I ett uttalande från Bosse Karlsson, som släpptes i regi av förbundet under tisdagen, så säger sig Karlsson inte minnas händelsen men att hans förtroende är såpass skadat att han inte kan vara kvar som ordförande i domarkommittén. Inget att säga något om, det är ett riktigt kliv av domarbasen. Om det nu var frivilligt?
Var med på upptaktsträffarna till havs några år efter händelsen och det var verkligen en annan kultur än i dag, då man samlade de allsvenska klubbarnas ledare, förbundets höjdare samt journalister från hela Sverige på en båt. Efter en dags jobb var det hårt festande på Östersjön för en hel del på kvällen.
Har på något sätt svårt att tro att Bosse Karlsson är ensam inom fotbollsrörelsen om att ha agerat felaktigt. För precis som om det dykt upp många exempel på det runt om i Sverige så bör det finnas fler exempel i en sådan stor folkrörelse som varit manligt styrd i alla år. Antalet kvinnor på olika poster har varit få.
Ända sedan den tidigare utvecklingschefen Gunilla Axén gick ut och berättade om att hon fått nakenbilder av tidigare landslagsspelare och att det fanns en speciell och mansdominerad struktur på fotbollsförbundet har det diskuterats kring hur det är inom folkrörelsen. Från SvFF:s håll har man tillsatt en utredning och det är givetvis ett steg i rätt riktning.
Det är i grunden en större samhällsfråga som kommit fram tack vare #metoo och kretsar kring makt och utnyttjandet av den. Det är något som präglat betydligt fler organisationer än fotbollsförbundet och precis som många institutioner, företag och individer måste rannsaka sig själva så behöver fotbollsförbundet göra det samma. Och då måste man agera på allvar.
När det gäller så kallade “dick pics”, som Axén berättade om, så har jag svårt att se förbundets ansvar för spelare som representerat landslaget en gång i tiden, utan det är väl snarare en spegling av samhället i stort. Det är givetvis illa men får handhas av polis, och kan inte tillskrivas SvFF.
Individer som gör fel är en sak, det här handlar mer om strukturer och ett system som inte fungerar. Det är ingen hemlighet att fotbollen är mansdominerad och att det präglar förbund och folkrörelse i stort. De kvinnor man talat med som jobbat inom förbundet har talat om ett hårt klimat och pekat på att sjukskrivningstalen för kvinnor varit betydligt högre än för männen.
Det har inte varit lätt att vara kvinna inom SvFF. Att man inom förbundet så sent som 2012 inte ens reflekterar över att man i direktsändning ger en bil till en herrspelare utan att ha uppmärksammat motsvarande damspelare är rätt talande. Det är fel på strukturen vilket ger fel på tankeverksamheten, även om det efter det gått något åt rätt håll.
Ändå behöver man bara backa några veckor för att hitta en hel rad herrar som klagade på att damlandslagets planer på att bojkotta Fotbollsgalan läckte ut och störde herrlandslaget inför ett viktigt VM-playoff. Ett störningsmoment och landslagschefen Lasse Richt rasade och kallade det respektlöst.
Ingen rasade i somras när landslaget för damer spelade den ena tävlingsmatchen efter den andra under EM i Holland utan ett gällande avtal. Snacka om ett störningsmoment. De fortsatte att spela VM-kval utan avtal men då var det ingen som talade om respektlöst beteende.
Skrev så här efter miraklet i Milano apropå störningsmoment och störningsmoment:
Ändå är det slående hur olika SvFF ser på det här och vem som gör vad. När Zlatan Ibrahimovic som lagkapten försvarade Anders Svenssons bilgåva med ett skämt om att Therese Sjögran skulle få en cykel med hans autograf för, då viftas det undan. Precis som när SvFF på Fotbollsgalan gör självmål med bilgåvan.
Inte heller reagerade någon på att Zlatan Ibrahimovic inför den avgörande EM-matchen mot Belgien förra sommaren gick ut med ett färdigskrivet uttalande på engelska om att det är det sista han gör i landslaget om det blir förlust. Störmoment? Lagkaptenen flaggar för att förlust innebär slutet.
Det är Johanna Frändén som via twitter påminner om Zlatans tal och med jämförelsen med Gianluigi Buffon som stod inför samma läge i söndags men då inte ville tala om sin framtid, utan det viktigaste för honom var att Italien skulle göra allt för att ta sig till VM i Ryssland.
