Sommaruppehållet närmar sig och det är egentligen ganska få saker som går att konstatera elva matcher in i serien. En sak är dock att man inte ska utmana Malmö i deras sätt att spela på deras hemmaplan.
Malmö körde över Kalmar fullständigt
5-0 och Kindberg var Kalmars bästa spelare. Det säger egentligen allt. Naiviteten Kalmar gick in i matchen med förvånade mig. Att utmana Malmö i deras sätt att spela på bortaplan är en dum idé och har varit en dum idé under ganska lång tid. Visst, mål förändrar matchbilder och Hugo Bolins 1-0 efter bara några minuter gjorde ju inte saken enklare för Kalmar. Ligger man under måste man till slut anfalla. Däremot borde Kalmar har prioriterat att täppa till de farliga defensiva ytorna på ett tydligare sätt snarare än att försöka spela skönspel. Trots underläge borde Kalmar ha lagt mer krut på det defensiva under längre del av matchen. Jag förstår ju givetvis att de vill försvara och att de har en plan när de går ut till matchstart, men man kan inte spela sitt eget spel till fullo (om man spelar liknande spel som motståndaren) när man vet att man är sämre än laget man möter. Det är naivt!
Djurgården imponerar
En annan sak man kan konstatera är att Djurgården bara är tre poäng efter Malmö och vinner matcher på löpande band. Egentligen är det bara en riktig plump i prestationsprotokollet under våren än så länge och det var mot Västerås (och den matchen vann de). Djurgården är riktigt stabila i sina prestationer och håller en hög nivå även om de inte har sin bästa dag. Widell Zetterström har vuxit fram till en målvakt av yttersta allsvenska klass och bör vara högvilt i Europa redan nu i sommarfönstret. Lång, smidig, bra speluppfattning och sprider ett lugn runt omkring sig.
Snackisen innan säsongen drog igång var vem/vilka som skulle ta de där tre mittfältsplatserna. Djurgården har ett förbannat bra mittfält! Bergvall har visat sin förmåga gång på gång och har varit tongivande i många matcher under våren. Leach Holm har varit fenomenal och Sabovic har presterat bra varje gång han har fått spela. Ekdal och Eriksson är trygghetspunkter och Åslund som kommer in från Västerås efter sommaruppehållet kommer att passa in ypperligt i DIF:s sätt att spela. En sak som alltså kan konstateras är att Djurgården är riktigt vassa och förmodligen den enda utmanaren till Malmö om det allsvenska guldet.
Maxlöpningar och snabbhet blir allt viktigare
Förmodligen hade jag med min längd, sävlighet och långdistansaura inte alls passat in i elitfotbollen idag när den med tiden har blivit allt snabbare och snabbare. Allsvenskan är inte riktig där många europeiska toppligor är ännu, men spelarnas förmåga att springa snabbt många gånger under en och samma match är numera en avgörande faktor för om du når eliten eller inte. Fotbollsspelare blir mer och mer fysiska och den som besitter snabbhet har en jättefördel i konkurrensen.
När man ser klipp från 2008 när vi vann guld med Kalmar inser man snabbt att fotbollen har utvecklats snabbt. Visst var vi bra, men i jämförelse med nu ser det både trögt och stelbent ut. Precis som i många andra delar av samhället sker även förändringar i fotbollsvärlden. Numera mäts allt och det finns ingenstans att gömma sig med halvbra egenskaper. Vilka egenskaper som prioriteras ser något annorlunda ut numera och där är nog snabbhetsuthålligheten något som läggs vikt vid. Många aktioner i hög hastighet krävs av spelare numera.
Halmstadspelarna borde ha kunnat springa ifatt Qasem
Med allt det sagt tycker jag att Halmstadspelarna borde ha kunnat löpa snabbare hem innan Elfsborgs 1-0. Qasem sätter full fart från egen planhalva medan HBK:s spelare ser ut som atlantångare. Klarar man inte av att ställa om i en 100%-ig hemåtlöpning så måste man få höra det från medspelare och tränare. Qasem kan ganska ostört istället placera in målet som gav Elfsborg ledningen i matchen och som förmodligen avgjorde matchen. När fotbollen går så mycket framåt ur ett fysiskt perspektiv ska varje spelare kunna klara av att springa 80 meter i maxfart varje gång det behövs! Det är inte många gånger det behövs under en match så därför bör det kunna ske vid de få tillfällena det faktiskt behövs. Kom igen!
HBK har ganska stora problem i sitt spel sett till helheten. De producerar absolut inte målchanser på löpande band och de försvarar lite för dåligt för att enbart leva på kontringar. Andreas Johansson saknas en hel del skulle jag vilja påstå. Inte för att han försvarar mycket bättre än någon annan, men med tanke på att han styr upp laget och hjälper sina lagkamrater med både energi och positionering blir han ovärderlig. Men alla sagor har så klart sitt slut, hoppas inte denna sagan är slut riktigt än för HBK behöver sin mittbacksräv nu mer än någonsin.
