddar finns. Olle Juhnell Lindberg har producerat Rubarth och de flesta avsnitt senaste halvåret och han är öppen för synpunkter på olle.lindberg@tv4.se.
***
Pressen på Malmö FF inför mötet med Elfsborg…
***
Vad är Alexander Isak värd? AIK sitter på en Zlatan-liknande spelare och med tanke på att 17-åringen snittat mål i varannan start och dessutom går in och äger derbyt mot Djurgården så sitter klubbens sportchef Björn Wesström i ett delikat läge. För det är klubbar från de största ligorna som kollar in talangen och kan vilja värva honom och då betala bra.
Frågan är om inte priset i dag är snäppet under Zlatan som kostade 82 miljoner kronor när Ajax värvade honom i mars 2001, även om han först flyttade på sommaren. Över 50 miljoner kronor borde vara givet för en sådan talang, och det är så att åldern innebär att priset går upp. Ändå är Isak långt från de dyraste tonåringarna i världen…
Med tanke på att anfallaren bara förlängde sitt kontrakt med ett år, från att gå ut i december 2017 till december 2018, när han fick ett A-lagskontrakt så är det troligt att Isak har koll på sitt värde och vill ha en möjlighet att flytta. Han hade ett starkt förhandlingsläge med AIK och det avspeglade sig i kontraktets längd.
Naturligtvis är det inte givet att han ska flytta för att få bästa sportsliga utveckling. Snarare är minst en säsong till i AIK antagligen det bästa, men det är inte lätt att stå emot när storklubbar från Italien, Spanien, England, Holland och Tyskland lägger fram kontrakt som innebär pengar på en helt annan nivå och dessutom med satsningar som från håll ser lovande ut. I jakten på spelare lovar man ofta fylligt.
Att välja rätt klubb är dock inte lätt, för emellanåt kan man inte skydda sig mot att en tränare får sparken, klubben byte ledning eller att resultaten går emot och spelet läggs om. Eller att tränaren inte vill ha spelaren. Plötsligt så sitter man i frysboxen. Norrmannen Martin Ödegaard, som bara är ett år äldre än Isak, är ett exempel på att det är lätt att trampa fel när hela Europa jagar en.
Apropå Ödegaard så betalade Real Madrid 30 miljoner kronor till Strömsgodset, där han gjort fem mål på 23 matcher, ta bara att är Isak är uppe på sex mål redan och att spela för AIK smäller högre. Visst, den norska klubben kan få upp till 30 miljoner till om norrmannen spelar och tar olika kliv men i dagsläget känns det avslägset från Reals andralag.
Rådet till Isak är väl att försöka få någon klubb att värva en och sedan låna ut en till AIK så man kan fortsätta utvecklas i en miljö man känner till och där man kan ta kliven i lagom takt. Om det går att lösa? Allt går, och AIK är en klubb som spelar stora matcher och jagar i toppen och det är inte fel när man inte ens gått ut gymnasiet.
Viktigt att påpeka att det inte finns några rätt eller fel i den här världen. Det går så oerhört snabbt och det är lätt att glömma att Ajax efter Zlatans första år i klubben ville sälja honom för man var missnöjda och att en affär var på gång med Middlesbrough. Frågan om hans utväxling varit likadan efter det? Istället blev han kvar och istället var det Midos karriär som spårade ut.
Om vi bortser från affärer och klubbval. Vilket derby Isak gjorde. Så imponerande. AIK var dessutom klart vassare än Djurgården som inte var sig likt jämfört med i segern mot Malmö FF. Även om Dif åt sig in i matchen vid ställningen 0-1 så var det ändå AIK som hela tiden hade spetsen och vann rättvist. Sista målet av Obasi var klass, men vad gjorde Dif-försvaret? Sex man…och ingen järnkamin.
***
Någon som har tips på hur man äter popcorn på annat sätt än mula in det? Tar tacksam emot tips.
***
Skrev det förra veckan och skriver det igen: IFK Norrköpings prestation 2016 är större än 2015 då man vann SM-guld.
***
Helsingborgs IF hade flyt mot Sundsvall. Räcker det? Såg bara delar av matchen, men det lilla jag såg imponerade inte spelmässigt men tre sådana poäng kan ge en rejäl boost. Spännande att kampen om kvalet lever.
***
Det är tur att sociala medier påminner om att det tiden går. Även om jag och Tobias Rosvall pratade om det för någon månad sedan så var det Linkedin som fick mig att komma ihåg att i dag är det exakt tio år sedan jag klev in på TV4 första gången. Fredagen 22 september sade jag upp mig från Expressen och lämnade in datorn och åkte sedan till Tegeluddsvägen.
Det var nervöst och egentligen ett helt oskrivet blad i vad jag skulle göra. Tanken var att jag mest skulle styra och utveckla sajten Fotbollskanalen.se men att det inte skulle finnas tid till journalistik i jobbet. Jag såg till att få in även en hel del av journalistiken i jobbet och det blev till slut ganska bra även om det inte varit någon rak resa.
Bakgrunden var att TV4 våren 2006 köpt en massa fotbollsrättigheter till svensk fotboll och insåg att man behövde finnas på nätet för att ta hand om dem och försöka tjäna pengar på dem. Under sommaren hade man kommit på att man skulle starta en sajt och ett tv-program med samma namn: Fotbollskanalen, och i den processen var inte jag inblandad, men någon fastnade för mitt namn när man skulle dra i gång.
Då var jag i Expressens frysbox sedan jag hade gjort fel gällande ett extraknäck för agenten Kent Carlzon. Jag hade skrivit texter på svenska och engelska om spelare till hans hemsida och det gjorde att Expressen tog bort mig från mitt jobb som fotbollsreporter på sporten och jag hade varit ledig ett halvår (via komp och semester). När jag kom tillbaka till tidningen efter sommaren för att jobba som nyhetsreporter ringde TV4.
