AL KHOR. Frankrike ordnade en plats i VM-finalen. Sagan om Marocko tog slut och det var tydligt hur smärtsamma hedersamma förluster är.
När inhopparen Randal Kolo Muani skickade in 2-0 till Frankrike efter 80 minuters spel var det första gången som ljudkulissen på Al Bayt-stadion dog ut. För ett kort tag. En besviken pappa i marockansk tröja tog den unge sonen iförd röd landslagströja och rörde sig mot utgången, men de tillhörde verkligen undantagen.
Inte ens efter 0-2 och bara tio minuter kvar gav de 40 000 (?) supportrarna upp drömmen om en VM-final. Med struparnas hjälp eldade de på ett lag som verkligen färgat i VM. Marocko lyckades gräva fram fler lägen sista minuterna, men det var en kväll där det var som förgjort.
Tidigare hade stolpen varit i vägen efter en cykelspark. Det räddades på mållinjen från franskt håll. Straffen Sofiane Boufal trodde att han skulle få när Theo Hernandez fällde honom slutade med fransk frispark och gult kort för Boufal. Mexikanske domaren Cesar Ramos lade ribban väl högt.
Marocko har mest uppmärksammats för sin defensiv under VM – inte konstigt med bara ett insläppt självmål på fem matcher – men visade mot Frankrike att man givetvis har en potent offensiv. Det saknades inte målchanser och långa stunder tryckte man tillbaka det franska laget.
Kylian Mbappé, då? Ja, där hade PSG-kamraten Achraf Hakimi bra kontroll på högerkanten och först när fransmannen flyttade in i mitten blev han aningen friare. Sedan kunde och borde Frankrike avgjort matchen första halvtimmen, men efter Hernandez 1-0 syndade framför allt Olivier Giroud som hade flera lägen.
Oavsett var det en kväll där Marocko återigen imponerade. På läktaren och på plan. Det talades om att upp emot 55 000 av de 69 000 åskådarna på plats var marockanska. Oavsett hur många de var, ljudkulissen som de bjöd på levde upp till förväntningarna. De var bakom sitt lag och tydligt emot Frankrike, domaren och allt som gick emot.
Marocko fick ingen lätt start på matchen. Redan efter uppvärmningen fick mittbacken Nayef Aguerd ge upp och strykas från startelvan. Lagkaptenen och tillika mittbacken Romain Saiss lämnade efter 20 minuters spel. Skadorna från ett långt VM gick inte att skaka av sig. Och sedan underläge efter fem minuters spel när Hernandez karatesparkade in 0-1.
Efter det följde en period där Frankrike hade kommandot och skapade flera farliga möjligheter. Olivier Giroud sköt i stolpen. Giroud vinklade bollen precis utanför i bra läge. Istället för ett andra och troligen avgörande franskt mål klarade Marocko av att lyfta spelet och flytta fram positionerna.
Fotbollen är både härlig och märklig när en match kan byta skepnad på ett sätt som VM-semifinalen. Där Marocko plötsligt dominerade spelet, tryckte ner Frankrike och man vann tillbaka bollar med en aggressiv press. Det fortsatte halvleken ut och fortsatte likadant efter pausen.
Om vi väntat oss ett franskt 2-0 första halvtimmen var det nu en lång stund där man räknade med 1-1 och en helt öppen match därefter. Den franska offensiven kom ingen vart och Marocko höll uppe spelet trots att man i paus även tappade backen Mazraoui på grund av skada.
Didier Deschamps såg naturligtvis vad som var på väg att hända och när man klarat hålla 1-0 65 minuter in ersatte han Giroud med Marcus Thuram. Ett skifte som innebar Thuram till höger och Mbappé centralt. Något som både stärkte den franska högerkanten och spetsade offensiven och jämnade ut matchen en aning.
Nästa inhoppare för Frankrike var den oprövade Kolo Muani och han hade knappt kommit in förrän han kunde utnyttja resterna av en Mbappé-räd i straffområdet. 0-2. Grymt för Marocko som även i semifinalen visat att man klarade av att utmana Frankrike.
Vid slutsignalen säckade de rödklädda spelarna ihop. Förståeligt. Oerhört nära, men nu var det över. Den typen av förluster är på många sätt de hårdaste att ta. Det var fint att höra hur de marockanska supportrarna hyllade sitt lag och såg dem som hjältar trots förlusten.
Eller bilderna på Hakimi och Mbappé efter slutsignalen. Vännerna från PSG. Nu får den ena jaga VM-guld, den andre fick drömmen krossad. Bara hoppas att Marocko har en Tomas Brolin i laget som får dem att ge allt för att ta hem en medalj på lördag.
Marocko har varit ett landslag som brutit ny mark. Klart att det finns en betydelse i att ett afrikanskt landslag når en VM-semifinal och på det sättet. Även utanför Mellanöstern och Afrika är det givetvis många som fascinerats och inspirerats av landslagets insatser i Qatar.