Ångestmatchen i Solna blev en urladdning
Inför matchen misstänkte jag att det skulle bli en tight historia med få målchanser och lite ängsligt spel. Tji fick jag och vi fick se sju mål. Fem för ett lite pånyttfött AIK och två för ett kämpande IFK. Trots underläge reste sig AIK två gånger och den där offerviljan som jag efterfrågade inför matchen fanns där till viss del. Inte fullt ut men till viss del. I matchen mot Blåvitt räckte det tack vare att de presterade riktigt bra framåt. Celina och Saletros var verkligen på tårna och trots att Göteborg försökte stänga mitten genom att lägga sina tre anfallare tätt i defensiven och låta AIK spela på utsidan kunde de centrala spelarna i AIK hitta bollen. Bra tanke i grunden av Göteborg men jag skulle nog ändå ha försökt styra AIK till deras vänstersida lite mer.
Tychosen och Modesto spelar väl tillsammans och när Celina går in så mycket i planen är AIK:s högersida starkare än deras vänstersida. Björnström är slarvigare och lite mer stressad i sitt spel än de på högersidan och det är tydligt att Saletros mer gärna samspelar med sin högersida. IFK Göteborg gjorde en hel del saker bra, men just i den delen hade de kunnat stänga av AIK bättre. Annars gillade jag det jag såg av Abraham och Pettersson i Blåvitts offensiv. Båda två ganska initiativrika och de skördade båda en del framgångar med sina löpningar och lite småfinurliga spel. Något för Blåvitt att bygga vidare på.
Hammarbys poängskörd är bättre än spelet
I matchen mot Sirius var Bajen bättre än Sirius och visade att man har tagit steg i sin filosofi. Framför allt visade de att man kan vara stabila bakåt och inte släppa till onödiga målchanser. Någonstans är det grundbulten i att vinna matcher. Det är inte ofta du ser de riktigt bra lagen släppa till enkla målchanser. Det är där du måste börja. Svårigheten att bygga ett offensivt spel som fungerar är så klart en utmaning i jämförelse med att bygga en solid defensiv. Därför är det en god idé att se till att defensiven funkar innan man börjar köra smånätt tiki taka i eget målområde. Hammarby är på rätt väg och ligger fyra i tabellen! Sen har de ju individuellt skickliga spelare som kan spela vacker och effektiv fotboll offensivt. Besara har jag redan förklarat min kärlek till, men där finns även Tekie, Djukanovic och Oscar Johansson med flera. Det är inte kattskit som man brukar säga. Nye Toure är också en riktigt spännande spelare som har både fart och teknik. En ung afrikansk spelare saknar ibland taktiska delar och är lite opolerade, men det finns mycket som redan är på plats gällande Toure.
Kan Hammarby hitta stabilitet och få kontinuitet i sina prestationer, samt få in något riktigt klassförvärv i sommar så kan hösten bli riktigt rolig ur ett grönvitt perspektiv.
Norrköping är ihåliga!
Det förvånar mig att Norrköping inte kan få bättre ordning på sin defensiv. I matchen mot Värnamo tilläts smålänningarna både springa in i, passa in i och skjuta från fria ytor. Norrköping hade denna gång (precis som de flesta andra gånger) väldigt svårt att täcka ytor och samspela. I min bok är det (som jag sagt tidigare) det enklaste att rätta till. Sätt ett minimikrav för arbetsinsatsen och den som inte klarar den kan inte spela! Jag tycker att Värnamo fick vandra in i bra ytor alldeles för lätt och avstånden mellan Peking-spelarna vara många gånger alldeles för långa. Att det ropas på Alms avgång redan nu är kanske lite väl hårt men på något sätt ändå förståeligt. Över 2,3 insläppta mål per match gör inte en människa glad, samtidigt som det ger alldeles för lite poäng. Missnöje som ligger och pyr växer ganska snabbt om inte en liten förbättring kan skönjas. Nu får de snart ett sommaruppehåll på sig att bygga upp en stabilitet och nytt självförtroende. Välbehövligt för Nyman & co, precis som för vissa andra lag i serien som hackar.
Omgångens överkörning 1 – Malmö gjorde slarvsylta av Kalmar och joggade hem tre poäng. Det var längesen jag såg en mer ojämn match.
Omgångens överkörning 2 – Om jag inte missminner mig var det Västerås Alex Douglas som tog sats i en duell med Tim Waker. Tacklingen var stenhård men fair och Waker flög åt alla håll och kanter. Resolut försvarsspel kallas det tror jag.
Omgångens målvakt – Jag måste ge en uppmuntring till Kalmars Jakob Kindberg. Vissa räddningar han gjorde i Malmö var fantastiska och tro det eller ej så var det han som höll siffrorna nere.
Omgångens spelare – Herregud vad vissa spelare är bra. En som är bra lite i skymundan är Värnamos Viktor Bergh. Match efter match gör han starka insatser och är farlig från sin vänsterkant. Snyggt Viktor!
Omgångstipset omgång 12 + två matcher från omgång 17
Omgång 17
Malmö – Elfsborg 3-1
Mjällby – Häcken 2-2
Omgång 12
Göteborg – Elfsborg 1-2
BP – Malmö 0-2
Halmstad – GAIS 1-1
Sirius – Norrköping 2-1
Djurgården – Hammarby 1-1
Kalmar – Västerås 2-0
Häcken – AIK 3-2
Värnamo – Mjällby 1-2
Ha en fin vecka
// Viktor