I slutet av september tackade jag ja till erbjudandet från Mattias Fyrenius om att driva sajten Fotbollskanalen och fick en provanställning på sex månader med sänkt lön. Löftet var att om jag fick fart på Fotbollskanalen både besöksmässigt och ekonomiskt under den tiden så skulle jag bli anställd. Vet att Ekwall breakade nyheten om min flytt på sin blogg men jag hittar inte inlägget.
Ekwall betygsatte även min klädsel när jag två dagar senare var med i det första programmet som hette Fotbollskanalen och gick sent på söndagskvällen. Då var det ett debattprogram och chefen Per Nunstedt som skissat på det väckte ont blod genom att ha Robbie Fowler sniffandes en vit kortlinje som målfirande i vinjetten, men tanken var att programmet skulle sticka ut lite och ge sajten kännedom.
Ola Wenström var ständig programledare och på den tiden var Magnus Hedman ofta gäst, sedermera Hasse Backe eller Pontus Kåmark, och jag skulle med dator i knät hålla kontakt med tittarna och följa snacket. Lägg till att vi bjöd in en gäst till varje program och vi snackade om något ämne i varje program.
Kalmar FF:s La Manga-film gick bäst när det gällde att skapa rubriker i Expressen, Barometern och Aftonbladet. Kul att läsa krönikor på SvenskaFans från våren 2007 för att förstå hur filmen skakade om, ett och två. Här ser ni det klassiska programmet där Henrik Rydström o Co lekte regissörer:
Bästa var att Kalmar FF i efterhand insåg att publiciteten varit så bra att Nanne Bergstrand undrade om inte spelarna ville göra en ny film påföljande år, från Aftonbladet och Expressen. Så i mitt uppdrag på TV4 ingick även att vara med en del i tv och den delen växte med tiden och efter några år fick jag även lägga undan datorn och det blev inte lika viktig del av arbetet när jag var med i rutan.
Tv-programmet Fotbollskanalen blev Fotbollskanalen Europa hösten 2008 när Per Nunstedt och Ola Wenström lämnat TV4 för Viasat. Emir Osmanbegovic blev fotbollschef och han stöpte om programmet och det blev mycket lyckat. Han var även kreativ i att ta fram Superlive och en del andra roliga upplägg. Jag och Ekwall körde Ekwall vs Lundh och en massa annat genom åren.
Parallellt pågick jobbet med sajten. De första två åren på TV4 vill jag inte göra igen, om man säger så, även om det var kul så var det jobb hela tiden. Dessutom nervöst eftersom jag inte visste om det skulle bli en anställning, och man kan väl säga att den osäkerheten var en rejäl brasa och det gjorde att jag låg i med jobbet. Det var allt från att jaga nyheter, styra upp redaktörandet, träffa kunder och vara med i olika tv-sändningar med en dator i knät.
Hade ingen koll på hur liten och okänd sajten var från start – veckosiffror på under 30 000 unika besökare – och hade jag fattat det hade jag nog tvekat, men ibland är det bra att inte känna till allt och bara köra på. Inte ens när vi fick ett bra genomslag av nyheten om Henrik Larsson till Manchester United i december 2006 så hade sajten mer än 11 000 klick under den dagen.
Men det gick till slut och när jag under våren 2007 skrev på en anställning med TV4 var det både skönt och ett kvitto på att arbetet gett effekt. Robert Laul var inne på samma spår i Resumé sommaren 2007. Fotbollskanalen.se blev med tiden en spelare i fotbolls-Sverige och givetvis var TV4 en stark motor men det går inte av sig självt att se till att det finns bra och relevant innehåll som fyller sajten 24/7.
Kunde aldrig drömma om den utveckling som varit och är absolut inte ensam i det jobbet som gjorts utan det är oerhört många som varit delaktiga i att placera Fotbollskanalen där den befinner sig, inte minst Katarina Koritz som drev på sajten i många år. Däremot är jag nog ensam om att ha varit med från starten i källaren på TV4, eller i varje fall en våning ner och en bra bit från Sporten, där jag satt och skissade fram sajten hösten 2006. Den lanserades i mars 2007 och levde fram till i juni 2015.
Som så ofta handlade det om tur och tillfälligheter och när vi drog i gång så var fortfarande kvällstidningarna inriktade på papperstidningen och morgontidningarna skötte inte nätet ens med vänster hand. Det fanns en lucka för Fotbollskanalen och den tog vi och det är rätt häftigt att inse att vi etablerat något starkt trots att vi var rätt få från starten. Första året var det bara jag, Pierre Matteoni och Karl Romanus som rattade sajtverksamheten och Bella Tidblad var den närmaste chefen.
Sedan tre år tillbaka är jag inte alls involverad i den dagliga driften av sajten längre även om jag fortfarande bloggar, poddar, krönikerar och skriver en del artiklar som är kopplat till Fotbollskanalen. I dag är det Tobias Rosvall som styr och ställer, mejla honom på tobias.rosvall@tv4.se om ni har idéer, tankar eller frågor och det är bra att nya krafter kommer in och tar tag i jobbet som hela tiden måste utvecklas.
Att bara kunna ägna mig åt journalistik är en lyx och det är ett jobb jag verkligen älskar. Sedan vet jag att inget är givet och att det gäller att vara på tå för att hänga med. Ur det perspektivet är det bra att inte fundera för mycket på det som varit och att tiden gått utan titta framåt. Men jag gjorde ett undantag i dag på grund av, eller tack vare, Linkedin där folk automatgratulerade på årsdagen av min anställning.