Spanien var klart bättre än Sverige och 3-0 var inte orättvist. Modellen som tog landslaget till VM-kvartsfinal funkade inte, och frågan är om inte bäst-före-datumet är passerat.
I slutändan blev det aldrig någon match. Spanien vann enkelt med 3-0 (0-0) efter att ha varit överlägset i EM-kvalet på de flesta plan. Och till slut brast fördämningarna när Sebastian Larsson drog på sig en straff och Sergio Ramos var iskall från elva meter. Ännu en spansk straff innebar 2-0 och matchen var över.
En heroisk svensk försvarsinsats i Madrid slutade med noll poäng och ett resultat som skvallrade om rejäl överlägsenhet för hemmalaget. Statistiken var givetvis talande. 24-5 i avslut. 7-1 i avslut på mål. 16-1 i hörnor. 686 mot 198 i lyckade passningar. Och 69-31 i bollinnehav.
Robin Olsen storspelade och visade under första halvlek hög klass. Tyvärr hjälpte inte det. Likadant med Pontus Jansson och Filip Helander som egentligen bara gick bort sig en enda gång trots en anstormning som nästa aldrig tog slut. Albin Ekdal slet hårt och var oftast på rätt plats.
Ändå var det rätt uppenbart att endast en skotsk assisterande domare som inte var med på att Mikael Lustig upphöjde offsiden räddade Sverige från 0-1 redan i första halvlek. Och hade Olsen inte varit i slag så hade muren brustit långt tidigare. För det var ett våldsamt tryck från spansk sida.
Oftast slutar det med att fördämningarna brister även om det finns undantag. Likt när Sverige via 0-0 mot Italien på San Siro tog sig till VM. Då hade man 1-0 att spela på och var inte del av en serie. Men att i det här läget gå in för att hålla 0-0 så länge det gick och hoppas på att Robin Quaison eller Marcus Berg skulle hitta rätt vid en spelvändning känns väl defensivt.
Efter förlusten så var förbundskapten Janne Andersson nöjd med spelarna som följt taktiken. Att helt enkelt försöka hålla emot och möjligen kunna straffa motståndarna vi en kontring. Inte helt olikt så som Sverige tog sig till VM i Ryssland och väl där krigade sig fram till kvartsfinal.
Det var uppenbart redan när startelvan presenterades att skiftet där Kristoffer Olsson blev bänkad och Sebastian Larsson fick starta var en tydlig defensiv signal. Än tydligare blev det när Viktor Claesson skadades och ersättaren hette inte Kristoffer Olsson utan Jakob Johansson.
Förbundskapten Andersson har efter VM talat om att Sverige har andra spelartyper och därmed kan spela ett annat spel. Vilket vi har fått se i flera matcher, men mot Spanien var det tillbaka till modellen bakom VM-succén. Om det hade gått hem hade väl landslaget och förbundskaptenen hyllats.
Ändå är det förvånande att Andersson inte har mer tilltro till en mer offensiv spelmodell. Att kunna hålla i bollen för att både kunna vila men även försvara sig genom att tvinga Spanien att behöva försvara sig. Givetvis svårt och något som kräver mer mod och kan sluta illa.
Tyvärr visade det sig att det inte heller gick att enbart försvara sig och inte riskera något. Nu blev det stryk med 0-3 och även vid underläge 0-1 var Janne Andersson för försiktig och passiv. Varför inte riskera mer när planen att hålla fortet ändå spruckit? Särskilt i ett läge av EM-kvalet där en förlust inte var avgörande.
Givetvis är det lätt vara quarterback på måndag morgon, men faktum är att min kollega Hasse Backe inför matchen var tydlig i TV4 om att det krävdes en större vilja att ha boll och försöka skapa ett eget spel. Att det troligen inte skulle gå att hålla ut under 90 minuter mot ett bollskickligt landslag som det spanska.
Något som förvisso kunde slutat i en stor förlust, men det blev det ju ändå. Nu får Sverige starta om EM-kvalet i september och med tanke på att Rumänien och Norge bägge vann så är det tajtare igen. Men EM 2020 är realistiskt och det är bara att hoppas att Janne Andersson vågar lita på spelarna som kan göra lite mer med bollen framöver.