PARIS. Valberedningen landade i att nominera Fredrik Reinfeldt. En skräll – och valet speglar också en splittrad rörelse. Striden om att leda SvFF är inte över.
Den 25 mars ska svensk fotboll få en ny ordförande. Karl-Erik Nilsson lämnar efter elva år som ordförande (och ett år som ledamot). Han har nått maxgränsen på tolv år och med tanke på utmaningarna för svensk fotboll är det ett tufft uppdrag, men många är fortsatt kallade.
Enligt valberedningens utskick kvarstår fortfarande fem kandidater, även om man valt att nominera Fredrik Reinfeldt. Den närmaste tiden får avgöra om verkligen alla kandidater håller ut fram till årsmötet, men allt talar för att det blir fler alternativ än bara Reinfeldt som alltså är valberedningens slutgiltiga nominering.
Många trodde att Lars-Christer Olsson skulle sno åt sig valbredningens nominering. Den tidigare Sef-basen, Uefa-vd:n och veteranen i svensk fotboll var inkallad av en del bekymrade herrar för att kyla ner konflikterna som skakat och skakar rörelsen.
Det handlar om allt från den havererade toppstyrda processen att minska antalet distrikt till arbetsmiljön på förbundskansliet, Göteborgs FF:s motion om att få del av Sef-klubbarnas intäkter från mediarättigheter och spelsponsorn. Kort gott en kamp om pengar, makt och inflytande och inslag av demoktrai.
De senaste dagarna har jag talat med flera insatta och involverade som pekat på att motståndet mot Lars-Christer Olsson ökat. Att den 73-årige Olsson faktiskt varit en del av styrelsearbetet 2015-21 och där en del av ovan frågor fanns på dagordningen. Inte minst den hårt kritiserade processen att minska antalet distrikt som först sköts upp och sedan stoppades helt.
Några av de som befunnit sig i processen har talat om att både Fredrik Reinfeldt och Hélène Barnekow fått ett växande stöd. I fallet med den tidigare statsministern är det han som fått mest beröm för dragningen han höll inför de röstberättigade. Allt tillsammans gjorde att bedömningen att Olsson skulle nomineras som valberedningens kandidat inte var lika given, men de flesta var likväl övertygade om det.
Därför var det rätt många som var överraskade och förvånande när Reinfeldts namn lanserades under onsdagen. Den tidigare statsministern saknar helt förankring i rörelsen men valberedningen skriver att man lyssnat av hela rörelsen innan man nominerat Reinfeldt. Facit på det kommer 25 mars. Alltså om valberedningen verkligen har lyssnat av hela rörelsen.
Det kan vara viktigt att påpeka att valberedningen var tvungen att senast 15 februari nominera en kandidat. Allt enligt förbundets stadgar. Det har faktiskt ryktats inom rörelsen att det var så svårt att valberedningen funderade på att nominera mer än en kandidat. Så talet om en enig valberedningen är mycket ett enande under galgen.
Svensk fotboll är splittrad och polariserad. Det är talande att inte någon av landsdelarna Norrland, Svealand och Götaland (som alla är representerade i valberedningen) ens internt klarat av att enas om en kandidat. Ta bara att Småland backar Caroline Waldheim och Skåne låg bakom Hélène Barnekow. Eller att olika distrikt i Norrland nominerat Tommy Andersson, Lars-Christer Olsson och Waldheim.
Det är inte förvånande att ordförande Ingmar Alm kliver av uppdraget som ordförande, för valberedningen har inte hanterat det hela särskilt skickligt. Man har haft tid på sig men inte fått arbetet att flyta. Att Alm dessutom talat om nominering på årsmötet som odemokratiskt har inte vunnit honom många vänner. Det har varit en rad konstigheter, men nu är åtminstone valberedningens arbete avslutat och så får man se om det håller hela vägen in i val.