Inför förra sommarens EM lanserade den svenske lagkaptenen ett klädmärke dagen innan landslaget skulle åka till EM och hade en färdiginspelad reklamfilm om avskedet. Faktum var att han till och med gick i princip likadant i reklamfilmen som han sedan gjorde i verkligheten efter förlusten mot Belgien.
Inte någon gång har jag hört eller sett att Lasse Richt, Håkan Sjöstrand eller Karl-Erik Nilsson oroat sig för störmoment eller att något tar sig in i spelarnas bubbla där de skulle göra allt för att prestera. Men nu är det respektlöst av Caroline Seger att svara på frågor om en möjlig bojkott.
I grunden är det inte Zlatans fel eller kritik mot honom utan mer en beskrivning av hur något är ett störmoment och samtidigt är något annat ingenting. Och det när man talar om att minsta grej kan påverka. SvFF har onekligen en del att jobba med för att återvinna förtroende från alla som ser strukturerna som SvFF-herrarna är oförmögna att se.
Det är klart att de strukturerna som ger makt i denna rörelse även fortplantar sig på ett negativt vis i fotbollsrörelsen. Den är dessutom varken demokratisk eller öppen och oliktänkande blir utrensade, vilket det finns många exempel på. Då är det givet att kvinnor som är få och möjligen en bit ner inte utmanar strukturerna utan antingen lämnar eller viker ner sig.
Det är vad förbundet måste ta tag i. Bara det att SvFF inte ens var nära att klara RF:s mål för kvinnlig representation i styrelser till 2017. I grunden handlar det om att männen måste dela med sig av makten och det är givetvis svårt. Vem är det som ska stiga åt sidan? För det måste några män göra om man ska kunna ta ett kliv åt rätt håll?
Blev också lite konfunderad över att SvFF känt till anklagelserna mot Bosse Karlsson ända sedan Karin Thorbjörn skrev på Facebook i förra veckan, men valde att agera först när Fotbollskanalen jagat både Karlsson och SvFF sedan i fredags. Konstigt nog läckte dessutom nyheten ut till Aftonbladet bara några minuter innan Fotbollskanalen skulle få tala med Karlsson…
Så här beskriver Andreas Sundberg det hela:
I fredags började Fotbollskanalen att söka Bosse Karlsson för att låta honom bemöta Karin Thorbjörns berättelse. Men trots flera dagars försök till samtal var det omöjligt att få tag på Karlsson. Han svarade inte. Under måndagen skickade Fotbollskanalen ett sms till honom och förklarade att vi sökte honom rörande Thorbjörns berättelse.
Ungefär en timme senare ringde Svenska Fotbollsförbundets presschef Niklas Bodell upp. Han hade tagit del av Fotbollskanalens sms och hälsade att förbundet i en vecka hade vetat om Karin Thorbjörns påståenden, och att Karlsson kunde tänka sig att prata med oss, men att han behövde lite tid på sig.
Men tio minuter innan överenskommen telefonintervju ringde Bodell upp igen: “Vi behöver mer tid på oss. Kan Bosse få uttala sig i morgon i stället? Karin har tagit bort sitt inlägg på Facebook så vi behöver kolla upp lite.”
Men den information stämde inte. Karin Thorbjörns inlägg ligger fortfarande kvar på Facebook. Fotbollskanalen fick sedan en skriftlig kommentar från Bosse Karlsson via Niklas Bodell under tisdagsförmiddagen, efter att Aftonbladet gått ut med uppgifter om att domarbasen skulle avgå.
Det är klart att SvFF-topparna Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand behöver se kraftfulla och trovärdiga ut efter först turerna kring Gunilla Axén, där en tidigare förbundsbas gick bort sig helt och det skvätte på förbundet, och när nu domarbasen pekas ut. Därför vill man ta kontroll över frågan och styra publiceringen.
I efterhand kan man lära sig att det inte går att lita på någon, för löftet om en intervju blev ett riggat uttalande och tillgång till Karl-Erik Nilsson som skulle ta avstånd. En petitess kan tyckas, men också en tydlig signal om att SvFF är mån om sitt yttre och hur man ser ut.
Om det blir någon förändring i det inre? Återstår att se, för det är lång väg kvar för förbundet som knappt verkar tro att det funnits problem inom rörelsen. Är det något denna höst lärt oss är det att det inte handlar om enskilda individer utan om strukturer och system – och de måste ändras om det ska vara på riktigt.