Det är sju år sedan engelsmannen Graham Potter kom till Östersunds FK och det är lite kul att kolla den första intervjun med honom. Han talar om att utveckla unga spelare och att skapa en identitet för ÖFK som alla kan vara stolta över. Då låg man i division 2 efter att ha åkt ur division 1.
Ett av de första uppdragen blev cupspel i Sundsvall, i Norrlands-cupen med lag som Hudiksvall, Härnösand, GIF Sundsvall, Umeå FC och Bodens BK. Man har en rätt tunn trupp med 16 utespelare och tre målvakter och det blev inget större avtryck.
Därefter påbörjades klättringen och Dennis Widgren är ensam kvar från laget som åkte till Sundsvall tillsammans med Potter och ordföranden Daniel Kindberg som tagit över ansvaret för klubben då. Ingen av dem kan ens ha drömt om utvecklingen som klubben haft på sju år.
Klubben står för hopp inom fotbollen. Inte bara i Sverige utan även i Europa. Med tanke på förutsättningarna i Östersund (klimat, tradition och konkurrens från andra idrotter) är det starkt att ens vara ett allsvenskt lag. Nu har man dessutom vunnit en titel och excellerat i Europa.
De flesta svenska klubbar borde kunna hämta inspiration från en sådan resa. Bara hur klubben scoutat spelare, fyndat och fått en del “skadat gods” att bli toppklass. Dessutom har man lyckats behålla de flesta av höstens mirakelmän. Det har garanterat kostat pengar, men en hel del av resurserna har man tagit in under höstens Europa League.
Även om Östersunds FK givetvis uppmärksammats runt om i världen för sina framgångar i Europa League, för kultursatsningen och för ende engelska tränaren som är kvar i Europas cupspel är det något helt annat i samband med 16-delsfinalen mot Arsenal.
London-klubben är en av världens giganter och nämns av Uefa som en av nio klubbar som ryckt i från resten. Spelartruppens värde är över 800 gånger större än motståndarnas, enligt mina kollegor på Fotbollskanalen, och det är klart att skillnaderna är enorma.
Det ska inte gå att slå ut Arsenal, men ÖFK har flera gånger visat att det inte går att säga så om just Östersund. Galatasaray. PAOK och Hertha Berlin är exempel på det. Ja, ni vet numera att ÖFK gång på gång trotsat naturlagarna inom fotbollen och det är extra värdefullt vid en tid när skillnaderna mellan klubbar bara ökar.
Frågan är om ÖFK nått sin slutstation eller har mer i sig? Naturligtvis har hemmalaget en viss fördel av konstgräs och rätt bistert väderläge på nyskottade Jämtkraft Arena men Premier League-lirarna har varit med om liknande. Östersund har dessutom bara spelat en tävlingsmatch till skillnad mot Arsenal som är i full gång med säsongen, om än i svajig form, och borde vara i bättre slag.
Mycket handlar om motivation. Kommer Özil o Co vara sugna nog och ha tillräcklig koll på Nouri o Co? Givetvis kommer Arsenal-ledningen göra sitt jobb i att kartlägga motståndet, men det är inte alltid sådant når fram till spelarna. Kanske är de inte helt mottagliga för den informationen då de är säkra på avancemang?
För en pressad Arsène Wenger är Europa League viktig. Om han skulle vinna pokalen längre fram i vår så skulle han äntligen få ta en titel i Europa innan han lägger av – och det hade också inneburit en plats i Champions League för Arsenal. Nog så viktigt för en klubb som fallit ur topp fyra i Premier League i år igen och är åtta poäng efter fjärdeplatsen.
Det går inte att räkna ut Graham Potters Östersund. Engelsmannen har inte bara fått laget att ha varierad spelidéer utan även prestera. Övertriumfar han Wenger? I så fall vore det en bragd som det var länge svensk fotboll såg. Men det ska inte kunna gå… Fast säg det inte till Potter o Co. De ger sig aldrig.