Efter stund efter slutsignalen samlade Janne Andersson spelare och ledare nedanför den lilla svenska klacken på Samara Arena. Där stod laget samlat, med armarna runt varandra och lyssnade på förbundskaptenen. Det var symboliskt att även i nederlaget så stod man tillsammans och höll ihop.
Där förklarade Andersson att de givetvis hade rätt att deppa men att Sverige gjort en bra turnering som tagit sig hela vägen till en kvartsfinal i VM. Han ville att de skulle förstå att de faktiskt uträttat något, även om det inte blir spel om medaljer utan en resa hem till Sverige under söndagen.
Tidigare hade svenska spelare fallit samman på gräset när slutsignalen gått och den osannolika resan som började i augusti 2016, hemma mot Holland, tagit slut. En del tårar. En hel del tomhet. Sverige förlorade med 2-0 mot ett skarpare och rappare England som nu siktar på att ta hem fotbollen igen och det gör alltid ont att förlora.
Inför VM-kvartsfinalen mot England hade de svenska spelarna lovat att de inte skulle känna någon ånger efter slutsignalen. De skulle ha gett allt på planen och så skulle man se hur långt det räckte. Nu vet vi, England blev för svårt när verkligheten hann i kapp landslaget och orken tröt och med det föll det andra.
Under VM har Janne Andersson använt ett begränsat antal spelare och med tanke på resultaten var det förståeligt att de fick chansen igen. Men det borde skett byten tidigare i matchen, för tecknen att Sverige inte orkade som tidigare under VM var tydliga. Passningar gick snett. Man tajmade löpningar fel. Man sprang inte alls.
Kort sagt, det var inte det Sverige vi sett i VM. Janne Andersson förklarade att han ville vänta med byten för att man kom i gång efter pausen och att man skapade chanser, och dessutom hade man många alternativ och inte hade bestämt sig för vilket. Därför väntade man med att göra några rockader, tyvärr.
Givetvis finns ett motstånd på plan också men England är inte klasser bättre än Mexiko och Schweiz som hade svårt mot Sverige. Utan här var det alternativ till förstaelvan som saknades – eller valdes bort – och med tanke på hur bra en del reserver fyllt ut skorna tidigare under VM så var det en aning överraskande att Andersson inte skiftade tidigare. Även han måste ha sett vart det lutade.
Efter en trevande kvart av matchen, där bägge lagen kände på varandra i lågt tempo och även bjöd på en rad misstag – kanske var det nerver – så tog engelsmännen över spelet. Man tryckte ner Sverige och började sedan gräva fram målchanser och hittade in bakom de svenska backarna. De svenska spelarna hann inte med och var nästan hela tiden i numerärt underläge.
Då hade dessutom den mestadels ryska publiken i frustration börja skrika på sitt lag, vars kvartsfinal var timmar bort och dessutom i Sotji. Nej, det var en helt annan typ av match när Sverige och England möttes än vad vi sett i de tidigare kvartsfinalerna. Samtidigt är det en del av charmen med VM.
Spelövertaget för England gav chanser och fasta situationer. Och Harry Maguire gav England ledning på just hörna efter en halvtimmes spel och det var sjunde målet på en fast situation. Inför matchen hade den svenske scouten Tom Prahl varnat för just det och man borde kanske haft koll på hur engelsmännen skött sina hörnor under VM.
Leicester-backen gav inte Emil Forsberg en chans när han tryckte sig fram och satte pannan till Ashley Youngs hörna. Det är möjligt att den svenska markeringen föll bort för det såg ut som om “Foppa” kom sent in i läget. Robin Olsen kunde bara se hur bollen studsade in i mål på hans högersida utan möjlighet att parera den.
Andreas Granqvist och Sebastian Larsson försökte mana på spelarna efter det engelska ledningsmålet, men det var som om krafterna tagit slut. Man lyckades knappt hålla i bollen och utan mittbackarna Granqvist och Victor Nilsson Lindelöf samt Olsen i mål hade det kunnat bli fler mål.
Gång efter annan var det pressat i det svenska försvaret efter 0-1 och oftast fick man slå undan i panik. Närmast 0-2 var det precis före slutet av första halvlek när Raheem Sterling rann igenom men Robin Olsen räddade första läget och sedan såg Granqvist till att blockera det andra avslutet.
Att Sverige bara hade 0-1 i paus framstod som rätt sensationellt av flera skäl. Spelarna gav ett slitet intryck och hade man inte vetat att det var England som spelade 120 minuter och sköt straffar så hade man lätt kunnat tro att det hade varit Sverige. Misstag. Håglöshet. Uteblivna löpningar.
När spelarna kom ut efter pausen var det förvånande att Janne Andersson inte gjort några byten. Mikael Lustigs ersättare Emil Krafth hade minst sagt haft en skakig resa och egentligen klaffade det inte för någon på mittfältet. Om det hängde på dem eller att de var färre när man mötte fem på mittfältet går säkert att diskutera, men bara Claesson var sig lik från tidigare i VM.
När spelet gick i gång i andra halvlek verkade Sverige ha gjort en rockad för att förstärka mittfältet när Marcus Berg droppade ner i försvarsspelet och för en stund så jämnade man ut spelet. Dessutom var Berg ytterst nära att kvittera på nick efter inlägg av Ludwig Augustinsson men Jordan Pickford var med och gjorde en blixtrande snygg räddning.
Istället svängde pendeln tillbaka och efter massivt engelskt tryck så var det ingen press på Jesse Lingard som fick måtta ett inlägg mot Dele Alli som Krafth tyvärr inte hade koll på. När de flesta svenskar drömde om en offsideflagga i luften så tryckte Tottenham-spelaren in 2-0 bakom Olsen på nick. Då kändes det över.
Vad hjälpte det att Sverige hade ett vackert kombinationsanfall där Claesson, Toivonen, Berg växlade när Pickford gjorde en ny strålande räddning på Claessons skott? Det var som om Janne Anderssons “mojo” tagit slut i denna kvartsfinal mot det land vars fotboll format honom under 1970-talet.
Det var nog betydligt fler svenskar än Janne Anderssons fru Ulrika som var frustrerade över att han som vanligt väntade med sina byten. Först efter 65 minuters spel och vid underläge 2-0 så ryckte han Forsberg och Toivonen och kastade in Martin Olsson och John Guidetti. Det kände som för sent och för lite, men också en tydlig signal om att Forsberg inte blivit den han och Sverige hoppats på i VM.
Marcus Berg fick ett nytt fint läge när Claesson stått för en fin djupledsboll men Englands nye kelgris, Jordan Pickford var med även på det avslutet. I efterhand så är det klart att Sverige hade behövt mål av Berg, men han hade varken det rätta flytet eller den rätta skärpan under VM och lämnar turneringen mållös.
På samma sätt hade Sverige behövt få ut mer av Emil Forsberg. Vad det var som låste sig eller vad som var skälet till att han inte nådde sin potential vet bara han själv, om ens han. Han sköt Sverige till kvartsfinal i VM via målet mot Schweiz men totalt sett kan han inte ha varit nöjd med sitt mästerskap.
Med fem minuter kvar kom Janne Anderssons sista satsning när man drog av den olycklige Krafth och skickade in Pontus Jansson. Väl sent men ett försök trots allt och där den förre MFF:aren gick in i anfallet men det var för lite och för sent när man jagade mål för att hålla liv i VM-sagan. Inlägg kan dessutom England hantera rätt väl.
Effekten uteblev och Sverige får nu åka hem från Ryssland efter att ha varit nere en sista gång i VM-basen Gelendzjik. I efterhand är det klart att det landslaget gjort är fantastiskt, men det var synd att man inte gav sig en bättre chans att ta sig vidare när det var tydligt att spelarna var slitna.
Många gånger har vi konstaterat att Sverige inte borde ha gått så här långt och vara kvar som ett av åtta lag, men samtidigt har både spelare och ledare tjatat om att de inte var nöjda. Då är det också givet att det är en besvikelse att falla mot England och det utan att riktigt ge dem en match.
Självklart kommer VM-sagan mestadels ge sköna minnen för spelare och ledare när de tittar tillbaka: Frankrike. Italien. VM-segrarna. Men det kommer alltid att finnas något gnagande i bakhuvudet om vad som kunde ha blivit. Man var så nära medaljmatch, men stupade på sista hindret och som tur var så var det Janne Anderssons val som avgjorde det.
***
Fifa kräver Sverige på över 600 000 kronor i böter för att några spelare haft strumpor med varumärken som inte är godkända. Man bötfällde England närmare 200 000 kronor för att en spelare drack fel energidryck. När ryska fans höll upp rasistiska budskap var böterna för det ryska förbundet på runt 90 000 kronor.
***
Sverige får börja om i Nations League mot Turkiet och Ryssland. Lägg till träningsmatcher mot Österrike och Slovakien… Ja, VM kommer att kännas avlägset då.
***
Även om Janne Andersson berömde England och gav den engelska pressen vad den ville ha när han sa att laget kan vinna VM-guld, så är det svårt att tro på det. Frankrike och Belgien är något helt annat och innan man kommer så långt ska man ta sig förbi en semifinal som kan vara mot Kroatien. Men bara spel om medaljer kanske räcker långt för engelsmännen?
***
Sett till att Marcus Rohdén fick noll minuters speltid och inte verkade vara aktuell vare sig när man jagade mål eller försvarade en ledning så kan man känna ett Ken Sema var saknad i den sista matchen. Då man behövt en sådan kraftfull spelare som kunnat göra något på egen hand.
***
Sverige drog in 156 miljoner i prispengar under VM-sagan. Bara det är något som kommer att ge svensk fotboll resurser att utvecklas.
***
Vet inte vad som är mes bisarrt? Att en engelsk supporter skriker könsord i vår direktsändning eller att folk tycker det är okej att det sker och absolut inte är riktat mot min kollega Frida Nordstrand, utan är något som är ett etablerat beteende och ett slags internetskämt.
***
Ryssland-Kroatien i Sotji lär bjuda på bättre läktartryck och inramning värdigt en kvartsfinal. Kan bara se kroaterna vinna den matchen, men i det här VM-slutspelet är det svårt att veta vad som ska ske.