Sverige är i playoff till VM i Ryssland 2018. Onekligen starkt.
Man måste börja där.
Fast avslutningen av VM-kvalet var svag – och gav fler frågetecken än utropstecken.
Som väntat kunde inte Holland slå Sverige med sju mål för att sno playoffplatsen i VM-kvalgrupp A. Hemmalaget vann, men bara med 2-0 (2-0). Istället är det Sverige som ligger i ena skålen när Fifa nästa tisdag lottar playoff i Zürich.
Scouterna från Danmark, Italien, Kroatien och Schweiz som Janne Andersson landslag kan ställas mot i playoff måste ha antecknat flitigt när de följde hur Holland tryckte ner ett försiktigt Sverige och skapade chans på chans framför Robin Olsen.
Att siffrorna hölls nere berodde mer på en dålig holländsk effektivitet än att Sverige var bra. Naturligtvis mattades hemmalaget när målen uteblev och även publiken tappade geisten då alla insåg att det inte skulle ske något mirakel.
Fast det var efter en svensk insats som överraskade i att sakna ett mod och ett spel som tidigare under VM-kvalet. Istället var det panik och en rädsla som var uppenbar från sidan av planen. Okej för att det handlade om att freda målet men det räcker inte för att förklara allt.
Passningsspelet var direkt svagt. Man rensade ofta i panik. Få vågade hålla i bollen och söka bättre alternativ. Vilket gjorde att man hela tiden hamnade i försvarsställning. I efterhand framstod samma startelva som mot Luxemburg som illa anpassad efter uppdraget att stänga till. För det måste ha varit ordern.
Och periodvis var det nästan en känsla av att vara tillbaka i matchen mot Holland i oktober 2010. Då det svenska landslaget gick under med man och allt. Nu fanns trots allt säkerheten att man kunde förlora med sex mål och ju längre matchen led förstod alla att det inte skulle gå att förlora så stort.
Inför matchen mot Holland hade Janne Andersson, Andreas Granqvist och andra spelare mest talat om att vinna den, att man inte funderade på målskillnad eller på att spela på resultat. Istället handlade det om att hålla sig till sin matchplan som skulle leda till en seger och hopp om gruppseger.
Man ville greppa möjligheten om Vitryssland skulle skrälla mot Frankrike, vilket aldrig skedde, även om det bara blev 2-1. Efter avspark på Amsterdam Arena var det som att se en helt annan svensk matchplan än den som man hade pratat om: ligg på försvar, maska och försök kontra.
Efter att Victor Nilsson Lindelöf drog på sig en billig dömd straff – den tur som Dick Advocaat hoppades på tidigt i matchen – så fick Arjen Robben se sin lama straff passera Robin Olsen på ett rätt udda vis. Ledningsmålet gav både det holländska landslaget och publiken lite behövligt hopp redan i minut 15.
Efter det blev det en plågsam första halvlek med svenska glasögon. Borta var modet att hålla i bollen och istället var det panikrensningar och ett långa stunder holländskt handbollsspel. Där Robben hela tiden klev in i planen och sökte avslut och passningar. Det var farligt nästan hela tiden.
Hur man kunde sätta offensive Emil Forsberg på Robben framstår som väl vågat. Både Ludwig Augustinsson och Forsberg hade svårt med honom och även centralt gick man oftast bet på att stoppa Bayern Münchens holländare. Sebastian Larsson körde fult, men det gav snarare farliga frisparkar.
Självklart går det att gräva fram två fina Marcus Berg-lägen på nick, ett efter frispark från Larsson och ett efter inlägg av Augustinsson, även om de bara var nära. Men att dra på dem vore att försöka sminka över en av de sämre halvlekarna Sverige gjort i VM-kvalet, för det var mest Holland.
Att det bara stod 2-0 på storbildsskärmarna när ryske domaren Sergej Karasev blåste av ska Sverige vara tacksamt. Det var Robben som skickade in även 2-0 med ett mycket vackert avslut när man tappade markeringen på superstjärna. Men det kunde ha stått 4-0 i halvtid.
Förbundskapten Advocaat slängde in Bas Dost efter halvtidsvilan men det hjälpte inte. I takt med att Hollands hopp sjönk så slog man av på takten och Sverige fick tag i bollen lite mer och skapade några halvchanser. Men precisionen saknades i både avslut och i de sista passningarna. Sverige såg inte ut att vilja spela fotboll.
Man kan givetvis peka på att det var lätt att tappa intensitet och fokus när det inte fanns någon seedning kvar att spela om och det var osannolikt att förlora mot Holland. Samtidigt såg det ihåligt ut från svensk sida och att man just saknade modet som tagit dem till VM-playoff förvånande.
***
Det var mäktigt att se och höra när Arjen Robben efter slutsignalen hämtade sina två söner och tog med dem på ärevarvet när han tackade publiken. Troligen var det hans sista landskamp och det var knappast han som svek i det här VM-kvalet. Han avslutade med två mål mot Sverige.
Att döma av applåderna och när folk skrek “Robben, Robben, Robben” har han betytt mycket.
***
Fruktansvärt onödig varning som Mikael Lustig drog på sig. Nu missar han första playoff-matchen. Trodde att de pratat om det?
***
I och med förlusten mot Holland lär Sverige hamna i grupp B i Uefa Nations League som drar i gång nästa höst.
***
Isaac Kiese Thelin går uppenbarligen före John Guidetti att döma efter bytena i de två senaste matcherna.
***
Absolut inte fullsatt på Amsterdam Arena men imponerad att så många holländska fans sökte sig till matchen med tanke på hur små möjligheter man hade inför. Lägg till att både EM-kvalet till Frankrike och VM-kvalet till Ryssland totalt sett varit besvikelser.
***
Islands generation av spelare är makalös. Lars Lagerbäck lade grunder som man sedan byggt vidare på. Häftigt.
***
Att det ska vara så svårt att förstå en tyst minut? Skäms över de (fulla?) svenskarna som skrek och sjöng när arrangörerna och fotbollsförbundet ville hedra stadens borgmästare Eberhard van der Laan som gick bort i förra veckan. Vet att det var ett fåtal av de tusentals svenskar på plats men jag förstår inte att man inte kan vara tyst.