Fortfarande finns förbundets hållbarhetsansvariga Caroline Waldheim kvar som kandidat och hennes stöd är ganska starkt. Hon har kommunicerat med rörelsen via både medier och med en film till medlemmarna. Hon har Småland bakom sig och det talas om fler distrikt som vill se en kvinna och då gärna Waldheim. Distrikten delar inte valberedningens agerande när man stämplade Waldheim som olämplig och hänvisade till jurister på SvFF och RF…
Något som inte var sant. Det hela speglar hur skitig denna process varit fram till nu och jag trodde mer om en hel del av dem som suttit med i valberedningen än att man skulle ställa sig på ett Sef-möte och tala osanning kring juristers utlåtande om kandidaterna. Det är långt i från säkert att fulspelet är över trots nomineringen av Reinfeldt.
Återstår att se hur Jens T Andersson och Tommy Andersson gör. Duon har klart svagare stöd än Waldheim och de kanske inte står med som kandidater hela vägen fram. Gissningsvis lyssnar de runt den närmaste veckan och tar beslut därefter. Eftersom Hélène Barnekow inte fanns med på valberedningens utskick måste hon lagt ner sin kandidatur. Mest överraskande är kanske att Lars-Christer Olsson är kvar på listan med tanke på vad han sagt tidigare.
När Lars-Christer Olsson först klev in i kampen var han tydlig att en förutsättning var att svensk fotboll ber honom göra det. Har han ändrat sig? Möjligheten finns med tanke på att hans namn finns i valberedningens utskick där han står som nominerad. Å andra sidan skiftade han snabbt från att “sitta ett eller två år” till att tänka sig sex år som ordförande.
Även om valberedningen nominerat Reinfeldt är kampen inte slut. Ta bara ett elitklubbarna på herrsidan har medlemmar som inte vill se den tidigare statsministern som ordförande. Han stoppades från att väljas in i Djurgårdens styrelse för några år sedan och då handlade det om supportermissnöje med att Reinfeldt kallat till presskonferens kring Magnus Pehrsson och en upplevelse av hot. Hans stöd bland supportrar är begränsat och de lär påverka sina föreningar.
Visst, det är distrikten som har största makten och när det ska röstas i Solna 25 mars har representanter för de röstberättigade 24 distrikten totalt 172 röster, och elitklubbarna på herr- och damsidan har 90 röster (två för de allsvenska föreningarna, en var i andradivisionen), men nu har två föreningar ej betalt årsavgifter och det är endast 87 röster. Bland distrikten varierar antalet röster mellan 4 röster (sju olika distrikt) och 18 (Stockholms distrikt) och exakt hur det ser ut finns här.
Parallellt med kampen om att bli ordförande pågår en parallell strid där Göteborgs FF är drivande kring den motion man lämnat in och där man kräver att breddklubbarna ska få ta del av Sef:s intäkter. Man försöker få fler distrikt att haka på och dessutom kräva besked på årsmötet. Göteborgs FF har nobbat förbundets önskan om att stoppa in motionen i en utredning, vilket kanske inte är så konstigt.
Det har klassats som ett ödesval för svensk fotboll. Det är ingen överdrift med tanke på hur Sverige halkar efter samt att förbundet är som en omodern koloss som behöver reformeras. I dag går allt så snabbt att innan svensk fotboll hunnit utreda hur man ska göra i en fråga är det helt andra frågor som seglat upp på dagordningen.
Om Reinfeldt är rätt för utmaningen? Han har kontakter från den politiska världen, har ett namn och CV som slår i den internationella världen och kan garanterat navigera i en folkrörelse. Problemet är att hans kunskaper om och känningar i svensk fotboll är begränsade och att det kommer att ta tid att skaffa sig det. Har svensk fotboll den tiden?
På plussidan finns att Reinfeldt inte är så insyltad i svensk fotboll och inte fast i några allianser. Sedan kan man undra vad Ola Danhard och BP ser för uppsida i att dels nominera, dels jobba stenhårt för att få in den tidigare statsministern? Det lär utkristallisera sig, men det enda som är säkert är att detta bara är början på slutet av svensk fotbolls jakt på en ordförande.
Ta bara att Sef:s avgående generalsekreterare Mats Enquist (som är ytterst nära Lars-Christer Olsson efter många jobbår ihop och att de även ägde hotell tillsammans) skriver på Twitter: “Kommer bli en ”intressant” tid nu fram till SvFF:s årsmöte… Dags att köpa popcorn.”. Osäker om det är popcorn svensk fotboll behöver, snarare en samlande kraft.