LÄS MER: Carlnén pekas ut som möjlig ordförandekandidat: “Har ett bra jobb i Malmö FF”
Under torsdagen återvände svensk fotbolls makthavare till Sverige. Efter att ha flugit chartrat flyg till England för en vecka sedan har de haft ett gäng späckade dagar med två EM-matcher för Peter Gerhardssons landslag, grupparbeten, information och både formella och informella samtal. Lägg till en hel del sociala aktiviteter.
Även om den årliga ordförandekonferensen formellt inte har någon beslutande roll i svensk fotboll är den oerhört tongivande. Under flera dagar träffas representanter för alla hörn av svensk fotboll. Från SvFF-ledning med styrelse och tjänstemän till elitföreningarnas representanter i EFD och Sef samt distrikten.
Programmet i England var fullmatat från det att transferbussen hämtade på Liverpool Airport förra fredagen och tog deltagarna till Double Tree by Hilton utanför Chester. Där väntade direkt en gemensam buffé i Garden Room and Terrace och det var okej att ta med medföljande partners. Sedan var de i gång.
Lördag morgon 09:00 inledde Karl-Erik Nilsson konferensen och bland annat talade han om att han kliver av vid årsmötet i mars 2023 efter tolv år. Men han berörde även förbundsutvecklingen och gav en uppföljning i den laddade RF-frågan. Där SvFF hotat med att lämna Riksidrottsförbundet efter bråk om ett tak på max tio procent av RF-pengar till ett specialförbund vilket betyder många uteblivna miljoner.
Redan första förmiddagen klev även valberedningens ordförande Ingmar Alm upp och informerade alla deltagare om processen för att ta fram en ersättare till Karl-Erik Nilsson. Vilket avvek från tidigare år, då valberedningen brukar komma sist med information. Nu vill man ha i gång diskussioner för att ta fram nomineringar till 15 september.
Klart att detta är frågan som dominerar i svensk fotboll även om man hade en rad andra grupparbeten i Chester. Fotbollen har tappat många tongivande ledare på senare år där Lars-Christer Olsson klev av som Sef-ordförande och styrelseledamot i förbundet redan 2021. Då fick även Jörgen Eriksson och Rose-Marie Frebran sluta efter tolv år i styrelsen som är den gräns som gäller för uppdrag i svensk fotboll.
Därmed väntar en ny tid för svensk fotboll och där den som väljs som ordförande även kommer att få med sig en delvis ny styrelse. Jens T Andersson klev av efter bara ett år som Sef-ordförande och Simon Åström har tagit den rollen, men alla ledamöter är uppe till omval till 2023. Även om det ska sägas att det är mindre spännande då de plockas fram av landsdelarna Norrland, Götaland och Svealand samt intresseorganisationerna Sef och EFD.
Klart är att ordföranderollen kommer att vara viktig för att peka ut riktningen för svensk fotbolls framtid. För att tala på arbetsplatssvenska så har svensk fotboll en rad utmaningar. Inte minst att modernisera förbundet och ta in det i 2020-talet. För det är ingen tvekan om att även om Nilsson är respekterad och uppskattad har han stått för en gammal typ av ledarstil.
Karl-Erik Nilsson hade ett viktigt uppdrag när han blev vald 2012 och det var att ta Sverige tillbaka in i maktens rum i Uefa. Något han lyckades med 2017 och han sitter kvar i exekutivkommittén fram till 2025 då det mandatet löper ut. Lägg till att det under Nilsson gått bra sportsligt för Sveriges olika landslag och att man hanterat den ekonomiska krisen kring Friends Arena med Folksam och Fabeges hjälp.
Däremot faller ansvaret på Karl-Erik Nilsson att översynen av distrikten och sammanslagningen havererade, även om det var förbundets ledning som skötte uppdraget med inhyrda och klumpiga konsulter. Man tvingades börja om och på årsmötet i mars 2023 får man se om det ens blir något beslut. Ovanpå det fick man ett bakslag på senaste årsmötet när målet att få in en ledamot som ej är knuten till någon röstades ner.
Härvan kring förbundets gruppchef som betalade ut felaktiga bidrag ur välgörenhetsprojektet Alla är olika – olika är bra och där förbundet försökte mörka det hela var inte heller snygg. Vilket avspeglade sig i en medarbetarundersökning som skrek av missnöje. Till slut tvingade förbundets oeniga styrelse att köra över generalsekreterare Håkan Sjöstrand och polisanmäla gruppchefen.
Uppdraget för en ny ordförande blir inte lätt när man ska modernisera en ganska trögrörlig folkrörelse som blivit bättre på jämställdhet, även om herrarna har de tunga positionerna, men som släpar efter rejält i fråga om mångfald. Lägg till det konflikten med RF och om det är värt att lämna grunden till svensk idrott? Ovanpå det oro på förbundskansliet med bristande förtroende för ledningen. Knappast några lätta frågor att hantera.
Efter att ha haft kontakt med ett gäng personer som var på ordförandekonferensen är det uppenbart att det finns en oro kring avsaknad av en klar kandidat att ta över efter Karl-Erik Nilsson. Det finns en rädsla för ett vakuum framöver när starka och tongivande ledare försvinner. Det surrar med många namn som aktuella eller sugna på uppdraget att leda svensk fotboll.
