GÖTEBORG. Kristoffer Olsson har knappt kommit åt bollen när Sverige krigat sig till åttondelsfinal. Ledarskapet har skapat en imponerande lojalitet – vilket inte alltid varit självklart.
En skrattfylld presskonferens under midsommarafton signalerade harmoni i det svenska landslaget. Kanske inte konstigt efter en gruppseger som gav extra vilodagar samt lättare motstånd i åttondelsfinalen. Dessutom väntade sillunch, golf och padel följt av en grillkväll på spahotellet på Hisingen.
De tre gamla U21-hjältarna Emil Krafth, Ludvig Augustinsson och Kristoffer Olsson hade en fin kemi ihop och drog ner skratt några gånger. Det var allt från Augustinssons kolloklippning till hans panikrusning på toaletten mitt i presskonferensen och även när han började tala engelska mitt i alltihopa.
Kristoffer Olsson talade om hur han och Jordan Larsson läxat upp Ken Sema och Dejan Kulusevski i NHL på Playstation. Trion bjöd även på vilka som hänger med vilka och gafflade om vem som är bäst på golf i landslaget. Är det Robin Olsen eller någon annan? Klart är att Robin Quaison inte släpps ut på banan än, han får hålla sig på rangen.
Krafth talade varmt om Newcastle United och att han vill stanna i klubben men även om att han hänger mycket med Malmö-ligan i landslaget som har en Whatsapp-grupp med namnet Fia med knuff. Och att de spelar mycket kort och även en del Fia med knuff. Allt är uppenbarligen inte digitaliserat.
Precis som före ett mästerskap, när allt är möjligt, är dagarna mellan gruppspel och ett avklarat arbete och ett kommande slutspel ett tillfälle där drömmar kan sväva i väg. Inte så att spelarna utåt skulle säga något, förutom den ännu så länge härligt befriade Dejan Kulusevski, men det är klart att de också kollar slutspelsträdet och ser möjligheter.
Där man ser Sverige mot Ukraina som nog är det sämsta av de 16 lagen som avancerade till åttondelen – en seger mot Nordmakedonien – och sedan väntar vinnaren av England och Tyskland. Självklart blir det svårt om man når dit men hellre de landslagen än Belgien eller Frankrike som det hade blivit på andra sidan slutspelsträdet.
Inte ens om man drar ut vägen till semifinal så är den svenska halvan av trädet något man blir lika rädd för som den andra sidan. Ett av semifinallagen hämtas från Wales, Danmark, Nederländerna och Tjeckien. Ja, ställer man det mot Frankrike, Belgien, Portugal, Spanien och Italien så är det ingen tvekan om vilken sida som är lättare.
Under fredagens presskonferens kom givetvis det svenska spelet och dess bristfällighet upp. Det var då tydligt hur lojalt spelarna ställer sig bakom det. Inte ens Kristoffer Olsson som fått kritik under EM men samtidigt fått se ett Sverige som ofta slår långt och kämpar om bollen eftersträvade något annat. Resultaten överskuggar spelet.
Tänk att som Olsson ha sin styrka i att vårda bollen och även försöka få i gång spelet och så blir det mest dueller och krigande när man är tillbakapressad. Bollarna viner över huvudet. Upp till honom att göra det bättre anser säkert en del, men det handlar om att få förutsättningar. Det har han inte fått, även om han inte varit lika stark som i EM-kvalet.
Naturligtvis var Olsson och de andra två spelarna inne på att det går att spela bättre fotboll från svenskt håll, och att man kanske måste göra det för att gå ännu längre. Men det verkade som om de helhjärtat står bakom Janne Andersson och Peter Wettegrens riskminimerande modell. Spelarna vacklade inte på orden.
“Nu har vi haft lite mindre boll men jag känner att jag har bidragit med min defensiv. Sedan är det klart att jag vill prestera bättre. Men jag är jättenöjd. Jag kan ta det här alla dagar i veckan så länge vi vinner. Så jag är jättenöjd att vi har tagit oss vidare, även om jag, precis som alla andra, känner att vi kan prestera bättre”, sa Kristoffer Olsson.
Kanske skulle det kunna komma fram en annan synpunkt efter ett EM? Vid förlust mot Ukraina kan det bli kritik och då är det lätt att kliva fram och kritisera spelet, men det är knappast värt så mycket då. Känslan är också att spelarna är lojala mot hela upplägget som gäller under EM.
Inte ens den av Janne Andersson utlovade rotationen har blivit av. Istället har det bara blivit ett skifte på tre matcher, då Robin Quaison startade istället för Marcus Berg. Men vi får inget gnäll utan alla ställer upp på idén som tagit Sverige till åttondelen, oavsett hur man själv sett ut.
Sedan får reservationen vara att vi inte får prata med så många spelare, och framför allt inte de på läktarna eller på bänken. Emil Krafth gör sitt andra raka mästerskap som back-up till Mikael Lustig, men från podiet var han allt annat besviken. Även där finns en lojalitet och Krafth talade om hur Janne Andersson är skicklig på att få alla i och kring landslaget att känna sig delaktiga och viktiga.
Till och med Dejan Kulusevski har lärt sig att linda in sina önskningar om spel från start med att han är ung och alltid kommer säga det. Därefter lägger han till att han bidrar när han hoppar in och om det blir så köper han det utifrån läget i laget eller i matchen. Vilket är något som tyder på att förbundskapten Andersson fått många om inte alla att dra åt samma håll.
Kristoffer Olsson var inne på att det är något speciellt att representera Sverige. I ett landslag kan man acceptera att underordna sig på ett annat sätt än i ett klubblag. Det är från den kärleken och viljan att spela för landslaget som lojaliteten till en spelidé kommer, men det är klart att framgångarna hjälper till.
Janne Andersson har själv betonat många gånger att han har världens bästa jobb. Han har prestigelöst och skickligt byggt en stab och sedan ett landslag där man till stora delar drar åt samma håll. Det är en grund som byggt framgångar under hans knappa fem år som förbundskapten.
På tisdag väntar Ukraina och är det en nackdel med att befinna sig på den lättare sidan av slutspelsträdet så är det att förväntningarna kan växa. Och det går inte att räkna med samma lojalitet från alla som följer landslaget framför TV-apparater och en kvartsfinal med Sverige är nog mer än en förhoppning. Tur att Andersson har spelarna med sig.