Den tidigare spanske landslagsstjärna Fernando Hierro drog boll på boll hos Fifa i Zürich innan det stod klart att det bara fanns två bollar kvar, en i varje skål, och det var Italien och Sverige. En mardrömslott.
Nej, Italien är i dag inte lika starkt som man varit i perioder men det är ändå ett landslag som inte missat ett VM sedan 1958. Senaste mästerskapet man missade var EM 1992. EM-silvret 2012 är senaste medaljen och i både VM 2010 och 2014 åkte man ut i gruppspelet.
Lägg till att Sverige inte vunnit en tävlingsmatch mot Italien sedan 1-0 i EM-kvalet på Råsunda i juni 1987 då Thomas Ravelli tog en straff och Peter Larsson gjorde mål efter en offensiv räd och samspel med Johnny Ekström.
Sverige hade trots allt en framgång på bekostnad av Italien under EM 2004 då landslaget via 2-2 mot Danmark tog sig vidare tillsammans med danskarna. Fast så utspelat som Sverige blev i Porto mot just Italien var rätt skakande, men Zlatan ordnade en poäng via en klack.
Senaste tävlingsmatchen och mötet var i Toulouse under EM i Frankrike och det var väl en match och ett resultat som symboliserar det italienska landslaget. Man håller rent och sedan ser man till att utnyttja ett misstag och straffa motståndarna och vinner med 1-0.
Efter EM i Frankrike så lämnade Antonio Conte som förbundskapten och förre Torino-tränaren Gian Piero Ventura tog över. Under VM-kvalet fick Italien se sig frånsprunget av Spanien som kryssade i bortamatchen och vann med 3-0 på hemmaplan, men har gjort en del habila träningsmatcher.
Om man jämför Venturas landslag med Janne Andersson så är det få spelare i det svenska som hade tagit en plats i en italiensk trupp. Emil Forsberg givetvis. Möjligen Victor Nilsson Lindelöf? Kanske Marcus Berg eftersom offensiven inte är den starkaste lagdelen.
Men det är klart att Italien är skyhög favorit och det är förståeligt att Ventura räknar med en plats i VM i Ryssland. Förutom att kvaliteten i det italienska landslaget är högre så har man en tradition och en förmåga att göra precis vad som räcker för att ta sig vidare.
Sverige slapp spela redan på torsdagen vilket är en fördel. Dessutom får man börja hemma på Friends Arena vilket är ett plus då man i en eventuell förlängning i Milano får 30 minuter extra att göra ett bortamål som kan bli värdefullt. Konstigt att det finns kvar men det är bra för Sverige.
Om man ska leta vad som talar för en svensk skräll är möjlig så är det att det kan vara lättare att hålla en taktik och matchplan som den svenska mot ett favorittippat lag. Att det helt enkelt blir lättare för spelarna att underordna sig en kollektiv uppgift när initiativet finns hos Italien.
Sverige har några gånger under VM-kvalet visat att summan av de elva som befunnit sig på planen varit betydligt större än vad det varit när man kollat på varje individ. Visst, de kommer ofta från mindre klubbar eller ligor men presterar. Frankrike var onekligen en svårare motståndare och mot dem spelade Sverige 3-3 över två matcher.
Italien har allt att förlora, ingen räknar med att landslaget ska missa VM i Ryssland. För svensk del är det precis tvärtom då ingen på allvar räknar med att Sverige ska slå ut italienarna. Det kan vara en fördel och när Ventura nu säger att ingen ens tänker tanken på att missa VM så har han lagt tryck på sig själv och landslaget.
Naturligtvis kommer det att kräva något extraordinärt av Sverige för att slå ut Italien i ett playoff över två matcher. I en match kan alla lag skrälla, men över två matcher så är det betydligt svårare. Dels måste spelare som Forsberg, Olsen, Granqvist och Nilsson Lindelöf prestera på topp, dels måste Sverige ha det där flytet likt Toivonens 2-1 eller Hollands bortdömda mål i VM-kvalpremiären.
Kan det gå? Självklart så kan Sverige slå ut Italien över två matcher, men om man lyckas är det en bragd, inget annat. Egentligen ska det inte gå, men då och då visar fotbollen varför den är underbar, och man får uppleva hur någon ingen tror på överraskar och vinner.
Hade kört defensivt på Friends Arena för att försöka få med sig 1-0 eller till och med 0-0 till Italien. Viktigast är att inte släppa in ett mål på hemmaplan. Väl i Milano hade ett svenskt mål varit mycket värdefullt, för det blir inga målfester mellan de här landslagen.
Här är den svenska startelva jag kört utifrån vad Janne Andersson tar ut för trupp:
Robin Olsen – Victor Nilsson Lindelöf, Pontus Jansson, Andreas Granqvist, Ludwig Augustinsson – Emil Forsberg, Sebastian Larsson, Albin Ekdal, Martin Olsson – Ola Toivonen, Marcus Berg.
Hade ersatt avstängde Mikael Lustig med Nilsson Lindelöf som kan spela högerback och fyllt luckan med Jansson. På mittfältet hade jag tagit in Olsson till vänster för att få till en starkare defensiv och en respektlös spelare som vågar kliva fram och flyttat Forsberg till höger kanten då Jimmy Durmaz knappast är tillbaka och Viktor Claesson inte räcker till.
Det centrala mittfältet är ett svenskt problem och hur man än gör tappar man något i ett redan utsatt läge där man är klart svagare. I och med att Olsson är en mer defensiv ytter kan man kosta på sig Ekdal ihop med Larsson som varit klart bättre än Jakob Johansson på sistone.