Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Tystnadskulturen finns i fotbollens DNA

Under måndagskvällen går Kalla fakta med fokus på fotbollens värld och där det bland annat handlar om kopplingen mellan AIK:s försäljning av Alexander Isak och mutförsöket av en AIK-spelare som ledde till att Blåvitt-AIK blev uppskjuten. Gemensam nämnare är en tidigare AIK-spelare.

Det finns naturligtvis förgreningar som är vidare och bredare än så och bäst är att kolla programmet, som redan finns ute och finns via denna länk, och det är något som tagits fram av Kalla faktas redaktion ihop med Fotbollskanalens Andreas Sundberg efter en lång tid av jobb, intervjuer och resor.

För egen del har jag inte varit inblandad mer än någon intervju med mig på slutet men jag vet hur svårt det är att gräva i den här världen. Väldigt lite är offentligt, få vill prata och de som vill prata är ofta parter i målet och det gör att det blir svårnavigerat.

Det är viktigt att påpeka att finns fler aktörer än de som är med i det här programmet och som inte håller sig inom regelverket. Att med gåvor och pengar försöka övertyga spelare och dess närstående är inget nytt grepp, det har förekommit ett bra tag men är något få vill prata om. Ofta är det så att om man tagit emot något olagligt så vill man knappast sätta fast sig själv.

Brukar ta exemplet om Stefan Schwarz vars pappa åkte med några medlemmar ur ett mc-gäng för att driva in pengar av en tidigare agent. För det var bråk om pengar som inte beskattats och de fanns på Irland och då gick det inte att gå någon domstolsväg utan man fick gå en egen väg för att få rätt.

Är tyvärr inte heller förvånad av vad som kommer fram i Kalla fakta. Det här har förekommit ett bra tag. Det har varit konstiga affärer under en lång tid i fotbollen. Ta bara Börje Lantz som i princip hade alla svenska stjärnor i slutet på 1980-talet och början av 1990-talet och som gjorde så konstiga affärer att han nästan tappade alla spelare.

Han gjorde affärer med de stora svenska klubbarna och fotbollsledare som hade höga positioner både i klubbar och förbund, men inget hände. Det var som om alla bara accepterade det. Efter Lantz har det kommit betydligt fler, även om inte alla sysslar med detta.

Men ibland känns det som om vi i Sverige vill tro att det här inte förekommer här. Oavsett om det är matchfixning eller om det handlar om ledare som skor sig eller att agenter går för långt för att göra affärer. Och när det väl avslöjas så blir alla överraskade, vilket de inte borde bli, åtminstone inte de som är i fotbollens värld.

Visst, det är bra att SvFF-höjdaren Håkan Sjöstrand är tydlig om att det gäller att ta bort rutten frukt ur fruktdisken för annars sprider det sig. Samtidigt har han och SvFf under en rad år skickat enorma summor pengar till Rune Hauge i ett skatteparadis och vägrar redovisa det.

Sef som organiserar de svenska elitklubbarna gör likadant kring sin försäljning av tv-rättigheter. Man lyfter gärna att ett tv-avtal som börjar gälla 2020 är nominerat för något obskyrt pris men nämner inte gärna att 100 miljoner kronor går till Rune Hauge som tack för hjälpen.

Under en rad år har Sef jobbat både med norrmannen Hauge och även schweiziska Kentaro och dess ägare som knappast tillhör fotbollsvärldens korgossar. För mig är det fotbollen som bjuder på möjligheterna när man låter allt ske i det fördolda och man vägrar redovisa vem som får betalt, vad han får betalt och var han skattar.

AIK förekommer i reportaget precis som Malmö FF men här är det inte så att någon klubb är bättre eller sämre än någon annan. Alla agerar på ett liknande vis och redovisar inget om affärerna och vem som får vad betalt och vilka avbränningar som finns vid spelaraffärer.

Klubbarna klarar inte ens av att följa de nya Fifa-reglerna om att redovisa agentarvodena. Där tillhör Sverige de sämsta i klassen och SvFF bryr sig inte ens att försöka påverka klubbarna att göra rätt. Därför klingar det ihåligt när Sjöstrand o Co är förfärade och skakade.

Naturligtvis har det blivit värre i takt med att det har blivit större pengar inom fotbollen och att fler gett sig in i branschen. Många pekar på avskaffandet av agentlicensen, men min bild är att även när det fanns en licens så gjorde klubbar och spelare uppgörelser med olicensierade aktörer.

Klart att det hade varit ett bra steg och en hjälp både för klubbar och spelare om SvFF införde ett nytt licensförfarande och att man på så sätt kunde certifiera förmedlare. Problemet är bara att fotbollen är en internationell business och att det blir svårt att upprätthålla.

För när klubbar jagar pengar vid en försäljning eller verkligen vill ha en spelare så kommer man att skära kurvorna snävare och snävare. Det har historien visat gång på gång och dessvärre är det inte bättre med förbund och ligor, alla är pressade i jakten på pengar.

Även om det är en utopi så vore den enda räddningen någon slags riktig transparens där klubbar och förbund kunde redovisa för sina medlemmar var pengarna tagit vägen. Först då hade man kunnat ifrågasätta vad man gör och kanske sätta stopp för det, men uppenbarligen har för många något att förlora på det.

Kan inte heller komma i från att det är en besvikelse att polisen inte ens fått till ett åtal i frågan om försök till matchfixning från i våras. Tidigast om en månad, heter det från åklagarhåll. Återstår att det blir något då? Känslan är att det verkar svårt för polisen att stoppa det här.

Om inte fotbollen vill ha hjälp och kan öppna upp sin verksamhet och polisen inte ens kan få till åtal när det är en person som tagit kontakt med en annan med erbjudande och hot om att påverka en match då inser man att vägen är lång till att få stopp på det.

Publicerad 2017-10-02 kl 15:36

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons