RENNES. Tre poäng var uppdraget. Sverige fixade den delen av VM-premiären, men kvaliteten i anfallsspelet måste upp om man ska kunna göra mer än drömma om medaljer.
Vem ska göra Sveriges mål? En fråga som hängt över Peter Gerhardssons landslag inför VM. Efter premiärmatchen mot Chile så accentuerades frågeställningen rätt rejält. Trots att landslaget dominerade totalt så skapade man väldigt lite. Och målen dröjde länge.
Det återstod mindre än tio minuter av VM-premiären och det stod 0-0 när förbundskapten Gerhardsson bestämde sig för att chansa. Ut åkte mittfältaren Elin Rubensson och in kom Piteå-anfallaren Madelen Janogy som gjort en sanslös karriär under våren fram till en plats i VM-truppen. Hon kom med till Sydafrika i januari på grund av ett återbud och greppade där chansen.
Madelen Janogy blev också avgörande i VM-premiären och ordnade en svensk seger. Nilla Fischer var förvisso den som spelade in bollen i straffområdet men Janogy tog emot den och fick bollen vidare och till slut kunde Kosovare Asllani utnyttja en missad rensning och skicka in 1-0 till Sverige.
En förlösande känsla. Samtidigt också en påminnelse om att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att spela 90 minuter enbart med sikte på att hålla nollan. Till slut brister det på något sätt, vilket alla svenska fotbollsintresserade såg i Madrid i måndags och även i Rennes under tisdagen.
När Sverige väl tagit ledningen var Chile tvungen att lyfta upp spelet och då öppnade man sig för första gången. Vilket gav Janogy en möjlighet att återigen visa hur skicklig och svårstoppad hon är. Inhopparen bröt igenom och skickade in 2-0 och punkterade därmed matchen helt.
Med tanke på vad Janogy visat både i VM-premiären och i VM-genrepet borde hon få mer speltid framöver, för de andra anfallarna har det svårt. Det går inte att ignorera att på de fem matcherna som föregick VM-premiären så gjorde Sverige bara fem mål varav ett var på straff mot Tyskland. Lägg till ett frisparksmål mot Portugal och två sena mål mot Österrike samt Janogys sena segermål mot Sydkorea.
Drar man ut hela landskampsåret tillkommer 0-0 mot Sydafrika och 4-1 mot Schweiz i Algarve där Mimmi Larsson gjorde tre mål men hon är rätt långt från speltid. Vilket ger nio mål på sju matcher och bara två av målen kom i de fyra matcher som spelades mot lag är på plats i Frankrike för att spela VM.
Inget du skrämmer motståndare med, även om man nu skickade in två mål på VM-debutanten Chile. Det är förvånansvärt tamt och svagt anfallsspel från så många namnkunniga spelare. Kvaliteten är oftast närmast riktigt dålig och då hade man ändå bollen mer än två tredjedelar av tiden av matchen och dominerade.
Inför premiären hade förbundskaptenen valt Stina Blackstenius ihop med Sofia Jakobsson och Fridolina Rolfö och med en framskjuten Kosovare Asllani som inte sällan blev en del av anfallslinjen. Även om Sverige kontrollerade spelet från avspark och framåt var skärpan längst fram för bristfällig.
Farligast blev det efter en hörna där Linda Sembrant nickade bollen mot mål och Nilla Fischer skarvade den. Men Chiles lagkapten och världsmålvakt Tiane Endler visade klassen när hon hann ner och dessutom hade kraft nog att styra bort bollen. Ett givet mål var känslan.
Annars var det mest avslut utifrån utan riktig kraft eller precision och när domaren blåste för första halvleks slut hade Sverige 10-3 i avslut och hade dessutom bollen två tredjedelar av tiden. Men det hjälper inte när anfallsspelet är så trubbigt och det borde kanske varit byten redan i pausen.
Dock dröjde Gerhardsson en dryg kvart in i andra halvlek innan Rolfö och Blackstenius fick kliva av och Lina Hurtig samt Anna Anvegård ersatte. De hann inte åstadkomma mycket innan domaren Lucila Venegas blåste av den på grund av ett åskväder som dragit in över arenan.
Efter ett uppehåll på nästan 45 minuter där spelarna fick tid att återigen värma upp så drog matchen i gång igen och då återstod 19 minuters speltid. Matchbilden var identisk med spel på Chiles planhalv och där Sverige rullade runt som om man spelade handboll och sökte avslut och instick.
Närmast kom Sofia Jakobsson som hade ett bra skott men Endler var med och tippade bollen till hörna. Annars kom Sverige ingen vart mot ett samlat och disciplinerat chilenskt bussförsvar. Bristande rörelse. Få fungerande kombinationer. Och dålig skärpa när lägen kom.
Till slut valde Gerhardsson att satsa på Janogy och äntligen rämnade Chiles försvarsmur, men förbundskaptenen var ärlig efter seger. Sverige var inte tillräckligt bra och borde definitivt ha skapat mer sett till spelövertaget. Det är något förbundskaptenen behöver lösa om Sveriges VM-äventyr inte ska stranda alldeles för tidigt.
Om inte landslaget ökar både kvantiteten när det handlar om att skapa skarpa målchanser och dessutom ökar kvaliteten i avsluten så kommer det vara nästintill omöjligt att göra mål mot vassare motståndare än Chile.
Det är dock ett framtida problem, nu kan spelarna njuta av att tre poäng är fixade och det var huvuduppdraget. Möjligen innebär det ert större lugn och kan höja anfallsspelet. Annars finns alltid Janogy.
***
Den chilenska klacken vann läktarkampen.
***
Temperaturfallet när solen försvann och ett monsunliknande regn svepte in över Sveriges VM-premiär kändes ändå in i märgen. Blixtar och åska fick sedan domaren att bryta matchen. Aldrig varit med om något liknande. Väldigt tacksam för tak på läktaren och lider med kollegor som jobbade längs med sidlinjen.
***
Tiane Endlers räddning på Nilla Fischers skarvning var makalös.
***
Måste vara ärlig och säga att det knappt var någon VM-stämning på stan eller ens utanför arenan tätt före avspark. Dessutom verkar Fifa och arrangörerna lagt större delen av budgeten på säkerhetsvakter som finns överallt. Det mesta annat som man förknippar med matcher och service till åskådare likt försäljning av mat och prylar var snällt beskrivet: bristfälligt.
***
Med tanke på allt Chiles landslag varit med om på senare år unnar jag spelarna all framgång, men kanske inte just mot Sverige. Samtidigt är det en fascinerande historia att man efter några års uppehåll började spela igen för två år sedan. Mot USA får man säkert svårt men man kan slå Thailand och kanske tråckla sig vidare som en av fyra grupptreor.
***
Lasse Granqvist körde det klassiska journalisttricket när han förhörde taxichauffören om arenanamnet Roazhon Park som vi trodde var ett sponsornamn. Men det visade sig att Roazhon betyder Rennes på bretonska som är ett keltisktb språk.
***
SvFF-höjdarna Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand med entourage hade tagit ett gryningsflyg från Madrid till Paris för att hinna med ett flyg till Rennes och den svenska VM-premiären mot Chile. Nya tag efter måndagens EM-kvalförlust i Spanien var det som gällde, enligt Sjöstrand, och hans och Nilssons glädje var påtaglig när de var nere på planen efter slutsignalen.
Efter premiärsegern följer SvFF-herrarna med landslaget till Nice där svensk fotboll – föga förvånande – har sin årliga ordförandekonferens och dessutom har svensk fotboll bjudit in sina partners till Sverige-Thailand på söndag. Även herrarnas förbundskapten Janne Andersson är då på plats i Nice. Inget regn på Rivieran, eller?
***
Fattar givetvis att Visa betalar bra för att vara det enda kreditkortet på VM-arenorna, men det kan inte vara så smart om man vill sälja mer.
***
Även om det inte blivit en gul mur bland de dryga 15 000 på läktarna i Rennes hade man gärna sett att de svenska fansen satt tillsammans. Nu var det gula fläckar utspritt över arenan och blev inget tryck.
***
Efter att ha tillbringat ett dygn i Rennes har jag ännu svårare att förstå hur Erik Edman kunde lämna Tottenham, London och Premier League för Rennes och spel i franska Ligue 1 och Stade Rennais. Det måste ha varit Kina-lön.