För elva år sedan var det viktigt att en tidigare socialdemokrat tog över. Karl-Erik Nilsson hade valts in i styrelsen ett år tidigare och det tidigare S-kommunalrådet från Emmaboda var favorit efter Lars-Åke Lagrell. Även om flera i den sittande styrelsen utmanade var det bara tidigare Uefa-vd:n Lars-Christer Olsson som på allvar var ett hot mot Nilsson.
Det stoppade distrikten i Svealand och Götaland genom att inte ens låta Olsson träffa representanter för distrikten för att berätta om sina planer för svensk fotboll. Då var det maktspel bakom kulisserna och en besviken Lars-Christer Olsson talade om ett lågvattenmärke i svensk fotbolls historia. Vilket gick att förstå.
Om det är krav på socialdemokrat även denna gång? Inte hört om något lika uttalat krav när jag lyssnat med deltagare på ordförandekonferensen men det är klart att när distrikten bestämmer (har 172 röster av 262) blir det folkrörelsebetoning. De lyckades stoppa sammanslagningen av distrikten efter samlat missnöje och har makten. Från distrikten nämns nästan bara Blekinges ordförande Tommy Andersson.
Sedan förekommer tydligt S-märkta namn likt Ylva Johansson, Thomas Bodström och Anders Ygeman i diskussionerna. I fallet Johansson är det svårt att se henne lämna EU-kommissionen för SvFF. Bodström har ett flott Fifa-uppdrag vid sidan av advokatjobbet och det blir svårt att kombinera med SvFF-posten. Ygeman vill garanterat fortsätta att vara minister, men valet är över före nomineringstiden löper ut…
Från fotbollens värld talas det om förre landslagsbacken Patrik Andersson som sitter i EFD:s styrelse sedan 2019. Även AIK:s ordförande Robert Falck och Ettanfotbolls ordförande Johan Englund nämns, men en del menar att de är mer intresserade än det finns uppbackning. Elfsborgs förre ordförande Bosse Johansson? Ja, han är ett namn som finns med men frågan är om han vill.
Ett namn som dykt upp i diskussionerna på sistone är Malmös vd Niclas Carlnén. Han har förflutet som klubbdirektör i FC Rosengård och har goda kontakter i Europa. Kanske för kommersiell för distrikten, men har gjort ett jättejobb med MFF på flera plan. Även Djurgårdens Henrik Berggren nämns men han har redan ångrat sig en gång när han tackade ja till att gå till Sef.
Hetaste namnet är Jonas Eriksson. Den tidigare världsdomaren som nu är expert i TV samt entreprenör och riskkapitalist uteslöt inte det när vi talade med honom i januari om att fem distrikt gärna såg honom som ersättare till Karl-Erik Nilsson. Frågan är om han orkar ge sig in i en sådan stor och rätt trög organisation? Stöd hade han nog fått om han ställt upp, men inte övertygad om att han verkligen vill.
Borde det inte vara givet med en kvinna? Likt vi sett i fotbollsförbund i Norge, Island, England och USA på senare år. Efter 13 herrar på posten borde det vara dags. Finns ingen klar kandidat som seglat upp. Jag utesluter inte att det ändras, men förutom Ylva Johansson som var ordförande i Stockholms FF under några år har ingen riktigt haft en stark profil.
Valberedningen förhörde sig på en ordförandekonferens för ett par år sedan om generalsekreteraren Håkan Sjöstrand var ett alternativ? Svensk fotboll har sett både Tore G Brodd och Lars-Åke Lagrell gå den vägen, men nyligen tvingades förbundet stänga den möjligheten. Det var nya Uefa-direktiv om “good governance” som innebär att fem års karantän är ett måste för en generalsekreterare.
Vem blir ordförande då? Vet faktiskt inte, det finns ingen klar kandidat och just nu är många ute och känner sig för. Har man stöd? Är det intressant? Vilka motkandidater finns? Man varken öppnar eller stänger dörrar i sina svar. Det kommer givetvis ske mycket fram till mitten av september då det hela klarnar. Kraven på en ordförande är rätt hårda, här är kravprofilen som förbundets valberedning har.
Tyvärr blir det ingen öppen valkampanj även om det är möjligt att det blir öppnare än 2012. Utan det är en valberedning som styr och det är rätt slutet. Det är upp till kandidaterna att själva skapa sig förutsättningar för att berätta om vad man vill med svensk fotboll. Sedan återstår det att se vad valberedningen bestämmer att gå på för kandidat.
Nu är valberedningen precis som svensk fotboll i övrigt sammansatt av distrikten där varje landsdel i form av Norrland, Svealand och Götaland har sin ledamot och Sef och EFD har sin ledamot. Monica Hjerp, Håkan Wifvesson, Gunilla Sparrman, Claes Ohlsson och Dennis Andersson sitter där. Återigen har distrikten makten och där ordförande och sjätte ledamoten Ingmar Alm är den ende oberoende.
Klart är att det blir ett spännande val att följa och där den nya ordföranden pekar ut en riktning som svensk fotboll vill ta. Även om Karl-Erik Nilsson har åtta-nio månader kvar är han lite av en “lame duck” och får vänta in hyllningarna i mars 2023. Lars-Åke Lagrell firades av i flera dagar, återstår att se hur det blir när Nilsson ska lämna in ordförandeklubban.